Jag har gått och fnulat på ett inlägg som rör dig som ”bara går hemma”. Alltså kanske är sjukskriven, arbetslös eller föräldraledig. Jag har varit både sjukskriven och föräldraledig med små barn och det finns gemensamma nämnare – även om anledningen till hemmavarandet skiftar. En av de jobbigaste sakerna tycker jag är orkeslösheten. Att startsträckan till att ta sig för något är så himla lång när man går hemma och är lite låg. Men här är i alla fall några små knep jag lärt mig genom åren. Sånt som gör hemmalivet lite enklare och trevligare. Alla de här tipsen ska förstås justeras efter hur man mår. Ibland orkar man inte ens göra det bra för sig själv och då måste det ju få vara så också!
- Gör dig iordning varje dag. Alltså inget märkvärdigt – men ta på ny deo, borsta tänderna, byt till en ren tröja. För om någon skulle komma med ett roligt förslag eller du själv plötsligt får lite ork och lust att göra något (ta en fika, gå en promenad eller kanske hälsa på någon) är startsträckan ofta för lång om du går i pyjamas och fett hår och måste börja från noll.
- Frånvaro av rutiner kan vara skönt till en början – men efter ett tag är det nog bra med lite struktur på dagarna. Jag föreslår att man håller styvt på lediga kväller och helger även om ens vardag är ett enda blurr. Försök om du orkar göra bort tvätt och städ och sånt på ”arbetstid” så kan det vara lättare att känna att det är okej att ta det lugnt med trevliga saker på kvällar och helger.
- Både som sjukskriven och föräldraledig ligger man mycket i sängen. Som mammaledig blir den dessutom fort nedfläckad med bröstmjölk, bebiskräk och läckande blöjor. Det finns något mysigt i det där – det måste jag tillstå. Men det är viktigt att få ha åtminstone en plats hemma som känns trevlig. Särskilt om resten av bostaden är kaos. Att orka vika ihop täcket, dammtorka nattygsbordet, kanske ställa fram ett doftljus eller en bukett med små anspråkslösa blommor plockade i någon dikesren. Det gör så mycket för trevnaden och minskar känslan av misär som lätt kan uppstå.
- Ordna en bricka med allt du behöver nattetid. Vare sig det är handkräm, våtservett, napp, alvedon, öronproppar eller vad det nu än är. Ställ ihop allt så att det finns tillgängligt. Nätter kan vara stökiga och ångestladdade och kan börja emotses med fasa om man en bebis som hela tiden väcker en. Att dagtid försöka hjälpa sitt natt-jag är en god idé.
- Försök – om det går – att vila på olika platser dagtid och nattetid. Ha ditt läger i soffan dagtid och i sängen nattetid så hjälper du hjärnan på traven att förstå när det är nattsömn och när det bara är dagsvila det är frågan om
- Försök äta något vettigt. Riktigt frukost och riktig lunch. Även om det bara är snabbnudlar och en morot som du orkar ordna. Gör då det och ät det som en riktig måltid istället för att gå och småäta och kolla i skafferiet och känna dig håglös och tom på energi. Även den som äter i ensamhet förtjänar att äta under lite trevliga omständigheter. Ett glas vatten fullt med isbitar. En fin tallrik och bästa muggen till kaffet. Sån kärleksfull omsorg kan göra skillnad.
- Försök få dagsljus. Är du riktigt utmattad kanske en promenad runt huset är allt du förmår. Ska du baxa dig ut med en vagn kanske du inte kommer längre än ner på gården. Det är okej. Men lite dagsljus brukar hjälpa humöret och särskilt på förmiddagen då du får hjälp att vakna till liv.
- Det här tipset gäller enbart för föräldralediga – men jag måste smyga in det ändå! Och det är att aldrig göra något tråkigt medan barnet sover, som man lika gärna kan göra medan barnet är vaket. Barnets sovtider är heliga för mig. När mina barn sovit har jag försökt göra 100 procent roliga/trevliga saker. Det är då jag fyllt på energin! Och har jag haft syskon hemma så har jag sett till att de har skärmtid just då. Av samma anledning skulle jag heller aldrig gå promenad med ett sovande barn. Det skulle kännas som att vaska min egentid. Promenader har jag tagit när barnet är nyvaket och ändå behöver roas på något sätt. (Brasklapp för att en del barn inte kan sova annat än under vagnrullande – och då är ju promenader snarare ett bra sätt att ta vara på tiden eftersom man i alla fall får motion samtidigt!)
Har du fler tips får du gärna fylla på!
90 svar
Håller med om att det hjälper att gå upp o komma igång med dagen. Var sjukskriven länge pga bröstcancer, skönt då att ha barn som skulle upp o t skolan, då kom jag också upp och ut. Att göra det man kan när man kan. Gå promenad när man orkar. En kort är bättre än ingen alls. Njuta när man kan. Tillåta sig själv att bryta ihop o tycka synd om sig själv. Unna sig själv ngt trevligt. Och att vara sjukskriven el föräldraledig gör en intresseanmälan till ngn slags husa använd tide t dig sjlv/barnet
Göra saker utan prestation för att lura/öva hjärnan. Om jag fick lust att göra något gjorde jag det exakt så länge jag tyckte det var lustfyllt. Fix med blommor tex. Om det bara var lustfyllt i fem minuter så slutade jag fixa. Men fick ändå med mig känslan av att ha gjort något härligt. Hjärnan kunde ju inte förstå att det bara varat en kort stund. Den fick endorfinpåslag av att gjort något roligt.
Om man bara kan så är en lång varm dusch en bra idé, eller ett bad. Det hänger väl lite samman med att försöka orka klä på sig varje dag. Men det känns bra att duscha i lugn och ro och kanske smörja in sig med en skön kräm efteråt. Ibland då jag inte orkat nånting så har jag tagit en dusch i alla fall, jag mår bättre då jag är ren. Sen ett annat tips med maten är att skala och skära upp frukt och grönsaker i större mängder då man väl är igång, kortare startsträcka för att äta dem till lunch och middag sen. Behöver inte vara stort och komplicerat, nudlar och morot tycker jag låter lagom enkelt. Och tipset om dagsljus är ju GULD, speciellt mörka årstider. Att bara hasa runt kvarteret eller gå den längre vägen till butiken fick mig att må bättre då jag mådde som sämst. Den längre butikssträckan var kanske 400 meter, så inte oöverkomligt. Och får jag ännu tillägga att det är så hemskt att må skit, tungt och jobbigt. Ingen som inte varit där förstår, tror jag. (Jag skriver alltså om det, inte om att vara förälder) Främst känner man sig så ensam.
Bra tips. När man är utmattad orkar man ingenting. När jag varit det så har jag mest bara legat. Inte orkat engagera mig i något alls. Vare sig roliga eller tråkiga saker orkar man. Jag fick en period tom hjälp att duscha då jag rent fysiskt inte klarade av det. Hela kroppen stängde av.
Men jag har varit deprimerad också och då har jag gått och gått i evigheter utan mål. En annans sorts ångestdriven känsla bakom men lika svårt med allt.
Jag kan störa mig på människors uppfattning om dessa fenomen. Man kan omöjligt tänka positiva tankar i en depression. Det är liksom ett av huvudkriterierna för en diagnos. Att ingenting är roligt.
Hatade att min gamla nära och kära alltid sa åt mig att jag skulle ut och promenera när mina barn skulle sova. När de sov var det min heligaste egentid på hela dagen. Jag läste, drack te, kollade film, målade gjorde helt enkelt något jag mådde bra av. Sedan kunde jag gå och promenera med mina barn, de har gillat att åka vagn och titta på saker och jag har både fått vila och 1 tim promenad.
Å mitt viktigaste tips är – Jämför dig inte med andra, DU gör ditt bästa och DU är bra nog.
Välbehövligt inlägg för en som i höst går in i sin andra föräldraledighet. Och pluggat hemifrån i ett och ett halvår och mått skit under graviditet så uppvärmningen har inte direkt varit… party. Hehe. Men störst skillnad för mig gör verkligen en dusch på morgonen. Det är nästan löjligt hur något så litet kan betyda så mycket. Så det ska jag hålla under föräldraledigheten, oavsett om jag hoppar i myskläderna direkt efter. Annars är jag faktiskt lite nervös då jag snabbt blir så håglös och inte alls är lika initiativrik som min sambo som tar sig ut, drar på öppna förskolor, hänger i lekparker och interagerar med andra föräldrar. Jag är nog inte så bra på att vara föräldraledig helt enkelt. Men har lovat mig själv att anstränga mig för att göra tiden så bra som möjligt. Tar därför gladeligen emot alla tips!
För mig var det mycket lättare att under andra föräldraledigheten, eftersom storasyskonet ger lite rutiner automatiskt; det behövs mattider, lämna på förskola, aktiveras med nåt på em etc, så det blev inte samma ’jämngråa’ bubbla som med första barnet för mig. Sällskap av första barnet också. Kanske finns det nån annan på förskolan som också är hemma med ett småsyskon? Då kan man hänga lite tillsammans efter hämtning, eller dagar utan förskola. Lycka till och önskar dig mjuk landning i tvåbarnschocken!
När jag var föräldraledig så bestämde jag 1 dag/vecka med några andra lediga att vi tog en barnvagnspromenad ihop på förmiddagen och oftast en fika/frukost efter. Vi kände inte varann så mycket innan men nu gör vi ☺️ Det tog lite emot innan att fråga och kolla intresse osv men dessa förmiddagar bär jag med mig i hjärtat nu, betydde så mycket!
Lycka till och önskar att du kan se tillbaka på din ledighet med glädje 🥰
Är det inte också så att det är lätt att jämföra den första och den andra delen av föräldraledigheten fastän de kan vara väldigt olika? Pappan som var så duktig på att ta sig ut hade inte en nyfödd bebis med sig utan ett lite större barn.
Med mitt sista barn gick jag många barnvagnspromenader med min granne som också var föräldraledig och ibland på eftermiddagarna träffades vi även med våra större barn när de kommit hem från skolan.
Dessa promenader var guld värda. Vi fick röra på oss och det blev början på en fin vänskap. De förgyllde helt klart min föräldraledighet och jag minnas tillbaka på promenaderna med värme.
Ibland gick jag promenader själv i skogen eller bland kvarteren. Ibland lyssnade jag på en podd och ibland på tystnaden och naturen.
Åh, perfekt inlägg för mig just nu som är hemma med 4 månaders bebis. Sista tipset har jag insett senaste tiden att varför hänger jag tvätt när hon sover när hon tycker det är kul att se på liksom?
Haha samma här!
När man är hemma jämt blir det ju faktiskt viktigare att ha det trevligt omkring sig. Jag orkar inte hålla pedantiskt ordnat, men är oerhört medveten om hur mycket jag påverkas av hur det ser ut omkring mig. Om man inte orkar göra fint ordentligt så gör det ändå sån skillnad att få undan disken, plocka undan skorna som dräller i hallen och göra snyggt runt en där man vilar. Jag försöker också fixa till mig så att jag åtminstone är påklädd och har kammat håret – annars får jag sån ångest om någon ringer på dörren. Sen när man fixat ovanstående njuter man mer av att kolla sin serie eller vad man vill göra
Att ha att färdig mat är bra så att startsträckan blir kort. Jag kokade en massa ägg och hade i kylen för att äta det till lunch eller middag, tex på knäckemacka med köpt sill. I frysen finns numera panerad fisk, pyttipanna och falafel, och jag köper färdigtvättad potatis som barnen kan koka själva utan problem (skal på). Jag har slutat skala morötter och tvättar dem bara. Frysta grönsaker är suveränt: majs, sockerärtor, gröna bönor, vaxbönor etc. Lite hett vatten från vattenkokaren och voila. Samma med cous cous. Matlagning (och bakning) var innan ett intresse, men jag har reducerat det till ”överlevnad” och så får det vara nu. Oftast orkar jag inte äta och det är jobbigt med ljud från övriga i familjen, men jag resonerar att om jag sitter med och äter i fem minuter så är det gott nog. Det kan låta som tvång, men det är vad jag fixar typ ”en fis i rymden är lite gas det med”.
Något som ändrade mitt sätt att tänka kring mig själv och min hälsa och ffa återhämtning var insikten att det post-moderna samhället utgår ifrån att man är sjuk litegrann och sedan blir man direkt frisk. Så har det inte alltid varit. Det är helt normalt att behöva lång tid för återhämtning. Maria Josephson skrev om detta på ett bra sätt:
https://www.gp.se/kultur/kultur/vi-har-glömt-att-det-är-normalt-att-vara-långtidssjuk-1.52669337
Återhämtning är en mänsklig företeelse, att arbeta konstant och aldrig vila är mer ”onormalt”. Det tog bort en del skuld (för mig) vilket var oerhört befriande.
Tack för länken, värt att tänka på! 👍
Håller med om maten, underlättar mycket. Färdigskurna grönsaker i burkar i kylen är också bra. Lättare att göra mycket på en gång. Även stora portioner då man lagar mat.
Jag tyckte också hon skrev så bra om återhämtning och konvalescens. Bara för att man inte längre är sjuk så är man inte direkt helt frisk heller!
Precis så! Jag har kämpat så länge för att passa in i 40 h vecka/ 8h per dag för att fixa SGI, pension etc (och jag har tjänst som är definierad på det sättet), men efter denna insikt förstod jag att det är inte mig det är fel på utan vi har ett system som inte fungerar för alla, ett system där man har tagit bort något som tidigare ansågs som en naturlig del, nämligen återhämtning. Det tog tre vändor in i väggen innan jag förstod detta. Jag förstår att arbetsrätten är till för att skydda arbetstagaren, men här blir det tydligt att det finns en baksida också. Det är inte kul att bli utförsäkrad och inte kunna klara de timmar som tjänsten innebär, men jag hade tur att min arbetsgivare godkände att jag får vara tjänstledig för sjukdom x antal procent. Jag offrade SGI, pension etc för jag orkade inte normen. Först nu, efter två år med den här lösningen börjar jag att känna igen mig själv. Inte alltid, utan några minuter här och där, men oj vad härligt det är efter nio år av sjukdom.
Minns när barnen var små och jag efter förkylning fick lunginflammation. Där först penicillinkuren inte bet utan bara dämpade. Efter ännu en kur bättrades jag. Men det tog veckor ja ett par månader innan jag vart kry. Jag minns att jag noterade hur jag kunde orka en timme mer per dag varje vecka. I början var jag helt slut före lunchdags.
Minns även hur på den tiden även jag hade strul med visdomstand i månader, till slut drogs den ut. Men jag vaknade varje natt när alvedonet slutade verka, tog en ny. Och minsta ungen ammades så jag vågade knappt ta alvedon annat än till natt för att sova. Ja du milde tid. HUR orkade man ? Jag minns att jag tyckte jag log som en varg. Bara sträckte ut mungiporna när jag förväntades le. Annars minns jag inte mycket av den tiden
Guud vilka bra tips från Clara och dig Lisa, stort tack! Intressant länk också.
Med vänlig hälsning,
Sjukskriven
Stort tack! Bor inte i Sverige utan i Tyskland, sitter i karantän jag och min dotter (vi är inte sjuka). Ska jobba, ska undervisa henne och ska inte se någon. Håller på att bli galen. Ser inte hur och när det blir bättre. Men kanske har du rätt och det är vettigare med fasta tider för frukost, lunsj och allt… och hålla lite mer styr på kaoset och gör mig i ordning. Min dotter vill inte klä på sig längre då vi bara är hemma…
Åh! Vilket fint inlägg. Blev varm i hjärtat av dina tips. Är själv sjukskriven för tillfället.
Föräldraledig:
– När jag gör middag åt familjen , gör jag så mycket att det räcker till min lunch dagen efter. Orka laga åt bara mig.
– Finns ekonomisk möjlighet, köp städning. För mig är det en investering i mitt äktenskap och mitt mående. Skippar hellre andra saker, för att slippa ifrån städandet.
– Ha små projekt, ett varje dag, så du känner att du åstadkommit någonting. (Amning känns sällan som att man åstadkommit saker). Poängen är dock SMÅ projekt, typ rensa i strumplådan, släng gamla kryddor, gå ut med tidningar till sophusets insamling, vattna husets blommor.
Din sista punkten är så viktig! Vad får mig att hålla skenet uppe å må bra. Känns så futtigt i början men så vips en dag så har man fixa många små saker som tillsammans blir en stor helhet som verkligen gör skillnad.
Håller så mkt med om detta, jag är så beroende av att känna att jag har ett syfte/ha gjort ngt för att må bra.. dock som sagt små saker som att gå med återvinningen en dag, plantera om blommor, rensa ut urväxta kläder eller liknande
Jag uppskattar din ton i ditt skrivande otroligt mycket Clara! Den är sympatisk, inkännande, men intelligent och praktisk på samma gång. Jag kände för att spara detta till när jag själv får barn. Har perioder när jag är väldigt ångestfylld och låg, men det är skönt att känna hur mänskligt det också är. Tack för dina fina texter, du borde skriva en föräldra-bok!
Vilken fantastiskt fin komplimang. Tack för att du skrev. Du är inte ensam i din ångest och känslan av att vara låg ibland. Stor kram
Så fint! Tack ❤️ Kände att du skrev till mig.
Kram till dig oavsett vad det är du står mitt i just nu <3
Tack för ett riktigt bra inlägg! Jag är sjuk i post-covid sen 16 månader nu. Jag har ingen energi och orkar inte göra så mycket utan att bli sämre men varje morgon ser jag till att klä mig i kläder jag känner mig fin i för det gör så mycket att jag känner igen mig i spegeln.
Och ja, att ha det lite fint åtminstone runt platsen där jag kan vila hjälper så mycket för välbefinnandet. Och dagsljuset, så viktigt för att det ska kännas lite bättre.
En sak som jag också tycker är väldigt viktigt nu när jag är sjuk är någon att prata med. Vänner såklart men jag har också en psykolog just nu, inte för att jag är deprimerad men för att jag inte ska bli under den här tiden. Det är skönt att få dela ovissheten med någon.
Tack för tipsen!
Jag går (eller sitter mest) hemma nu sjukskriven med en misstänkt stressfraktur i foten som i mina känslor mätt (såklart) läker sååå långsamt. Håller med om dagsljus! Har t.o.m. satt en tid på minst 30min/dag för mig själv. Om jag så bara sitter på en bänk i regnet. Försöker också ha rutin av någorlunda samma tid på läggdags och uppstigning. Gör styrketräning, som jag kan, varje dag (fattar att alla inte har ork/möjlighet till detta) eftersom jag inte egentligen kan röra mig så mycket annars utan smärta (vilket jag ändå har).
Att tänka positivt kanske det finns delade meningar om. Men jag försöker tänka hoppfullt i alla fall, när jag har ett val och orkar välja. Och sen bryter jag ihop av massa känslor, men försöker landa i hopp. Det hjälper mig mycket! Och min tro på Gud såklart- att få lita på Honom genom allt, ge Honom oro och tankar. Det gör hela skillnaden för friden, hoppet och ljuset! Att veta om att Gud har mitt liv och aldrig lämnar mig, alltid är nära.
Jag slås av att alla dina inlägg genomsyras av en sån medmänsklighet och kärlek. Behövs många sådana röster i dagens samhälle.
Blir så berörd av din värme ❤
Tack snälla det gör mig så glad att höra!
Jag håller verkligen med!
Upplever också Claras medkänsla som så avspänt o-dömande som inte är pjoskigt.
Som en vänlig kram som inte är klängig. Som ett ”så här kan livet också vara” utan offerkofta.
Så jäkla fint och bra är det. Hon ser människan. Tack!
(Från en sån varit föräldrarledig med tre och nu är sjukskriven.)
När jag är trött en dag och vill se på tv hela FM så får jag inte se på reklamen. Man hinner hänga en tvätt, fixa disken eller sängen på en paus. Då blir det skapligt hemma trots att jag vilar mig.
Ninni, förstår hur du tänker, gör samma sak själv ibland. Men har börjat inse att det att vara effektiv i reklampauserna gör ju att man inte riktigt vilar sammanhängande.
for et fint innlegg! jeg er verken sykmeldt, utmattet eller i mammaperm (lenger), men denne listen ga meg nye ideer til hva jeg kan tilby venner og familie som er i denne situasjonen. preppe mat, for eksempel – for en fin (og enkel, uten et barn på hoften) ting å gjøre når man er på barselvisitt!
Usch, jag började gråta när jag läste. Kanske för att det är så träffande. För att jag varit där. Djupt nere i mörkret, både i sjukskrivningar och föräldraledigheter. Det var inget för mig, mitt psyke mådde verkligen inte bra av att vara hemma mammaledig så länge som jag var. Två år per barn. Men jag ville det för barnens skull, eftersom min make inte alls ville vara hemma pappaledig. Jag grät för att dina ord träffade mitt i. Mitt i den ömma punkten. Det var så svårt att gå upp om dagarna, inte gå runt i samma skitiga tisha i flera dagar, strunta i att duscha, enbart sova korta hackiga stunder, känna sig isolerad och så långt ifrån sitt vanliga positiva och sociala jag man kan komma. Nu är jag inte där länge. Jag är uppe ur mörkret och mår bra. Men när jag blir påmind om hur illa jag mådde, som nu när jag läste ditt inlägg, ja då är gråten nära till hands. För jag tycker synd om mig själv och jag skulle önska att ingen hade det så tufft mentalt som jag hade det.
N, jag blev i min tur berörd av din kommentar 😢 Jag har också varit på botten och mått dåligt och minns hur hemskt det var. Du är långt ifrån ensam, vi är många som kämpat och ännu kämpar.
En helt annan fråga. Var har ni köpt bröstlisten till panelen i köket? Väldigt fin
Ät frukost! Helst så snart som möjligt efter att man vaknat. Jag har varit sjukskriven i utmattning i snart åtta år och det gör mig ju inte friskare men det blir väldigt mycket lättare att inte krascha direkt efter dusch eller frukost att prioritera det. Dessutom har jag börjat räkna timmarna och försöka ha max 3-4 h mellan målen för att inte energin ska dippa av den anledningen. Det här är något av det som hjälpt mig mest, inklusive ett lätt mål innan läggdags. Det brukar ju inte rekommenderas, men i min situation behöver jag fylla på med ny energi hela dagen och inte ha för lång nattfasta.
Tack för vänliga och varma råd. Det är så viktigt att inte klå upp sig själv när man inte orkar uträtta så mycket under sin dag.
I will survive 🙂
Jag hejar på dig!
Ett relativt enkelt tips som gör oss gladare (enligt forskningen) är att bädda sängen. Just för känslan att ha fått något, om än så litet, gjort. Jag brukade aldrig bädda sängen förut men sen jag lärde mig detta är den bäddad i princip varje dag. Och ja, jag tycker faktiskt att det ligger något i det.
Ett tips är ju också att läsa det här inlägget. Jag blir glad av bara det!
Du är verkligen medmänsklig❤ En sak som jag behövde öva på och befästa under år av föräldraledighet var att försööööka göra en sak i taget. (när bebisen sov eller roade sig, eller för all del hängde nöjd eller missnöjd i bärselen) Annars blev aldrig något moment riktigt varken påbörjat eller avslutat utan ett enda småskrollande, småtvättvikande, smådiskplockande, leksaksplockande (nämnde jag plockade?) i en enda oavslutad gegga. Föga stimulerande för stor och liten
Det är precis så det är! När man avslutar något får man ju ett energipåslav av att det faktiskt blev klart. Men om man bara har halvfärdiga projekt (som det lätt blir med en bebis hemma och bristande ork) får man bara ansträngningen av arbetet men inte belöningen.
Kram
SÅ himla bra tips Clara!! Det där med att förbereda en bricka inför natten tar jag till mig.
Är höggravid och den senaste tiden har jag varit extremt orkeslös (men hemma, tack och lov!). Vad jag märkt är att en av de saker du skriver är både viktig och lätt att glömma: borsta tänderna på morgonen! Det har hänt några gånger för ofta att jag ska med äldsta barnet någonstans (skola, lekplats, vad som helst) och glömt borsta mina tänder, kommit utanför dörren och tänkt ”äh, ska ju ändå inte interagera med någon så jag tar det när jag kommer hem!” Sedan står man ändå där öga mot öga med en lärare som vill utbyta någon info, en bekant som man råkar stöta på eller ett kassabiträde för att man blev tvungen att slinka in och köpa lite frukt… Det slår aldrig fel och det är så himla ångestigt tycker jag. Även om vi står en bra bit ifrån varandra får jag känslan av att min hemska morgonandedräkt inkräktar på hens näsa.
Så fint. Både att du valde att skriva om ämnet, men också det du skriver. Du är så inkluderande i dina texter.
Jag tänker att flera punkter i detta inlägg även passar fint för många som (kanske ej självvalt) jobbar hemifrån!
Gör en ordentlig frukost och lunch, ät inte framför datorn utan gör det lite trevligt. Ta på dig kläder och kanske smink om du brukar. Ta en promenad på lunchen… Inte samma sak som att vara sjukskriven eller arbetslös, men det kan vara svårt att få in rutiner som man mår bra av när man inte måste, fast man jobbar…
Tack för en bra blogg!
Älskar när du skriver såna här inlägg Clara! Jag uppskattar så din blick för det ”lilla” i vardagen, att se och njuta av de små och enkla sakerna. Under min tid med utmattning (är väl i princip i konvalescens nu apropå den intressanta artikeln någon tipsade om) har inlägg i stil/ton med detta och din och Ericas bok betytt mycket- för känslan att inte vara ensam, för hopp och för acceptans. Jag är så tacksam för det ❤️
Ett par tillägg till din lista:
Försöka orka skriva dagbok varje kväll och avsluta med ”dagens positiva” i valfri mängd punkter. Även de tuffaste dagarna har jag alltid haft saker att skriva där och det ger hopp. De jobbigaste dagarna tycker jag också att det underlättar att ”skriva av sig” på dagen när det känns som tuffast.
Vara ute! Titta, känna, lukta på naturen. Bara vara i den. Under den här perioden har jag upptäckt hur mycket jag önskar att plocka blommor och göra buketter. Sommarhalvåret då…
Som föräldraledig försökte jag alltid få till en liten ”guldstund” varje dag- lång dusch, läsa bok, telefonsamtal med vän osv…
Många fina och bra tips!
Då jag var hemma länge pga utmattningsdepression var det efter ett tag väldigt jobbigt att inte känna att man fanns i ett sammanhang. Jag orkade inte jobba eller umgås med vänner. Det blev också väldigt tydligt hur mycket mitt yrke eller tidigare aktiviteter också var min identitet. För vem var jag då jag inte var den personen? T ex är ofta en av de första frågor som man får om/när man träffar en ny person vad man gör eller jobbar med.
Att hitta ett sammanhang låter kanske inte som det enklaste tipset men för mig var ett sätt att lyssna på samma radioprogram varje morgon. Det blev en rutin men också ett sätt att umgås med dem i programmet och bli en liten del i deras sammanhanget genom att lyssna.
Att-göra-listor!
Jag har dem på mobilen. Inköpslistan och familjelistan delar jag med min man. Då handlar den som har störst möjlighet och båda får översyn över projektet familj samt ser vem som ansvarar för vad. Sedan har jag min egna att-göra-lista med mina egna projekt.
Att göra en sak varje dag gör att dagarna inte flyter ihop. Att skriva upp dem avlastar hjärnan och att bocka av den är helt enkelt det mest tillfredsställande som finns.
En psykolog sa till mig att de attgöralistor jag hade riskerade att göra mig mer stressad, så jag slutade. Nu, en massa år senare, har jag återvänt lite halvt till listgörandet. På jobbet gör jag en priolista, det sista jag gör innan hemgång, inför kommande dag. Denna bryr jag mig inte alltid om men den kan vara bra att snegla på ibland under arbetsdagen.
På hemmafronten gör jag aldrig attgöralistor förutom just nu när vi håller på att rodda en flytt.
Mins tips för om man går hemma eller känner sig låg är:
– Sova
– Äta
– Duscha
Innan man känner efter igen…
Annars tycker jag att ni är många hör som kommit med många bra tips! Hoppas ni alla får en fin höst! 🙂
Jag är med en list människa! Men när orken tryter kan det bli stressande. Ett tips är då att göra en har gjort-lista. Man väljer själv nivån efter ork och ambition på vad som kommer upp på listan. Den kan tex se ut så här:
Åt frukost
Duschade
Mailade försäkringsbolaget
Gick ut med hunden
Ringde en vän
Skrev en veckomeny
….och en handlingslista till partnern
Tömde brevlådan
Klippte naglarna
Tack! Älskar sådana här inlägg! Samma gäller ditt tidigare inlägg om hur du iorganiserat vardagen för att alla sysslor skall löpa smidigare. Det ör till stor hjälp för mig! Älskar din blogg!!
Ladda kaffe kvällen innan så det bara är att trycka på knappen! Om man är kaffedrickare.
Jag har även gjort en (”kvälls”)lista och laminerat den så att den är återanvändningsbar då tuschpenna går att sudda. Enkla sysslor, som att gå ut med soporna, ladda en tvätt för morgondagen, ladda kaffe, att barnen lagt fram klädgubbar för morgondagen, vattna blommor.. Saker som gör morgondagen enklare och kryssandet av listans punkter gör att det blir synligt vad jag faktiskt gjort även om jag bara varit hemma.
Superbra tips! Tack <3
Åh, vad jag behövde det här inlägget just nu. Och alla fina kommentarer som landat här under. Din blogg är något alldeles särskilt, Clara! Den är som balsam för själen i denna obalanserade värld.
Just den här morgonen känns livet ändå ganska okej. Igår var det sämre. Jag är sjukskriven för första gången i mitt liv för foglossning och har BF 13 oktober. Som många kanske kan förstå känns det som en evighet kvar. Vi bor också på landet och har får, höns och hästar. Och två barn på 2 och 6 år. Det mest frustrerande är att jag inte kan göra så mycket fysiskt utan att få ont och behöva vila så jag känner mig inte bara instängd på grund av pandemin utan kan inte ens rida eller ta en promenad i skogen eller rensa grönsakslandet. Igår var vi dock på resturang då svärmor bjöd ut oss. Och personalen var så trevlig och de hade satt upp plexiglas mellan borden så man kände sig så säker ❤️ Och barnen satt lugnt och stilla och åt så min stresskänsliga hjärna kunde njuta av maten. Det lilla som gör så mycket. Och så det här inlägget som grädde på moset. Tack 🙏🏽
Vad skönt att läsa det här inlägget. Jag är mammaledig till en ettåring, är egentligen inte så trött i just sömnbrist då hon sover bra. Men livet är ju ändå intensivt och de pauser jag då får vill jag helst inte lägga på att träffas upp med andra hela tiden. Utan bara ibland. Mina vänner och familj bor 40 min bort så då är det ju verkligen inte bara ut och gå. Däremot går jag ju promenadet här varje dag. Vi har bra rutiner och jag trivs i bubblan. Min man jobbar hemifrån så vi äter lunch ihop och känner mig inte ensam. Däremot lite social. Jag vill lägga tid när hon sover till att tex läsa som jag älskar. Känner däremot från en vän som är mammaledig att hon trycker på mycket att vi ska ses mycket. Och det är just det jag inte orkar eller har lust med.
Vilket underbart inlägg detta var i all sin enkelhet! Är gravid med andra barnet och mår piss, fasar lite inför den första småbarnstiden men detta gav mej ändå lite lugn och hopp! Tack för att du lyfter alla delar av livet, stort som smått på att sådant fint och klokt sätt.
Vilket otroligt fint inlägg, tack! I egenskap av en person som tidigare varit hemma en längre period i samband med utmattning och depression ovanpå det skulle jag vilja dela med mig av två saker som verkligen hjälpt mig.
1. Sluta försöka muntra upp dig själv. Är du nere så är du nere. Precis som många här inne redan varit inne på är depression ingenting man väljer. Jag hade noll lust att dra mig ut på promenad när saker och ting var som värst, men efter att jag slutade att försöka intala mig själv att jag skulle må bättre av det gick det – ironiskt nog – genast mycket bättre! Alltså: är det en riktigt dålig dag, ta dig ut men unna dig att vara hur grinig, omotiverad, ledsen och omotiverad som du nu är. Du behöver inte gilla din promenad. Det som ingen beteendevetare kommer att tipsa dig om är att det går alldeles utmärkt att ägna promenaden åt att hata den. Givetvis inte en långsiktigt konstruktiv tankebana kanske, men av egen erfarenhet skulle jag säga att den är mer realistisk för den som verkligen är nere NU.
2. Våga släpp skitdagar i tid. Istället för att sparka på dig själv när du inser redan på förmiddagen att nej, den här dagen inte alls går som planerat – våga släpp den. Gå inte runt och angsta resten av dagen utan verkligen SLÄPP DEN HÄR DAGEN. Gör vad du kan/vill/behöver just nu för att ladda det som går att laddas i energiväg, kanske få in åtminstone någon ny impuls från en bok, tv-program, hemmapyssel et cetera och sikta istället på att göra ett nytt försök imorgon.
Min erfarenhet är att vägen ut ur en utmattningsdepression tyvärr är oerhört smärtsam och frustrerande. Att försöka orka se och hantera saker precis som de är – just nu – har dock varit till stor hjälp för mig när jag skulle komma på banan igen.
Grymt bra tips Malin!
Tack så mycket! 😊
De flesta känner nog igen sig i att runt vissa människor känner man sig ”sämre”, känner att man måste hävda sig genom att bara visa upp det positiva osv vilket kan vara väldigt tröttande. Det kan vara människor som är skrytsamma, självupptagna osv.
Tvärtom finns också. Runt vissa människor mår man bra för att man känner att de vill en gott, att de är genuint sig själva osv. En sådan människa mår jag alltid bättre i närheten av. Ibland kan jag nästan fysiskt känna värme i bröstet och hur kroppen slappnar av.
Kanske konstig förklaring men jag tycker din blogg är som den senare kategorin av människor. Oavsett om jag innan jag läser är glad, orolig eller nedstämd slappnar jag liksom av att läsa inläggen. Den inspirerar utan att vara skrytsam eller väcka avund.
Jag har ett ganska annorlunda liv från ditt (har dock man o barn i ganska liknande åldrar) och det livet skulle jag inte vilja byta bort mot något annat. Ändå ger det ett väldigt lugn att läsa om ert sätt att leva och se alla fina bilder!
Jag gillar tanken att bo på landet i teorin men när jag är där längre stunder i praktiken blir jag störd (hehe) av alla insekter, att det luktar djur (på bondgård) och att det är för tyst, inte går att spontant kila ner klockan 23 för att köpa frallor …
Men tack för en bra, berikande och mänsklig blogg!
Tack för bra tips! Du har tipsat någon gång tidigare om att inte göra tråkiga saker när barnen sover utan verkligen använda den som lyxig egentid och det är något jag har tagit med mig i min mammaledighet! Nu ligger min 6-månaders bebis och sover och jag har precis satt mig på balkongen och ätit en blåbärsmuffins och läser din fina blogg!
Jag kollade alltid på en serie mitt i natten när bebisen skulle äta. Nästan inget ljud på och det var faktiskt det som gjorde att jag inte hatade nätterna med andra barnet. Bestämde också att innan kl 6 ska man inte gå upp och leka (som med första ungen som vi gick upp med vid 4 halv 5). Då får man ligga kvar i sängen och ha tråkigt eller roa sig själv typ. Men då var barnet större såklart men det var ändå en räddande regel.
Tack Clara! Vilket inkännande och samtidigt hjälpsamt inlägg!
Vilken fin och omtänksam lista! Det är inte lätt att skriva ner råd till någon som har det svårt, särskilt inte till många som kan ha det svårt på oändligt många olika sätt, men jag tror minsann att du lyckades förmedla värme och ödmjukhet och vardagsstämning och systraskap på en och samma gång!
Håller också med den som skrev att mycket på listan kan vara bra för den som arbetar hemifrån. Inte alltid så lätt att hålla entusiasmen på topp. Lätt att börja tänka att det man gör är meningslöst och/eller att det man inte har hunnit med är ett solklart tecken på att man inte klarar sitt arbete. Det är väl nästan aldrig hela sanningen hoppas jag.
Gör en lista på 1-3 personer man kan träffa dagtid. Hör av dig till en av dom varje vecka. Hemskt men ibland glömmer man bort de man känner och så tror man att man inte har några vänner eller släktingar att träffa
Känner igen det där, kan också glömma bort! Känns så knäppt!
Åh vad jag känner igen mig! Man glömmer bort att man är en kompis, att man räknas och är viktig? Så kändes det för mig, och det gick snabbt! Plötsligt var jag ensammast i världen utan en enda person. Knäppt! Dom fanns ju där hela tiden!
Jag som skiftar mycket i mitt mående blev inspirerad av meningen: ”Att dagtid försöka hjälpa sitt natt-jag är en god idé.” 🙂 Översatt till att ta hand om sig själv och vara så konstruktiv det går när jag är i mina positiva må-bra-perioder (mitt dag-jag), så att jag har att ta av när jag får mina svackor (mitt natt-jag). Kändes så fint att tänka så <3
Så bra och klokt inlägg Clara! Håller med andra att den här typen av inlägg är så medkännande och inkluderande, 💕
Och detsamma om kommentarerna! 💕 Jag känner igen mig i mycket, både då jag varit arbetslös och sjukskriven i utmattningsdepression. Och det känns så fint att känna samhörighet med andra här och att vi kan förstå varandra. De som inte kan relatera kan inte riktigt förstå.
Jag håller med andra som skrivit här att det är viktigt att tillåta sig att ha dåliga dagar och inte se dem som misslyckanden. Ofta gör man ju också mer än man insett. Och ofta finns det ju en fullt rimlig anledning till att man inte orkar/klarar av ännu mer just då.
Just (det upplevda) kravet att man ska vara så pepp och glad och lycklig kan ibland kännas nästan värre än det man mår dåligt av, det blir ytterligare något man känner att man inte klarar av. Läste en bra krönika om det i Modern psykologi nr 6 av Åsa Nilsonne med titeln ”Var glad för helvete!”
Och vet du Clara – dina tips passar bra på ensamma pensionärer också sårskilt i dessa coronatider där många fortfarande känner sig ängsliga och inte vågar vara ute och träffa andra människor. Men jag har varit både mammaledig, arbetslös och hemmaarbetande så jag känner igen så mycket av det du beskriver. Tack, alltid bra att känna att det finns flera…
Vilket jättefint inlägg!
Också intressant att förstå hur många människor den här oändliga ensamheten i föräldraledigheten är tuff för! Tror verkligen inte evolutionen rustat oss för att vara så mycket ensamma och utan styrsel som vi är den första tiden som föräldrar i dagens system.
Jag fick inte sova särskilt mycket på nätterna som nybliven mamma och fick använda min bebis sovstunder till att försöka sova själv (tills hon helt slutade sova utom i en rullande vagn/ buren, då fick jag sova i skift med min sambo istället). Jag har dock tänkt rätt mycket på hur ofta föräldrar som inte får sova får rådet att ”sov när bebisen sover”. Det är ju lätt att säga men också lite knivigt eftersom de flesta för att må långsiktigt bra behöver gå upp, kanske ta sitt kaffe, och ”göra dag”, i alla fall i någon del av dygnet…. Om man då ska kasta sig i säng så fort bebisen somnar, och hoppas på att de gör det längre än 20 min blir det liksom svårare att må bra för en själv, vilket ju redan är svårare med sömnbristen. Man kommer liksom aldrig ur den där pyjamasen.
Om jag får ynnesten att få ett till barn tänker jag att jag ska försöka hålla dag mellan kanske klockan 10 och klockan 18 eller så. Då ska jag inte ha dåligt samvete för att jag är vaken även om bebisen tar en nap, utan använda dagen till att komma ut lite eller annat som jag mår bra av.
Jag tänker mig också att jag ska skriva ner alla personer som jag faktiskt vet finns där för mig och jag kan ringa och lägga ner i den där ligga self care krogen med nödvändigheter som nämns i inlägget. Och förklara för folk att jag kommer ringa bara för att prata, för att jag behöver det för att må bra.
Jag tycker för övrigt dina tips påminner en del om Vårdguidens tips till nyblivna föräldrar som mår dåligt, vilket ju också understryker hur viktiga de är. https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/depression-i-samband-med-att-du-far-barn/
Jag blev inlagd på en psykiatrisk klinik när min bebis var ett par månader (så bra gick det med den fördraledigheten…) och i grunden påminner det även lite om allt fixet där. Hur noga jag städade bland de typ 5 sakernas jag hade på rummet och tände och släckte lamporna efter dagsljuset, skötte mig hygien och klädde på mig riktiga egna kläder. De allra enklaste rutinerna, som är så viktiga när allt annat faller. Det är liksom något att hålla sig i.
Jag har tre barn. Första och tredje var bra, andra var fruktansvärt jobbig. Mest tror jag det berodde på att jag var så fruktansvärt ensam. Min man jobbade sent varje dag och jag hade fullt sjå med att underhålla en treåring och ta hand om en bebis. Jag tror inte att jag hade dåliga rutiner men jag var ny i stan och träffade nästan inga förutom barnen. Så hade jag fått lite mer hjälp/avlastning och lite vuxet sällskap så hade jag mått bättre. Med trean flöt det på bra. Jag hade umgänge och de äldre barnen var så pass stora att de klarade sig själva. Min dotter som då var fem år kunde leka själv i timmar, men hade i och för sig starka känslor också…
Första och tredje föräldraledigheten var bra (skulle jag skriva).
Jag har inga ytterligare tips men vill säga tack för meningarna ”En av de jobbigaste sakerna tycker jag är orkeslösheten. Att startsträckan till att ta sig för något är så himla lång när man går hemma och är lite låg.” Jag har varit arbetslös sedan pandemin började (jobbar som körledare, och att sjunga i kör blev ju från en vecka till en annan det farligaste man kan göra, så fick ställa in allt) och ibland har det varit så svårt att förklara hur jag mår för andra. Varför jag inte GÖR något. Jag är ju dessutom frisk i kroppen och har hur mycket tid som helst – det är inte ett dugg synd om mig, så varför gööööör jag inget med all den här tiden, undrar folk? Ja, varför. Tiden är inte problemet. Motivationen, drivkraften, glädjen. DET är problemet. Det roligaste jag vet i livet, mitt jobb, försvann, och ersattes med tomhet och väldigt många förstår inte hur tungt det blev att starta saker. Så jag ville bara tacka för att jag fick känna att det inte är bara jag som har mått eller mår så.
Kristin, vill bara skicka en kram 🤗 och säga att jag fattar precis, även då man inte ens stortrivts på sitt jobb så är det jättetufft att bli arbetslös och att sakna det sammanhanget och arbetskamrater. Och man kan verkligen tappa motivationen.
Har ADD och är autistisk så depressioner, ångest och utmattning är något som hängt med hela livet och kommer och går i perioder. Mitt bästa tips är: om du inte klarar att tänka positivt – tänk neutralt. När känslan är ”jag är värdelös” så hjälper det mig mycket att kontra med tanken ”jag är varken bättre eller sämre än någon annan”. Det låter kanske futtigt, men det hindrar att jag sjunker ner totalt i mörker och självhat. Att ha något litet att pyssla om hjälper också, till exempel en krukväxt. Det tar inte mycket energi att vattna, men det ger en hel del att få se den växa.
Tack för det här inlägget. Det kändes så bekräftande och validerande. Så många som har perioder i livet där dagarna går sakta men åren går fort. Jag brukar ibland säga hej och byta några ord med random föräldrar eller andra, vem som helst egentligen. För jag vet hur det känns att inte pratat med en vuxen på hela dagen.
Takk for dette innlegget. Jeg er gravid i siste trimester med tvillinger, og sjukskriven på deltid. Orker mindre og mindre, og merker hvor dårlig det er for meg psykisk å være så inaktiv og så mye hjemme. Første trimester var utrolig tungt av samme grunn, og jeg frykter spedbarnstiden.
Tack för alla fina kommentarer. Till mig och till varandra. Känner mig stolt och faktiskt rörd över hur fin, stöttande och varm stämning det är i det här kommentarsfältet. Stor kram!
Bra tips!
Mitt tips gäller för föräldralediga och i synnerhet första tiden – ett tips för att inte känna det så deppigt med vakna nätter. Jag tyckte det var jobbigt med frekvent nattamning och/eller bebis som ville vara vaken på natten när jag ville sova. Var tvungen att sitta upp då jag inte kunde liggamma och tyckte det var hemskt när ögonen rullade av trötthet och jag ändå inte fick sova.
Lösningen blev ”nattserie”! Alltså en valfri serie (jag snöade in mig på dokumentärer om seriemördare, hehe) som var helig att kolla på just på natten och enbart när bebis åt eller var vaken. När bebis var färdigammad var det förbjudet att sitta kvar hur spännande det än var. På så vis kunde jag till och med vid vissa tillfällen nattetid, när bebis väckte mig, tänka ”nu jäklar ska det bli spännande att se vad som händer!” och med lätthet ta mig upp.
Jag till och med ser fram emot min heliga nattserie-tid nu när nästa bebis kommer. Kände mig som ensam vaken i hela världen och det var SÅ mysigt!
Andra och tredje graviditeten/föräldraledigheten hade jag också lärt mig lite mer om att vara vaken på nätterna så jag kollade 16 säsonger Greys anatomy på två år! Alltid velat se serien (men hade inte rätt tv-kanal när den kom!) Men inte vetat var jag skulle börja då det är SÅ många säsonger, men vakna nätterna under en längre period såg jag som det perfekta tillfället och jag njöt!
Så bra tips 😀
Otroligt viktigt att fortfarande ta hand om sig själv och gör sådant som en mår bra av även om en är hemma 🙂
Sååå bra inlägg! ❤️ Höggravid med mitt andra barn och lite nervös över livet som komma skall, så bra tips med serier på natten 🙏 nu vet jag att alla kanske inte har möjligheten pga. Covid eller var man bor (jag bor i Stockholm) men när jag var föräldraledig med mitt första barn så gjorde jag en lista med platser jag ville besöka men inte hade haft tid eller ork till i vanliga livet..mkt museum (finns många gratis eller billiga dagtid), konstutställningar, parker, trädgårdar eller gallerier och så tog jag en varje vecka.. gav så mycket energi och inspiration så kan verkligen rekommendera det! 🌻
Fina tips! Tyvärr läser inte bebisen än 🙈 hen sov bara PÅ oss i början och har fortfarande (vid ett års ålder) svårt att sova själv dagtid. Nu kan man ju iofs passa på att få lite extra sömn själv förstås…
Ett sånt bra inlägg! Jag själv är sjukskriven i väntan på mina tvillingar som ska komma om en vecka. Något jag har gjort annorlunda denna gång är att jag har handlat lite finare, vanliga mjuka kläder som jag kan gå runt i hemma istället för trasiga slitna mjukisar. Sen lär jag ha noll tid över eftersom det är två bebisar jag ska ta hand om 😅
Vilket fint inlägg! Jag fyller på med en kommentar för ser att många som skriver är föräldralediga vilket förmodligen är vanligare mitt i livet men jag är sjukskriven sen 2,5 år tillbaka med post-covid och hoppas om någon annan läser kommentarerna här och behöver känna igen sig i någon annan kan göra det för en liten stund.
Det hjälper verkligen att gå upp om morgonen med familjen och få på mig fina kläder så jag känner igen mig i spegeln trots helt orkeslös. Och frukosten ensam i soffan eller vid köksbordet är faktiskt mysig. En god kopp kaffe, några smörgåsar eller filmjölk och lite frukt. Jag unnar mig att äta långsamt nu när jag kan.
Jag tipsar om att hitta ett sammanhang när familj och vänner sysselsätter sig med jobb och skola. Det kan vara någon att fika med ibland eller kanske bara skriva till i en chatt. Och försöka orka träffa vänner, förhoppningsvis kan de anpassa sig lite för dig så att du orkar vara med.
När jag först blev sjuk tänkte jag ofta att jag snart skulle bli frisk och efter 2,5 år är jag inte längre lika säker desto viktigare med såna här tips.