Snart är det Mors dag. Och jag tänker på hur pissjobbiga graviditeter jag har haft. Särskilt med Ulf. Jag har knappt kunnat gå. Sovit mer än halva dygnet. Haft svårt att andas och konstant känt av klåda och värk. En besvärlig graviditet för mig – men på inget sätt livshotande varken för barn eller mamma. Och jag tänker på hur jag ur ett globalt perspektiv är så oerhört lyckligt lottad. Som regelbundet fått kolla blodtryck, järn, socker. Lyssna på hjärtljud. Och att jag hur jobbigt det än kändes ändå var helt utom verklig fara.
Inför Mors dag på söndag tänker jag särskilt på alla mammor runtom i världen som inte har tillgång till sjukvård. Som inte får gå på täta kontroller och föda barn med bedövning på ett rent sjukhus med utbildad personal. Jag tänker också på min egen mormor. Det var inte så många generationer tillbaks man födde hemma också i Sverige. Utan minsta lilla smärtlindring. Och morfar stod på vedbacken och klöv björk för glatta livet. Utkörd ur huset när mormor födde. Satt i arbete för att lindra sin nervositet.
Den här våren slår coronan hårt mot mammor och barn. 6000 barn riskerar att dö varje dag till följd av coronapandemin och ett stort antal mammor kommer att avlida, bland annat på grund av otillräcklig förlossningsvård. Antalet barn som dör innan sin femte födelsedag riskerar nu att öka för första gången på flera decennier. Anledningen är att sjukvården tvingas ställa om sitt arbete för att bekämpa coronaviruset. I länder med redan svaga hälsosystem blir konsekvenserna extra påtagliga.
Den överbelastade sjukvården med avbrutna hälsokontroller kan få katastrofala konsekvenser för över en miljon barn och tiotusental mammor världen över.
Därför är det enda jag önskar mig till Mors dag är ett Mors Dag-paket från Unicef. För 281 kronor ger man bland annat vattenreningstabletter, tvålar, mässling- och polivaccin. Sånt som kan vara skillnaden mellan liv och död för mammor och deras barn.
Önska dig ett Mors Dag -paket från UNICEF du med – eller ge bort ett till din mamma. Bättre spenderade 281 kronor på Mors dag är nog omöjligt att hitta.
19 svar
Fint inlägg. En typ av mammor som jag skulle vilja lägga till i tankarna här är de så kallade surrogatmödrarna – tänkt på dem på sistone när de fruktansvärda nyheterna om bebisar som inte kan hämtas av dem som ”beställt” dem har synts i medierna.
Tänker på traumat att genomgå en graviditet och en förlossning – och sedan att att separeras från det barn man burit i nio månader. Tänker på att dessa kvinnor uteslutande bor i länder utan fri tillgång till sjukvård – alltså utan möjlighet att få vård för ev. förlossningsskador eller skador i själen. För de vinstdrivande företag som tjänar multum på dessa kvinnors kroppar (och på andras barnlängtan) är kvinnorna enbart behållare, enbart av intresse så länge det köpta barnet finns i deras livmoder. I Sverige är det inte tillåtet att köpa en kvinnas kropp (eller hennes barn) på detta sätt – inte ens om det sker frivilligt och utan pengatransaktioner, eftersom det är för svårt att avgöra om det verkligen sker frivilligt utan påtryckningar från andra. Jag tänker på kvinnorna i Ukraina (eller Mexico, eller USA) – hur kan den vinstdrivande kliniken som köper deras kroppar verkligen veta om det sker frivilligt eller med tvång/påtryckning från en man / familj? Varför skulle de ens bry sig? Och även om det skulle ske frivilligt: kan hon ångra sig? Under de där månaderna av illamående, foglossningar och elände, eller när hon känner hur barnet växer i hennes kropp? Eller när barnet hon fött, som hon burit i nio månader, ska tas ifrån henne – kan hon ändra sig då? Jag förstår barnlängtan, förstår att marknadsföringen från företagen och normaliseringen som skett kring detta påverkar… men ändå: Hur kan så många så lättvindigt köpa kvinnors kroppar, köpa barn? Hur kan vi utsätta varandra för detta? Och var är debatten kring det? Det var inte meningen att detta skulle bli så långt – är bara något jag tänkt på på sistone, som behövde komma ut. Hade varit intressant att höra dina tankar om detta Clara.
Inte uteslutande i länder utan tillgång till sjukvård. Danmarks radio gjorde en serie om ämnet för något år sen, vet inte om länken funkar utanför Danmark, men du kan prova! Intressant och smärtsamt, många etiska frågeställningar.
https://www.dr.dk/drtv/episode/rugemor_-maa-vi–laane-din-livmoder_95261
Tack
Tack! Väldigt bra initiativ. Jag köpte ett som en mors dag present till mig själv.
Tack för tipset! Har tidigare år ”köpt” en barnmorska (låter ju helt sjukt att skriva så, men det är ju ungefär som att ”köpa” ett års skolgång för ett barn etc) via en hjälporganisation, som present till min mamma, och efter att jag själv fick barn kan jag inte för mitt liv förstå hur man skulle kunna ta sig igenom en förlossning utan en eller flera barnmorskors hjälp. Huva!
På tal om förlossningar Clara så berättade du ju om förlossningarna med Bertil och Folke i en Underbar pod, kan du tänka dig att berätta om förlossningen med Ulf också? Har full förståelse för att det känns privat men av någon anledning så är det ju alltid kul att höra om!
Bra och viktigt perspektiv, men jag skulle vilja tillägga en väldigt viktig sak, att själv kunna välja om man ska bli mamma och när, tillgång till preventivmedel och säkra aborter,
Jag håller med dig helt om detta Sofia! 🙂
Tänker ofta på det, min förlossning i början på feb slutade dramatiskt med sugklocka och klipp för att dottern skulle komma ut levande… Känns läskigt att tänka att hon och ev jag inte skulle överlevt förlossningen om det inte vore för svensk sjukvård, fantastiska läkare och modern läkekonst!
Herrejävlar vad bitter jag hade varit om jag levt i den fattigdomen. Se hur resten av världen vältrar sig i lyx medan jag skulle föda på ett jävla stampat jordgolv och kanske överleva pga de rikas allmosor. Menar inte att det är dåligt att skänka. Men att vi ska sitta och känna oss duktiga för att vi delar med oss lite lite av vårt överflöd medan andra har inget är verkligen vedervärdigt. Världen är skev.
Känner sig folk duktiga när de skänker? Jag tror de flestakänner sig som du, lite beklämda (särskilt om man är typ svensk vänster och inte amerikansk hemmafru?!)
Har lättare att känna mig duktig över att jag bidrar till mindre självklara saker som inte är grundläggande rättigheter och inte samma skeva maktförhållanden. Alltså typ att ge av min tid till den lokala ungdomsidrotten och sånt.
Men sen tänker jag också att om den lite beklämmande känslan får en enda människa att avstå från att skänka pengar så hade man ju i den situationen känt att hååååll käften och sluta kokettera tack så jag kan få pengar till mina barns överlevnad.
Men gud ja. Har du aldrig sett företag som slår sig för bröstet medan de skänker personalens julklappspengar till Unicef. När problemet är världsordningen. Även grejen att man ska skänka överlevnad. Här du får en get. Eller överleva att föda ditt barn. Vi skulle aldrig acceptera det. Vi ska ha frihet och val och allt allt allt. Jag lever själv i detta såklart men det är så äckligt. Världsordningen som är själva problemet. Folk känner sig väldigt goda när de skänker. ”Dagens goda gärning” Spyr.
Såja såja…jag tycker att det är självklart att dela med sig på olika plan. Inget jag går runt och känner mej duktig för. Visst är världsordningen ett problem, men det hindrar inte att vi alla bidrar på det vis som fungerar för oss.
Det bor ingen stolthet i fattigdomen, det stämmer. Men man kan både ge och ge fanken i att känna sig duktig 😉 Den bästa presenten är den anonyma gåvan.
Jag förlorade min mamma för ca 1 månad sedan. Alldeles för tidigt. Förstår inte hur man ska kunna gå vidare, men så brukar jag tänka på dig. Allt du delat med dig av, och allt du delar med dig av. Så med dig som facit så vet jag att det kommer att bli bättre. Sorgen lär alltid vara kvar men. Å det här inlägg va en bra påminnelse om vad jag kan ge bort i Mors-dags present. <3
Jag beklagar ❤ Jag förlorade min mamma för två år sen och vill bara säga att det blir bättre. Jag saknar fortfarande mamma varje dag, men numera blir jag inte förkrossande ledsen som jag blev första tiden. Var ledsen när du behöver och sök stöd hos andra när du vill.
Tack för din kommentar Andrea. <3 Känner med dig också. Värmer i hjärtat när du säger att det blir bättre. Det är just den där förkrossande ledsamheten som är så svår. Många säger att man ska minnas det fina, å det gör jag ju, just därför gör det så ont. Så tack igen för din kommentar. Den ger hopp. =)
Köpte till min mamma som jag inte kan träffa på länge nu eftersom vi bor i olika länder med stängda gränser mellan oss.
Så fint tänkt ❤
Så bra text, och så bra sak att ”ge bort” Tack så mycket för att du delar!
Jag hoppas att du får en fin dag!