Thomas står bakom kameran och testar ljuset. Susanne står bredvid och försöker lura mig att skratta. Jag är så trött att ögonen går i kors. Bokstavligt talat. Trötthet får mig alltid att skela. Men ännu är det många timmar av riggande kvar innan vi är klara för fredagkvällen. Ändå gör det ingenting för mig. För när jag får hålla på med sånt här då är det som att jag är sex år gammal och bygger koja. Kreativiteten tillsammans, idéerna som jackar i varandra, skaparlustan som stänger ute tråkiga tankar. Just där och då leker jag. Vila får jag göra sen.