Vilken underbar söndag vi fick. Soligt, inte så kallt och en hög blå himmel. Vi bestämde oss för att träffa matlagskompisarna på skridskobanan i byn.

Albin och Ulrikas valp Popsy var med. Hon är så fin. Hon ska bli polishund när hon blir stor så hon bor bara här under ett år. Popsy och Essa är ett sånt radarpar. De kan leka i timmar i snön och somnar sedan utmattade på kontoret när Jakob och Albin sitter och planerar för Marstorps Mat.

Smulf hade inga skridskor men gled runt ändå i en gammal stol.

Vi spelade hockey. Ulf deltog på sitt sätt med en skidstav

Det övades piruetter, inbromsningar och att åka köttbulle. Och det slog mig vilken otroooolig skillnad det var för mig den här gången jämfört med när vi åkte för ett år sedan. Då var jag stel, hade ont i kroppen, var rädd för att ramla, tung och otymplig och blev trött på en gång. Men nu skriskade jag i nästan två timmar och åkte till och med köttbulle utan problem. Det är så otroligt roligt att märka hur min hälsa har förbättrats. Det har fått ta sin tid och ibland har jag trott att utvecklingen stått still men det har verkligen gått framåt.

Efter fikapaus och ytterligare en stunds skridskoåkning åkte Jakob hem med barnen och jag drog på mig längdskidorna istället.

Och så skidade jag sju kilometer med ljudbok i lurarna och kunde inte sluta le. Och hela byn och varje rastplats sjöd av liv. Folk som äntligen kunnat börja umgås och ses igen utomhus efter några kalla, långa månader. Grillröken låg som en dimma och vartenda ansikte var vänt mot solen.

Det var en riktig pangsöndag med andra ord! Och nu kommer strax Erica hit och spelar in En underbar podd. Vi poddar på många meters avstånd med varsin inspelningsutrustning. Håll tummarna för att tekniken ska vara med oss idag!