Vilken motig måndag. Det blev ju aldrig ljust?! Piskande regn, hårda vindar och dimma. Håller bara andan nu och försöker hålla ut tills det blir torsdag och den utlovade snön och kylan återvänder.

Jag lider så när jag ska försöka väcka barnen på morgonen. Slita dem ur sina varma sängar med fjorton kuddar och trettio gosedjur. Få dem att vakna till, klä på sig och gå ner för att äta frukost. Istället för att stryka över håret och försöka väcka dem till liv till liv vill jag lyfta på täcket och krypa ner bredvid och bara somna om. Kom på mig själv med att fundera på på när det är helg igen – det borde ju vara dags snart? Ingen vidare lovande känsla när det bara är måndag.

Men jag tror på att försöka gå med istället för mot. Omfamna istället för att spjärna mot. Så resten av kvällen ska jag spendera skavfötters i soffan med Jakob och hundvalpen och doppa några pepparkakor i en stor kopp te. Det är ungefär vad jag mäktar med just nu.