GÄr kvÀllsloven i trÀdgÄrden. SkvÀtter lite vatten i en bortglömd kruka, nyper nÄgra kvistar persilja att tugga pÄ. StÀller ihop utdragna trÀdgÄrdsstolar och plockar upp vattenpistoler frÄn grÀsmattan. Avslutar med att nypa en en bukett luktÀrter till nattygsbordet, sÄ att jag fÄr somna och vakna till den ljuvliga doften.

Jag fĂ„r allt svĂ„rare att lĂ€gga mig om kvĂ€llarna. Hittar den ena anledningen efter den andra som ursĂ€ktar att jag fortfarande Ă€r vaken. Det hĂ€r Ă€r min egen tid – inte bara ifred frĂ„n familjen utan ifred frĂ„n vĂ€rlden. Bara jag och fĂ„glarna som Ă€r uppe. Och rĂ€ven som ibland hörs skrika frĂ„n skogen. Inte kan jag ödsla bort de hĂ€r fridfulla timmarna pĂ„ att ligga och sova?