Eftersom jag fick så glada utrop på när jag dokumenterade hela förra helgen i bilder slog jag till den här veckan också – på ett riktigt mastodontinlägg. Börjar redan fredag morgon eftersom jag väljer att tolka helgens längd generöst.

Hela familjen försov sig på fredagen. Jag minns till och med hur jag vaknade flera gånger under natten och sa till mig själv att jag glömt ställa klockan och borde göra det. Sedan minns jag ingenting förrän Jakob gastar -BARNEN SKA VARA I SKOLAN NU! Varpå stor förvirring och röra uppstår.

Nå, när alla lyckligt och väl kommit till förskola, förskoleklass och skola så tog vi kaffe i hammocken i trädgården. Det var pangvarmt redan från morgonen nämligen.

Sedan gick jag runt och donade och förberedde för lite olika jobb som skulle ske under dagen.

Pang bom slog klockan tio och dagens viktigaste möte skulle ske. Susannes Skafferi ska nämligen sändas härifrån i sommar. Och Susanne, redaktör-Matilda och fotograf-Tomas var ute för att kolla locations, diskutera innehåll och hitta de grova dragen inför sändningen.

Susanne som för fjärde sommaren i rad programleder Meny i P1 hade med sig lite rester från en inspelning. En av alla perks att ha en kock som kompis är att den kommer medförande mat som detta! En helt sanslös smörgåstårta vi förtärde i trädgården.

Och det enda jag stod för var lite frysta vindruvor i en karaff. Happ!

Gillar den ägiga uppsynen hos Susanne.

När vi planerat i två timmar så vinkade vi adjö och jag fortsatte med andra jobb.

Hade blomster på schemat så jag skyndade mig att vattna.

Sådana här soliga dagar blir det kokvarmt på verandan! Fick lägga mig och pusta i hammocken en stund och passade på att ringa några jobbsamtal jag inte hunnit med tidigare.

Tog en selfie och konstaterade att tacksamheten över att kunna arbeta hemifrån aldrig är större än under den här årstiden!

På morgonen hade de spridit ut gödsel på åkern nedanför oss och nu kom de för att harva ner den. Dessa intensiva ljud och dofter är ju själva förutsättningen för en levande landsbygd – jag tycker att det är trivsamt. Det enda som inte är trivsamt är Essas fekalie-förtjusning. Hon skyndade sig ner och rullade sig mörkbrun innan vi hann fatta att hon ens var försvunnen.

Jakob som var hemma på lunchrast från vår egen åker fick äran att tvätta henne. Hon tycker såååå synd om sig själv när hon måste bada. Ni ser ju vilken offermin.

Sedan blev det eftermiddag och bara lillfisen skulle hämtas från förskolan. För Bertil följde med en kompis till stugan och Folke följde med en annan kompis till byns badplats. Så jag tog Ulf i släptåg och åkte till närmsta plantskola. Där ropade Ulf -Hej morfar! till varje äldre farbror som passerade. Nu är det verkligen för lång tid sedan vi kunde ses. Ska bjuda hit dem nästa helg tänker jag, när pappa och moster Mia är fullvaccinerade.

Någon som inte tycker synd om sig själv när han badar – det är Ulf. Sätter ner honom i baljan så fort jag är ute och vattnar och donar. Där sitter han och sjunger och är så himla nöjd med tillvaron.

Efteråt värmde han sig på verandan samtidigt som han länsade mina tomatplantor och proppade kinderna fulla.

När Ulf somnat för kvällen och det fortfarande inte återvänt några barn gick jag ut och arbetade och fotade lite samarbeten jag vill göra undan inför sommaren.

Det blev en sen kväll – 01.20 gick jag ut i trädgården för att borsta tänderna och beundra solnedgången

Fint som snus. Somnade tillslut närmare tvåtiden och väckes klockan sex av Ulf som inte tar hänsyn till någonting.

Det behövs starka koppar kaffe för att orka kliva upp med så lite sömn i kroppen. Men nu när det varit flera veckor med ljuvligt väder så börjar jag gärna morgonen barfota med en tur runt trädgården. Ljuset och gruset mot fotsulorna sätter igång kroppen.

Sedan gjorde jag mig iordning (smink och sånt) för att ta mig en HELT EGEN liten utflykt i krokarna. Sånt älskar jag! Då känner jag mig som allra mest ledig. Skrålar med i musiken jag själv har valt och stannar precis så länge jag vill på varje ställe.

Jag började på Rödå Antik som öppnat för säsongen

Gjorde flera fynd och ställde mig i kö på ett riktigt drömköp. Hoppas det blir mitt!

Sedan åkte jag vidare till Blå eld vid Tavelsjö. Fick nästan dålig samvete över att pojkarna inte fått hänga med – de älskar att kolla på allt roligt och knasigt som säljs här.

Jag hittade lite smått och gott. Ett luktärtstorn, en underbar sorts malva och så massor av luktärtsplantor. Köpte ett gäng till mig och ett gäng till min kompis Frida. Sedan körde jag vidare, stannade på ytterligare en loppis och fortsatte sedan till…

Tavelsjö Gårdsmusteris lilla butik. En tillitsbutik med självbetjäning där man förser sig med det man vill ha och swishar.

Exemplarisk butiksentré!

För att inte tala om skyltningen

Och kolla in tapeten! Den här vill jag ha hemma hos mig.

Jag gick runt en lång stund och tittade och insöp stämningen

Sedan slog jag till på gårdsägg i olika färger, rabarbernektar och småkakor. Älgörtsdrömmar och Krusbärsggrottor.

Sedan bar det av hemåt igen. Fast inte förrän jag smygfotat hönshuset och konstaterat att jag vill ha precis en sådan här vagn till våra höns!

Körde hem genom klorofyllgrönt västerbotten! Övervägde först att ta en surdegspizza på Roots (tips om ni gör samma utflyktsrunda) och hinna förbi Hanskogs Plantskola (mitt paradis att gå runt och botanisera i) men jag kände att värmen började bli övermäktig.

När jag kom hem tittade jag förbi Frida för att leverera hennes luktärter.

Och fick i gengäld hälsa på den sötaste och lenaste lilla jaktgoldenvalpen. I den där guldiga nyansen man aldrig ser på golden retrivers längre och som jag tror var vanligare förr?

När jag kom hem från min utflykt hade farmor anlänt. Jag dukade fram fikabrödet på verandan (älgörtsdrömmarna var delikata!) och ställde fram rabarbersaft och kaffe

Ulf var väldigt intresserad av hur harvningen framskred ute på åkern. Han funderade över hur många ton fastgödsel som krävs per hektar för att det ska växa tillfredsställande? Och om flytgödsel kanske är att föredra när man odlar ensilage? Om hur fukten i marken kan tänkas påverka mjölksyrningsprecessen i balarna? Ja, sånt ni vet.

När åskan hängde i luften och värmen blev tryckande satte jag på vattenspridaren

Folkes vän Dahlia kom förbi och badade också. Farmor fick agera första handukshållare.

Jag donade på i trädgården och bar runt på en tung spaljé som sökte sin placering. Det här är så typiskt mig. Byter aldrig om för att arbeta. Oljar verandan med roslagsmahogny iklädd blommig sommarklänning. Trädgårdsarbetar och kånkar tunga saker i tofflor, utan arbetshandskar och råkar inte sällan göra illa mig själv på kuppen eller förstöra mina kläder. Det är som att min hjärna när den är i sitt flow inte hinner registrera att jag byter aktivitet och att det kanske vore lägligt med ett ombyte av kläder…här blev det “bara” ett blodigt skrapsår på foten som nu gör det otrevligt att bära vanliga, stängda skor. Suck…

När det är så här varmt tappar jag aptiten. Och det enda jag kunde komma på att jag var sugen på var piadinas fyllda med svamp, mozzarella, tomatpesto, prosciutto och ruccola. Så då svängde jag ihop det

Och till och med herrn med de noggräknade smaklökarna tyckte att det smakade toppen! Minen till trots.

Svårighetsgrad 0 på den här maträtten

När farmor åkt hem för kvällen och barnen somnat i sina sängar blev jag åter sittande med jobb. Brukar verkligen inte arbeta kväll på helger men nu kändes det motiverat när löftet om semester hägrar i horisonten.

På söndagsmorgonen vaknade jag mosigare än mosigast. Ulf hade nämligen varit vaken och härjat ganska mycket på natten. Men jag gick min vana trogen rakt ut i trädgården med mitt kaffe för att kvickna till.

Jag satte genast igång att vattna lite. Bland annat alla mina pelargoner. Det här knepet fick jag lära mig av en gullig person på Blomsterlandet i Umeå och det har gjort att mina pelargoner verkligen frodas! Jag planterar dem i terracottakrukor och istället för att vattna ovanifrån ställer jag ner krukan i ett handfat/badkar var tionde dag ungefär. Blomman får stå och dra en halvtimme – timme ihop med sina blomkompisar innan jag släpper ut vattnet och låter blommorna rinna av en liten stund. Sedan bara i med en skvätt näring på vanligt vis i krukan. Och tillbaka md blomman i fönstret igen.

Terracotta har ju en otrolig förmåga att lagra vatten och reglera fukten i jorden och på det här sättet blir pelargonen blir aldrig stående i vatten som den avskyr.

Just nu försöker jag på alla sätt hägna in vår stora gård. Inte för Essas skull – för hon är lydig. Nej det är Ulf som är en rymmare av rang! Han borde förses med en sändare. Eller så får jag göra som jag hört att man gjorde med sina hundvalpar förr. Band fast en vedklabb i deras koppel så att de visserligen kunde gå, men inte så långt. Kanske en fotboja med en kanonkula vore något att fundera på? Hips vips hade han i alla fall försvunnit igen. Och jag upptäck att han knatat iväg över åkern ner till bastun. Han syntes knappt i höggräset som nådde honom till öronen.

Längtar förresten tills vi får lite mer tid så att Jakob kan bygga altanen runt bastun – komplett med utedusch, badkar och ljugarbänk.

Efter att pojkarna återigen badat vattenspridare för svalkan kirrade jag fika.

Svartvinbärssmoothie med vaniljkvarg, frysta bär och banan.

Och medan åskan hängde hotfull i luften tränade jag. Eller rättare sagt – Jakob körde ett träningspass med mig. Det var både svettigt och distraherande med barnen kring fötterna som gjorde solhälsningar. Jakob har sånt fokus att han kan träna i vilket kaos som helst men själv har jag inte samma förmåga, tyvärr. Träning är fortfarande något som kräver en sådan mental ansträngning av mig att förutsättningarna runtomkring behöver vara i det närmaste perfekta.

Efter träningen stack jag och tog ett dopp. Det var det skönaste på hela helgen tror jag!

Och när jag kom hem igen kokade jag spagetti och serverade med en smörklick och örtsalt. Orkade inte ens skala morötter till maten. Nej, så högt låg inte ambitionsnivån för nationaldagsmiddagen.

Och precis när jag tänkte strunta i att gå en kvällspromenad tog jag mig samman, snörade på mig träningsskorna och gick ut. En kort promenad blev en lång promenad och sedan en ännu längre sådan.

Hem kom jag trött, myggbiten och glad. Jakob hade lagt alla barnen och jag satte jag mig för att tanka över bilder och förbereda det inlägg du precis har läst.

Och idag är det måndag. Jag vabbar rymmaren och försöker få något vettigt gjort. Bara en dryg vecka tills barnen går på sommarlov och jag ser jag min egen arbetsvecka smälta bort till ingenting tack vare vabben…