Aldrig känner jag mig så dramatisk som jag gör när jag är klädd i svart! I helsvart känner jag mig visserligen bara utklädd men i det här känner jag mig djärv. Hittade klänningen (ett gammalt felköp) oanvänd i en låda och plötsligt kommer jag i den. Och gillar vad jag ser!

Attityden fick jag på köpet.

Förresten innan någon fler frågar – ja jag har struma! Och ja, jag har koll på knölen och mina sköldkörtelvärden. Ingen behöver oroa sig även om jag uppskattar den vänliga omsorgen. Den här knölen började växa när jag precis fött Ulf och hela min kropp blev samtidigt knas och jag gick upp tio kilo på en sommar. Men nu håller den sig i schack och jag gör regelbundna undersökningar och har gjort flera biopsier på den.

Det enda som är störande med den är att den är så himla FUL! Överväger att operera bort den men är rädd för att behöva medicinera resten av livet, eller att mina stämband ska ta skada. Tills vidare står jag bara ut. Brukar alltid få massor av kommentarer om knölen när jag gör Susannes Skafferi och är i bild i fyra timmar. Så jag tänkte att jag säger det nu innan så behöver ingen undra!