Åh suck vilken trött, halvruggig mĂ„ndag. Otroligt trögstartad och sĂ„ dĂ€r nĂ€ra till grĂ„ten som man bara har ibland. Varje gĂ„ng det kĂ€nns sĂ„ Ă€r jag sĂ„ glad att fĂ„ arbeta hemifrĂ„n. KĂ€nna mig precis som det skrutt jag Ă€r. Inte behöva sminka och ta ihop mig för nĂ„gon annans skull. Samtidigt kan det ju vissa gĂ„nger vara precis det som behövs? Lite socialt tryck och smink kan hjĂ€lpa en upp ur hĂ„let.

Fast idag Àr jag mest tacksam för ensamheten.

Nu Àr vi inne i den tid pÄ Äret dÄ allting bara gÄr för fort. Veckorna rasslar förbi och jag hinner inte med. Varför kan inte underbara april kÀnnas lite mer som januari i tempo? Nu Àr det bara kortveckor hit och klÀmdagar dit och innan man vet ordet av Àr det sommarlov. Jag vill ju vara kvar i den hÀr kÀnslan sÄ lÀnge som möjligt. Maxa njutet!

Jag gör det bland annat genom att verkligen försöka fĂ„nga varje solig dag. Varje hĂ€rlig stund. Det lĂ„ter kanske krampaktigt men det Ă€r det inte för mig. RĂ„kar det bli nitton grader en hĂ€rlig aprildag finns det ingen anledning att bete sig annorlunda Ă€n nĂ€r det Ă€r nitton grader i juni. Jag passar pĂ„ att sitta i solen och Ă€ta lunch, ta ett dopp (visserligen iskallt), Ă€ta middag pĂ„ verandan och kanske somna en stund pĂ„ en filt i nĂ„gon solig del av trĂ€dgĂ„rden. Plötsligt har jag fĂ„tt en extra “sommardag” att lĂ€gga i asken för sĂ„dana dagar. Har man upplevt sommardagar (lĂ„t vara bara ett fĂ„tal) redan i april ja dĂ„ har man ju faktiskt lyckas förlĂ€nga sĂ€songen avsevĂ€rt…

Men nu Àr det slutsvamlat. Nu ska jag hamra vidare lite pÄ datorn och sedan ska jag ut och plantera till ett trÀdgÄrdsreportage. NÀr man hÄller pÄ med blommor Àr det helt okej att kÀnna sig som ett skrutt.