Trodde knappt mina ögon när solen behagade visa sig denna morgon. Efter gårdagens vidriga oväder var det en skön lättad.

Jag åkte in till stan och gjorde ärenden. Bland annat hade jag uppstartsmöte för min och Annakarins nya bok. Så peppad! Den kommer i butik nästa höst.

Jag är bara så otroligt mosig efter höstlovet. Varför blir man slut av lov? Känner mig mörbultad och vill typ grina av trötthet och blir helst bara sittande i denna stol. Ändå vet jag ju att jag fått vila massor. Är det därför? Att kroppen liksom skalat av sig alla försvar och allt som gör den hård och utan kontakt med sina känslor? Så att det som kvarstår efter ledigheten är den där lilla känsliga kärnan längst inne? Utan försvar?

Jag försöker vara snäll mot mig själv i alla fall. Tänka att det tar ett tag för hela familjen att veva igång sig.

Och så måste det få vara. Alla omställningar i vardagen tar på krafterna.

När jag möblerade om här nere hängde jag upp den bruna hyllan på väggen. Den har hängt i lekstugan hos pappa i alla år. Den passade liksom inte inne i deras riktiga hus. Men här är den perfekt och det är faktiskt mamma som byggt den! Jag hade en helt fenomenalt händig och konstnärlig mamma. Som vävde mattor, tapetserade, växtfärgade garn och gjorde tusen andra saker. Som att snickra hyllor.

Nä nu ska jag inte sitta här och blogga om spretigheter fast klockan är efter elva. Jag ska istället skynda mig i säng och förhoppningsvis vakna med lite mer energi imorgon.

Godnatt!