Oavsett vad man arbetar med och i vilken bransch så är det otroligt viktigt att lära sig att förstå sin kreativa metod och när man funkar som bäst. För alla är olika. Det blev så tydligt för mig när jag skrev Hjälp jag är utmattad med Erica. Hon skriver nämligen ganska långsamt jämfört med mig. Men hon skriver nästan aldrig om. Hon funderar, suddar, skriver igen. Sedan är texten så gott som färdig. Själv skriver jag hejdlöst. Kräks ur mig tecken. Tömmer hela skallen. Behöver ett jättestort råmaterial som jag sedan skalar av, klipper i och rensar på onödiga ord. För mitt inre ser det ungefär ut som att jag skalar en morot tills det bara är den där tunna saftiga kärnan kvar. Den metoden ställer ganska mycket krav på mängden material att utgå från. Om råmaterialet är för litet finns ingenting kvar när jag börjat skala av. Dessutom tar min metod i slutändan längre tid än Ericas.
Det är ingen perfekt metod. Men det är min metod.
Jag har blivit fotograferad av många olika fotografer genom åren. Min favorit är de lugna, trygga som funderar en stund och sedan knäpper tre bilder under stor koncentration. Bilder som man vet blir skitbra allihop. Men när jag fotograferar tar jag istället enorma mängder bilder. Att fota ett bloggsamarbete med tre bilder kan innebära att jag har sexhundra bilder på minneskortet att gå igenom när jag är färdig. Och oftast är de sista bäst. Därför går jag alltid igenom bildmaterialet bakifrån. Tar de sista bilderna från varje sekvens och bedömer dem. Då hittar jag snabbt de bästa. Men jag hade aldrig kommit fram till de där bra bilderna ifall jag inte först gjort alla dåliga. I text likväl som bild är min metod att utgå från ett stort råmaterial.
Det är ingen perfekt metod. Men det är min metod.
Jag pratade om det här med arbetsprocesser med min syster idag. Hon skriver på sin avhandling om mode. Och kämpar för att hitta sina arbetsmetoder och att respektera dem. Även om de kanske är lite udda. Som att hon bara läser böcker sittande i en hängstol – eftersom rörelse under läsning är enda sättet att få läsro. Och eftersom hon tycker att text känns otydlig i en dator skriver hon ut och nålar fast texten på en stor vägg där hemma. För att få översyn.
Det är hennes metod och den funkar bra. Men för mig skulle något annat funka bättre. Och du skulle vilja göra på ytterligare ett annat sätt. Och visst kan man inspireras och få tips av att se hur andra gör. Men det är också lätt att tro att man borde efterapa dem. Borde göra på det sätt som de andra gör saker på. Men är man kreatör tror jag på att alltid värna sin egen metod. Och sätta en ära i att nörda ner sig i den och förfina processen. Äga hur man är istället för att försöka förändra det.
17 svar
Identifikation 100 % på fotograferingen. Jag är precis likadan. Jag arbetar mig fram i processen genom att göra och nästan alltid väljer jag bilder som kommer till på slutet. Numera är jag lite duktigare på att radera på minneskortet på en gång. Det har som sagt en tendens att bli ett antal bilder vid varje fototillfälle. Roligt att läsa om din kreativa metod!
Om ord i text. Läs Löparens hjärta” av Markus Torgeby, om du inte gjort det. Inte ett ord för mycket. Han har även pratat om sin skrivprocess i poddar. Fin bok om naturen, finna sig själv, kärlek till en mor & familj och löpning.
Åh så härligt och så rätt! Själv skrev jag mig igenom hela min lärarutbildning – vet inte hur många kollegieblock och pennor som gick åt. Antecknade det jag läste ur böckerna och antecknade allt på föreläsningarna. Annars hade jag inte kommit ihåg ett jota. Många tyckte jag var överambitiös men hade jag inte gjort det hade jag ju inte hört vad föreläsaren sa eller läst vad författaren skrev – jag hade bara plöjt och tankarna hade varit någon helt annanstans.
Tack för att du satte ord på detta!
Spännande att läsa! Älskar sånt här. Jag är som du, skapar mycket råmaterial för att sen utkristallisera det bästa. Måste liksom börja och bara göra utan att värdera för att det inte ska bli övermäktigt. Sen när jag har något att jobba med kan jag vara kritisk och stryka, skriva om osv.
600 bilder till ett blogginlägg?! Vilket tålamod ändå! Jag skulle kunna vinna vilket fotopris som helst om snabbhet räknades. Eller ja, kanske inte vilket pris som helst förstås men jag fotar det mesta i farten och redigerar sedan på några sekunder i mobilen. För jag fotar bara med telefonen numera, trots ett stort och långlivat fotointresse.
Vi är verkligen alla olika.
Jag är typ som du. Fick en ny kollega i höstas som var helt motsatt. Hen han jobba med oss i vårt lilla team i 2 månader så hade hen baktalat mig med en annan kollega, den kollegan reagerade på sitt invanda sätt: med att frysa ut mig!? Jag begärde hjälp högre upp och det slutade med att jag inte fick jobba kvar, jag blev den ”som ställer till det”. Så nu gäller det för mig att våga lita på min ”kreativa metod” och inte låta mig nedslås av kollegors mobbning och chefernas sätt att bemöta ”problemet”. Att vara kreativ, brinnande, med hundra bollar i luften, impulsiv och snabb blev i mitt fall till något dåligt. Efter chocken, maktlösheten och ångest med sjukledighet känner jag äntligen livsglädjen börjar återvända. Tack vare min Gudstro har jag ändå känt hopp under den här fruktansvärt jobbiga perioden. Små bibelverser här och där som gett tröst. Jag vet att det i slutändan kommer något gott ur detta och att Gud har en plan för mitt liv.
När jag ska kläcka idéer, sätta ihop delar till en helhet eller dela upp en helhet till hanterbara delar funkar det bäst att klottra för hand på papper. Text, pilar och bubblor i en egen variant av mindmapping. När ”kartan” är klar faller strukturen för text eller upplägget för en större arbetsuppgift på plats, inte av sig själv men avsevärt fortare än om jag sätter mig vid datorn och stirrar på en tom skärm. Problemlösning funkar bäst när jag är i rörelse så jag borde egentligen ta tänkarpromenader på arbetstid. 😊
Roligt att du reflekterar över detta ämne! Jag kan inte lära mig någonting ur en text som jag inte får använda mina överstrykningspennor. Färgerna delar in texten i mina egna stycken, och de olika färgerna symboliserar olika viktighet. Jag ”ser” inte det som inte är i färg. Kan helt enkelt inte lära mig i gråskalor.
Väldigt kloka reflektioner. Roligt att höra om din egen kreativa metod! Vi är alla olika och bör så vara. Själv är jag oftast av det mer långsamma slaget när jag skriver mina berättelser/”böcker”. Funderar under processens gång och redigerar bara lite i efterhand. Ibland saknar jag barndomens flow i mitt skrivande. Då skrev jag ungefär på samma sätt som jag läste en bok. Berättelsen liksom tog form allteftersom och jag kände mig ofta tvungen att skriva för att få veta vad som skulle hända! Som vuxen går skrivprocessen mer trögt även om jag älskar att skriva. Men eftersom det bara är mitt fritidsintresse och inte mitt levebröd, gör det ju ingenting om processen tar tid.
Intressant att läsa detta inlägg!
Det tar lite tid till att förstå sig själv och hur man jobbar och även om det kan ingå en del ångest ibland är det så skönt när man kan knyta ihop säcken tillslut med en text.
Med bilder har jag märkt att jag ändrat process, kanske i takt med utvecklingen, förut kunde jag ta flera hundra bilder och några enstaka på slutet blev bra, men nu är det nästan tvärtom. Jag tar inte så många bilder och ofta är det de första bilderna som funkar!
Jag tror att jag förr inte hade av en plan när jag började fota (jobbar på en tidning), och kände hela tiden att jag måste ta en annan variant för att säkra upp att jag hade nått bra.
Nu kanske jag återanvänder lite bildidéer förvisso men har nog mer en klar bild eller iaf några idéer innan jag börjar fota.
Kanske är det för att jag både fotar och skriver nu och inte bara fotar. Man har en större helhetsbild och varit med hela vägen på ett annat sätt än när man som fotograf för tio år sen mer, hängde mer på ett ett jobb…Bättre nu! 🙂
Men som sagt alla har sitt sätt och ibland förändras processen!
Älskar det här inlägget! Tack!
Tack för ett fantastiskt fint inlägg!❤️ Jag inser att det här är anledningen till att jag har blivit så tyst i mer offentliga rum, som sociala medier. Min hjärntrötthet har gjort att jag måste hitta nya sätt att vara kreativ på. Tidsfönstret då jag orkar hålla fokus har blivit mindre vilket gör att jag behöver hitta en ny skapandeprocess för att kunna göra det. Tack vare ditt inlägg förstår jag varför det låser sig för mig, det kommer helt enkelt inte naturligt. Nåja, skam den som ger sig!
Tack! Jag sitter med min masteruppsats nu och vi är starkt rekommenderade att använda ett visst dataprogram för att analysera intervjuer och annat kvalitativt material. Men jag tycker det är så himla begränsande. Sitter mycket hellre med allt utskrivet framför mig, markeringspennor i olika färger och helst en hel vägg att sortera utvalda textstycken på. Nu kör jag på det istället. Samma sak fast analogt ju.
Spännande med olika skrivsätt. Jag liksom bara skriver och det är antingen bra eller dåligt från start och det är svårt att få till det riktigt bra om det inte kommer ut bra redan från början. Visst kan jag gå tillbaka och rätta stavfel och bortglömda ord osv men det är sällan jag lyckas omformulera mig helt om något inte blir riktigt bra. En av mina stora utmaningar när jag fick barn var att kunna hålla på med något och sedan klara att bli avbruten eller distraherad, innan jag fick barn så satt jag bara och skrev och gjorde klart saker i ett sjok och kunde låta saker bara flöda på. Händer sällan att det går nuförtiden men jag har funnit vägar runt det som inte bara innebär att vara uppe länge. Det gillar jag annars men det är svårt att orka både jobb och sena kvällar så mycket av mitt mer kreativa skrivande och fixande får tyvärr utgå eftersom jag inte har nog tid eller kan utnyttja min bästa tid. Men jag tänker att det finns en tid för allt och snart är ungarna så stora att det är inte tal om några tidiga mornar och dagisrundor och då kan jag kanske ha mer tid.
Gillar verkligen denna typ av inlägg då du reflekterar och låter oss läsare förstå lite mer hur du resonerar kring saker och ting. Bra inlägg!
Så himla rätt tänkt! Dessutom verkar du fungera som jag gör. En massa bilder och en massa text att skala fram ett resultat ur…
Verkligen så! Jag fick ett motto från uttryckande konst för några år sedan som var ”Ditt uttryck är ditt och det blir alltid rätt”. Så himla sant ju, att just det där när det är ens eget sätt – då blir det rätt. Oavsett vägen dit och uttryckets resultat. <3