Höstlovets stora äventyr för Bertil och sin kusin var att följa med papporna till Muddus nationalpark och bestiga Oarjemus stubba – ett litet snöklätt fjäll med utsikt över världsarvet Laponia. De kom upp först när det blivit mörkt. Med endast fullmånen som ledning.

Så slog de läger och sov en natt. Fast sov och sov – ungarna kunde knappt sova för att det var så mysigt i tältet. Godis fick de också i mängder. För att orka.

Nästa morgon sken solen från klarblå himmel och de började vandringen ner igen. Hem kom de tillslut – lite trötta, kalla om fötterna och hungriga. Jag placerade Bertil bredvid vedspisen och spolade upp ett hett fotbad så att känseln i tårna kunde återvända.

Jag älskar att mormor och morfars hus ligger så nära det kanske vackraste vårt land har att erbjuda. Går man upp på berget bakom deras hus kan man en klar och solig dag se till Sarek. Jag vill verkligen uppleva dessa trakter ännu mer tillsammans med barnen så jag lurar på en rejäl fjällvandring tidigt nästa höst.

Nu är vi i alla fall hemma från vårt underbara höstlov och känner inte den minsta lust att börja jobba och gå i skola igen. Men jag tänker på att det här är min bästa tid. Veckorna mellan Allhelgona och Tjugondag Knut. Så nu är det bara att hänge mig åt alla julförberedelser!