Åh suck vilken trött, halvruggig måndag. Otroligt trögstartad och så där nära till gråten som man bara har ibland. Varje gång det känns så är jag så glad att få arbeta hemifrån. Känna mig precis som det skrutt jag är. Inte behöva sminka och ta ihop mig för någon annans skull. Samtidigt kan det ju vissa gånger vara precis det som behövs? Lite socialt tryck och smink kan hjälpa en upp ur hålet.

Fast idag är jag mest tacksam för ensamheten.

Nu är vi inne i den tid på året då allting bara går för fort. Veckorna rasslar förbi och jag hinner inte med. Varför kan inte underbara april kännas lite mer som januari i tempo? Nu är det bara kortveckor hit och klämdagar dit och innan man vet ordet av är det sommarlov. Jag vill ju vara kvar i den här känslan så länge som möjligt. Maxa njutet!

Jag gör det bland annat genom att verkligen försöka fånga varje solig dag. Varje härlig stund. Det låter kanske krampaktigt men det är det inte för mig. Råkar det bli nitton grader en härlig aprildag finns det ingen anledning att bete sig annorlunda än när det är nitton grader i juni. Jag passar på att sitta i solen och äta lunch, ta ett dopp (visserligen iskallt), äta middag på verandan och kanske somna en stund på en filt i någon solig del av trädgården. Plötsligt har jag fått en extra ”sommardag” att lägga i asken för sådana dagar. Har man upplevt sommardagar (låt vara bara ett fåtal) redan i april ja då har man ju faktiskt lyckas förlänga säsongen avsevärt…

Men nu är det slutsvamlat. Nu ska jag hamra vidare lite på datorn och sedan ska jag ut och plantera till ett trädgårdsreportage. När man håller på med blommor är det helt okej att känna sig som ett skrutt.