Jag lyssnar trist nog mest pÄ musik jag redan gillar sedan förut. Men sÄ ibland snubblar jag över en ny lÄt som fÄr min hjÀrna att liksom spraka och gnistra och dÄ mÄste jag lyssna. Om och om och om igen. AlltsÄ jag menar verkligen oÀndligt antal gÄnger.

Förra veckan blev det sÄ för mig nÀr jag lyssnade pÄ HÄkan Hellströms senaste skiva. Har inte hör den alls men jag fastnade direkt för öppningsspÄret Alla drömmar Àr uppfyllda och har sedan dess inte kommit lÀngre Àn sÄ med skivan. Jag bara har den pÄ repeat. I TIMMAR i streck. Har sÀker lyssnat pÄ den 300 gÄnger eller sÄ. Det Àr bisarrt. Men den försÀtter mig i en kÀnsla jag vill gÄ in i helt och fullt just nu. Att allt Àr möjligt, att livet Àr stort och hÀrligt, att jag fortfarande Àr ung och frisk. Pluggar in den i öronen och lyfter pÄ huvudet, skjuter fram hakan lite och sÀtter nÀsan i vÀdret. SÄ gÄr jag fram och ser stöddigt ut och kÀnner mig lycklig inuti.

Förra vÄren hade jag en annan lÄt pÄ hjÀrnan och kunde inte slÀppa den. DÄ var det Acc-cent-tchu-ate-the-positive med Sam Cooke som gick pÄ repeat i veckor. VÄren innan det var det Dandelion Time av Daniel Norgren. Det fina med att lyssna pÄ en lÄt nonstop under en period Àr att man lÀngre fram i livet kan ta fram lÄten och lÄta sig översköljas av exakt samma sinnestillstÄnd som dÄ! Som en slags tidsresa.

Har du nÄgon lÄt du fastnat för pÄ samma sÀtt?