
Den här helgen för ett år sedan hade vi vår traditionella julpysseldag med matlaget. I år får vi nöja oss med att ses utomhus och åka skridskor eller grilla över öppen eld. Inte fy skam det heller. Men oj som jag längtar efter att kunna ses som vanligt igen. Och den längtan påminde mig om hur glad jag är för allt roligt vi gjort med matlaget under året som gått. Här är ett axplock!

För prick ett år sedan hade vi som sagt en eftermiddag med julpyssel och mys.

Finklädda pysselsugna ungar som gjorde kristyrer, vek hjärtan och byggde. kartonghus!

I januari åkte vi skridskor och grillade korv

Och jag drog Smulf i hans bilbarnsstol med en hockeyklubba

Drack varm choklad och frös så att vi trodde vi skulle tappa tånaglarna. Sådär som man alltid gör när det vankas skridskor.

I februari gjorde vi skidutflykter

Älskar allt med den här bilden! Särskilt med tanke hur hur vi måste leva nu.

Vi åkte utför också för alla storbarn gick i slalomskola ihop.

Vi åt gemensamt fika i driva och kände oss såååå hurtiga (kanske som riktiga norrmän?) som hittade på allt sånt här med barnen!

I mars gjorde vi däremot en sällsynt misslyckad utflykt på längdskidor där det blåste storm och sex barn av sex möjliga var i tårar innan vi var hemma igen. Två mammor också kan jag avslöja. Då avrundade vi med fika kring vårt köksbord och svor (förutom många svordomar) också på att aldrig göra en utflykt i storm igen.

I april åkte vi till Holmön och mötte våren. Det var kanske den underbaraste helgen på hela den våren?

Slog läger i solig backe

Och på en enslig strand

Åt laxklämma

Och premiärbadade i fyragradigt vatten

En vana vi tog med oss hem igen och praktiserade under matlaget

Som nu flyttade ut på verandan

En helg klippte vi får tillsammans

och utfodrade hungriga barn på farstubron

April avslutades med Valborgsfirande hemma hos Albin och Ulrika

Där några extra modiga tog ett kvällsdopp

I maj gjorde vi en utflykt till pizzerian Roots i Tavelsjö. Den här bilden tas tre sekunder innan jag gör så häftig fart att alla tre barnen ramlade av och slog sig. Dålig mamma.

Vi åt Roots rekordgoda pizza tills vi storknade!

Och när det blev varmt hängde vi tillsammans på byns badplats efter skolan slutat för dagen. Åt medhavd middag på filt.

Och det fortsatte vi med i månadsskiftet maj/juni

Och eftersom det inte blev någon skolavslutning för oss vuxna att bevista hade vi skolavslutning i vår trädgård

Tårtkalas….

som utmynnade i att både barn och vuxna lekte tagen tills vi inte orkade stå på benen mer

Blommiga brorsorna!

Vi hade matlag hos Albin och Ulrika också

Albin bjöd på meze

Och sjövilda barn som precis gått på sommarlov…

firade friheten. Senare den kvällen vinkade vi hejdå och så tog jag med mig alla tre barn och åkte till Borås med nattåg.

I juli var matlaget spritt över landet. Men lite hann vi ses i alla fall. Här åt vi middag i Stina och Emils ladugård

Proppade in ungarna i bilen

Och drog iväg för ett dopp

Viktigt att klämma in ett bad efter huvudrätten men innan efterrätten

I augusti var det glada återseenden efter att vi varit spridda för vinden i veckor

Bertil och Albin <3

Smågrisarna som också verkat sakna varandra

Och sena middagar intogs på vår fortfarande väldigt varma veranda. Det här var den pirriga kvällen före skolstarten!

I september drog vi oss inomhus igen

Kurade i koftor

Och värmde oss med Ulrikas goda Daal

Och Stina introducerade det mysiga påfundet syjunta

Perfekt för mig som vill lära mig sticka

I oktober hjälptes vi åt att dra upp båten vi äger tillsammans

Och passade på att packa med fika

Och elda och ha lite trevligt också

I den första snön som föll

Dessutom begicks bastupremiär för den del av matlaget som är uteslutna ur syjuntan

Så blev det november och vi bytte innemiddagar mot utomhusträffar och utflykter med medhavd matsäck istället för delad. På något sätt får man försöka ses ändå!

Annars blir livet allt för långsamt

Och nu är det december igen. Varvet har gått runt.

Och vi har ingen mysig julpysselhelg ihop. Men vi har skridskor, skidor och lunch i det fria. Och vår evighetslånga sms-tråd där vi efterlyser borttappade vantar, skickar skärmdumpar på knäppt vi sett och hört, spinner vidare på interna skämt med år på nacken, diskuterar bästa sättet att behandla barnens löss och funderar på när vi egentligen kan åka till Holmön igen? Till våren! Det bestämmer vi. Till våren kommer livet tillbaka igen!
30 svar
Ååh! 😭 Här sitter jag och grinar. Älskade storfamilj vad jag älskar er hela högen. Prick varenda individ. Så tacksam för allt fint vi får dela och att du dessutom dokumenterar det. Vilken skatt ♥️
Till våren!
Det är så fint att någon ids och orkar dela med sig av sin vardag men detta var absolut alla russinen i kakan! Tack för att du orkar blogga och låta oss “som inte är med fysiskt i matlag eller andra sammanhang” ändå vara med ♥️
Vilket underbart inlägg!
Tack för ett vackert beskrivet inlägg om en fin och genuin gemenskap ☺️
Det här är ju så fint 💕 som en barnen i bullerbyn 2020!!
Vilken fantastisk uppväxt ni ger era barn!
Så himla fint inlägg !
En sån härlig årsbok! Något alla kan hämta inspiration ifrån, oavsett hur vardagen ser ut. Livet är fullt av stillsamma happenings:)
Va mysigt med bilder från hela året. Man kan inte annat än längta till sommaren <3
Vilket fullkomligt underbart inlägg!
Åh det enda jag vill när jag ser detta är att flytta hem. Precis så här växte jag upp och det var den bästa barndom jag kan tänka mig… finns något hus till salu i er by? Blir alldeles varm i hjärtat av bilderna ⭐️💗
Som gravid till vårt första barn kan det här inlägget vara det vackraste jag läst. 100% min egen barndom och 100% målbild vad jag vill skapa till mina kommande barn.
Fattar däremot inte hur svårt det känns att ta steget, nu när man vant sig vid livet i storstan och ett jobb som det kanske inte direkt kryllar av någon annan stans än just Stockholm…
Åhåjaja. Någongång får man väl ta och bestämma sig – och det beslutet behöver ju faktiskt inte vara för evigt just för att man beslutade sig för det just då om man inte trivs.
Åh jag blev helt rörd av detta inlägg. Vilket fantastiskt liv och gemenskap.
Vilken rikedom <3
Åh vad jag behövde ditt inlägg och alla härliga bilder! TACK Clara! Alla bilder påminde mig om att det kommer att komma en vår igen, det kommer att komma en sommar och så småningom en höst och vinter, då vi kan göra allt ni gör på bilderna, tillsammans igen. Ja, den våren och sommaren är kanske inte 2021, men man måste komma ihåg att förr eller senare kommer livet att kunna “återvända”, kanske inte vad vi längre säger “till det normala” kanske till det nya normala, men människor och att leva/umgås igen….herrejösses, vad jag längtar efter detta!
Härligt ni verkar ju trots allt haft ett relativt normalt år i norr. Saknar vännerna som man inte sett sedan i vintras som en tok,
Helt underbart inlägg med så många vackra bilder och mycket feelgood!
Tack för att du delar med dig!🙏❤️
Jag bara ryser. Så helt fantastiskt, hela alltet. Tack än en gång för inspirationen till Matlag. Är så glad att vi också vågade oss på det. <3
April! Du får mig att känna att allt kommer bli bra. Det kommer en vår.
Blev på riktigt gråtig av detta. Vackert Clara!
Vilket otroligt härligt inlägg.
Instämmer med alla som skrivit före. Så otroligt vackert!
Taaaack! Blir så myspysigt glad när jag ser dina bilder. Och som jag längtar till våren nu!
I augusti förra året drog vi igång våra “mammamiddagar” med inspiration av ert matlag. Vår dotter var sisådär 4 månader gammal när vi bestämde oss för att ses en kväll i veckan och äta middag ihop. Vår lilla familj (jag, pappan, barnet), mina föräldrar, min 87åriga mormor och så mina svärisar. Och vi har hållt igång! Precis som hos er så har vi turats om, och det har också mynnat ut i att vi har setts så mycket mer. Såväl spontant som inplanerat. Ibland har inte alla kunnat vara med, och ibland har vi varit ännu fler. Och vi hjälps åt på ett helt annat sätt.
Jag kan ärligt säga att jag i min relation till mina svärföräldrar, tydligt kan se ett före och efter våra mammamiddagar. Tack snälla Clara för inspirationen!
Och vi har också fått tänka om och ses utomhus nu, dock blir det inte varje vecka utan mer sporadiskt. Men – till våren..!
Så fint alla kommenterar! Och jag, jag blev toksugen på pizza jag! 🍕✨
Tack!!
Underbar kavalkad. Jag tycker om att du också beskriver en ”misslyckad” utflykt med gråt osv också.
Helt otroligt fint. Nyper sig i armen. Tack Clara för detta fantastiska inlägg. /Matlagsmedlem
Jag känner personligen att jag aldrig varit så tacksam för att leva i glesbyggd som detta coronaår, tänk om du hade bott i någon av de större städerna då hade det här inte gått. Men jag tycker att man uppskattat ännu mer att få umgås, inomhus som utomhus, när man vetat att det kanske inte skulle få vara för evigt. Nu har coronan kommit även till min ort och träffarna har fått flyttas till teams och umgänge på bron.
Tack för ett otroligt fint inlägg! Det där är min målbild för livet framöver. För att få till det kommer en stor flytt behöva ske men ditt inlägg gav mig lite extra kraft att börja ta små steg för att få till det.
Bullerbyn finns ju på riktigt, underbara bilder och läsning. ❤️
Vad fint ni verkar ha det! Blir alldeles glad av bilderna. Måste se till att skaffa mig ett eget matlag!
Underbart inlägg fram tills jag kommer till meningen med löss…Minnena det väcker. Hua! Förra året hade jag och dottern löss 12-14 ggr. Fatta att jag blev galen och gråtfärdig. Tillslut tog jag död på skiten med äppelcidervinäger och rapsolja. Om vi får löss igen kommer jag elda upp håret, sanna mina ord. Eller göra den ovanstående behandlingen då förstås…