Idag är jag överlycklig för jag vaknade i farmors hus och med syrran i sängen bredvid. Vi kom hit sent igår kväll. Vi ska ha en arbetsvecka ihop och passade på att förlägga den hit. Pappa, farbror Lars, faster Inger och hennes man Ulf är nämligen här. Och då får vi träffa dem allihopa – det var två år sedan jag kunde göra det sist. Så underbart! Är SÅ tacksam för att mitt arbete går att ta med sig överallt så att jag kan göra detta. Samt att alla är vaccinerade så att vi får vara tillsammans. Den här veckan har jag längtat efter i månader och det känns helt otroligt att den äntligen blir av. Att ingen i sista minuten blivit sjuk och tvungen att stanna hemma. Vilken nåd.