Nu har Essa bott hos oss i två veckor. Känns som två månader minst. Att ha hund igen är bara en naturlig fortsättning på hur jag redan haft det i femton års tid. Lite jobbigare med en valp såklart, men hon passar perfekt in i vår familj. Barnen älskar henne och kanske särskilt Ulf som slår sig på knäna och pratar bebisspråk när han får syn på Essa. Som är så otroligt snäll och mjuk fastän på valpigt vis superbusig.

Största skillnaden mot våra tidigare hundar är att hon är så smart. Alltså det känns faktiskt lite elakt mot stackars Sixten och Melker att säga det men Essa är verkligen vår lilla duktiga flicka. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som skiljer men det märks i de små sakerna. Jag hajar till över sånt hon fattar och förstår fast hon bara är tolv veckor. Det där med att borders är signalkänsliga är något jag tänker mycket på. Hon snappar upp det mesta.

Vi hade faktiskt bestämt att hon inte skulle sova i sängen med oss men jag kan säga att den planen sprack med en gång. Det är ju så vansinnigt mysigt med en egen sängvärmare. Och jag vet inte om jag nämnt det men det här är ju faktiskt Jakobs hund så han får sköta nästan alla promenader och all träning nu i början. Det ska ju bli hans arbetskompis i jordbruket så det är viktigt att hon präglas på honom. Hon hänger med honom när han arbetar ute på gården och åker med honom i traktorn när han kör. Och på borders vanliga vis är hon väldigt uppmärksam på husses förehavanden. Vi har ännu inte skaffat något koppel till Essa utan försöker träna henne med målet att kunna gå lös. Men vi måste nog börja vänja henne med halsband snart ändå.

Allt som allt har det varit två väldigt fina första veckor med vår lilla Essa!