I 128 avsnitt har vi skrattat, grĂ„tit, svurit, rantat, brĂ„kat, reflekterat, myst och pysslat tillsammans jag och Erica – och alla ni som lyssnat pĂ„ En Underbar Pod! NĂ€r vi startade 2016 var det med mĂ„nga höga ambitioner. En av dem var att med Ericas producentkompetens ta det bĂ€sta med “gammelradio” och kombinera med det bĂ€sta av poddvĂ€rlden. Ett annat mĂ„l var att podden skulle höja taket hĂ€r pĂ„ bloggen. Att jag i podden skulle kunna vara Ă€rligare, nĂ€rmare och uppriktigare. SĂ„ att bloggkostymen inte skulle kĂ€nnas sĂ„ trĂ„ng och kvĂ€vande. Och sĂ„ har det blivit. Ni lyssnare fick en annan bild av mig och jag av er. Och idag kĂ€nns bloggen (mycket som ett resultat av podden) som en riktigt hĂ€rlig plats med högt i tak!

Men nu kĂ€nner bĂ„de Erica och jag att det Ă€r dags att gĂ„ vidare. Vi vill fortsĂ€tta skratta, grĂ„ta, tjafsa och prata livsviktigheter ihop. Men utan att spela in – bara för att vi Ă€r sĂ„ himla bra vĂ€nner. SĂ„ hĂ€r kommer det absolut sista avsnittet av En Underbar Pod! Den hĂ€r gĂ„ngen kommer vi inte tillbaka.

Jag tar med mig Erica till mitt smultronstĂ€lle – den turkosa tjĂ€rnen. Vi gör en enkel tĂ„rta, listar vĂ„ra favoritavsnitt , badar i den ljusa sommarnatten och skickar vĂ€rldens största tack till er som lyssnat.

Vi kommer sakna er sÄ himla mycket! Puss ni Àr bÀst!

(Tack till Olov Antonsson för att vi fĂ„tt lĂ„na din musk i 128 avsnitt – och till Frida Hammar som gjort vĂ„r fina poddlogga!)

En snarstucken picknick

GÄ dit nÀsan pekar