I helgen har Jakob hälsat på en kompis i Malmö och storbarnen varit hos farmor. Så jag passade på att hänga med bästis Elina. Vår vänskap är så kravlös. Precis som jag vill ha den.

Jag bjuder hit på övernattning och mys. Men med förbehållet att det är stökigt och skitigt hemma och jag är en gammal äppelskrutt efter en veckas vabbande. Elina svarar att det passar fint eftersom hon är likadan.

Två timmar innan Elina ska komma skickar jag ett sms med den uppgivna texten: Du måste hjälpa mig att skriva min inköpslista. Vad ska jag handla? Vad ska vi äta? Min hjärna är gröt.

Gästen Elina skriver då en lista på allt jag som värdinna behöver köpa hem för att vi ska kunna ses. Jag handlar efter listan och åker hem och börjar städa köket (som är lite av en sanitär olägenhet). Men inser att jag ändå lyckats glömma en grej. Messar till Elina och frågar om hon kan stanna och handla det på vägen? Samt uppmanar henne att komma sent eftersom jag själv är sen.

Elina svarar med en tumme upp. Och sedan skriver hon att jag inte behöver stressa. För att hon ändå inte hann duscha innan hon åkte och kommer vilja börja med att duscha när hon kommer fram. Och att hon inte tagit med sig någonting utan tänker låna allt från mig. Vilket såklart är det enda rimliga.

Sedan ses vi. Och är vårt allra skruttigaste och skabbigaste. Men har ändå så mysigt och roligt ihop. Och pratar om sånt vi inte pratar med någon annan om. Och när vi har lust så scrollar vi telefonen och är tysta. Kanske visar bild på någon influencer vi stör oss på.

Sedan när vi ska sova. Då är det underförstått att Elina sover nere på soffan och jag i min säng. Därför att ingen gillar att sova ihop. Och den där stunden när man lagt sig för kvällen – helt hes och trött och utpratad – det är den mysigaste. Då skrollar hon i sin telefon och jag ser ett avsnitt av Gilmore Girls. Och man är helt socialt påfylld och får därför vara socialt avskild. Fram tills frukosten igen. Då vi börjar vi om med pratandet. Som kan fortgå i timmar. Man vill knappt stänga dörren när man ska kissa för slippa gå miste om samtalstid.

En sån vän. En sån vän unnar jag alla