Nu är jag hemma i vardagen igen. Otroligt vad en arbetsvecka på en annan plats kan göra för en! Att se något annat, träffa människor som känt en sedan man gick i blöja och få prata både om det mest triviala till det mest politiska och engagerande. Så som det alltid blir med släkten på pappas sida. När jag åkte tog jag med mig kameran för jag ville dokumentera hur fint det är i farmors hus och i Glommers där det står. Brokigt, egensinnig, färgglatt. Och magisk natur!

Jag hämtade syrran på flyget på måndagkväll och körde raka vägen norrut. Vi kom vid elvatiden på kvällen och då vräkte regnet ner. Pappa, farbror Lars, faster Inger och hennes man Ulf väntade på oss. Pappa hade gjort varma mackor och kokat te. Och när vi fikat kröp vi ner i bäddsoffan vi sovit i sedan vi var små och somnade som små grisar. Morgonen därpå sken solen.

Jag tassade ut i trapphuset. Den här vindstrappan var min skräck när jag var liten. När man satt och frös på toaletten på kvällen såg den ut som ett gapande svart hål. Var så fruktansvärt mörkrädd. För vindstrappan, tavlan med fiskargubben som rökte pipa och för affischen med Kniv-Karlsen som smög in genom ett fönster i skymningen.

På väggarna i trapphuset hänger sånt som farmor slöjdat. Hon var så kreativ och konstnärlig!

I det kalla, oisolerade trapphuset finns toaletten instoppad i en garderob. Man kan inte sitta på den och stänga dörren för det är så trångt. Så man får liksom sitta där med den på glänt och hoppas att ingen kommer förbi oannonserat.

På insidan dörren sitter den här gamla planschen. Jag och Anna insåg nu att vi båda alltid trott att mannen i båten med plaständerna simmande i vassen är Tomas von Brömsen. Gissar på att vi trott fel.

Sitt med ro och ha det bra tills en annan vill platsen ha

Dörren ut till balkongen. Där uppe brukade jag bädda med kuddar och ligga och läsa deckare när jag var i tonåren. Man hade så bra utsikt över träsket! Utan att någon såg att man låg där.

Frukost i farmors kök. Kökssoffan gjort av en ombyggd köpmansdisk. Farmor hade en blomsterhandel i det här huset och farfar körde buss. Önskar att jag hade haft några bilder från blomsterhandeln. Den hade hon stängt sedan länge när jag föddes.

Idealisk frukost

På väggen i köket sitter en bild på Bertil Lidström den äldre. Längst ner en bandbild på min pappas band. Han och hans lillebror och två kompisar hade ett band som spelade på Nalen och Gröna Lund – vilket var något alldeles oerhört med tanke på var de kom ifrån. The Savages hette bandet och man förstår att allihop var flickidoler för snyggare kan inte tänkas.

När jag jobbat en stund tog jag lunchrast genom att kratta gräsmattan och göra fint på gården.

Sedan åkte vi och planterade på farfar Bertil och farmor Bedas grav.

När jag arbetat färdigt för dagen tog vi middag med fördrink. Och paket som inte kunnat utdelas under året som gått delades nu ut.

Husets andra toalett finns bakom den där garderobsdörren till vänster. Vem behöver ett hemmaspa när man har en garderob?

Gamla hus med bubbliga fönster i alla väderstreck är den bästa sortens hus.

Funderar på ett runt bord hemma. Är så trevligt att sitta så här.

Anna hade med sig ramslök hemifrån så hon bjöd på ramslökspesto!

Och pappa gjorde renskav och potatismos.

När klockan närmade sig halv tio på kvällen kände vi ett behov av att gå ut.

Så jag och Anna gick upp i skogen bakom huset

Och upp över åkrarna med milsvida utsikten.

Tänk att det var hit jag och Jakob åkte på bröllopsresa? Gulligt ju. Det var vad vi hade råd med.

Det är så fint med allt djurliv!. Under våra dagar såg vi åtta orrar, en älg, hundra renar, tjugo harar, en lappuggla, en räv med en orrfågel i munnen, ekorrar, storspovar och ett och annat rådjur.

Man vill ju bo så att man ser horisonten. Så att ögat kan glida iväg utan stopp.

Så vackert i Lappland när den första skira grönskan kommer.

På hemväg genom byn

Vi stannade till vid den fint renoverade gamla macken som ligger bredvid farmors hus.

Så fint att se den iordning efter att ha varit igenbommad under hela min uppväxt.

Nästa morgon begav vi oss ut på äventyr!

Beskådade farfars barndomshem. Fattigt, öde och förfallet. Men här i trädgården växer rosor och kejsarkrona som farmor planterade för över åttio år sedan. En sommar grävde jag upp några av dem och nu växer de i min trädgård istället.

Vi sprang på ett typiskt bra lummerställe också. Trots den underbara vårdagen fick jag en akut jullängtan efter att dekorera med mossa och sånt!

Jag har ju en sjusitsig bil så vi tryckte in oss i den och gjorde en sedvanlig sightseeing runt byarna. Då kör vi runt och koxar i timmar. Alltid lika spännande (jo faktiskt!) och nu blev det en repris. Vi stannade till vid farmors barndomshem också. I den här enkla stuga bodde hon och hennes tolv syskon. De var väldigt fattiga och farmors pappa hamnade i fängelse på Långholmen efter att ha stulit mat till sin hungriga familj. Men han var en väldigt klurig gubbe – för deras hus blev det första som hade elektricitet – han ordnade det med ett litet egenbyggt elverk i bäcken bredvid. Och han fick nog utstå mycket spe för att han var så märkvärdig att skaffade elektricitet…

Tittade runt och tänkte på de knöliga, steniga och magra åkrarna omgivna av ogenomtränglig granskog. De långa vintrarna och de sena vårarna och känner stor tacksamhet. Jag finns för att allt det här finns! För att de som levde innan mig inte gav upp utan bet sig fast. Och lyckades göra det bättre för varje generation.

Farmor och farfar var födda så fattiga men uppfostrade fyra barn som alla utbildade sig. Min pappa och min faster gick musikhögskola och blev musiklärare. Min ena farbror journalist och min andra farbror regissör och pjäsförfattare. Trots att de nästan inte hade några pengar såg de till att faster fick pianolektioner och lärde sig spela klassiskt – något som var väldigt ovanligt i små lappländska byar på sena fyrtiotalet.

När vi blev trötta stannade vi och fikade

Picknickkorgen var packad med kaffe och bullar.

Jag tycker så himla mycket om att vara med mina äldre släktingar. Pappa och hans syskon är så fruktansvärt roliga, dräpande och knäppa. Skrattar så jag inte kan andas ibland. Och så gillar jag att höra alla historier från förr. Vilka original som fanns i gårdarna och allt tokigt de tog sig för.

Vi avslutade dagen med ett besök i Gallejaur. Det är en helt otrolig plats – både ett kultur och naturreservat på gränsen mellan Lappland och Västerbotten. Trakten kring Gallejaur var länge väglöst land och inte förrän på femtiotalet drogs en bilväg hit. I Gallejaur finns flera gamla välbevarade gårdar – ja ungefär som ett Skansen fast på riktigt! Här bodde systrarna Karlsson och de var den sista generationen som höll det traditionella småbruket igång.

Minns att vi åkte hit när jag var liten och systrarna fortfarande levde.

Då tror jag inte att jag förstod det fantastiska med denna plats.

Men det gör jag nu för tiden. Om man säger så.

Anna spanade in på cremegult kök med den gulligaste inredningen.

Att gå runt där ger mig mer inspiration än fyrtio inredningstidningar sammanlagt förmår.

Hela gårdsbilden är så förtrollande vacker

Och nu har jag kommit på vilken typ av får vi ska införskaffa. Fjällnäsfår! Sveriges nordligaste lantras. Så underbara, nyfikna djur.

Hit kan man komma och fika sommartid och man kan faktiskt övernatta i husen också.

Det fick jag lust till att göra någon gång.

Så fotade jag syskonen i solen på farstubron. Och sedan åkte vi hem och åt middag.

Och dagen därpå reste jag och Anna vidare upp till mormors hus som vi nu har övertagit och har som vårt. Men då blev vi närapå insnöade. Men det är en annan historia för ett annat tillfälle.