Röken låg tung över byn när vi eldade gräs nere på åkern i grisarnas gamla hage. Knölig och ful var den och halvt igenvuxen.

Men det blev fint efteråt.

Förr i tiden var det vanligt att elda gammalt gräs tidigt om vårarna. Det gynnar ju den biologiska mångfalden när gräs hålls tillbaka och blommande växter istället får en chans att sprida sina frön. Det i sin tur är bra för insekter som fjärilar och bin. Win-win så att säga. Idag görs det inte riktigt lika ofta skulle jag tro.

Viktigt bara att ha tillgång till mycket vatten så att man kan hålla omgivningarna blöta och begränsa eldens framfart. Här på åkern ligger vår stora brandslang och läcker en smula (jo vi vattnar med en sådan där riktig brandslang i jordbruket – vanliga är för tunna). Och ser ni den flygande bilen? Det är vår grokammare på våren och vårt kylrum i skördetid.

Albin tuttade på

Och Jakob gick med slangen och höll ställningarna.

När vi var klara luktade vi som en hop med rökta böcklingar allihop. Bästa doften!