Nu har vi kommit hem igen. Hem valde jag att köra alla hundra mil pÄ en dag och det var ett litet experiment. Skulle jag orka? Skulle barnen fÄ ett psykbryt? Kvart i nio pÄ morgonen packade vi in oss i bilen och körde frÄn min systers hus. Inom en timme hade minstingen krÀkts ner baksÀtet och jag kÀnde mig aningen uppstressad medan jag försökte rengöra med en packe vÄtservetter. Men sedan rullade det pÄ och det gick bra! Vi tog tre lÀngre pauser lÀngs vÀgen (en för att bada) och dÀremellan lyssnade barnen pÄ ljudböcker och lekte i baksÀtet. Och jag satt med tÄrar i ögonen och lyssnade pÄ musik. Helt patriotisk av att köra genom alla vackra landskap, byar, orter och odlingsmarker. SÄ mycket jag missat nÀr jag Äkt nattÄg och nu fick ta igen. Började tÀnka pÄ alla bilsemestrar jag gjorde som barn och att Àven om det var rÀtt jobbigt att sitta lÀnge i en bil (sÀrskilt utan AC) sÄ var det fint att fÄ göra ett Àventyr med familjen och att samtidigt fÄ se mer av vÄrt vackra land.

Hem kom vi vid midnatt och strax innan hade alla tre barn Àntligen somnat i baksÀtet. KÀnde mig lÀttad och ganska stolt nÀr jag rullade in genom byn. Att jag inte bara klarade det utan att det gick jÀttebra. Jag blev knappt sÀrskilt trött och sÄ fick jag sÄ mycket ensamtid i framsÀtet nÀr barnen var nöjda. Tid att tÀnka, lyssna pÄ musik och tÀnka lite till. Dessutom kÀnns det som att jag (med denna lÄngresa i bagaget) inte behöver gruva mig för en enda bilresa igen. Nu vet jag vad jag och barnen mÀktar med. Bertil konstaterade att jag lÀt sÄ kaxig nÀr jag sa att jag skulle köra hem den sista biten utan problem. Och dÄ sa jag att det var för att jag kÀnde mig kaxig. Eftersom jag klarat av nÄgot jag tvÄ veckor tidigare inte trodde jag skulle fixa!