Min filosofi är att försöka göra vardagen så trevlig och härlig att jag inte ska behöva längta till helg. Inte alltid lätt. Men några saker som förbättrar chanserna är att behandla veckodagarna mer helglikt. Som att träffa vänner för ett matlag. I veckan var vi hemma hos Albin och Ulrika.
Vi har precis haft lammslakt på gården så det bjöds på sadel så mjäll att den helt föll isär.
Att bli bjuden på mat hos kompisar när man är trött och sliten är så otroligt trevligt. Längtar alltid hela tisdagen. Men även till de veckor det är vår tur att ordna. För då är det mysigt att få bjuda igen och skämma bort.
Bäst är alltid efter måltiden. När barnen försvinner iväg och spelar Minecraft, bygger lego eller drar ut på gården. Då flyttar vi över till vardagsrummet och skvallrar om vad som hänt senaste veckan och vad alla pysslat med. Nu har vi faktiskt fått sätta en stopptid vid halv nio på kvällarna. Annars kan det gärna dra ut till elvatiden. Trots att alla ska upp som vanligt dagen därpå.
Något som däremot inte har stopptid är syjuntan. En annan guldstund i veckan. Varannan vecka träffas vi fyra stycken och stickar, lagar och pratar.
I torsdags var vi hos Stina med Ulrika och Frida.
Jag hade bakat muffins och tagit med. Plus vindruvor och choklad.
Trevligt att gå iväg i kvällsmörkret till en vän med en påse garnnystan och trasiga kläder under armen. Surra bort några timmar och samtidigt få lite nyttigt ur händerna. Här tenderar det dock att dra ut på tiden. Sent.
Men när jag träffar vänner så här på vardagarna. Då tas pressen bort från helgerna. Allt måste inte hända då. Allt socialt umgänge måste inte bli av på fredag- och lördagskvällarna. Även vardagen kan vara någonting värt att längta till.
15 svar
Sånt klokt och fint inlägg! Tack för en mysig blogg i övrigt 🙂
Håller helt med! 🌹
ja, så fint att planera in något trevligt på vardagskvällarna, gärna med viss rutin, så att veckan får leva!
Så sant! Vardagen kan verkligen också ha guldkant 🙂
Det härligaste med din blogg är dina otroligt fina bilder.
Jag har följt bloggen från dag ett och det är alltid bilderna som fastnar. Tack för allt fint 😊
Håller helt med! Jag älskar att ha helgerna fria och bokar gärna in teater, middagar och annat till vardags. Skulle gärna dock ha ett regelbundet häng som syjunta men svårt få till med andras planer.
Känner igen mig så mycket i dig! Har också tre barn, tre tjejer och mitt största mål med livet just nu är att få till helgkänslan varje dag! Har varit föräldraledig länge för att kunna njuta av tiden med mina barn och dagar med mindre stress.
Vet inte var jag ska skriva så jag skriver här. Måste bara säga att man blir så glad av era podar! Jag går och skrattar högt på hundpromenaden om kvällen. Inläggen är så härliga när man får följ med er på bilfärder bastu och pyssel, det känns verkligen som att man är med. Avsnitten är klippta så bra också liksom proffsiga när man jämför med vissa andra poddar.
Jag har läst din blogg länge , ibland mer frekvent, ibland mindre men jag återkommer alltid . Tycker du verkar vara en redig , rejäl och klok människa , då menar jag inte rejäl som i benämning stor eller så… ah du fattar säkert . Jag får alltid dock en sting av avundsjuka när du skriver och berättar om dina vänner , verkar vara så härligt att ha ett gäng som man kan välja på , känna samhörighet likt en familj fast på ett annat sätt . Jag har inte haft turen att få det så som du beskriver dina vänner … jag har funderat på vad jag gjort för fel för de flesta stannar inte kvar , de glider långsamt förbi, iväg för att sedan försvinna helt och jag har ofta ingen aning om vad som hänt eller vd jag gjort för fel för att inte längre få finnas i deras liv…
Ensam är inte alltid stark utan bara svag, utan handlingskraft och utan gemenskaper är hon ingenting.
Jag förstår hur du menar. Jag tror att vi är många som saknar sådana sammanhang, och som känner oss lite avundsjuka på de som har det, och berättar om det.
Visst har vi vänner – men inga som vi träffar regelbundet, delar vardag med. Jag skulle önska att vi kunde träffa ett par som man kan resa med, spela kort med, bjuda på vardagsmiddag utan att städa. Och jag skulle också vilja ha en ”junta”. Vi hade lite olika konstellationer av ”mammafikan” när barnen var små, men nu har det runnit ut i sanden.
Jag försöker boka in lunchdejter med trevliga personer, det känns lättare för mig att få till än att träffas hemma. Och med flera barn med många aktiviteter så är vardagarna rätt så fulla med logistik – inte så mycket helgkänsla på våra vardagar faktiskt.
Jag tänker att det gäller att hålla känselspröten utfällda, och när det dyker upp lämpliga kompisar så får man våga bjuda till.
Tänkte det samma som Maja och Anna ovan.
Det är svårt att få till det med sina vänner som känns mer distanserade och har fullt i sina liv. Clara verkar leva drömmen i en liten by med familjer nära med kooperativet och matlag och dessutom synjutavänner och jobb/poddgemenskap. Jag tror att många inte är så omringade av trevliga människor. Jag har flera goda vänner och många potentiella trevliga bekanta men ändå känns det inte så… folk bjuder inte in och planerar eller ger sig inte tid att ses. Jag undrar Clara hur du gör med just det? Hur får du/ni till det? Hur blir de så trevligt ? Hur lyckas ni? Hur får man kompisar att prioritera umgänge?
Alltså några goda råd för att ”få till det” med vänner. 😔
Annars underbara bilder,inspirerande och välformulerat
Jag tror att det delvis kan handla om arbetsgemenskap utifrån behovet av varandra som är större ute på landet. Utifrån det skapas hållbara och livskraftiga relationer där man delar vardag, slit och fest på ett naturligt sätt. Att ha barn är nog också enande?
Jag kan också känna mig avundsjuk på Clara och andra som har till synes ”allt” (man, barn, hus, djur, vänner och släkt, lyckat arbetsliv, energi och kreativa förmågor etc.) det gäller att hitta sina egna små guldstunder och se det positiva i sitt eget liv alt sträva efter att finna hos sig själv det andra har.
Än en gång, briljanta bilder och kloka ord! Så viktigt att påminna sig om att göra varje dag till något minnesvärt.
Jag blir också avundsjuk av dina inlägg med umgängen just nu, men bara med tanken på Coronan. På alla bilder umgås ni inomhus, ni sitter nära varandra och ni reser till och med med tåg till varandra för att ses. Jag kan inte riskera att få Coronan, särskilt för mina barns skull, men så vill jag inte riskera att sprida den vidare i samhället i stort heller, så jag kan inte träffa mina bästa vänner då de bor för långt bort för enkelt umgänge utomhus, och vänner som bor nära träffar vi bara utomhus och med avstånd. Jag kan inte heller träffa min syster, mina syskonbarn eller mina föräldrar, och jag längtar sönder mig efter dem…! Att få kramas igen och kunna umgås länge, länge med övernattning och massor av kvalitetstid… gah(!)… jag längtar så det vräker i kroppen. Har ni ingen Corona i Umeå? Eller är ni bara inte rädda för att få coronan att ni tar risken att ses nära inpå varandra iaf?
Jag bor i inte så långt ifrån Sthlm, och här är situationen troligen värre. Men din syster bor ju söder ut, och ni åkte tåg till Skåne nyligen? Känns så konstigt att bloggen i tider som i en pandemi visar upp umgängen, resor och situationer som många av oss andra inte ens kan drömma om att genomföra just nu. Hur är dina, och dina närmastes, tankar kring Covid-19 och dess risker/spridning?
Allt i denna blogg är en kontrast till mycket av det ytliga med kortlivade trender som är alltför dominerande i vår vardag. Dessa ges tyvärr stort utrymme i media; TV, nätet och etablerade trendmagasin. Dagarna i vår medierapportering domineras av intryck från vår huvudstad, som stressar många. Finns det ett liv utanför Stockholm? De bygger upp osäkerhet kombinerad med stark oro för att inte klara av att följa världens, storstadens, innefolkets livsstil och trender – och gör alla till kopior av alla andra. Det är väl inte kul?
Trenden att ”alla” måste bo i Stockholm kan nu kanske också brytas, då pandemin visar att fler kan arbeta och bo var som helst – vi måste i varje fall inte tränga ihop oss i Stockholm. Det är dags att lära oss att visa upp självständiga, kreativa, långsiktigt hållbara sidor av livet som ger hög livskvalité med förstärkt egenvärde.
Det tycker jag denna bloggen visar! Den är kul, härlig och lärande för många. Ett ”skolexempel” – kan vara en lärobok att användas i skolorna!