Jag är så tacksam när jullovet börjar och slutar mitt i en vecka. Då får man så mycket gratis – två kortveckor som bonus till själva lovet! Det var med andra ord perfekt att skolan började i onsdags för vi har haft en tre dagar lång mjukstart. Och på tal om mjukt…
Här i Västerbotten (liksom stora delar av landet) har det vräkt det oheumla mängder snö. Som tur är hade Jakob dagen innan det var som värst köpt en bättre snöslunga. Ändå fick han skotta i bortemot sex timmar den dagen. I tre olika omgångar. Phu.
Utemöbelgrupp i det närmaste täckt av snö.
Och Essa har varit så lycklig! Fast hon är valp är hon så himla robust och rejäl och kastar sig glatt i varje snödriva hon hittar. Och barnen ägnar rasterna åt att bygga snökojor och gångar i de enorma snöhögarna på skolan.
Den här lördagen försöker jag bara ta det lugnt och göra roliga saker. För jag har haft så svårt med arbetsmoralen sista dagarna. Känt motvilja mot att ta fram datorn eller sitta med viktiga papper. Men som tur är har jag hittat andra arbetsuppgifter som också behöver utföras – har till exempel sorterat och städat upp all rekvisita från Susannes Skafferi som stått sedan dan före doppardan. Det var på tiden. Och bra mycket lättare att hitta kraft till än att kolla på bokföringen.
Ha en fin och vilsam helg allihopa! Och psst – har ni sett min nya fina vinterbanner? Älskar hur Frida gjort en unik för varje årstid!
12 svar
Tänkte fråga hur det är att bo i en (vad jag förstår) så pass liten samhälle/ort/by? Känner alla alla? Finns privatliv eller blir det mkt tissel tassel om den & den?
Vore intressant med ett inlägg om hur att det är att bo som ni gör.
Tack för din fina blogg, den är unik!
Hälsn. från Gbg : )
Jag är inte Clara. Men jag har ett inflik ändå. Eftersom jag tycker ämnet är väldigt intressant som du tar upp. Jag bor i en stor stad i Sverige, med cirka 130 000 invånare. Jag bor intill stadskärnan men i ett naturnära och lugnt stads område. Bor i bostadsrätt i en förening. Föreningen är som en plats i sig och inom föreningen är det skitsnack, tissel och tassel om den och den, det och det. Tror att i alla ”grupperingar”, ett kvarter, en bostadsrättsförening, en by osv. så blir det alltid mer eller mindre av tissel och tassel. Jag tycker också att det vore intressant att höra Claras syn på saken.
Tänker ofta på såndana här fenomen. Som ofta även dyker upp i svenska filmer. Som Änglagård. Där dom i byn blir: vad är det nu för några som kommer hit och ska förändra så som det alltid varit.
Jag är född och uppvuxen på landet i mitten av Sverige i södra Norrland. Man vet vilka de flesta är men känner inte alla. Skaffade mig en utbildning i en större stad i Svealand. Arbetat utomlands och bott i vår huvudstad och bor numera i en liten stad i Svealand. Min upplevelse är att norrlänningar (norr om Dalälven) är mer öppna för nya bekantskaper. I större städer har många redan sin krets av människor. Skola/arbete/intressen är en fot in. I mindre orter/på landsbygden kämpas det för skolan/affären/sjukhusets varande. Alla är i samma båt och hjälps åt men visst har det förändrats, för inte så längesedan kunde dörrar lämnas olåsta inte idag. Skitsnack finns där människor sprider sådant. Grundar sig ibland pga avundsjuka och felinformation. Vi har vår jantelag som existerar. Jag upplever tydligt under denna pandemi hur vi människor blivit mer empatilösa och egoistiska. Tyvärr 😢
Tyckte väl att Bannern var ny, men kom inte ihåg hur den såg ut innan! Jättefin! Ser helt underbart ut med all snö! Som ett riktigt paradis!
Ha en fin lördag!
//Berith
Konstigt, jag ser den ”gamla” bankerna den där du sitter vid ett bord och fikar
Gissar att du liksom jag läser detta via mobilen. En skillnad är dock att det var kristyr pepparkakor på fikabordet, nu andra kakor.
Titta ut genom fönstret!
Kolla på dator när du får tilllfälle så kommer du se =)
Eller bara vänd på mobilen…
Läser via mobilen (Safari) och ser den gamla bannern, tyvärr.
Du är en så duktig fotograf! Skulle du kunna tänka dig att göra en fotobok? Jag skulle gärna bläddra i den sådan.
Jag har haft lite svårt att få igång jobbhjärnan och tempot som krävts denna vecka. Självklart har vi haft nästan full barngrupp denna vecka, något vi inte haft sedan tidigt i december. Jag ska skriva samtalsunderlag till varje barn ( om deras utveckling) samt göra kartläggning av ett barns dag och behov att särskilt stöd. Suck. Som tur är har jag världens finaste, roligaste barngrupp som gillar allt man hittar på, oavsett om det är skapande, rita, klippa, sjunga, hoppa, dansa, leka i snön etc! Jobbar som förskollärare med barn 3-4 år.
Jag har vuxit upp på landet, utanför ett litet samhälle m kanske 3000 personer. Bott i olika delar av Sthlm i tio års tid. Bor nu i ett villaområde i utkanten av Upplands Väsby. Jag skulle säga att skillnaden jag upplevt är att när och där jag växte upp fanns en hel del jantelag, framför allt bland de äldre i ”byn” och mkt jantelag kände jag av när jag gick på högstadiet i grannsamhället Rimbo. Usch, vad jag led o blev mobbad för att jag var mig själv, ville lära mig saker och klä mig hur jag ville, vilket var i 2nd hand köpt på UFF, mormors klänningar o pappas coola utsvängda manchesterbyxor från 70-talet. Fan vad jag fick höra om det. Tror jag säkert hade hänt i Sthlm också men frågan är om jantelagen hade lika stark? Jag tror det beror mkt på var i Sthlm man bor/bott.
Bor i en samfällighetsförening nu till viss del med folk som bott här sen -81. Har inte märkt av skvaller men det finns säkerligen. Grannarna är rätt blyga och det har tagit tid att få hälsningar tillbaka, har sagt hej o folk har kollat ner i backen. Nu har vi bott här i snart fem år. Jag upplever att ”folk” i Sverige generellt är ganska blyga o mer så i förort än t ex när jag bodde på Gärdet el på lilla Essingen. Slut på mastodontinlägg.