Jag lyssnade ju mig halvt döv på Håkan Hellströms Alla drömmar är uppfyllda i vintras. Sjukt bra låt! Och jag har tänkt ganska mycket på texten

Håkan du skulle vart grym om du
Bara gjort en platta och sen dött vid tjusju
Det de älskar dig för i början
Är det de hatar längre fram
När alla drömmar är uppfyllda

Jag tänker att Håkan vill markera. Peka fuck you till sina kritiker. Han beskriver hur det är att vara älskad och sedan bli kritiserad. Kanske avskydd för det där som en gång gjorde honom populär? Jag skrålar med och känner varje ord i kroppen. Samtidigt som det är svårt för mig att tänka att Håkan själv verkligen kan ha upplevt det här? Jag som bara följt honom lite från sidan kan knappast tänka mig en mer ihjälkramad artist. Så väl fansen som kritikerna har väl stått bakom honom genom allt? Men så känns det såklart inte för honom. Därför att den som får utstå kritik av sin person och sitt verk minns varenda rad, vartenda ord, vartenda negativt omdöme. Även om 98 procent var positivt och man skördat osannolika framgångar.

Och det är ju helt okej – jag är exakt likadan. Men det får mig också att tänka på hur det måste vara för bloggläsare som tvingas höra influencers klaga över hur mycket kritik de får? När influencern får hundra snälla kommentarer men bara svarar på den enda otrevliga som skrivits – ja gör kanske ett helt inlägg om den? Och för influencern ifråga känns det relevant och viktigt. Men för många följare blir det obegripligt – kanske också en smula otacksamt? En populär influencer får mer beröm, snälla ord och pepp under en dag än de flesta får på en hel månad! En influencer skördar otroliga mängder bekräftelse på det hen skapar och gör. Det betyder såklart inte att man inte har rätt att bli sur eller ledsen av kritik. Men vem orkar lyssna på klaget? Jag som läsare gör det då inte. Ring en vän!

Själv har jag många gånger singlat ut sura kommentarer och sedan med läsares hjälp mölat ner kritikern i skorna. Nu frågar jag mig till vilken nytta? Är det någon skit jag inte orkar i kommentarsfältet nu för tiden – då raderar jag den. Men det förtjänar inte ett eget inlägg. Och ni förtjänar mer av mig. Annars är det ju som när fröken skällde i klassrummet och skapade dålig stämning hos alla – fast alla visste att det bara var Peter H som varit en idiot.

Jag har gjort så mycket utifrån känslan av att vara en underdog. Men det är längesedan jag passerade som det. Och jag övar mig på att fatta det nu. Det går lite trögt, men jag försöker.

Skådespelerskan Jennifer Garner sa i en intervju “I know I live a charmed, beautiful life and nobody wants to hear a celebrity whine. The last thing I want to do is complain; I love what I do and I know every job comes with a downside.” och jag tänker att det stämmer bra in på min egen privilegierade tillvaro. Ja, på de flesta influencers, kändisar, musiker, programledare och andra offentliga människor som får arbeta med vad de älskar och samtidigt skörda kärlek, värme och inte sällan bra med pengar.

Alla yrken har en baksida. Det här har ovanligt få!