Har ni tänkt på att det aldrig finns några andra fordon i bilreklamerna? Bilen är alltid ute och kör själv på vägarna. Bränner genom en tom storstad, slingrar fram genom ett bergsmassiv, kör över en åker där säden böljar i vinddraget. Men för de allra flesta innebär ju bilåkande att stå still vid rödljus, irritera sig på folk som inte respekterar högerregeln, förgäves leta parkeringar och försöka hinna köra om lastbilar innan vägen blir enfilig igen. Kanske därför jag älskar att köra bil? För att bilkörande på landsbygden mest ÄR som i bilreklamen?! Man möter knappt någon trafik, behöver inte köra om eller störa sig på folk som bryter mot reglerna. Och så är det vackert som tusan. Men tänk på om vi kunde förskjuta bilnormen genom att porträttera bilägande i stan som lite mer sanningsenligt? Visa allt det där pissjobbiga med att köra själv istället för att åka kollektivt. För det är ju först och främst den typen av bilkörande som måste minska. Bland de som faktiskt KAN låta bilen stå för att det finns alternativa sätt att resa på.
67 svar
Absolut så tillrättalagt. Vi sålde bilen och det funkar bra 🤗☀. Sparar massor av pengar. Går och cyklar dit vi ska.
Superbra jobbat. Håller med. Marie S
Mycket bra sagt! Bor man på landsbygden har man ofta inget val, men i en stad så HAR man det!
Jag skulle önska att även landsbygdskommuner satsade mer på cykelbanor. Här på Tjörn finns det en hel del cykelbanor, t ex mellan Skärhamn och Rönnäng, men det finns ingen cykelbana rakt över hela Tjörn (livsnerven till fastlandet) där alla bilar kör. Min granne som nyss börjat cykla till fabriken i Stenungsund får köra ganska långt på bilväg vilket är livsfarligt.
Samma för mig. Jag bor på landet i utkanten av en stad. Jag klarar mig bra med elcykel. Underbar uppfinning. Inga köer, inga parkeringsproblem. Mitt problem är landsvägen, där kör många alldeles för fort och vägrenen är obefintlig. Även om jag skulle kunna cykla långt där med elcykeln året runt så gör jag inte det, jag vågar inte ta risken. Skulle aldrig cykla där när det är mörkt. Med cykelbana eller bredare landsväg skulle fler kunna cykla även här ute.
Jag bor i en av stockholms ytterkommuner och inom kommunen har vi helt okej cykelbanor. Ska verkligen inte klaga även om det finns förbättringspotential. In mot stan finns det också jättebra cykelbanor så många kan cykla inåt och utåt. Problemet är när vi ska i sidleds… Ska vi cykla västerut så är det en sträcka på ca en halvmil som är LIVSFARLIG. Min man är extremt van cyklist (cyklade 2 mil till jobbet varje dag i flera år) men ska han västerut så cyklar han först norrut och därefter västerut för den halvmilen är hemsk. SÅ många fler hade kunnat cykla till jobbet om dom breddade den vägen för det är ju inte långt mellan. Samma som med kommunala färdmedel. Inom kommunen och in mot stan är allt jättebra men så fort man ska i sidled mellan kommunerna så är det kört att få till smidiga pendlingar kommunalt och alltfler väljer bilen
Där borde det ju värkligen vara en!
Man HAR ett val om man bor i, eller i utkanten av en stad. Visst. Kommunikationerna finns i form av buss, tunnelbana, pendeltåg, spårvagn mm. MEN, har man otur så att tvärkommunikationerna mellan tex bostad och arbete är dåliga, kan det tyvärr ändå vara nödvändigt att använda bil för att hinna med sitt liv tidsmässigt. Förskolan stänger klockan 18. Jobbet slutar kl 17 och det tar 75 minuter mellan ställena med buss. Bilen är då jävligt lockande. Hur fel den än är. Livsekvationerna går inte alltid ihop. Tyvärr har vi en bit kvar innan vi rakt av kan/orkar kollektivtrafik till fullo. Och som det nu ser ut, med eller utan Corona i hasorna, skulle inte Stockholms lokaltrafik klara av att alla som kan, utnyttjar den. Den är tidvis totalt överutnyttjad, redan som det är. Människor tar bilen av många skäl. Storstäderna sväljer inte hur mycket folk som helst. Tyvärr.
Kollektivtrafik är i beroende av så mycket annat. Kommer vi förresten någonsin mer vilja trängas som packade sillar, eller surströmmingar, när vi har fått vänja oss att leva i en pandemi (eller flera)? Kommer bilåkandet bli ett ännu större problem?
Förhoppningsvis kommer vi tänka om på fler plan efter den tid som nu är. Kanske kommer fler bosätta sig på landsbygden? Och då kan kanske Clara inte gasa runt fritt på vägarna. Kanske kommer hon kunna åka med allmänna färdmedel, eftersom de byggts ut?! Tanken är lite komisk. En massa stressade människor som springer om varandra för att hinna med bussbyte på en liten byväg utanför Umeå. Hoppas vi i fortsättningen kan dela på vårt avlånga land lite mer rättvist!
Hej! Jag bor också i en liten stad, här finns lokalbuss inom stan och länstrafiken (buss) till de närliggande byarna. Från största närliggande byn (ca 10-15min med bil) går det en buss in tio stan 7 och 9 och sen tillbaka 14 och 16. Sen stannar bussen där. Om mitt barn vill åka buss till skolan får hon åka hemifrån 7.10, och sen promenera halva vägen för att det är det närmaste bussen stannar. Om jag vill åka buss till jobbet så får jag först gå halva sträckan, för att komma till rätt hållplats (går inte att ta buss nr 1 och sen byta til tex 2ans linje) sen blir jag dessutom en timma försenad för att bussarna inte börjar gå fören 7 😂 så nä, det känns rätt omöjligt med lokaltrafik.
Jag håller med, men var går gränsen? Jag bor nästan i utkanten av Göteborg, ganska lantligt. Med bil tar det 25 minuter till jobbet. Åker jag buss (vilket jag har gjort hittills) tar det 75, eftersom jag måste in till stan och byta buss. Det gör att mina arbetsdagar blir väldigt långa. På mitt förra jobb hade jag minst 1.5 h enkel väg, och jag åkte kollektivt då med. Men för min energi och ork har kostnaden att inte ha någon fritid alls har varit jättestor. Nu har jag fått barn och behöver nog ha en bil för att kunna jobba och ändå hinna träffa mitt barn. Men den etiska frågan är väl huruvida jag har rätt till det eller ej och vem som ska godkänna det? Har någon någonsin rätt att förstöra planeten?
Men precis! Med bil är jag på jobbet på 20 minuter, kollektivt tar det 1,5 timme. Det är inte klokt, men så är det när man bor i en liten håla och jobbar i en annan…. Och mina barn behöver hinna se mig också.
Bra frågeställning!
Kämpar själv med “liknande” då vi bor på landet vilket kräver bil då det inte finns kollektivtrafik. Borde vi välja bort det välbefinnande som vårt lantliga boende för med sig och istället flytta till stan? Då hade vi kunnat välja bort bilen och dessutom är det mer “energieffektivt” att bo o flerfamiljshus. Vårt boende på landet är å andra sidan väldigt mycket billigare än vad en bostadsrätt i stan är och vi kan odla mer själva och har våra fritidsaktiviteter precis utanför knuten.
Pandemin i sin tur har dock medfört att vi jobbat hemma senaste året och då har det varit ytterst värdefullt att enkelt kunna inreda kontor i gästrummet. Vilket inte varit lika lätt om vi bott i en trea i stan. Dessutom har bilen enbart rullat kortare sträckor i år och då på el (hybrid). Men pandemin har ju förhoppningsvis ett slut och då blir det mer bilkörande igen.
Hur man en vänder sig så sitter rumpan bak….. Att göra “alla rätt” verkar omöjligt. Dessutom så går det ju inte ens att göra “alla rätt” samtidigt. Det som är bra för klimatet är inte alltid bra för den biologiska mångfalden, det som är bra för det mentala välbefinnandet är inte alltid bra för klimatet osv…..
Mycket bra tankar Christine!!
Skulle elcykel vara ett alternativ för dig, Sarah? I Göteborg finns det väl ganska mycket cykelbanor? Jag antar att du bor på ena sidan och ska till andra sidan av stan, eller är det så att du åker en omväg (typ som ett V?) Först in till stan och sen tillbaka till nästan samma sida av stan? För i så fall kanske det finns nån genväg som du kan ta på cykel? Värt att kolla upp! 🙂
Tänk på att elcykel går fortare än vanlig cykel, du minskar kanske restiden med en tredjedel, och att man inte alls behöver anstränga sig lika mycket kroppsligt då det känns som att trampa på platten trots att man är i en brant uppförsbacke. 🙂 Jag kan verkligen rekommendera elcykel, som du förstår! 🙂
Ja jag har samma tankar! För mig tar det 35 min med elcykel till jobbet (har testcyklat), 20 med bil och ca 45 min med buss, eftersom de inte går så ofta och det blir promenad före/efter bussen. Efter pandemin hoppas jag kunna börja cykla. Man kan också få lite motion, det skadar ju inte. Bor på en mindre ort ca 1,5 mil från jobbet.
Jag bor i Björlanda och jobbar i Kungälv så jag måste in till Hjalmar Branting och byta tyvärr. Det finns inga vägrenar på småvägarna till Kungälv och det är rätt långt också… Förut pendlade jag genom stan, från Högsbohöjd till Stenungsund, och det var nästan värre för stombuss sexton var så långsam och ofta sen. Trots att den går ofta så synkade mina byten dåligt och det blev ofta tjugo minuters väntetid. Det blir jobbigt om man redan har en resväg på 90 minuter..
Jagg cyklade några gånger genom stan men då var det någon som försökte stjäla cykeln på centralen. Och en gång fick jag punktering och fick leda cykeln hem alla 7.5 km. Så bara för att man bor i stan är det inte säkert att det är varken smidigt eller nära🤪
Haha, gissade på att du bodde i Säve när jag läste din resvägsbeskrivning, men det var ju inte så långt ifrån då!
Det var ganska spot on😁
Men Sarah! Ingen har rätt att döma dig och dina val!! Livet ser olika ut för oss alla, och jag tror att var och en gör vårt bästa för att klara att bolla med barn, jobb, miljötänk, vardag…. Jag t ex, jag har vuxna utflugna barn. Jag köpte elcykel och den ersätter oftast mina bilresor. (Bor strax utanför Visby med bra cykelbanor och drägliga avstånd!) Medan min granne, jo hon vill gärna cykla men med två barn kvar hemma fungerar inte det i verkligheten. 50 minuters skillnad för dig i resväg – det är en evighet varje vecka att spendera med familjen istället! Du kanske rent av hinner med att ta en liten promenad med bara dig själv!
Det jag hade, och har, svårt för är att genom alla år boendes i Stockholm, se så galet många som kör bil “bara för att”. De behöver egentligen inte bilen under dagen, man jobbar nära bra kommunikationer, men man väljer att ta bilen ändå. Där går jag i protest 🙂
Kollektivtrafik har tyvärr en stor nackdel ganska ofta: låååååångsamt om man har byten.
När kollektivtrafiken fungerar som den ska tar det en timma till jobbet, 20 minuter med bil trots att vi har kollektivtrafik som går ofta och sällan fastnar. 🙁
Bil till Göteborg från där jag bodde på landet tog 1.5 timma men tre timmar med kollektivtrafiken.
Det behövs ett flexiblare system, vilket jag hoppas kommer nu när de börjat med självkörande elektriska minibussar i Barkarby i Järfälla. Mindre ”urgh, vänta 60 minuter på nästa buss pga tåget två minuter sent” och mer ”tryck på knappen så kommer transport till vald destination snarast”.
Jag är övertygad om att även bilkörandet på landsbygden måste minska radikalt. Det kommer innebära ett större “offer” och en större omställning för dem som är bosatta där, men tyvärr räcker det inte att bara minska bilismen i staden. All bilkörning måste minska om vi ska kunna stoppa klimatkrisen.
Det är jag också övertygad om. Och då måste man ju satsa på kollektivtrafiken. I stora delar av norrlands inland finns det öht ingen tillgänglig kollektivtrafik. Alltså inte som i att det är skralt med avgångar utan att det är NOLL avgångar. Jag är väldigt glad att det finns så bra med lokaltrafik där jag själv bor =)
Ja! Kollektivtrafik och drägliga arbetstider för bussförare även på landsbygden skriver jag under på. Kanske skulle anropsstyrd trafik kunna vara något på mindre orter om det inte är “ekonomiskt lönsamt” att köra tomma bussar runt runt…
https://www.vasttrafik.se/reseplanering/anropsstyrd-trafik/anropsstyrda-turer/
Men vad blir vinsten med att satsa på kollektivtrafik om det är så få som reser? Du skriver om tomma vägar, det tyder på att det är få resenärer. Kollektivtrafik i ordinarie former i glesbygd är inte särskilt miljövänligt. Att köra tomma, eller näst intill tomma, bussar är definitivt inte bättre än att köra bil (som bara körs när någon faktiskt ska resa). Jag bor själv på landsbygden och de få bussar som går är ofta näst intill tomma, även om de har kapacitet för många passagerare så fyller de helt enkelt inte ett behov.
Jag tror att vi först och främst måste minska resandet. De resor man måste göra (alla måste inte åka till jobbet varje dag, till affären varje dag etc.) behöver vi fundera på om vi kan göra med cykel eller promenera, eller genom att åka tillsammans. I glesbygd kanske det handlar om samåkning men i städer, på sträckor och tider där det finns tillräckligt många resande finns det underlag för kollektivtrafik.
Nu är ju biltrafiken bara en del av utsläppen. Att kräva att folk på landsbygd, som redan fått se sina älvar ödelagda och nu får vindkraftparksindustrier överallt också ska betala mer för bilkörande kommer inte att få med fler att ställa om/rösta på gröna partier? Utdikade våtmarker i sverige släpper varje år ut lika mycket växthusgaser som den svenska personbilstrafiken. Kanske bättre att starta där, då gynnar vi också biologisk mångfald och rustar skogarna för perioder av torka.
Och i småstäder! Jag bor i en ganska liten stad (18000 inv) och det är supersmidigt för mig och min man som båda har jobb i samma stad och det är (korta) cykelavstånd nästan överallt. Men det är inte kultur av att cykla här så folk blir förvånade och imponerade när man kommer på cykel, typ… Här skulle så många kunna cykla utan problem men det är som om de inte kommit på tanken. Men på sikt hoppas jag att det blir mer och mer cyklande och då kommer många upptäcka hur bra det går!
Jag växte upp i en by på landet. Då trodde jag att alla som bodde i stan hade nära till allt. Som vuxen i ett villakvarter i en medelstor stad så vet jag att det inte är så. Troligen skjutsar jag mina barn mer än vad mina föräldrar körde runt mig. Jag tror att samhället, vi alla, måste fundera på vad som är viktigt och hur vi kan prioritera tillsammans. När jag var barn så kom min pianolärare till skolan och man kunde gå ifrån under skoldagen för sin musiklektion. Idag skjutsar jag mitt barn till musikskolans lokaler, vilket kostar både miljö, tid och engagemang.
Fotbollsträningar kan ligga 4-5 kilometer hemifrån, och för en 6-åring blir det för långt att cykla om det ska finnas ork till själva träningen också. Som icke-fotbollskunnig förälder funderar jag på om man verkligen behöver spela på konstgräs, eller om man kunde använda nån grusplan närmare hemmet.
Min erfarenhet är att även om det finns lokaltrafik, så finns den inte på ett sätt som gör den möjlig att använda för det vardagliga. Alla bussar går till centrum, inte till fotbollsplanen eller judoträningen. Det kanske går i storstäder, men inte i medelstora städer.
Självklart kan vi bestämma att barnen inte får vara med på alla aktiviteter, eller cykla så långt det går, eller försöka påverka föreningar, och allt det gör jag. Men jag undrar om vi börjat kräva en standard på perfekta fotbollsplaner, musiksalar och annat som gör våra liv svårare än vad de skulle behöva vara.
Precis så tror jag att det är! Allt ska vara så fixat och perfekt, senaste standarden och skötseln ska utföras av andra. Ser med sorg hur föreningar dör för att ingen engagerar sig ideellt längre. ”Varför ska jag om ingen annan…” Lite så tror jag vi fastnat i miljötänket också. Istället för att fundera på vad man själv kan göra så fastnar man i vad som är ”rättvist”.
Precis!!!
Jag gjorde ett test för att se hur mycket man gör för miljön. Jag blev tyvärr en fifflare för att jag bor på landet och MÅSTE åka bil! Hjälpte inte att jag var bra på mycket annat.
Men utan oss på landet så blir det svårt för dem i stan att bo där…..
Så rätt så!
Jag bor numer i en mellanstor stad och här råder en gråzon som dessvärre tolkas som “bil gäller oavsett” även av de som har fullt fungerande kollektivtrafik eller korta cykelavstånd in till stadskärnan.
Ändå vet vi att det är de kortare, dagliga bilresorna som är den värsta boven i dramat :/
Jag har gjort ett aktivt val i att ha cykelavstånd till jobbet. Tjänar mindre, men kan jobba heltid och cykla till jobbet. Förstår till 100 % att alla inte kan ta ett aktivt beslut på så sätt men jag tror också att många kan.
Jag har gjort samma val 👍När jag under åren sökt nya jobb har jag valt bort de arbetsplatser som inte ligger inom cykelavstånd.
Vi flyttade från Stockholm till en mindre stad för att bla ha närmare till jobbet så därför har jag bara haft jobb inom cykelavstånd. Och har säkert precis som du skriver missat en del intressanta jobb eller löneökningar men för mig överväger avståndet 👍
Förlåt, men långtifrån alla har det valet. Somliga av oss är glada att ha ett jobb, och har inte kunnat välja precis….
Hon skrev ju uttryckligen “Förstår till 100 % att alla inte kan ta ett aktivt beslut på så sätt”.
precis, alla kan inte välja och det skrev jag också.
Jag har länge tänkt att man borde ha någon portal där man kan byta jobb med varandra, likt lägenhetsbytessidor. Man har ett jobb man är bra på men vill byta med något som är mer eller mindre samma sak men under andra förutsättningar (t.ex. närmare) finns så många jobb som är lika varandra men pga tajming osv hamnat hos en person som bor på andra sidan stan. Tänk va många som skulle få mindre pendlaravstånd
Tänker mig typ annonser, “hej, Erika här, jobbar med logistik inom byggbranchen i södra stockholm, bor dock i kista och undrar om någon vill byta jobb med mig”.
äh, jag vet inte, men något sånt 🙂
Japp. Det var heller inte din kommentar jag svarade på egentligen, utan Saras, som jag tyckte kändes ganska dryg.
Ett sådant system som du tänker på hade varit fiffigt om det hade fungerat. Min typ av arbetsplats finns på gångavstånd från där jag bor, och ännu fler på cykelavstånd. Och jag vet att dit pendlar folk från det håll där mitt jobb ligger……Synd att det är så mycket mer som ska klaffa :-). (Jag har sökt jobb där, men fick det tyvärr inte)
Oj, vad olika man kan tolka en text. Jag läser inte alls Saras text som dryg, tycker hon mest låter glad och nöjd. 🙂
Lite trist att ställa stad mot land och för att skapa en konflikt. Jag upplever att klyftan mellan stad o land redan är stor och den behöver inte späs på. Inte särskilt konstruktivt och som tydligt framgår av alla svar är det många som kör bil i stan inte för att de vill utan för att kollektivtrafiken inte är ett realistiskt alternativ pga att det tar lång tid. De flesta både på landet och i stan är medvetna om nackdelarna med bil men kör ändå. När jag bott i stan har jag haft förmånen att kunna cykla till jobbet och behöver inte använda bilen för att handla trots stor familj. Däremot kör jag bil för olika utflykter till badplats, hälsa på släkt o vänner som bor en bit bort, utflykter, Ikea mm. Kollektivt är inte alltid ett alternativ – det tar längre tid, badet blir inte så uppfriskande med 1 timme i buss och 20 minuters promenad med tre barn osv. När jag bott på landet kör jag mer för både nytta o nöje. Men även på landet kör man för nöjes skull, för utflykter mm.
Clara brukar ställa landet mot staden. För att visa fördelarna med landet. Det är en tråkig och fantasilös jämförelse. Det spär på något tråkigt bara.
Vi är säkert många följare som bor över hela Sverige, som kanske bott på landet och nu bor i en storstad, eller tvärtom. Om alla mellanstora städer.
Vore schysst om du kan hitta andra sätt att lyfta fram något positivt – än att beskriva det negativa som motsats. Och lite kreativt hitta andra sätt än landet vs staden…
Jag hoppas att fler män lämnar kommentarer/engagerar sig i denna fråga. “vi kvinnor” är de som i större utsträckning tar ansvar för omställningen i miljöfrågan medan män står för fler utsläpp och mindre omställning. Är du man och sitter inne på en kommentar/fråga, skriv gärna, jag läser mer än gärna!
Jag kollade en gång upp om jag kunde åka buss till jobb. Jovisst om jag startar på morgonen är jag framme sen eftermiddag eller starta på eftermiddag för att vara framme dagen efter. 20 km, som tar mig 17 minuter med bil. För mig är det stört omöjligt att åka buss till jobbet. Vi har 6 km till närmaste bybutik. 20 km till stormarket. Buss går, men bara skolbuss en/väg/dag och på skoldagar och den till eget kommuncentrum som inte är större än byn vi bor i. Byn vi bor i är relativt stor, inte avbefolkad. 160 skolbarn i lågstadiet. Förskola med 50 barn. Grannbyn har ca 130 barn i skolan. Andra grannbyn likaså. Kommunens högstadium har 550 elever. En levande landsbygd, mellan två mindre städer. Noll kollektivtrafik. Arbetslösheten i min kommun ligger på ca 2%. Fåtal kan jobba i egen by, avstånden för stora att ta sig för egen maskin. Så här kör jag! Med gott samvete!
Tipsar om den eminenta grejen samåkning!!
Funkar oavsett om man bor i stan eller på landet.
Lägg ut i den lokala Facebook gruppen och försök att fylla bilen med mer än en person ibland 😊 jag och mina grannar turas om att köra till stan de dagar vi har liknande arbetstider.
Samma sak med barnens aktiviteter och kompishäng. Det skrivs ofta i vår chattråd “kan någon plocka upp mitt barn om ni åker från stan innan 18” typ.
Man bör framförallt inte köra en bil från 80-talet om man vill värna om miljön, 😉 hur retro den än må vara. Gillar din blogg! Läser ofta!
Har du läst på om det där egentligen? Hur mycket en ny bil belastar miljön istället för att fortsätta köra en äldre bil tills den är helt kaputt!?
Ditt resonemang påminner om alla som köper svanenmärkt inredning, ekobomull osv. osv. Likväl konsumtion och därmed dåligt.
Camilla! Så glad för att du besvarade kommentaren om äldre bilar. All forskning visar att det är bättre för miljön att slita på det man redan har, miljöpåfrestningen för den äldre bilen är ju redan “avklarad”. Och om din gamla kärra drar mer så kör du också mindre, eller tänker ett extra varv innan du åker. Cirkulärt tänk gäller allt..
Tja, att producera nya bilar kostar både för miljö och ägare och kanske inte bara är hela sanningen. Tror inte alla som kör “retro” gör det av den anledningen. Känns inte riktigt som alla dessa elbilar klassas som så miljövänliga om man tar helheten i beaktning.
Som många skriver så är det inte alltid helt svart eller vitt. Relaterar till mig själv som bor i Stockholms innerstad. Men jag bor också ute på landet i skärgården. Många med mig har dubbla boenden (och då inte sällan med långt emellan), fritidsboenden, deltidsboenden eller vad man nu vill kalla det. Och utan bil fungerar det öht inte för många. Även i Stockholms innerstad kör jag bil i alla de fall det fungerar bäst och då inte bara i pandemitider. Vi gör olika val och prioriteringar helt enkelt.
“Hej jag är övre medelklass/överklass och bryr mig inte ett jota om något annat än att jag ska ha det bra”
Eller?
Ungefär så.
I många medelstora städer är hälften av alla bilresor under 5 km visar resvaneundersökningar. Upp till 5 km kan många gå, cykla eller åka kollektivt. Ändå görs många onödiga bilresor som är under 5 km. Men hur bryts normer? Andra undersökningar har kommit fram till att om alla reser som kvinnor (färre bilresor och fler med cykel och kollektivtrafik) så skulle vi komma lång i omställningen till mer hållbara resor. Dessutom skulle vi få en bättre folkhälsa när fler rör sig i vardagen.
Så många har kommenterat men ingen har nämnt det som vi gör just nu, hemarbete. Om det är något pandemin verkligen visat så är det väl att många arbeten, långt ifrån alla men en hel del, fungerar att utföra på distans. Kanske inte hela tiden men tänk om alla vi som jobbar hemma idag skulle fortsätta med det en eller två dagar i veckan?
Jag hade väldigt gärna fortsatt jobba hemifrån! Jag hade sparat in 2.5 h per dag. Men även under pandemin har min arbetsgivare varit negativ till hemarbete, trots att det har fungerat utmärkt…
Ta det med facket. Eftersom alla som kan uppmanas att jobba hemma. Din arbetsgivare måste tillmötesgå restriktionen och tillåta detta.
Otydligt av mig, förlåt. Jag har jobbat hemma, har en väldigt tillåtande chef som själv är en riskgrupp. Högre upp i organisationen har det tillåtits sen oktober. Men det satt hårt inne, de ville länge att man skulle vara på plats. Jobbar som tjänsteman i en kommun och tycker att det har fungerat jättebra att jobba hemifrån.
På företaget jag arbetar har vi i stort sett arbetat hemma sedan slutet av mars 2020. Det har funkat över förväntan och arbetsgivaren har därför beslutat att det även efter pandemin kommer vara möjligt att arbeta hemifrån 2 dagar i veckan för de som vill. Mycket bra initiativ tycker jag!!
Har jobbat hemifrån i ett år nu och sparar 10 timmar i veckan på att slippa pendla. Handlar två ggr per månad på nätet och slipper gå på affären själv. Helt fantastiskt att känna att jag vinner tid OCH gör nåt för klimatet genom att inte köra 60 mil i veckan till och från jobbet, samtidigt som jag sparar jättemycket pengar. Vill aldrig tillbaka till hur det var. Visst kan jag sakna kollegor ibland, men tekniken gör ju att man både ses och jobbar effektivt samtidigt som stressen minskat radikalt.
Jag tänker att det behöver inte vara svart eller vitt, man måste inte ALLTID cykla el åka kollektivt för att göra en insats. Jag skulle tex aldrig orka cykla till jobbet varje dag, pga långt och börjar tidigt, men jag gör det 1-2 ggr/v under barmarkstiden och känner mig mäkta stolt över det! Jag försöker också samla på mig och uträtta alla ärenden där jag behöver bil samtidigt, istället för att hoppa i bilen spontant varje gång nånting dyker upp. Storhandlar ibland när jag åker hem från jobbet med bil, i övrigt tar jag alltid cykeln till affären och får ett träningspass på köpet!💪 Om alla skulle minska sitt bilkörande lite blir det ju mycket i slutändan! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!❤
Mitt ex flyttade till grannkommunen, och med den nya förskolan som ligger 6 km norr om min bostad och mitt jobb ligger 6 km syd från min bostad såå fick jag först cykla 6 km med honom på lådcykeln till förskolan och sen 12 km till jobbet (tuuungt), 5 dagar i veckan (varannan vecka) var hårt. Så blev cykeln stulen, och jag testade kollektivtrafik i ett halvår, så fick jag väcka min son klockan 05.30 på vardagar för att hinna lämna honom till förskolan och komma i tid till jobbet, och vi var först hemma efter 18.00 och då var det snabbt att fixa middag, äta och stup i säng.
Jag var typ ett levande spöke med enormt dåligt samvete, över att min son endast umgicks med mig mer eller mindre bara i kollektivtrafiken. Så jag köpte en bil, och den har räddat oss. Jag väcker min son kvart i sju och vi är hemma igen strax innan 17. Jag hinner leka med mitt barn! Jag hinner vara en närvarande förälder! Och jag är mindre trött, irriterad och stressas. Må hända att jag bor i en storstad, men min bil byter jag inte ut.
Bilåkandet är givetvis ett stort problem, men jag måste säga WOW vilken fin bil ni kör på bilden!!! Alltså, dröm att ha en fin gammal Volvo som sommarbil! Typ som denna, eran, eller t.ex. Sofia Ekenlund på instagram 🙂
Jag tycker att många ”måsten” i bilfrågan klingar lite falskt. Någon ovan behövde bil för att kunna ta sig till sommarstugan. Men skaffar man sommarstuga som kräver att man har bil har man ju aktivt valt att göra sig beroende av bil. Det är lika mycket måste i det som att vara tvungen att åka till Thailand 2 veckor varje vinter för att få lite sol och värme.
Många väljer att flytta till villaområde utanför stan där jag bor, trots tillräckligt stor lägenhet inne i stan. Då väljer man också att bli beroende av bilen.
Obs! Jag vet att jättemånga inte kan välja och vraka bland vare sig jobb eller bostäder. Men i den stad jag bor finns många som helt enkelt hellre vill ha en livsstil som kräver bil och sedan säger att de ”måste”.
Jag bor mitt inne i smeten, i München och anser att man måste göra något radikalt med bilåkandet inne i stan. Här är gatorna fulla av parkerade bilar och lösning ett är att göra förvaringen, parkeringen helt enkelt av bilen så mycket svårare och dyrare. Halvera antalet parkeringsplatser! Gör det apdyrt! (det är det iofs redan i Sverige men här i münchen så kostar ett årskort för en boende i kvarteret 600pix). Sedan är det bara att tuffa på med stadstullar. Och dyrt ska det va’! Och svårt, ta bort trefiligt och gör bussfiler istället, breda cykelvägar.
Det har ju forskats på det där, att tunnlar, flerfiligt och allt man gör för att göra det enklare att ta sig in till stan med bil bara gör att fler tar bilen och att det därmed är lika tjockt som innan. Det är flera som skriver här att de inte kan ta sig in till stan på annat sätt än med bilen, eller att pendeltiderna blir omöjliga. Om det hade kostat en femhundring att ta sig in till Stockholm och parkera bilen över arbetsdagen, hur hade ni gjort då? I det fallet hade jag börjat kolla upp om jag inte kan ta bilen till närmaste tunnelbanestation/bussknutpunkt osv. Eller samåkt. Eller satt tryck på mer förbindelser – för inte hade jag varit ensam om att tycka att det vore dyrt. Eller cyklat eller åkt elmoppe eller liknande.
I Europa bor faktiskt de allra flesta i tätorter med tillgång till kollektivtrafik. Eller med ett befolkningsunderlag som gör att den är värd att införa. Då är det ju förvånande att vägarna i tätorterna fortfarande är fulla.
Skulle vi minimera antalet bilar inne och runt stan där ju de flesta bor så skulle inte bara klimatet vara glatt, vi skulle också ha mycket trevligare och mindre farliga (pga olyckor, buller, avgaser och mikropartiklar) städer.
Jag håller med dig, Marion: det måste bli dyrare att låta folk förvara 2000 kg plåt (jag vet inte vad bilar väger så jag höftar lite) inne i stadskärnorna. Privatbilar står stilla största delen av dygnet, ibland upp till 23 h per dygn. Därför tror jag starkt på car sharing där bilar används flitigare och av fler personer/familjer, i stället för att fylla gator och parkeringshus och tjäna bara en person eller familj.
Det kan också tyvärr finnas en trygghetsaspekt. Om man jobbar t.ex. i vården kan man ha oregelbundna arbetstider och ibland börja och sluta väldigt sent eller tidigt på dagen. Och då är det inte alla som vågar stå på en öde hållplats och vänta på bussen, eller ännu värre med ett gäng i närheten som gör att det känns otryggt.
Jag har även råkat ut för trakasserier i kollektivtrafiken. Så finns även en trygghetsaspekt ibland att man tar bilen.
En annan sak är klassfrågan. Det är många yrkesgrupper, som behövs även i staden, som börjar på annorlunda tider. Bussförare, städpersonal, vårdpersonal m.m. Det kanske inte går kollektivtrafik vid den tiden de behöver. Men de arbetar i stan. Och bor någonstans där det är billigare att bo. Och gör man det tokdyrt för dem att ta sig till jobbet – vem ska städa ditt kontor, jobba i vården, köra kollektivtrafiken m.m.
Spot on som vanligt!
Mitt i prick!
Det tog mig några dagar att processera detta men är inte detta vi på landsbygden ofta råkar ut för? Att världen i städer alltid förskönas men i de allra flera medier lyfts landsbygden som en “bov”. I skönlitterära böcker, tv-serier och filmer samt mediala tidningar är det arbetslöshet, jaktbrott, skogliga aktörer som skövlar skog och bönder som missköter sina djur som lyfts på landsbygden medan i städer så äter man vegetarisk, går eller tar elcykel till jobbet och har ett rikt friluftsliv i närliggande rekreationsområde. Detta är hjärtekrossande! Min verklighet på landet är totalt motsatt. Hos oss på glesbygden finns all ekonomisk möjlighet att våga göra något nytt- för våra fasta kostnader är så låga privat med boenden som ofta kostar under miljonen. Vi har heller inga dyra kostnader i kontorsplatser eller svårigheter med konsulter, här finns det billiga kontor och ett gott utbud. Vi behöver inte åka 2 mil och ha en bil för att kunna ta oss till rekreation en gång i veckan, vi bara öppnar ytterdörren så ser jag både betande kor, grönskande skogar och en porlande å. Stadsfolket å andra sidan i bästa fall har 100 m3 gräsmatta till sin tomt. Under sex månader kan vi odla och bli försörjda på allt grönt, ge oss potatis och lök för hela resterande delen av året och äta härproducerat med varken långa båttransporter eller farliga bekämpningsmedel. Stadsfolket köper sina veckokassar, får dessa hemkört till dörren då vardagspusslet sätter käppar i hjulet och gör det svårt att ta cykeln den km eller två de har till dagligvaruhandeln. Vi skapar samtalsgrupper med närliggande odlingsintresserade om hur vi ska kunna odla och skörda i mars medan snön fortfarande ligger tung hos oss samtidigt som stadsfolket glädjas åt tulpanerna i parkerna. Hönsen bor underbart i den gamla ladugården och förser oss med ett husbehov av ägg. Vårt kött har vi från två kalvar vi köper på våren, låter beta våra beten cch lsaktar själva på hösten, dessutom med tillskott från älgjakten. Stadspersoner ser gärna till att äta på restaurang om inte vegetariskt så minst med det bästa naturbetade, keologiska köttet som finns. Bären och svampen är ett fritidsintresse som ger mig rekreation och över 120 liter bär att smaska på under resten av året. Till skillnad mot stadspersonen som köper kiwi, passionsfrukt och hallon året runt- ekologiskt såklart! Att vi på glesbygd ska bli såna bovar i så mycket när det är en sån annan bild jag har av oss- vem har skapat den? Och varför svartmålar jag stadspersonen på samma vis som jag själv blir målad av andra? När ska vi inse att vi måste börja lyfta det bästa i alla ställen?