Har du också en massa trädgårdsäpplen över? Kanske sådana där som är lite för sura för att äta råa? Det finns ju massa gott man kan göra av dem – inte minst äppelmos att fylla frys och konserver med. Men nu tänkte jag faktiskt tipsa om att torka äpplen. Vi äter dem som snacks, klipper ner dem i havregrynsgröten eller muslin eller så kokar vi helt enkelt kräm på dem.
Först kärnar jag ur alla äpplen.
Sedan hyvlar jag dem tunt på min mandolin. Men har du ingen sådan kan du skära med kniv istället. Jag gillar dem flortunna men man kan såklart också göra dem lite tjockare. Det är en fråga om tycke och smak.
Vill du att de ska behålla sin ljusa fina färg så lägg dem i ett vattenbad med citronsaft medan du skär färdigt äpplena. Annars kan du bara samla ihop äpplena i buntar genom att trä dem på pekfingret. Om du vill ha sötare äpplen kan du pudra skivorna med florsocker. Eller så smaksätter du med kanel. Men jag gillar dem bäst helt naturella.
Sedan tar jag en tråd och fäster på ett luftigt ställe och trär snöret genom hålen på äpplena. Fäster tråden och sprider sedan ut äpplena så att de hänger lagom glest.
Rätt så gulligt med äpplen på tork!
Så här ser äpplena ut tre dagar senare. Så nu har jag en ny äppelladdning på gång!
Jag får en del ivriga frågor om när En Underbar Pod är tillbaka igen. Det är så roligt att höra att ni längtar! Jag kan till min glädje meddela att vi återkommer nu i september. Och vi längtar också. Jag och Erica har ju inte ens kunnat träffas IRL sedan i maj. Vi är helt övervänta.
Imorgon tisdag ska vi faktiskt sätta oss och planera upp poddsäsongen. Vi har stommen till många avsnitt klara för oss men om ni har något ni önskar att vi ska prata om – tveka inte att lämna en kommentar så kanske vi kan tillmötesgå i alla fall några önskningar. Puss på er! Ps Erica hälsar att hon saknar er också.
Förut hade jag veckovisa svep från min instagram på bloggen. Men nu är det länge sedan jag hade något sådant. Av oklar anledning slutade jag bara plötsligt. Kanske tänkte jag att det ändå är samma läsaren överallt? Men det har jag förstått att det inte är. Olika personer föredrar olika platser. På insta försöker jag hålla det lite enklare och snärtigare. Kanske särskilt stories är tacksamt för där behöver man inte lägga ner så mycket tankekraft. Det blir roligt ändå med det rörliga. Ett fint komplement till bloggens längre format.
Här är lite sånt som synts på instagram senaste tiden.
Vy från min by. Ingenting är mer lättfotat än augustiljuset. Lättfotat? Jag menar alltså lätt att fotografera. Inte att augustiljuset är lösaktigt.
Här stod jag och lagade mat igår. Älskar min utsikt och att kunna ha fönstret öppet och höra grannens tupp gala och svalorna prata med varandra i telefonledningen.
En syn som gör mig varm i magen. Hela barnhögen uppkrupen i soffan och Ulfs malliga min när just han får hålla paddan åt storbarnen. Älskar att ha tre. När jag ser den här kan jag inte låta bli att tänka på att ha fyra. Och sedan kanske fem? Nej, stopp. Nu ska jag inte låta fantasin skena!
Ibland ser man sitt hus i en ny vinkel och ett nytt ljus och blir glad. Den här bilden knäppte jag efter att precis ha kommit hem från en kvällspromenad med Sofia Kammeborn. Bästa sättet att orka gå långt är att prata med en vän. Även om vännen befinner sig på Gotland och allt man har är en telefon.
Och vill du se sommarens mest kommenterade bild? Ja, du slipper inte undan:
Jag har den mest efterhängsna snubbe man kan tänka sig. Är jag på toa ska han dit. Ska jag duscha vill han vara med. När jag äter tar han maten för att själv proppa i sig. Han har ständigt sin hand nedkörd i min urringning. Liksom för att vakta. Han vill helst sova i min armhåla. Ständigt ha uppsikt över var jag är. Pratar jag i telefonen måste jag sätta på högtalare. Lämnar jag rummet blir han arg. Smiter jag ut och slänger en soppåse upptäcker jag snart att han står i något fönster och bevakar mig. Var han inte en ettåring vore han väldigt creepy.
Äntligen är det skördetid och man får betalt för allt arbete som lagts ner i trädgården under sommaren. Ibland får man dock betalt utan att ha lagt ner något arbete. Alls. Som när man får rensa grannens vinbärsbuskar eftersom ens egna ger sådan klen skörd. Ja, då kan man verkligen snacka lyxigt.
Jag plockar mycket bär, rensar och fryser in precis som de är. Till sylten, filbunken, smulpajen och gelén. Men sedan plockar jag också sånt som ska gå direkt till saftkoket. Det bästa är att man slipper rensa de bären!
Och hemmagjord saft smakar verkligen helt annorlunda än köpes. Det hjälps inte, men den är bara så mycket godare! Jag brukar koka saft i kastrull och hälla av med en silduk men nu har jag faktiskt investerat i en ny saftmaja för att förenkla arbetet och kunna göra mer i ett svep. Det köpet ångrar jag inte. Mitt mål är att den här saftmajan ska stå och puttra nästan varje dag.
Jag är värdelös på att följa recept men det brukar gå bra ändå. Med saftmaja är ju allt så mycket enklare. Bären behöver bara sköljas i durkslaget till saftmajan. Dåliga bär plockas bort och sedan varvar jag socker och bär litegrann efter eget tycke och smak. Fyller understa kastrullen med vatten och sätter igång och kokar. Den heta vattenångan får bären att explodera och så rinner saften från durkslaget, ner i mellankastrullen. Varifrån man kan tappa färdigt koncentrat direkt på flaska.
Det viktigaste för att påskynda kokningen och ge mer smak till själva saften är att ösa den heta saften över bären några gånger. Jag brukar tömma ut med slangen till en liten karaff och sedan direkt hälla över det på bären igen.
Enklaste sättet att desinficera flaskor är att ta rena flaskor och sedan lägga dem i ugnen. Låt ugnen stå på drygt 100 grader under saftkoket och så tar du fram en varm flaska åt gången och fyller den med het saft. Akta så du inte bränner dig!
Viktigt att fylla ända upp till korken för saften krymper ihop när den svalnar. När flaskan kallnat har ett vakuum bildats som håller saften fräsch och fin. Nu för tiden tillsätter jag aldrig konserveringsmedel eftersom vi dricker upp allt inom ett år. Oftast snabbare. Men ska du förvara saften ännu längre kan det såklart vara klokt med lite Atamon i flaskan.
Jag inledde saftkoket med att göra en massa svartvinbärssaft. Sedan använde jag den sista rabarber och jordgubbarna för att göra saft som påminner om den som mormor hade i sin jordkällare. Det är den röda flaskan på bilden. Jag tillsatte lite vanilj i den saften men kardemumma är också supergott! Dock hade jag så lite rabarber att det bara blev några flaskor i första koket. Men jag ska nog kunna skaka fram mer rabarber att koka saft av!
Etiketter hade jag heller inga hemma så jag klippte bara ut och klistrade fast papper med lite washitejp. Och nu ska dessa flaskor ner i vår jordkällare och gotta till sig!
Har du dåligt med bär på dina vinbärsbuskar kan jag förresten tipsa dig om att istället göra saft på svartvinbärsblad. Den saften är suveränt god och frisk i smaken.
Den här hösten känns så spännande eftersom jag nu ska arbeta ”på riktigt” för första gången sedan våren 2018 (efter det blev jag gravid och sjuklig och sedan mammaledig). Jag har använt hela det senaste året till att fundera på hur ett hållbart arbetsliv ser ut för mig. Vad det innefattar och innebär?
Jag är ibland rädd för att folk går och väntar på att jag ska bli som innan min utmattning och tror att det är något jag själv eftersträvar. Men så är det ju inte. Mitt mål är att jag ALDRIG ska bli som jag var innan min utmattning. Det var ju hon som blev sjuk. Nu är hälsan det viktigaste och jag funderar mycket på hur hälsofrämjande insatser som träning, bättre mat, godare nattsömn och vila ska rymmas i mitt liv.
Min utgångspunkt i förändringsarbetet är: Vad av det Clara gjorde de tio första arbetsåren 2008 – 2018 ska jag nu göra tvärtom? För det första måste jag inse att det tillkommit många saker i mitt liv. Ett stort jordbruk. Ett växande gård som behöver underhåll. Ett fritidshus. Fler djur, fler barn. Och en kropp med många krämpor. Allt detta måste med i beräkningen.
Det största och kanske viktigaste jag nu gör annorlunda är att reglera min arbetstid. Bara för att mitt arbete är flexibelt betyder det inte att jag ska vara flexibel. Jag svarar till exempel inte på jobb-sms på kvällar eller helger och undviker också själv att skicka sådana. Jag kollar inte mailen på kvällar, helger eller lediga veckodagar. Och kvällsjobb sker BARA i yttersta nödfall. Alltså max att det får förekomma någon gång i månaden. För om det enda sättet för mig att få ihop mitt arbete är att kvällsarbeta – då är det något fel på min arbetsbelastning.
Jag säger nej eller kanske istället för att säga ja till erbjudanden och förfrågningar. Förut hoppade jag på allt, peppade igång och slängde iväg tusen egna idéer. Nu tvingar jag mig att säga nej och fundera.Dåligt entreprenörskapstänk suckar säkert många. Men jag är nöjd med min arbetsbelastning nu och den räcker till att försörja mig och mina anställda. Därför innebär varje ny jobbidé att jag måste plocka bort något jag redan gör. Med det perspektivet är det lättare att hålla huvudet kallt.
Jag har under lång tid arbetat passionerat med diversifiering. Testat olika branscher, stått på tusen olika ben. Prövat lyckan inom alla möjliga olika riktningar. Men nu vill jag ägna mig åt specialisering. Jag vill bli bättre på det jag huvudsakligen ägnar mig åt. Flytta fokus och resurser dit. Det känns spännande och som en mognadsgrej.
Mitt mål är att bli mindre effektiv. Det kanske också verkar galet? Är det inte meningen att man ska effektivisera? Nja. Mitt problem är inte att jag är ineffektiv utan att jag har för hög produktivitet. I alla fall sedan jag plockade in min assistent Charlotte som tog över många av surdegarna och väghindren i mitt företag. Det var helt rätt gjort men tiden jag sparar är det inte meningen att jag ska jobba ihjäl mig på – den ska ju ge mig lite luft och skönare tempo. Min målsättning är därför att arbeta på 70% av min arbetsförmåga istället för 100%. Jag kommer arbeta lika långa dagar men få mindre gjort. Knäppt? Kanske. Men här har jag utvecklat lite hur jag tänker.
Med ökad ålder har jag fått ökad lön. Härligt såklart. Men vad ska jag köpa för pengarna? Jo, jag ska köpa tid. Det här gamla inlägget påminde mig om och stärkte mig i den uppfattningen. Folk som höjer sin inkomst köper oftast materiella saker som tvingar dem att tjäna ännu mer pengar och bli ännu mer fast i ett ekorrhjul. Men man kan ju lika gärna köpa tid. Min mamma dog när hon var 52 år ung. Jag hoppas att jag själv ska få bli mycket äldre än så. Men livet lämnar inga garantier. Så mitt mål är att skapa en riktigt bra vardag. Inte i väntan på helg. Inte i väntan på semester. Inte i väntan på stora jobbframgångar eller på pension. Utan bara för att vardagen är vad livet består av. Den förtjänar att bli så bra som det bara går.
Nu kommer ett litet minisläpp från Miss Clarity – i väntan på septembers något större släpp alltså – och jag är så peppad!
Två klänningar släpps nu på fredag. Först en riktig favorit som sålde slut i ett nafs i vintras – nämligen den marinblå klänningen Kerstin som jag har på bilden. Kerstin är faktiskt en av våra första och allra mest sålda modeller. Så fint snitt och skönt fall i kjolen.
Och i Miss Claritys omlotter med generöst tilltaget tyg i kjolen behöver du aldrig vara rädd för att cykla eller för att vinden ska få fatt i och blåsa upp kjolen så att du visar hela härligheten. Du kan känna dig fullkomligt trygg. Och det är väl ändå det minsta man kan begära av en klänning?
Den andra klänningsmodellen är faktiskt helt ny och den har Annakarin på sig här. Modellen heter Ethel och är av en fin vävd kvalitet med ett vackert fall. Och det allra bästa? Att tyget är ett så kallat resttyg. En ratad tygrulle vi kommit över och räddat från ett öde som i värsta fall skulle inneburit att tyget kasserats. Vi letar hela tiden bättre sätt att producera våra kläder på och att använda resttyger är en del i processen. Och som alltid så sker vår produktion inom Europa.
Här kan du klicka om du vill shoppa klänningarna. Följ länken och anmäl dig så returnerar vi en länk tillbaka till dig. Sedan kan du förhandsbeställa i lugn och ro innan vi öppnar upp för försäljning för alla imorgon fredag på Pure Female.
Bra råvaror är en sådan lyx eftersom även det enklaste blir delikat. Lite smör och salt bara för att framhäva allt det goda. Jag hämtade det här från Marstorp idag och det fick bli lunchmat. Surdegsbröd från Kulturbageriet (vi säljer ju deras fina brödkassar till alla våra grönsaksprenumeranter som vill ha) och så lite färskt grönt av olika slag. Adderade gårdsägg i vackra färger som jag hade hemma sedan tidigare.
Och detta blev alltså dagens enkla lunch. Jag ansade och stekte bönorna i lite smör och olja, saltade och tillsatte sedan vitlök som just precis fick färg. Avslutningsvis lät jag några blad salvia friteras i oljan i pannan så att de blev krispiga och gick att strössla över.
I den heta gjutjärnspannans eftervärme knäckte jag sedan ner ett ägg som fick stå tills gulan var krämig men vitan stannat. Jag la upp allt på en tallrik och skar sedan några skivor surdegsbröd. Hällde upp en rejäl pöl med god olivolja och salt att doppa brödet i. Och sedan åt jag och njöt. Fy farao så gott!
Med bra råvaror alltså. Då behöver man inte krångla till det.
Dags för den första “riktiga” skolveckan för storbarnen. Men också för första dagen av inskolningen för Ulf. Vi cyklade i samlad tropp i morse.
Efter en rolig timme på förskolan kom vi hem igen och då var det någon som var så trött att han höll på att somna när han åt sin smörgås…
Jag har fått en del medlidsamma blickar från folk som undrar hur det känns att han ska börja förskolan? Ska jag vara ärlig känns det SKITBRA. Han är så himla leksugen, barnintresserad och full av energi. Medan jag är….inte så full av energi. Jag behöver få lite ensam vuxentid för att vara Clara och inte bara mamma. Jag har haft möjligheten att vara ledig så mycket med Ulf och fått njuta honom fullt ut i sjutton månader så att lämna på förskola känns hundra procent rätt.
Jag förstår dock att föräldraledigheten för många är en fristad som är svår att återvända ifrån. Har man ett arbete utan flexiblitet där man aldrig kan arbeta hemifrån soffan utan alltid måste infinna sig på klockslaget och arbeta som en liten gnu – typ som det var för min egen mamma. Ja, då förstår jag om man upplever att föräldraledigheten ger en friheten man saknat. Men jag har ju redan allt det där i mitt jobb. Plus att jag på arbetstid ofta får göra sånt som jag också älskar att göra på fritiden – typ baka, laga mat eller hålla på med blommor och inredning.
Säkert hade det också känts annorlunda om jag var otrygg med förskolan. Men den är ju så bra! En liten fin förskola här i byn. Omkring trettio barn totalt på fyra olika avdelningar. I Ulfs barngrupp är det sex barn och två pedagoger vilket är lika vuxentätt som det är hemma hos oss. Dessutom är dagisgården jättemysig och fin och barnen får vara ute i skogen mycket eftersom den ligger precis bredvid. Ja. Det kunde inte ha varit det bättre och jag har vett att veta om det och vara tacksam för alltihop.
Nu sover Ulf middag och jag ska sitta här på min veranda med min kaffekopp och känna solen värma. Och svara på lite mail och planera veckan som kommer.
Här kommer det utlovade receptet på den lyxiga chokladtårta jag tidigare bloggat om. Det här är en riktigt maffig sak med vuxen smak – mina barn orkade knappt äta upp sina smala bitar. Trots att tårtan är så otroligt enkelt att göra har den känslan av en riktig konditoritårta. Receptet tror jag är Anna Bergenströms ursprungligen – och det verkar rimligt. För som allt hon gör är det smått genialiskt i sin enkelhet.
Botten blir seg och god när den får stå över natten med fyllning – så mitt tips är att göra tårtan dagen innan den ska ätas.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum i en rostfri bunke. Riv sedan mandelmassan på ett rivjärn och blanda ihop smeten försiktigt.
Vänd upp och ner på en mattallrik och rita upp en rundel på två olika bakplåtspapper. Lägg pappren på varsin plåt och bred ut äggvitan med mandelmassa i rundlarna. Grädda plåtarna i ugnen på 175 grader i ca 15 minuter eller tills de fått lite färg. Byt plats på plåtarna efter halva tiden om du inte har en varmluftsugn.
Ta ut ur ugnen och ta loss bottnarna från pappret innan de svalnat helt.
Häll äggulor, socker och grädde i en kastrull och sjud tills det börjar tjockna. Ta då bort kastrullen från plattan och bryt ner chokladen. Rör om till en jämn smet och tillsätt sedan klickar av mjukt smör.
Låt krämen och bottnarna svalna helt. Bred sedan kräm över ena botten och lägg över den andra botten. Bred över den sista chokladsmeten och avsluta med att strössla över flagad rostad mandel. (rosta mandel gör du i stekpanna utan fett på hög temperatur tills mandeln får färg – akta så att den inte bränns)
Kakan vinner på att stå några timmar eller gärna över natten i kylskåp. Servera kakan med en klick grädde.
Jag är så lättad att få börja återvända till våra fina rutiner igen efter ledigheten. Vi fick till det så bra den här våren med alltifrån söndagstvagning av barn, måndagsläsning av läxan, fredagsmys och lördagsutflykter i naturen. Och så storhandling en gång i veckan efter en standardiserad inköpslista. Vi fick till det så bra – ändå var jag spyless på allt det inrutade lagom till sommarlovet. Men nu efter tio veckors paus drömmer jag om att få återgå till rutinerna. Jag ÄLSKAR vår vardag tillsammans.
Jag njuter så av att cykla och lämna barnen på skola, förskoleklass och snart också förskola. Vi hade så mysigt när vi cyklade ihop i våras och nu börjar det om. Skillnaden mot för då är att nu kommer jag komma hem till ett tyst, tomt och ganska städat hus. Som så förblir tills barnen är tillbaka igen. Det känns obeskrivligt härligt.
Jag längtar efter att ostörd kunna ta ett jobbsamtal, svara på ett mail, kunna vara lite rask och ta saker på uppstuds. Något jag inte kunnat göra sedan hösten 2018 – innan graviditeten gjorde mig för sjuklig och svag.
Jag längtar efter att kunna motionera på dagtid. Jag ska ta korta lunchraster och istället gå ut och röra på mig en sväng.
Jag är så glad över att fredagen fått tillbaka sin glans. Med fredagsmys i soffan efter en lång, intensiv vecka.
Jag längtar också efter alla lediga helger och mysiga utflykter som ligger framför oss i september och oktober. Bästa sättet att hantera något roligt som tar slut är att plantera något roligt som kan få ta vid.
Jag är lättad över att slippa semestervikarier i radio och morgontidning. Vill höra och läsa mina gamla vanliga favoriter igen – inte störa mig på inhoppare.
Och som jag njuter av att mina bästa poddar är tillbaka efter sommaruppehållet. Poddar som tar sommarsemester är en kvalitetsgaranti – de kommer alltid tillbaka med så bra, hög energi. Även om det känns surt att vara utan dem under sommaren.
Härom dagen fick jag en sådan lust att göra en rätt som min mamma ofta lagade på helgerna när jag var i tonåren. Kyckling i ugn med pesto, färsk pasta och en varm sås på creme fraiche.
När jag gick i högstadiet åt vi ofta den här maten och på den tiden kändes både färsk pasta och pesto som något av en nyhet i affärerna. Idag är den här rätten nästan lite härligt retro. Och god. OJ vad god den är insåg jag när jag gjorde den igen. Sist jag åt den var när mamma levde och nu lagar jag den till mina egna barn, som åt tills de nästan storknade.
Grejen med den här rätten är den LÖJLIGT enkla såsen som ändå är så god och som jag brukar göra i alla möjliga olika sammanhang. Och folk frågar alltid om receptet. Vilket jag med hemlighetsfull och menande min gärna delger eftersom det endast innehåller två ingredienser. Creme fraiche och fond. Som man värmer upp och eventuellt tillsättet lite svartpeppar till.
Sedan kan man leka loss med färska kryddor, chili, vitlök, lite senap eller annat gott i såsen. Men det otroliga är att det egentligen inte behövs. Jag tycker att den är godast precis så enkel som den är.
Mamma gjorde den alltid på Bong Touch of Tastes kalvfond. Medan jag gärna använder mig av deras ekologiska fonder som finns i tre smaker – grönsaksfond, köttfond och kycklingfond. Till min sås använder jag lika delar kycklingfond och grönsaksfond. Det fina med fonden förutom den stora smaken är att den är kladd och klumpfri. Man kan droppa den både i en kall dressing eller i en varm sås och den blandar sig på en gång och ger massa smak.
Vill du ha receptet? Klart du ska få!
Pestokyckling med färsk pasta och rekordgoda såsen
Du behöver (4 portioner)
4 kycklingfileer
1/2 burk pesto
1 liten burk creme fraiche med hög fettprocent
1 1/2 msk Bong Touch of Taste ekologiska grönsaksfond
1 1/2 msk Bong Touch of Taste ekologiska kycklingfond
Lite peppar
Fäska pasta lagom till fyra personer
Gör så här
Bryn kycklingfileer runtom i lite smör i en stekpanna. Lägg sedan i en ugnsfast form och ställ i ugnen på 175 grader. Kör i ca 25 min eller till 70° innertemperatur. Ös gärna kycklingen med sin egen saft ett par gånger under tiden i ugnen.
Värm creme fraiche under omrörning i en kastrull på spisen. Droppa ner fonden, rör om och smaka av.
När kycklingen är i det närmaste färdig (när det rör sig om minutrar kvar) ta ut kycklingen, bred över ett lager pesto och ställ in i ugnen igen.
Släng samtidigt ner den färska pastan i vattnet – den är klar på tre minuter – alltså precis samtidigt som kycklingen blivit lite lagom gratinerad med sin pesto.
Servera direkt och ringla creme fraichesåsen över pastan.
Visst låter det nästan löjligt enkelt? Ja, men det blir faktiskt löjligt gott också.
Jag vill verkligen slå ett slag för att använda fond i matlagningen. Det är en riktig räddare för att snabbt få god smak. grundades i Ystad under artonhundratalet och de har mängder av fonder i sitt sortiment – allt ifrån kantarellfond till skaldjursfond. Och nu har de alltså också också ekologiska fonder. Bong innehåller inga konstgjorda smakförstärkare eller färgämnen.
Mina bästa användningsområden för fond
Ersätt buljongtärningarna med fond. Det blir fylligare smak och mindre kladd och till skillnad från tärningar löser sig buljongen även i kall vätska. (1 1/2 matsked fond motsvarar 1 buljongtärning)
Jag droppar fond i glazen eller marinaden när jag grillar
Jag tillsätter alltid någon matsked grönsaksfond i vattnet när jag kokar quinoa, bulgur, matvete eller ris. Det gör det smakrikt och gott.
En skvätt i vilken kall dressing som helst ger umamismak och “botten” till såsen. Gott i dippsås också!
När jag gör varma såser som tex brunsås skvätter jag alltid i lite kalvfond eller köttfond.
Till soppor och grytor av alla slag är fond utmärkt. Fiskfond, kycklingfond, köttfond eller grönsaksfond beroende på vad soppan innehåller…
I köttfärssåsen eller köttbullssmeten ger en skvätt fond sälta och fylligare smak
Det blir några konstiga mellandagar nu när storpojkarna börjat skolan och Ulf ännu inte börjat förskolan. Jag försöker liksom kombinera mammaledigheten med att smyga igång arbetet. Det har varit otroligt varmt och härligt och jag har mest hängt utomhus.
Jag kan fortfarande bli fånigt lycklig när jag ser det här – träden, buskarna, och pallkragarna i olika nivåer. Mot det branta berget i bakgrunden. Ska ordna fler lummiga ytor framöver så att hela trädgården blir en skyddad, lugn plats.
Jag har haft en badbalja iordning för Ulf som han kan leka och svalka sig i medan jag sitter bredvid och rensar ogräs, plockar in smultron och kryddbuketter som ska på tork.
Orkar inte med hur gullig han är just nu. Sa knappt ett ord för en månad sedan men så släppte proppen och nu pratar han hur mycket som helst.
Perfekt i tid till förskolestarten. Så han kan göra sig förstådd.
Jag har tagit rätt på de sista jordgubbarna och plockat smultron i mängder. Jag säger bara det – plantera smultronplantor och åkerbärsplantor så har du någonting i trädgården som sysselsätter och gör alla barn glada.
Våra vinbärsbuskar ger dock förfärligt små mängder bär. Tur då att våra grannar låter oss plocka från deras.
Röda vinbär är nästan min favorit. Styckfrysta på en bricka sedan tjoff ner i en skål och servera. Då smakar de som små isiga godisar.
Jag plockade massor av bär. Hälften av alla svarta rensade jag och andra hälften ska jag koka saft på. Ska plocka mer en annan dag dock. Och det som ska bli saft behöver man ju knappt rensa och det förenklar processen betydligt.
Mamma frös alltid in svarta vinbär, tog fram och mixade dem med en liten gnutta socker och la i filen till frukosten. Då tyckte jag att det var fruktansvärt surt. Men nu är jag sugen på att göra något liknande.
Tips när du fryser saker (allt ifrån bär till köttfärs) är att trycka ut det i platta paket. Då går det mycket snabbare att tina eller dela i mindre bitar. Bär blir förstås allra mest lättfördelade om man styckfryser på bricka – men det kräver ju en del plats under infrysningen. Och på det här sättet får du en bra mellanväg.
Jaja. Nu ska jag skynda mig i säng och sova för när det är skola måste vi upp 06.30 varje dag. Och sedan vid tio har jag digitalt möte med alla personer som är inblandade i ombyggnaden av min sajt. Jag är SÅÅÅ spänd på att få se hur det artar sig…
Det var skolstart idag. Förväntansfulla barn som pratat och längtat sedan i juli. -Mamma, jag tycker faktiskt sommarlovet var lite väl långt i år lät det sista veckorna. Ljuv musik för mina oroliga mammaöron. Man kan ju inte bestämma – men ändå drömma och önska – att ens barn ska gilla att gå i skolan. Det är en bra början i alla fall.
Kläderna var tvättade och nystrukna. Storebror hade randiga hängselbyxor, sin rödblommiga hawaiskjorta och sitt nya diadem, ormring, kaktusörhängen och scrunchie redo. Till och med skor och strumpor hade han plockat fram självmant – första gången på tio veckor. Mellanbrorsan i jeansshorts jag klippt till av ett par trasiga byxor, den röda sjuttiotalsskjortan han kallar “brandmansskjortan” plus sin nya ryggsäck. En blå kånken. På huvudet en randig keps med bananer. Kortklippt och fin i håret. I våras när han slutade förskolan kändes han så liten. Nu kändes han precis lagom stor för att börja förskoleklass.
Det fnittrades och flamsades i lådcykeln så att den skakade. Och jag kände in i märgen hur bra sommar vi haft ihop. Men hur härligt det är att vardagen rivstartar idag. Jag ser fram emot att cykla med dem varje morgon. Kanske skjutsa lite kompisar hem i lådan också. Och om prick en vecka börjar Ulf inskolningen i huset bredvid. Och det känns inte det minsta vemodigt eller sorgligt. Mer förskoleredo unge har jag väl aldrig skådat.
Sommarens sista två dagar spenderade vi på bästa möjliga sätt. Genom att liksom klämma ut det sista ur ledigheten. Vi drog till Jakobs mormor Elsa över en natt.
Eftersom hon är riskgrupp kan vi bara umgås ute och bodde alltså på gården i en gäststuga och använde utedasset och åt på verandan. Tur att det var så fint väder att det gick bra att vara ute hela tiden.
I vanliga fall brukar ju Elsa komma till oss en gång i veckan och hälsa på. Så det har varit en tom vår utan henne.
Det är väldigt vackert i byn där hon bor och det finns många söta hus att tjuvfota och inspirieras av
I det här välbevarade gamla huset tänker jag alltid att Lotta på Bråkmakargatan borde bo. I fönsterna hänger så söta rutiga gardiner och står flera pelargoner i små krukor. Får femtiotalsinispirationsoverload. Wow. Vilket långt påhittat ord.
Mysigt att tänka på kontrasterna mellan sommar och vinter. Som prick den här vyn men i julaftonsskrud.
Det här är min bästa badsjö. Klart, rent vatten, mjuk sandbotten som blir djup i lagom tid. Dessutom omgiven av vackra berg.
Vi plaskade och badade och hips vips kunde Folke plötsligt simma över tio meter utan att behöva stanna. Sån himla eufori! Kommer alltid minnas när han “kom på” detta. Det är samma sak som när Bertil lärde sig simma och jag liksom plötsligt såg att han fattade. Minns exakt och lever för stunder som dessa. Tur jag har tre barn och det är mycket de alla ska lära sig. Cykla, åka skidor, sparka, simma…
Inte alla som har sån tur att deras pigga åttiotreåriga gammor inte bangar för att leka vattenkrig med barnbarnsbarnen.
När magarna började kurra gjorde jag upp eld. Sist vi satt här var det lite mer sånt här väder.
Det visade sig sist jag frågade er att det här med att grilla falukorv istället för grillkorv är ett norrländskt fenomen. Men det borde ni testa
Någon undrade hur man egentligen gör? Om man liksom ska grilla den hel? Nej man skär den i bitar och trär på pinne. Eller lägger på galler om man har tillgång till det. Helst ska korven sedan ätas på Ghakku eller Klådda. Sån lyx att Elsa hade bagarstugebakad kaka att lägga korven på. Men Polarbröd funkar också om man inte får tag i det.
Sedan på med ketchup och senap och tjoff in i munnen
Klåfingrig typ. Sirapsflaskan innehåller förresten saft vilket fick mig att tänka på lågstadiet. Hade ni också diskade sirapsflaskor på gympan när ni var barn? Var typ obligatoriskt. Och vettigt återanvändande.
Vi fikade och badade tills vi blev blå om läpparna
När man blivit nog nedkyld måste man packas till ett stort paket. Viras in i alla handdukar, koftor och filtar som bara finns att tillgå. Sedan är det upp till föräldern att blåsa varmluft genom tyglagren så att paketet får upp värmen.
På kvällen somnade vi som stockar i huset nere på gården.
Och nästa morgon gjorde vi precis samma sak igen. Badade, lekte, och solade.
Och när dagen övergick till eftermiddag körde vi de åtta milen hem till oss. Vi hade nämligen matlag.
Uffe var peppad
Jag var solbränd
Barnen härjade på gården
Skuggorna är långa i mitten på augusti
Vi åt på verandan och firade ut sommarlovet med…
Marängsuisse. Minns ni hur det såg ut när vi firade in lovet?
När efterrätten var uppäten började vi avrunda. Viktigt med tidig kväll när man försöker vända tillbaka på dygnet och börja skolan dagen efter.
Och det var det sommarlovet, det. Tack för tio underbara veckor!
Jag är så glad för mitt utebadkar och tvättstället med karaffen som min kompis Stina loppisfyndat till mig. Varma mornar har jag tagit mig ett dopp här och blaskat ansiktet i regnvatten. Och det är ju helt klart det bästa sättet att vakna till liv på efter en kvalmig natt!
För bara några år sedan var det här ett kalt hörn av trädgården. En ensam, murken björk stod på en mossig och ful gräsmatta. Nu är det istället en lummig, ogenomtränglig grönska där man till och med kan bada naken ostört.
Ja, hela gården håller faktiskt på att lumma till sig rejält. Blir så glad för jag vill ju att trädgården ska vara lite hemlighetsfull med många skrymslen och vrår.
Den här sommaren har barnen verkligen börjat ligga och tryna om mornarna. Jag och Smulf hinner ofta vara uppe själva en bra stund innan de vaknar. Vi badar utebad, går och hämtar in tidningen, dricker påtår och tretår på verandan. Ammar bara för att det är mysigt trots att kalaskulan är stinn som en välpumpad boll av all gröt. Ibland gör Jakob oss sällskap också om han inte hunnit iväg ut på åkern.
Min älskade lilla vetebulle med munnen full av pärlsockertänder.
Mammas pussigull-lull-gnussipusslull. Och annat sånt där fånigt som man säger.
Tre minuter efter att bilden togs rev han ner min älskade blå kaffekopp som gick i tusen bitar. Men jag föredrar att minnas det som att morgonen slutade här.
Okej nu ska ni få receptet på en supergod broccolisallad. Det var egentligen Albin som bjöd mig på den först men jag har skruvat lite på receptet och nu gör jag den på mitt eget sätt – med det som finns skördeklart på åkern. En riktigt god, nyskördad broccoli (som den vi odlar på Marstorp) gör verkligen HELA skillnaden, ska tilläggas. Middagstips från vårt växthus!
På bilden har jag toppat salladen med slingerkrasse och dillkronor men det senare var mest ett estetiskt val för att knyta ihop temat lite med kräftskivan där jag bjöd på salladen. Dillen behövs inte för smaken. Och i den rosa skålen syns INTE dressingen – det är aioli. Bara så ni inte blir förvirrade 😉
Broccolisallad med äpple, rostad mandel och sötsyrlig dressing
Skölj broccolin och skär den i mindre bitar. Både kronan och stocken kan användas. Tärna det gröna äpplet. Släng i några nävar ruccola – om du vill han du hacka dem lite grovt först.
Ta fram en stekpanna och rosta mandeln tills den får färg. Grovhacka och strössla ner i salladen.
Ta fram den lagrade osten och skär med en kniv ner tunna flagor i salladen.
Avsluta med att finhacka en rödlök. Blanda allt väl.
Rör ihop majonäs, rödvinsvinäger, socker och salt i en liten skål. Smaka av och addera eventuellt mer vinäger. Dressingen ska vara rejält sötsyrlig. Om du vill kan du tillsätta några droppar vatten också för att göra den mer rinnig. Ringla dressingen över salladen strax innan servering. Blanda om och bjud!
Jag är så tacksam för all tid jag spenderat med barnen i sommar. Tio veckor lider mot sitt slut. Och jag känner så tydligt att ju mer jag är med dem – desto mer vill jag vara med dem. Med det inte sagt att jag inte blir urtrött och less mellan varven.
Dagarna som funkat bäst är de när vi kommit oss för, kommit igång och kommit ut. Trots stort initialt motstånd. En morgon åkte vi till Roots vid Tavelsjö. Sexåringen var väldigt tveksam till att bada här eftersom jag vid ett tidigare tillfälle berättat väldigt inlevelsefullt om Tavelsjöodjuret som bor i sjön…snälla säg att det finns fler fantasifulla föräldrar där ute som inte kan låta bli att bara lite, lite skrämmas? Jag lyckades dock övertyga om säkert badande just vid bryggan. Inte för att odjuret skulle vara påhittat. Nej, utan för att sjöodjur inte kan simma på så grunt vatten.
Så ljuvligt när stjärnorna står rätt och alla tre barn är glada och sams och leker på stranden så att man bara kan ligga och kolla på utan att behöva göra en enda utryckning.
Extra bonus för att Roots vid Tavelsjö har de GODASTE surdegspizzorna som också går att få veganska. De har öppet året om nu förresten.
Vi har också hängt mycket på Marstorp. I perioder känns det som att Bertil bor här.
Skördat gurka i överflöd har vi gjort
Sena i år men nu kommer de starkt!
Vi har gosat med fina kattungen Tove också
Inte bara hundar som gillar att springa ikapp tydligen
En hoper matlag har vi också hunnit med
Så otroligt fint hemma hos Albin och Ulrika för övrigt.
Kramkalas när man inte setts på några dagar. Så glad att mina barn har så många fina vuxna i sitt liv.
Klart man kan ha magtröja fast man har kalaskula förresten. Effekten blir ju bara bättre.
Ylva-Karin lånade Folkes banankeps
Och storbarnen åt vid eget bord
Och Albin bjöd på sallader som jag omedelbart gjorde copy+paste på.
Ja, lite sånt har vi ägnat sista veckan på sommarlovet åt!
I helgen hade vi kräftskiva i trädgården tillsammans med våra vänner Elina och Joel och deras tre barn.
I ärlighetens namn är det ingen förutom jag och Elina som är sådär väldigt förtjust i kräftor. Så jag fixade många goda tillbehör.
Jag satsade på en dukning i grönt porslin med inslag av rött i form av rutiga dukar
Gjorde en bukett av röda pelargoner, rosor, slingerkrasse och orangea omogna rönnbär på kvist. Till det en stor aprikos dahlia, några kvistar häggmispel med svarta bär och så lite grönt flor från jättedaggkåpa.
Jag hade lagat en tomatpaj som var himla god
Vispade ihop aioli och gjorde den GODASTE broccolisallad man kan tänka sig. (Förlåt om jag låter självgod eller så). Vill ni ha receptet på allt?
Så otroligt vackert med den gula dillen mot de röda kräftorna och det turkosgröna fatet. Färger som fullständigt vibrerar tillsammans.
En karaff melonslush med indian tonic, lime och mynta. Och en karaff med bubbelvatten, frysta jordgubbar och lättdryck på ananas och passionsfrukt. Dundergott!
Så otroligt mysigt att få träffas igen efter en hel sommar ifrån varandra
Både småbarn och hundvalpar hade hunnit växa på sig.
Plus storbarnen såklart. Som Folke – som klippt sig och blivit tre år äldre i ett slag.
Jag åt tills jag blev grön i synen
Och vi hade mängder av bröd och prinskorvar (!) på buffén så att även barnen fick något de älskar.
När det blev svalt flyttade vi in på verandan för efterrätt.
Gulliga Labradoodeln Flora som föresten är syster till Ponjo som var här tidigare i somras och hälsade på.
Jag dukade med loppisfynd och fortsatte på det gröna temat
Efterrätten var en mandeltårta med chokladfyllning.
God och mäktig så in i bomben. När fyra vuxna och fem barn ätit sig mätta fanns fortfarande halva tårtan kvar.
Och medan barnen hade filmmys inomhus satt vi här ute och såg det skymma tills det var fullkomlig natt.
Hejbara vad snygg jag känner mig i mitt reafynd från HM Concious Collection. Tror jag betalade 150 kronor för den eller så. Och jag är KÄR.
Den breda volangen. Prickarna, fallet och den perfekta ringningen där tuttarna INTE faller ur. Prisa klädgudarna!
Känner mig också så himla befriad i augusti när jag äntligen blivit lite solkysst och inte behöver använd mer smink än på sin höjd mascara och läppglans. Och ändå liksom har GLOW.
Och håret mitt har slingats blont av solen och fått den där härliga stunsen i sig. Nästan helt på egen hand. Bara att tacka och ta emot.
Jag väljer att tacka augusti för allt. Trots att juni och juli förmodligen gjorde den största insatsen för att uppnå detta resultat.
Den här tiden på året går jag aldrig ut i skogen utan min fina morakniv utifall jag skulle hitta svamp. Och just nu finns det massor. Har hittat kantareller på alla mina vanliga ställen – men också på några nya. Och har jag ingenting med mig att lägga svampen i så lägger jag den i luvan på min jacka. Det är en bra nödlösning. Gäller bara att inte glömma av sig och dra upp luvan plötsligt.
Och kantarell i all ära men…
Jag har faktiskt en hel del annan fin matsvamp växande direkt på tomten. Olika soppar som Karl Johansvamp, Björksopp och Rödbrun Stensopp. Det svåra är bara att knipa dem innan de är helt förstörda av insekter.
Jakob är inte så förtjust i svamp vilket passar mig utmärkt eftersom det ju blir mer kvar till mig på det viset. Så att jag kan göra en tunnbrödmacka med smörstekt kantarell till kvällsfika. Mums!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
Print
