Det är något visst med mornarna i mormor och morfars hus. Medan de levde gav de oss den särskilda upplevelsen genom sina omsorger och vanor. Nu är vi med och återskapar det så mycket vi bara kan.
Igår morse när jag stressade som en tok för att få iväg alla tre barn och samtidigt mig själv för att åka in till stan och beta av en lång lista jobb. Då tänkte jag på mornarna i mormors hus. Väggen av värme när man steg upp på morgonen. Mormor som varit uppe i ottan och börjat elda. Lånemorgonrocken man drog omkring sig. Det fanns en hel garderob full med sådana.
Den här gamla höstolen som fortfarande innehåller alla fina hemstickade tjocksockar. Och som står framför det element som först blir varmt när man eldar. Här satt alltid morfar och värmde ryggen och gäspade igång sig. Där sitter jag nu på samma sätt.
Vedspisen och eldandet är centralt på mornarna. Allra mysigast med den första brasan som doftar gott av björkved. Och det hemtrevliga ljudet när det sprätter och knastrar i klabbarna.
Det här är utsikten från köksfönstret och på den spegelklara ytan simmar alltid svanar på hösten. Precis som de gjorde medan mormor och morfar fortfarande bodde här! De höll alltid räkningen på alla djur. Minsta fågel vid fågelbordet la de märket till.
Frukosten bestod alltid av samma sak och jag försöker så gott jag kan återskapa den. Kaffe och mormors kalljästa bullar. Om någon var hungrigare än så fick de mjukkaka med smör och ost. Som var ljummen efter att ha värmts i ugnen och fick smöret att smälta och rinna.
Så lugnt startade mornarna i huset. Önskar jag kunde återskapa det oftare här hemma. Vi har vedspis. Och hisnande utsikt. Nu återstår bara någon som stiger upp i ottan och värmer mjukkaka, eldar och kokar kaffe åt oss. Finns det en frivillig som kan åta sig det?
9 svar
Det är ju just det där som skiljer mormödrar från småbarnsföräldrar 😜
Det kniper i hjärtat av längtan. Efter lugna mornar. Efter sådant som andas barndom från mormor och morfar. Efter knaster och doft från brinnande vedklabbar.
Ett sånt inlägg som gör att jag tar en sväng på hemnet och letar hus på landet. Långt bort från vårt praktiska centrala parhus.
Åh det sprakar om orden, och man vill ju bara sitta där vid elden och dricka kaffe och äta bullar 🤗 men vad är mjukkaka? Sockerkaka?
Mjukkaka är ett matbröd, 😊 Finns nog lite olika sorter.
Vad fint beskrivet, kan verkligen känna in det och härligheten i upplevelsen på nåt vis. Det är det där norrländska känner jag, att sitta och titta ut på en skogstjärn när elden sprakar och samtidigt dricka skållhett kokkaffe. Den där utsikten känns det som jag känner igen, trots att jag aldrig varit där.
Låter som du fick ha en underbar tid med din mormor och morfar där. Vilken gåva ändå.
Så fint! Kastar mig tillbaka till min barndoms somrar på farföräldrarnas gård i Norrbotten. Att vakna i utdragssoffan av att farmor eldade. Sedan vankades det bryta till frukost.
Även där fanns det höstol. I den hade man, längre tilbaka, torkat hö som man stoppade i stövlarna för att isolera och värma. Minnen, minnen…
Tipsar om kaffebryggare med timer, så kan du iallafall få en av grejerna. Inte kokkaffe, men… En Liten guldkant en kall och mörk vardagsmorgon 🙂
Jag både känner och ser framför mig hur mycket lugnare livet var förr. Inte enklare, inte mjukare och inte mindre oroligt. Tvärtom. Men lugnare.
Så vackert skrivet, Clara. Och åh vad jag saknar min egen mormor nu. Och farmor. Jag fick alldeles för lite tid med dom.