Jag gjorde ju ett utvecklingssamtal med mig sjĂ€lv innan jag gick pĂ„ semester. DĂ„ jag utvĂ€rderade hur mitt första “riktiga” arbetsĂ„r sedan utmattningen hade fungerat. Och trots att jag har mycket ledighet kvar kan jag inte lĂ„ta bli att sticka in med i alla fall ett kvartssamtal kring lĂ€get.

Jag gillar inte att rĂ€kna ner pĂ„ semestern. Det stressar mig att tĂ€nka pĂ„ hur mĂ„nga dagar jag har kvar av – jag vill ju intala mig att de Ă€r oĂ€ndliga till antalet! Men i Ă„r har jag full koll pĂ„ att det nu Ă€r prick fyra veckor tills mina barn börjar skolan igen. Det Ă€r inte det enda som varit annorlunda med mig den hĂ€r semestern. En annan konstig grej Ă€r hur lĂ€tt jag haft för att komma ner i varv och koppla bort jobbet. VardagslĂ€ngtan Ă€r nĂ„got som annars tidigast kommer i slutet av sommaren men i Ă„r har jag lĂ€ngtat hela juli. Jag har absolut njutit av sommaren och ledigheten och vill inte snabbspola förbi den. Men jag har tĂ€nkt med lĂ€ngtan pĂ„ min vardag. PĂ„ den regelbundna trĂ€ningen, pĂ„ den vettiga maten, pĂ„ alla mysiga och hĂ€rliga rutiner. PĂ„ roliga saker i mitt jobb och hela familjelivet. IstĂ€llet för att fĂ„ olustkĂ€nslor nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ att semestern sĂ„ smĂ„ningom mĂ„ste ta slut har jag en mjuk, varm kĂ€nsla i magen.

Jag har funderat över denna mĂ€rkliga men trevliga förĂ€ndring. Och jag tror det Ă€r tvĂ„ saker som tillsammans haft sin verkan. Den viktigaste Ă€r att jag pĂ„ det stora hela haft ett lugnt och balanserat arbetsĂ„r. Absolut stressiga perioder dĂ€r saker kört ihop sig. Men dessa har efterföljts av vila som Ă„terstĂ€llt mig till ett normallĂ€ge. Det andra Ă€r att jag inte hetsjobbat in i semestern som jag brukar, utan trappat ner i god tid innan. Till exempel sköt jag upp jobbsaker till hösten fast jag egentligen tyckt att det varit mycket skönare mentalt att ha gjort bort dem innan semestern.

-Aha, tĂ€nker jag. Det Ă€r alltsĂ„ detta som Ă€r nyckeln till en hĂ€rligare sommar: En hĂ€rligare vardag!? SĂ„ logiskt och samtidigt hemskt. För det betyder ju att nĂ€r jag haft som allra störst behov av semestern har jag haft som svĂ„rast att tillgodogöra mig den. NĂ€r jag dĂ€remot Ă€r mindre beroende av en lyckad, Ă„terhĂ€mtande semester – verkar jag ha lĂ€ttare att fĂ„ just det.

SÄ jÀkla orÀttvist! En riktig dubbelbestraffning. Men det Àr precis det hÀr som mÄnga utmattade vittnar om. Att oavsett om man försökt kompensera ett tungt arbetsÄr med lite lÀngre semestrar kan man ÀndÄ inte tillgodogöra sig vilan. Och att den (i bÀsta fall) lÄnga semestern ofta inleds med att man bli kanonförkyld eller sÄ ledsen och olustig att det dröjer veckor innan semestern alls har nÄgon uppbyggande verkan.

Trots att jag har skrivit och funderat kring det hÀr i otaliga inlÀgg förut Àr det som att det Àr först nu som poletten trillat ner för mig. NÀr jag fÄtt uppleva hur en semester kan vara nÀr man lever ett liv med en normal arbetsbelastning.