Dag: 14 september, 2020

14 september, 2020

Nu ska ni få träffa stjärnorna i mitt kök! De där riktiga hjältarna jag inte vill vara utan och som gör matlagningen till en så mycket härligare upplevelse. Jag presenterar dem helt utan inbördes ordning såklart. Så att ingen kränkt kniv eller svartsjukt zestjärn förklarar krig och kapar fingrarna på mig.

Japansk skalare och Japansk mandolin

Min japanska mandolin. Den här köpte min syster Anna till mig när hon bodde i Tokyo en vinter. Sylvas och alldeles underbar. De olika bladen kan skiva råvaror på många olika sätt och fasoner men mitt vanligaste är bara att använda den precis så här. För att på nolltid förvandla gurka till flortunna skivor eller göra prydliga äppelringar att torka. Eller hyvla chips av potatis eller få lökringar tunna som psalmbokspapper.

Min japanska skalare. Vet inte om den egentligen är särskilt japansk men eftersom även den är en present från Tokyo så kallar jag den så varje gång jag vrålar till familjen -VEM HAR HAFT MIN JAPANSKA SKALARE NU IGEN DÅ?!!! Svaret är alltid jag själv och att jag lagt tillbaka den i fel låda. Skalaren har också olika löstagbara blad man enkelt kan byta ut för att få olika skäreffekter. Men helst använder jag den till att skala morötter med. Och sedan bara fortsätta och fortsätta att skala tills det blir tunna platta morotssträngar att ringla ner i salladen. Eller soppan. Eller så hyvlar jag squash som tillbehör till laxen istället för potatis.

Globalknivarna. Jag har fem och den största fick jag i bröllopspresent av min syster (börjar ni ana ett tema här?) och sedan har jag byggt på allt eftersom. Mest gillar jag faktiskt de två små knivarna till frukt och sånt där. De kan också barnen använda till matlagning (under visst överinseende från vuxen) och JO de är sylvassa men det är betydligt större risk att skära sig på en slö kniv än en vass. När dessa knivar är nyslipade glider de igenom tomatskalet som om det var av smör. Man behöver inte ta i alls och risken för att skära sig är minimal.

Zestjärnet. Ett microplanejärn för att riva vitlök, citronzest, ingefära, muskot eller parmesan till pastan på. Det är ett måste! Använder vid ungefär varje måltid.

Skärbrädan. Jag har ett gäng olika som jag gillar men den här tjocka i trä är extra härliga att arbeta på. Den har en bra tyngd och ska barnen hjälpa till att laga mat lägger jag en fuktig trasa under så ligger den blickstill.

Gjutjärnsgrytan i blå emalj. Den här blå grytan från IKEA köpte vi typ för tio år sedan men jag blir fortfarande chockad av hur snyggt det ser ut när den står på bordet med någon härlig gryta eller soppa i. Blått är en utmärkt komplementfärg till all mat – tänk bara hur snyggt det är med blått porslin!

Den mellanstora Kockumkastrullen. En perfekt storlek på kastrull för morgongröten till barnen, potatiskoket, pastalunchen för två eller en rejäl laddning varm choklad till utflykten. Bränner inte i botten i första taget och är dessutom fin att ställa fram på bordet. Stort plus för rejält lock som inte glider av.

Mitt stora gröna durkslag. Ett loppat fynd som är så fint i färgen och som och rymmer hur mycket som helst!

Ja. Det var mina hjältar i köket, det!

Något jag saknar då? Jo, en pepparkvarn. Jag äger alltså inte ens en pepparkvarn utan maler med den fula plastkvarnen som svartpepparn kommer i från affären? Sjukt trist. Jag ska slå till när jag hittar någon fin på loppis nästa gång. Så att den får inta sin rättmätiga plats på matbordet.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 september, 2020

Vardagsmorgon med klarblå himmel. Kall, hög luft. Packar ner Ulf i min lådcykel. Ska till handelsboden och göra inköp för ett storbak. Ulf med sin grå ullkofta och den tjocka filten kring benen. Jag rullar nästan utan att trampa, hela vägen bort till affären. Två kilometer. Mest bara nedför. Fast först stannar jag till utan för min assistent Charlottes hus – hon bor i närheten av mig. Hennes dotter är ute och leker i trädgården och jag blir stående en stund och pratar med henne. Ger henne en bunt med kvitton och fakturor att lämna till mamma innan jag hojar vidare igen. Väl nere på affären får Ulf strosa runt själv. Klämmer och pekar på allting i golvhöjd. Försvinner in på kontoret innan jag ens har hunnit märka det. Vi är enda kunderna i butiken och handlingen får ta sin tid. När jag betalat blir jag stående en lång stund och pratar i kassan. Om älgjakten och det vackra höstvädret. Alltid kan man byta några ord med någon.

Jag fyller lådcykeln med en enorm säck grillkol, toapapper, vetemjöl och mjölk. Ulf syns knappt bakom alltihop. Han sitter så nöjd i lådan och sjunger. Med sin gräsliga Babblarna-hjälm som trycker fram bullkinderna ännu mer. Jag trampar igång cykeln och svänger förbi min kompis, med en tidning jag lovat att lämna till henne. Hon är på jobbet så jag lägger den på farstubron. Byter några ord med hennes granntant. Sedan iväg igen. Jag glider förbi några äldre damer. Samma som jag alltid träffar när jag går mina promenader. De står en bit ifrån varandra men gestikulerar med sina stavar. Jag hojtar något om att det är härligt väder. Och sedan hälsar jag på paret som precis fått en bebis och är ute och fingår med vagnen.

Den långa rakan bort till Marstorp är seg. Jag trampar starkt i motvinden. Där står någon med ändan i vädret och gräver i en rabatt. Och på verandan i huset bredvid sitter en mammaledig och fikar. Så glider jag upp på gården. Hoppar av lådcykeln. Jakob och Albin i sina blåställ skruvar med någonting på traktorn. Jag går ner på åkern och drar upp ett knippe morötter jag behöver till middagen. Sedan trampar jag igång lådcykeln igen och hojar hem.

Om någon trodde att landsbygden automatiskt var samma sak som ensamhet och isolering. Så hade den fel. Jag känner mig mer inkluderad och sedd här än jag gör någon annanstans. Och det här pandemihalvåret när vi spenderat nästan ALL tid i byn känns det ännu starkare. Varför ska jag någonsin åka härifrån när den här platsen sjuder av liv och verksamhet?

Varje dag vi inte är här hemma på byn känns bortkastad.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se