Världens viktigaste kväll är ikväll

På kliniken för unga mödrar i kåkstaden Korogocho, Nairobi

Mycket ställs in just nu men tack och lov inte allt. UNICEFs gala Världens viktigaste kväll sänds faktiskt just ikväll i TV4 klockan 20.00.

Målet med galan är att få så många som möjligt att vilja bli Världsföräldrar och på det sättet också vara med och möjliggöra UNICEFS viktiga arbete. Jag har haft förmånen att besöka både Kenya och Malawi tillsammans med UNICEF och sett vilket otroligt viktigt (ja livräddande!) arbete de gör.

Och just nu när hela världen skakar är det extra viktigt att vi inte låter rädslan dominera och tränga bort vår medkänslan och engagemanget för utsatta grupper. För precis som alltid är det fattiga människor som hårdast drabbas av kriser. Som inte kan gå i karantän, som inte har tillgång till ens basal sjukvård. Ja oftast inte ens har rinnande vatten för att tvätta händerna.

Snälla! Titta på Världens viktigaste kväll. Och har du möjligheten – gör som jag och bli Världsförälder. Redan nu. Gör det bara!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

34 kommentarer på “Världens viktigaste kväll är ikväll”

  1. Tack för det här inlägget! Jag har länge tänkt på att börja ge mer regelbundenhet till någon bra organisation, och slog nu till efter att ha läst detta. Superbra att få en knuff framåt!

  2. Vill dela ett annat perspektiv på dessa galor och eviga insamlingar till stackars ”fattiga Afrika”.

    Det bidrar till en skev självbild för afrikaner och befäster ett gammalt förlegat synsätt på andra hudfärger än den svenska normen. Afrika är allt annat än fattigt, det lider bara av ett monetärt system som det postkoloniala styret lämnat efter sig med generationer av korrupta ledare sponsrade av västvärldens agendor. Hoppas verkligen på att få se en förändring av att slippa se svarta och bruna kroppar bli utnyttjade på detta sätt under min dotters livstid. För alla som bott och verkat i Afrika vet att Unicefs personal i Afrika bor i de flottaste kvarteren och kör de finaste bilarna och denna välgörenhetsbusiness handlar endast om pengar fast på just fattigas människor bekostnad.
    Det ändrar ingens liv.

    1. Håller med och detta: “att skänka pengar till ett fattigt barn i Afrika får mig att uppskatta mitt eget liv ännu mer” Japp, vår lycka, alltid på bekostnad av exploatering av (oftast) bruna kroppar. Dessutom, precis som du skriver så är det ett mycket effektivt sätt att bibehålla världsmaktordningen. Usch, får alltid en så besk smak i munnen av vit välgörenhet.

      1. Märkligt att både Caroline och Jessica använder uttrycket ”svarta/bruna kroppar”. Är det inte människor vi talar om?

      2. Ok, men om ni skulle komma med konstruktiva förslag på hur man kan hjälpa istället för att klaga om ni nu är så insatta i problematiken!

    2. Jag håller med om mycket av det du säger men kan inte köpa att du klankar ner på människor som vill väl och i mångt och mycket faktiskt också gör väl i den verklighet som vi faktiskt lever i.
      Om du har en bättre – och genomförbar – lösning vore det väl bra om du kunde presentera den?

    3. Att det finns stor korruption i fattiga länder är ingenting nytt eller okänt. Och att många afrikanska länder har stora naturrikedomar som utnyttjas av västvärlden och Kina är heller ingenting nytt. Ta regionen Turkana i norra Kenya som exempel. Ett av landets fattigaste delar. Trots att de har stora naturtillgångar som i dagsläget inte används. Och där rädslan är att de OM de används knappast komma den fattiga befolkningen till del. Det är ett enormt problem. Men du rör ju till det alldeles när du i samma mening som detta börjar prata illa om bistånd.

      I just Turkana är UNICEF med och finansierar ett sjukhus och en förlossningsklinik där kvinnor kan genomföra säkrare förlossningar. Där det enda andra alternativet oftast är att föda ensam under ett träd. Det vittnade många kvinnor om som vi pratat med. Där genomförs också breda vaccinprogram för barnen – mot mässling och tbc (något som nu tros ge ett visst skydd mot corona) och mammorna får via sjukhuset tillgång till preventivmedel.

      Visst finns det problem med bistånd. Men jag vågar nog påstå att UNICEF är den mest pålitliga aktören att ge till just för att det är en stor, seriös organisation som arbetar brett. Och att inte ge alls av någon slags princip – det förutsätter ju att man har ett bättre sätt att hjälpa till på. Något som gemene man i Sverige nog faktiskt inte har.

      Och om du verkligen visste något om bistånd skulle du ha koll på hur farligt det kan vara för de som arbetar med det. När jag rest med UNICEF har vi åkt med beväpnade vakter pgav säkerhetsläget. Och de guider vi arbetat med är själva från dessa fattiga byar – det är en förutsättning för att man alls ska kunna få tillgång till att besöka dem. En guide berättade att han brukade skicka hem en del av sin lön till sina fattiga föräldrar varje månad. Det rörde sig inte om stora pengar men när det kom ut i den by där de bodde blev föräldrarna rånmördade. Att kunna garantera de anställdas säkerhet (tex genom säkra bostäder på bra adresser) är ju en förutsättning för att alls kunna bedriva bistånd.

      Jag vet att rätt använt bistånd kan hjälpa människor. Friskare barn ger färre barn per familj. Färre barn ger bättre ekonomi och större möjlighet för barnen att gå längre i skolan. Mer utbildade människor har större möjligheter till försörjning som vuxna. Mer arbetstillfällen och mindre fattigdom.

      Själv har jag inte bara arbetat med UNICEF och bistånd utan också i Zambia med företaget Yawama of Sweden som jag drivit med min syster Anna och Nicola (född och uppvuxen i Zambia) för att ge kvinnor en möjlighet till att lära sig ett hantverk och hitta en försörjning. https://underbaraclaras.se/2016/12/12/det-mest-meningsfulla-jag-gjort/

      Det ena behöver inte utesluta det andra vet du. Och är det något som gör mig tokig så är det folk som skriver inlägg som dessa – utan att själv redogöra för hur de hjälper till på ett bättre och mer effektivt sätt. Det är så lätt att vara negativ och kritisera och samtidigt slippa göra något själv.

    4. Oj, magstarkt att kasta Unicef under bussen som utsugare. Jag känner inte till något om just detta med “flottaste bilarna” men tycker inte det låter som nog för att ogiltigförklara en stor organisation.

      Det finns extremt mycket som är problematiskt med välgörenhet, men det finns också extremt olika sorters välgörenhet. Och jag som lekman kan nog inte komma på någon oproblematisk lösning på en extremt komplex och problematiskt situation. Även om bistånd från länder som varit med och ställt till situationen är problematiskt så är det väl bättre än att inte göra något? Om du Caroline har förslag på andra lösningar tar jag gärna del av dom.

      Jag håller mig från att titta på världens barn-galor just för jag får en dålig bismak kring just bilden av Afrika och den vita räddaren. Men det betyder inte att Unicef inte kan göra massa bra grejer. Det är ju mycket mer komplext än så. Och du sitter väl säkert på massa komplexitet i frågan som inte jag har koll på, men den framgick inte. Tar gärna del av den.

  3. Vi har alltid haft fadderbarn, för det känns bra att göra en insats, och det blir även en naturlig påminnelse för våra barn att det verkligen inte är självklart att ha det som vi… Att leva i ett land som har fred, att få äta sig mätt, att få sjukhusvård oavsett plånbok. I dessa Corona-tider tror jag dessutom att många, liksom jag (som nu haft symtom i antal veckor) lagt till en del på tacksamhetslistan som man normalt kanske inte reflekterar över. Som att nära och kära är friska (om de nu är det). Och att kunna andas utan att det är jobbigt…Det blir alldeles säkert fler Världsföräldrar ikväll, bl a tack vare detta inlägg. Många bäckar små…gör hela skillnaden. Kram!

  4. Viktigt att det sänds! Brukar inte titta på tv men tänker nog sätta på tvn ändå. Har funderat på att bli just Världsförälder då det är så “lätt” och viktigt.

  5. Jag har varit flicka-fadder via Plan men valde nu att bli barn-fadder via dem. Både för hur världen ser ut idag (utan/med Corona) men också för att mina barn kan få ngt att förhålla sig till. Att se hur andra barn i deras ålder kan ha det. Vi kommer förhoppningsvis kunna brevväxla med varandra.

  6. Hej Clara! Här kommer ett försök till konstruktiv kritik. Jag tycker det är problematiskt när du som influenser bara lyfter upp svarta kvinnor i detta sammanhanget, då det spär på den allmänna bilden av hur livet för människor som bor på den afrikanska kontinenten (fattigdom, elände osv). Min uppfattning är att Unicef är inte lösningen på fattigdomen i afrikanska länder som är ett resultat av rasism, kolonialism och post-kolonialism. Jag fattar att det kanske hjälper den enskilda. Men vill man göra verklig skillnad så är det på politiker-nivå. Att du uppmuntrar folk att ge pengar till biståndsorganisationer är som att sätta plåster på lunginflammation, det kanske känns bättre men det blir inte bättre.
    Då är det bättre att strunta i det och rikta energin mot något som hjälper.
    Förutom detta så älskar jag dina inlägg. ❤️

    1. Såg ovan nu att en annan skrivit en liknande kommentar. Vill bara förtydliga att biståndet från början var lån från länderna som kolonialiserade vilket gjorde att flera afrikanska länder blev djupt skuldsatta och därmed hade noll möjlighet att bygga upp det européerna sabbat eller betala tillbaka lånen. Om man verkligen vill göra skillnad när det kommer till detta: lyft upp och stärk svarta kvinnor som redan gör bra grejer och som inte behöver vitas hjälp för det, utbilda er i hur rasismen påverkar här i Sverige så vi kan få det systemet att försvinna här så småningom. Det är skillnad på att ta ansvar och att ge pengar, enligt mig.

      1. Men själva poängen är ju att oerhört många vill hjälpa men befinner sig inte på politikernivå! Och det finns barn som svälter idag, barn som förlorar sin chans i livet, som inte har tid att vänta. Jag tror inte deras föräldrar bryr sig om västvärldens agendor, postkolonialism eller skeva självbilder. Jag tror att de vill se sina barn leva. Och då kan iallafall jag inte avstå från att göra det lilla jag kan, hur lite det än påverkar världen i stort. Om en enda människa kan få ett enda ögonblick av hopp är det ändå något.

    2. Jag håller inte med om att bistånd är som att sätta plåster på en lunginflammation. Men förstår absolut din poäng och vad du försöker säga.

      Det jag inte förstår är hur de barn som hamnar i vaccinationsprogram och näringsprogram blir hjälpta av att vi säger ”bu till bistånd” i väst och sedan stryper all sådan verksamhet. Jag tycker att kritiker av bistånd ofta underskattar intelligensen hos de som ger. Det handlar inte om att man tror att man ska rädda fattiga som i en saga och att lite pengar kommer lösa problemet. Folk är inte dumma.

      Viktigt att minnas är att UNICEF också hjälper till i krigsområden, vid naturkatastrofer och på många olika håll i världen – även i europeiska länder som aldrig varit koloniserade av väst. Utan snarare ÄR väst. Kritiker smetar ihop allt bistånd i en enda röra och kallar alltihop för White saviour complex – men det som förbryllar mig är att ingen har förslag på vad som ska ske istället. Hur ska vi i Sverige påverka?

      Jag frågar ärligt alltså. För jag röstar redan på det parti som arbetar hårdast för rättvisefrågor i världen. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt korrupta ledare I länder långt borta. Annat än att vara med och bidra till att barn och kvinnor i alla fall får tillgång till sjukvård och andra förnödenheter i dessa länder. För dessa enskilda människor är det ur ett kortsiktigt perspektiv förmodligen det viktigaste av allt.

      1. Får mej att tänka på en historia jag läste för länge sedan.

        Pojken och snäckorna

        Det var en pojke som gick med sin pappa på en strand.
        Pojken plockade upp snäcka efter snäcka och bar ut dem i havet.
        – Vad håller du på med? undrade pappan.
        – Jag hjälper snäckorna , svarade pojken.
        – Men kom nu sa pappan. Du ser väl att det finns alldeles för många snäckor. Du kommer aldrig att kunna rädda allihop. Så det spelar ingen roll.
        – För den här snäckan spelar det roll, svarade pojken och såg på den snäcka han höll i handen.

        1. Fast det är ju inte det det handlar om! Varför visas aldrig fattiga vita människor i Europa eller Amerika på bilder som ska symbolisera välgörenhet? Varför har Clara valt att visa en bild från Afrika? Varför matas vi med liknande bilder med svarta människor? Det handlar ju inte om välgörenhet, det handlar om att detta är ett sätt att bibehålla världsmaktordningen och vår syn på den afrikanska kontinenten. Det är ju den synen som är det allra skadligaste av allt. Om vi vill hjälpa så är första steget att tvätta bort våra unkna fördomar. En av de fördomarna är att alla människor som är svarta och bor i Afrika är offer och vi vita människor måste hjälpa dem med lite småpengar… Se över dina köpvanor om du vill hjälpa, köp inte varor från företag som exploaterar människor och natur. Dra ner på din klimatpåverkan, investera dina pengar i hållbara företag som gör skillnad, OCH FRAMFÖRALLT: – LÄS PÅ om vit savourism. Detta kan ni göra, skaffa inte fadderbarn för att era barn ska känna sig tacksamma över vad de har för det är ren rasism.

          1. “Varför har Clara valt att visa en bild från Afrika?” För det första – sluta prata om Afrika som ett land. Du gör dig ju själv skyldig till precis det generaliserande du anklagar andra för. För det andra. Det är till Kenya och Malawi som jag rest med Unicef. Därför blev det en bild från ett av de tillfällena. För det tredje. Att säga att det är rasism att ha fadderbarn – det är så idiotiskt att du diskvalificerar dig från hela diskussionen. Du är inte den enda som läst på om vit savourism – men ta och läs på lite om UNICEF på samma gång. Som Världsförälder för UNICEF är man inte fadder till ett särskilt barn. Man är månadsgivare till UNICEF som organisation.

            Jag tycker att det låter jättebra att se över sina köpvanor och inte välja varor från företag som exploaterar människor och natur. Men du får gärna återkomma till vilka dessa företag är? I våra helt vanliga smartphones och datorer finns bland annat kobolt som bryts i Kongo – inte sällan av barn. Att välja bort dator eller smartphone är inte det enklaste även om man skulle vilja. Så jag skulle uppskatta ha fler handgripliga tips som jag kan göra skillnad på. För det här är viktigt på riktigt för mig.

      2. Tråkigt att jag inte fick svara dig på din kommentar men jag ska backa, mitt svar var inte till dig utan till den som sade att skänka pengar till välgörenhet är bättre än att inte göra något alls samt till den som skrev att hon hade fadderbarn för att hennes egna barn ska få perspektiv på livet… Jag har också fadderbarn, jag tycker att skänka pengar till att utbilda barn är något som är bättre än mycket annat men jag förväntar mig inget av de barnen. Inte att de ska uppfylla någon tomhet i mig eller spegla mitt eget lyckliga liv eller ge mina barn perspektiv… Sedan så är jag mycket medveten om att jag skrev Afrika men det är just från den afrikanska kontinenten 99 procent av alla bilder i välgörenhetssammanhang kommer. Anledningen till att jag skrev Afrika var att oftast spelar det ingen som helst roll vart bilden är tagen, bara den är tagen i Afrika och föreställer svarta människor. Gärna med en vit människa på som är en räddande ängel. Du vet att denna porträttering av fattigdom är problematisk och jag tycker att ditt bildval är problematisk men jag tycker egentligen inte att budskapet är dåligt. Gillar bara inte sättet människor kommenterar här. Jag kommer att fortsätta att säga ifrån och problematisera detta för det är dags att vi börjar se med nya ögon på en väldigt stor del av jordens befolkning

          1. Ber om ursäkt om jag lät anklagande! Var inte alls min mening, gick igång lite på vissa av kommentarerna..

  7. Jag tycker att det perspektiv, som Caroline betraktar välgörenhetsgalor från, är viktigt. Det är nödvändigt att se de historiska sambandet mellan europeisk kolonialism , godtyckligt skapande av nationella gränser och exploatering av naturrikedomar och människor. Maktförhållandet mellan Europa och Afrika ska inte osynliggöras och inte heller den vithetens hegemoni som
    fortfarande råder. Jag uppskattar ditt blogginlägg Clara och det inspirerar till engagemang. Men godhet kan vara tvetydig, ibland kan den innebära maktutövning.

  8. Håller med om det som redan sagts tidigare, bistånd är modern kolonialism. Har själv rest i 8 olika länder mellan Sydafrika och Kenya på egen hand och kommer aldrig skänka en krona till välgörenhet igen. Tanken är god, men det slår fel. Finns en helt fantastisk dokumentär gjord av en Kenyansk radiojournalist som bor i Kiberia som heter “For Kiberia!” där han tar upp problematiken med bistånd och hur det i regel alltid får ett negativt utfall. Vet dock inte om den går att streama längre, fanns på UR play förut men lägger länk till IMDb https://www.imdb.com/title/tt5283978/plotsummary?ref_=tt_ov_pl

  9. Hej!
    Här kommer en röst från mig som bott i detta ”Afrika” i ungefär 11 år. Jag läser inlägget OCH kritiken i kommentarerna. Och har egentligen inga nytt att komma med… Håller nog med de olika perspektiven. 🙂

    Men ja, sådanahär galor spär ofta på en redan felaktig bild av Afrika. Här finns ju så mycket mer än fattigdom och lidande! Förstår svenskarna hur bra vi ofta har det här? Jag får ofta frågan hur det går för våra barn att bo i Afrika. Det går JÄTTEBRA! Jag är såååå tacksam för den barndom vi kan ge dem här. (Med det sagt så är det inte alltid enkelt. OCH ja, vi har det ekonomiskt bättre ställt än majoriteten av människor i den stad vi bor i!)

    Så dessa tårdrypande galor ger mig lite småångest. Men samtidigt… vill man samla pengar så är det kanske inte läge att visa hur fina nöjesfält, restauranger och natur vi har. 🙂

    Jag tänker dock att det väldigt sällan är fel att ge pengar, frågan är vart man ger. I akut katastrofläge kan pengar från större biståndsorganisationer vara det rätta. Men annars förespråkar jag att vi stödjer lokala biståndsorganisationer. Det FINNS otroligt bra sådana. Grundade och ledda av människor från dessa länder. Människor som kan kulturen! (Jag har flera ggr sett hur stora organisationer kastat pengar i sjön, eftersom de byggt upp projekt som sedan brakar ihop. För lokalbefolkningen ägde inte tänker! Jovisst, organisationerna hade guider, rådgivare, ledare etc från det aktuella landet. Men tankar och idéer föddes i väst och adopterades inte helt).

    Men när människorna från dessa länder själva föder och leder arbetet blir det ofta inte bara bättre och hållbarare. Det skapar även en god sorts stolthet.

    Det betyder inte att vi i väst inte kan hjälpa. Men vi förser dem bara med resurser att långsiktigt hjälpa sig själva.

    Men som sagt, jag håller verklige med dig Clara! Vi svenskar bör inte ge mindre i dessa svåra tider. Snarare MER! För denna kontinent drabbas mycket hårdare än västvärlden ! Just nu av bla Corona och gräshoppor.
    Skrivit endel om det på min blogg. 🙂
    Aammin.wordpress.com

    Tack f att du tar upp ämnet!!

    1. Hej alla! Clara, Frida, Gunilla och Ida här kommer ”afrikanen” och lägger in en kommentar. Tycker denna diskussionen är jättebra och nödvändig. Jag ser dock väldigt mycket white fragility (googla gärna på detta uttrycket) alltså att man tar så personligt illa upp när någon pekar ut rasistiska beteenden. Man tar så fruktansvärt illa upp att man totalt struntar i vad grundproblemet verkligen handlar om och istället börjar gå till motattack. Jag ser att några av er hårdnar till i tonen och liksom blir arga. Denna diskussionen handlar ju inte om er personligen. Det handlar om att synliggöra rasistiska beteendemönster och ett rasistiskt system. Jag själv är en del av problematiken som ljus svart kvinna och måste ständigt kolla mina privilegier och akta mitt sätt och se över min roll i vårt samhälle. Det är fakta. Inga personliga anklagelser. Torka tårarna och börja vara en del av lösningen istället för att vara en del av problemet. Kanske kan man istället (om man nu redan vet att dessa galor och organisationer inte är det bästa sättet att hjälpa, men ändå verkligen vill hjälpa) kolla upp bättre alternativ själv. Jag jobbade under 4 års tid med en non profit som hjälpte till att stärka sociala entreprenörer i 6 olika afrikanska länder. Arbetet gick till så att man genom seminarier och workshops erbjöd experthjälp (ofta lokal sådan) för att entreprenörerna själva skulle kunna identifiera områden inom vilka de behövde utvecklas för att arbetet ständigt skulle förbättras. Ang vilka företag man ska undvika pga oetiska förhållanden så finns all information än en gång online jag tycker att fair action gör ett bra jobb i att uppdatera oss om detta.

      1. Tack för en väldigt klok kommentar Marieme – vi måste alla checka våra priviliger och försöka att inte ta kritik personligt. Det ska jag ta med mig framöver.

        Vad gäller bistånd får jag vidhålla att just UNICEF är en bra aktör att ge pengar till. Eftersom de arbetar brett och långsiktigt och försöker vara med och stötta redan befintliga organisationer/strukturer på plats. Tyvärr har jag sett en del avarter av bistånd också och jag skulle inte ge pengar till vad som helst av den anledningen. Även om hjärtat är på rätt ställe kan det bli tokigt i slutändan.

        1. Ja apropå UNICEF så är det ju svårt för oss utomstående att kommentera men min far jobbade för organisationen i ca 20års tid och vittnade om stora interna problem med korruption. Såklart är organisationen skyddad så informationen når inte oss i allmänheten men man kan ju bara anta att man gör en stor insats med att skydda organisationens rykte då den representerar många länder. Dock så vet ju vi alla att lokala initiativ alltid är bättre att sponsra då dom ofta inte drivs av politiska initiativ. UNICEF må vara opolitiskt bunden men representerar ändå många starka ekonomier och deras ledare.

        2. Ursäkta, men om anklagelser inte ska tas personligt ska de inte heller, som i många av inläggen ovan, framföras personligt. Det finns inga absoluta sanningar här i världen. Många konflikter uppstår genom att olika grupperingar ger sig själva tolkningsföreträde istället för att finna gemensamma lösningar där båda parter får höras. Vi är alla i första hand människor – inte offer eller förövare. Med lika rättigheter att höras och bli hörda.

          1. Lite felformulerat av mig ovan – med ”framföras personligt” menar jag riktat mot en specifik persons åsikt eller beteende.