
Dags för den första ”riktiga” skolveckan för storbarnen. Men också för första dagen av inskolningen för Ulf. Vi cyklade i samlad tropp i morse.

Efter en rolig timme på förskolan kom vi hem igen och då var det någon som var så trött att han höll på att somna när han åt sin smörgås…
Jag har fått en del medlidsamma blickar från folk som undrar hur det känns att han ska börja förskolan? Ska jag vara ärlig känns det SKITBRA. Han är så himla leksugen, barnintresserad och full av energi. Medan jag är….inte så full av energi. Jag behöver få lite ensam vuxentid för att vara Clara och inte bara mamma. Jag har haft möjligheten att vara ledig så mycket med Ulf och fått njuta honom fullt ut i sjutton månader så att lämna på förskola känns hundra procent rätt.
Jag förstår dock att föräldraledigheten för många är en fristad som är svår att återvända ifrån. Har man ett arbete utan flexiblitet där man aldrig kan arbeta hemifrån soffan utan alltid måste infinna sig på klockslaget och arbeta som en liten gnu – typ som det var för min egen mamma. Ja, då förstår jag om man upplever att föräldraledigheten ger en friheten man saknat. Men jag har ju redan allt det där i mitt jobb. Plus att jag på arbetstid ofta får göra sånt som jag också älskar att göra på fritiden – typ baka, laga mat eller hålla på med blommor och inredning.
Säkert hade det också känts annorlunda om jag var otrygg med förskolan. Men den är ju så bra! En liten fin förskola här i byn. Omkring trettio barn totalt på fyra olika avdelningar. I Ulfs barngrupp är det sex barn och två pedagoger vilket är lika vuxentätt som det är hemma hos oss. Dessutom är dagisgården jättemysig och fin och barnen får vara ute i skogen mycket eftersom den ligger precis bredvid. Ja. Det kunde inte ha varit det bättre och jag har vett att veta om det och vara tacksam för alltihop.
Nu sover Ulf middag och jag ska sitta här på min veranda med min kaffekopp och känna solen värma. Och svara på lite mail och planera veckan som kommer.
Hoppas den blir fin för dig också!
41 svar
Att alla mänskliga behov såsom att sova, äta i lugn miljö, prata en hel mening med en vän, arbeta med något man gillar, träffa kollegor, bajsa ensam, läsa en sida i en bok, lyssna på radio, tänka en hel tanke, etc. upphör i den stund man får barn måste vara den mest seglivade myten om föräldraskapet. MAN KAN ÄLSKA SINA BARN och ändå FORTFARANDE ha de mänskliga behoven man hade innan. *NEWS*
De är bra för de små barnen att få leka i barngrupp. Kan kännas jobbigt att lämna på dagis men det är viktigt man är trygg med miljön barnet ska vistas i. Clara ni verkar ha en fin dagisplats ute på landet. Så härligt det verkar.
Intressant! Har du någon länk där man kan läsa om det? Vi har valt att ha barnen hemma tills de är 3 år eftersom vi trodde att de behövde den tryggheten och uppmärksamheten. Vill gärna lära mig mer!
Prova att googla.
Det är väl så enkelt att barn är individer och en del barn trivs bra i barngrupper i tidig ålder medan andra inte passar att gå på förskolan alls och behöver hemmets trygga vrå.
Wow vilken förskola! Vad avundsjuk jag blir, hade önskat detsamma för min dotter! Dom är istället 15 st 2-åringar på tre pedagoger, och delar gård med lika många 1-2 åringar till. Som tur är verkar hon trivas bra ändå. Hoppas inskolningen går lätt för er!
Det är precis det där jag känner nu. Har en gnagande känsla av att jag inte vill jobba. Vill inte stämpla in, vill inte ha 45 min rast, vill inte vara hemifrån 10 h om dagen och vill inte vara sjuksköterska. Vet dock inte vad jag vill göra istället. Vara ledig antar jag. Och det kan man ju inte vara jämt.
Kanske dags att byta arbetsplats, yrke eller gå ner i arbetstid? (en oombedd men välment kommentar)
Jag känner ungefär samma som Emma. Jag älskar egentligen mitt jobb men jag hatar att jag är så låst HELA tiden. Jag kan aldrig komma in sent, gå tidigt, träna på lunchen (vilken lunch kan man undra…), jobba hemifrån… Om jag ska gå på morgonsamling på skolan (inte i coronatider) så måste jag ta semester 8 veckor innan – de flesta andra föräldrar kan ju antigen flexa eller bara komma till jobbet lite senare…
Jag jobbar som sjuksköterska och har gått ner till 70%. Det är inte ekonomiskt gynnsamt såklart men rent mentalt, psykiskt och fysiskt är det perfekt. Då är det vart det alla gånger. Jag kan arbeta i högt tempo när jag väl är där och det finns tid att återhämta sig mellan passen. Och jag får mycket tid med barnen samtidigt.
Sen förstår jag såklart om inte alla kan göra det pga pengarna man förlorar.
Jag förstår precis hur du menar med flexibiliteten. Innan jag startade mitt eget företag kände jag precis så, och nu kan jag ju ta ledigt om jag vill. Jag vet att min tjej trivs jättebra på förskolan, särskilt efter vi bytte kommun för ett år sedan. Den förra förskolan var stor, med många barn och personal som ofta kom och gick. Man fick springa runt och leta efter dem vid lämning, men här är det mindre grupper och en helt annan känsla. Hade min tjej fått välja hade hon varit hemma jämt och lekt med mig, men jag orkar verkligen inte det hela tiden…. Hade hon pysslat och grejat själv hela dagarna hade det nog varit en helt annan sak. Lycka till!
Grattis till fin förskola! 🙂
Åh! Noe jeg selv synes er SÅ fint, kanskje særlig ettersom jeg selv er enebarn, er at sistemann er så verdsatt også av de som jobber i barnehagen/ på skolen. Type: ‘å, så koselig at vi får en liten lidstrøm til’: ) sånn har det vært med min minste, da han begynte nå, og det kjennes så trygt både for ham og oss. Man får en sånn fin kontinuitet samtidig som det er helt håndfast at tiden går: )
Åh det låter verkligen som en fantastisk förskola! Vilken förmån att kunna ha så små barngrupper. Härligt att känna att alla är redo för den nya vardagen, både föräldrar och barn. Då tror jag att det kommer att gå jättebra för Ulf!
Låter underbart för barnen. Hur har Bertil det i skolan? Är det få barn där också?
Hoppas det går bra för Ulf. Mina kids älskar också förskola/skola. Det är härligt!
/ Viktoria
Min dotter började på förskola för två veckor sedan och även om det verkar som att hon tycker att det är jättekul har jag haft en litet gnagande inombords kring det – varför känns det så bra även för mig? Men så funderar jag hur människor haft det i alla tider och det är ju historiskt sett ganska ovanligt att vara en familj på tre som bor i lägenhet ganska långt från övrig familj. Jag ser nu förskolefröknarna som min dotters fastrar och mostrar och de övriga barnen en drös småkusiner. Föreställer mig att det lika gärna kunde varit så på en annan tid och plats utan att kommunen varit inblandad i det.
😘
Bra tänkt!! Det är ju väldigt nytt i samhället det här med att två eller en vuxna ska ta hand om barnen själva, istället för att man hjälps åt fler vuxna. Men även om det inte var nytt får man ju såklart känna att det känns bra ändå!!
Men nu blir ju jag nyfiken på denna förskola? Det låter ju helt fantastiskt. Hur får dom ihop det? Är den privat/kommunal/kooperativ?
Det är en vanlig kommunal förskola men i en liten by.
Spännande. Vi har 3,75 vuxna (varav 1 pedagog, resten barnskötare) på 24 barn med hänvisning till att det absolut inte går runt med mer personal. Det är i en förort till Stockholm. Jag gissar att ersättning per barn inte skiljer sig så mkt åt mellan olika kommuner?
Är genuint nyfiken på hur det kan gå ihop på ett ställe men inte på ett annat? Att lokalhyran kan variera är ju en sak, men i övrigt?
Skolpengen är högre på landsbygden i en del kommuner i alla fall.
Det är ovanligt att ha så många pedagoger per barn. Claras by hör till samma kommun som mig och här i samhället har vi absolut inte samma förutsättningar som där. Undrar faktiskt också hur det kan vara möjligt att de har så mycket personal på den förskolan. 😂
Jag insåg precis hur bitsk min kommentar lät och det var inte alls meningen, haha! Ibland kan det skrivna språket uppfattas som det inte var tänkt så var bara tvungen att förtydliga mig.
Vad fint att det känns bra för dig att göra så som ni gör. Man är så olika.
Våra barn har varit hemma till de började förskoleklass. Det älskade jag. Att få vara delaktig hela tiden. Att va den som fostrat dem de första 6 åren.
De hade kompisar vi träffade ändå. Jag med . De fick ha tråkigt emellanåt för att stimulera fantasin. Oj vad de lekte…De fick längta till förskoleklass.
Gammaldags kanske i dessa tider men jag bara älskar att vi har fått ge dem den tiden. Det älskar jag mina föräldrar för. Att mamma var hemma med oss.
Nu när de är skolbarn så älskar jag att ha tid för annat när de är i skolan. Men när de är hemma njuter jag!
Allt har sin tid!
Tänk vad bra att vi i sverige fortfarande är fria att sköta våra barn själva om vi kan och vill.
Och vi är fria att välja annan barnomsorg om vi vill eller ibland faktiskt måste..
Lycka till!
Bra kommentar! Tycker att det låter bra (även om det inte skulla ha funkat för mig)
Tack för ditt inlägg Elisabeth!
Jag håller helt med dig i allt du skriver. Småbarnstiden går så fort om man ser det i ett längre perspektiv. Många har råd att vara hemma längre om de vill och prioriterar det. Andra har inget val tyvärr utan måste jobba på grund av dålig inkomst.
Tycker att det är lite fråga hur gamla barnet är. Min dotter var 16 månader när hon började på föris. Hon är ensambarn och var så lycklig att få vara med andra barn och leka hela dagen! Då blev det lätt för mig, även om jag var lite orolig i början.
Låter underbart, det att det är en liten förskola och att du har ett väldigt flexibelt arbete. Uuunderbart. Jag hade tänkr börja arbeta när barnet var 2 år, men förmådde mig inte då det innebär att barnet får himla långa dagar i förskolan. Så jag skall vara hemma tills barnet är 3. Jag älskar det valet. Jag arbetar inom förskola annars, så det känns bäst för mig att vara hemma med eget barn. Jag önskar alla skulle ha ekonomisk möjlighet att välja.
Har som vissa andra skrivit också valt att vänta med förskola för vår dotter som är en månad äldre än Ulf. På grund av att jag vill suga allt ur småbarnstiden och att det som ni varit inne på, blir svårt när man har ett mer stelbent jobb där man behöver va på plats och har mycket att göra. Tänker mig att hon ska börja nån gång men vet inte när, nu är ett syskon på väg så det lär dröja.
Jag har tyckt det varit så hemskt att upptäcka hur mycket åsikter folk har om detta, och som det låter på Claras inlägg är det lika många ”välmenta” frågor om man väljer att börja med förskola, det spelar säkert ingen roll när man gör det. Jag har verkligen insett nu när jag är förälder hur detta med hur man ”uppfostrar” sina barn liksom inte går att ha någonsomhelst mätsticka för. Alltså såklart att gemensamma nämnare liksom är superviktigt som respekt för barnets integritet, kärlek, att man inte är våldsam etc, men att tex ta en fråga som förskolestart som om det handlar om ”fakta” är liksom helt fel. Vi föräldrar är olika människor, och även om alla vill att barnen ska växa till lyckliga trygga personer så finns det tusen sätt att vara det på. För mig ÄR det viktigt att min dotter får grunda sig i sina familjerelationer först, för det var viktigt för mig. Men för nån annan med andra livserfarenheter är det viktigare att bilda vänskapsrelationer tidigt. Och inget är fel! Vi är bara olika! Jag lever generellt sett ett liv där jag försöker slita mig ur ekorrhjulet, så att foga in min dotter i det vore helt out of character. Men för nån annan som älskar sitt jobb och sin egentid vore det ju knäppt att välja som vi gör. Önskar så att vi kunde sluta se andras olika livsval som ifrågasättande av våra egna 🙁
Fint inlägg, tack!
Bra!
Åh jag håller med dig så mycket! Tycker också att det är ett himla ifrågasättande om barnet inte sätts på förskola vid 1 års ålder, senast 1.5 år.
Alla måste få välja det som passar sin familj och sitt barn bäst. Inga konstigheter.
Underbart att känna sig så trygg och säker på sitt val. Som förälder känner man sitt barn bäst och vet vad h*n behöver. Jag tror på att man blir en bättre mamma av att få släppa den rollen och bara få fokusera på sig själv ibland.
Mitt barnebarn på 16 mndr startet nettopp på «førskole»/barnehage. 60 barn, hvorav ( til nå) 16 ettåringer, 5 avdelinger hvor kun en avdeling har barn over 3år. Knapt med personal. Fulltid 7.30-17 (han skal heldigvis være «bare» 8.30-16.15)
En helt helt annen virkelighet, og hvertfall ikke på barnas premisser.
Tenker at, ja, en ettåring trenger å være med andre barn og voksne, få leke og lære i samspill med andre, få nye utfordringer og etablere vennskap. Men jeg er sår helt inn i hjertet over små små barn som av ulike grunner skal være i barnehage lenger ( opp til 9.5 t med høyt nivå både aktivitets-og støy-messig) enn hva vi synes er forsvarlig arbeidstid for voksne (7.5-8 timer inkl pause). Jeg har selv arbeidet som pedagog i barnehage i snart 30 år, og arbeider fortsatt i barnehage, og har sett mange endringer, noen bra og noen dårlige, og da dårlige for barna.
Så deilig og trygt at lille Ulf får gå i en liten og skjermet barnehage. Slik er ikke virkeligheten for alle, dessverre.
Masse lykke til med tilvenning ( som det heter her), og gi ham en god klem fra trofast leser i Norge.
Hej Clara och alla läsare! Jag undrar ifall nån har tips på utflykter jag och min sambo kan göra såhär på sensommaren kring Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik-isch? Vi utgår ifrån Umeå och kan tänka oss övernatta på nåt mysigt vandrarhem, hotell eller camping. Vi gillar natur, vandring, bada, äta gott. Det har varit tal om höga kusten men var/när/hur i så fall?
Så roligt! Jag skulle satsa på Granö Beckasin eller en helg på Holmön alternativt Trysunda eller Ulvön. De två senare är öar ute vid höga kusten. De andra är i närheten av Umeå.
Jag tänkte också spontant på Granö Beckasin. Har inte själv varit där, men en kompis var där en helg för ett par veckor sen och var mycket nöjd med planer att vid tillfälle åka tillbaka. Gott om vandringsstigar och natur inpå knutarna.
Annars tänker jag Bjuröklubb utanför Lövånger, man kan hyra övernattning i stuga. Men kanske blir blåsigare och sämre väder ut vid havet så här inemot hösten…
Fin uppstart!
Och amen på att det är skönt att förskolan och förskoleklassen börjar. Dock har vi redan vabb:)
När startar podden igen?!
Längtar 🙂
Jag trivs också väldigt bra med att.min dotter går i förskolan. Det var faktiskt först då jag började må helt bra igen efter en skakig start på föräldraskapet. Jag jobbar dock 75 % med nära till förskolan och vi kan hämta 14:30 varje dag, vilket jag älskar. Hade kanske känns annorlunda om det inte kändes som jag hann träffa min dotter, men det gör det inte.
Min dotter hade absolut mått (minst) lika bra hemma som på förksolan tror jag . Hon har kul där, är tight med pedagogerna och jag märker att hon mår bra och trivs, men hon har det bra hemma också. Däremot är det nog positivt för henne också att mitt grundmående är bättre, det är lättare att vara en bra och närvarande mamma då.
Det var verkligen inte alls det var så jag trodde att det skulle vara, jag trodde jag skulle tycka om att vara ledigt och vilja vara hemma i många år. Alltid fått höra hemma också hur dåligt det är med tidigt förskola.
Ser många som skriver att den tiden är kort och att man kommer att vara tacksam att man tagit tillvara på den. Men jag vet inte. Jag tror det förutsätter att man trivs med det. Inte varje minut, men som helhet.
Det är ju värt att ta tillvara på något man mår bra i, och de som säger att de tagit till vara kanske mått bra i det? Alla liv och personer är ju så olika. Jag hör till exempel folk säga att dejtingstadiet i en relation är så härlig, innan man ”vet”, men jag har alltid skytt den tiden som pesten för den har alltid fått mig att må pyton. Som en parallell. Du kanske kan ta tillvara på tiden med din dotter mycket bättre nu när du format er tillvaro på ett sätt där du mår bättre!