Mina värsta vardagsmorgnar är de när jag ska iväg på jobb i stan. Så att jag både måste göra iordning barnen och mig själv. Samt äta frukost ihop. Det blir total kortslutning i min hjärna. Jag får ingen ordning och springer runt som en yr höna och fräser ifall något går mig emot. Jag förstår varför många stiger upp en timme innan familjen och gör sig själv helt färdig innan de andra ens vaknat. Då får man i alla fall en lugnare start på dagen även om det innebär kortare nattsömn.

Mina bästa morgnar är vardagsmorgnar som den jag precis haft. När jag inte äter med barnen. Inte ens klär på mig utan tänder en massa ljus, tar en kopp kaffe, startar kaminen och sedan sitter med vid frukosten i morgonrock och hjälper Jakob med barnen. Jag hinner göra flätor på den äldsta som sparar ut sitt hår. Alla barn som vill och behöver får sitta en stund i min famn och tanka lite lugn och trygghet innan dagen med alla sina krav och utmaningar drar igång. Sedan lämnar jag barnen på skola och förskola. Och så kommer jag tillbaka till ett tyst, lugnt hus. Där jag kan stöka fram min egen frukost, ladda en diskmaskin, läsa färdigt sista sidorna i dagstidningen och kanske slå en signal till min syster. Då startar dagen mjukt för alla i familjen. Önskar alla vardagsmorgnar fick vara så!