
Åh så var den första riktiga skol- och arbetsveckan till ända för oss. En kortvecka bara, ändå känner jag mig omtumlad av trötthet. Alltid så svårt att trampa igång mig själv efter semestern. Känns som att starta en cykel i en uppförsbacke. Och givetvis blev det tvärnit redan i torsdags med krassligt barn som behövde vara hemma.

Nå idag mår alla bra igen och helgen ska bli solig och varm så jag planerar att grilla och hänga i trädgården. Kanske rafsa ihop lite blåbär om orken infinner sig. Kanske ta ett dopp. Definitivt rasta hammocken som behöver få gunga.

Idag har jag på mig en kjol jag fått av syrran, min mysiga ulltröja från Lindex och sommarens sneakers från Superga.

Några snälla saker man kan göra mot sig själv, för att rulla lättare. När det känns som att försöka starta cykeln i en seg uppförsbacke:
Värna om de lediga kvällarna och helgerna som trots allt finns.
När möjligheten bjuds – fortsätta göra saker du gjorde när du var ledig. Kanske bada, grilla, ta kaffet i solen som plötsligt visar sig. Lös korsord, gå barfota och bläddra i veckotidningar.
Istället för att GASA och köra över tröttheten med flåshurtiga uppmaningar – ta det lite försiktigt och låt tröttheten få finnas. Det är okej. Man kan jobba även när man känner sig trött.
Tänka ut roliga, vilsamma, mysiga eller spännande saker att se fram emot. Till kvällen. Till helgen. Till nästa vecka. Till nästa månad. Så det finns något att längta till.
Öva på att känna som det känns – även om det är ”dåliga” känslor. Känner du sig vemodig så är du det. Känner du dig sur över att behöva arbeta så är du det. Känner du dig ledsen över att din sommar är slut så är du det. Det är bara känslor. Tids nog kommer andra känslor.
Kort sagt. Sluta försöka starta cykeln i uppförsbacken. Bara gå av och styr den ett tag tills du är på plan mark igen. En påminnelse till dig men kanske mest till mig själv.
Trevlig helg!
37 svar
100 % älska på detta inlägg ❤️ Som en tröstande famn så här två veckor in i vardagen varav en vecka med vab och diverse andra ”gupp” under cykelturen 😉
Jag är sjukskriven för utmattninssyndrom, men minns den där jobbiga känslan att börja jobba efter semestern……
Dina råd att inte starta cykeln i uppförsbacke, att tillåta känna de jobbiga känslorna, är så bra! Tack!!
Jättefin tröja och kjol, färgerna!
Håller med, snygg kjol (färgen), tröja och inte minst damen som bär kläderna. Allt vi trivs i klär oss (nytt ordspråk). Jag är sista augusti ”barn” och minns inte denna känsla av höst så tidigt (men minnet är ju selektivt); denna helg dock superväder dagtid i Österbotten Finland men så kyliga kvällar och nätter..
Snygg kjol. Och bra ord för slutet av sommaren. Än har jag en vecka kvar i Sverige innan det bär iväg till Japan. Ska verkligen njuta av allt innan dess. Jag tankar fullt så jag kan ta med mig så mycket av Sverige jag bara orkar.
Åh, preciiiis vad jag behövde läsa idag! Ikväll ska jag leta fram mitt ”höstljus” från Voluspa (Chestnut & vertivier) och mysa ner mig i en filt och njuta av att det äntligen är fredag!
Kunde inte ha sagt det bättre! 💕 Har en sån jobbig dag idag och fått jobba med att tillåta mig att känna så, det är helt ok. Och som du skriver, man kan jobba (eller göra annat) även om man inte är på topp.
Trevlig helg!
Bra skrivet om att vara i den känsla man är.
Upplever ofta att kvinnor runt mig hela tiden ska vara så flåshurtigt positiva. Som att man inte får klaga.
Som att mabbinte får tycka det är jobbigt med en 2-åring som är omöjlig att natta. Då måste man alltid slänga in en brasklapp på slutet och säga ”men det var nog bara igår” eller annat för att släta över.
Är det bara jag som ser detta? Skönt kanske att folk inte bara klagar, men jobbigt också att aldrig tillåta sig de känslor man har.
Håller helt med dig Lotta! 💖 Så jobbigt med hurtiga personer och deras nonchalanta bemötande. Det gör ju att man mår sämre då man känner att man inte har rätt att känna som man gör.
Tack Clara för tröstande inlägg.
Fin helg alla❣
För första gången någonsin måste jag ställa den uttjatade frågan: när köpte du tröjan på Lindex? Letar på hemsidan men hittar den inte. Så fin och ser ljuvligt skön ut!
För övrigt ett inlägg som var precis det jag behövde läsa. 🙂
För några veckor sedan och såg den fortfarande i butik på Avion i Umeå förra veckan
✨ Det ser ut att vara denna: https://www.lindex.com/se/p/8189380-5711-beige-troja-i-ullblandning
Tack. Genuint tack för reflektionen.
Hur gör ni andra som är utmattade med vabb? Är vi fler där ibland så vabbar den sjukskrivna?
Ibland har jag orkar ta hand om barn när jag är sjukskriven, ibland inte. Det har berott på hur sjukt barnet är (har större skolbarn) och hur min dagsform är.
Skolbarn och 2åring. Har inte med min ork att göra utan att mannen kan tänka sig att han tar max halva vabben.
Jag skulle aldrig orka ta hand om barnen själv varesig de är friska eller sjuka en hel dag. Min man tar den mesta vabben, men ibland tar jag hand om barnen några timmar på förmiddagen. Då jobbar han hemifrån och håller sig lite uppdaterad om läget på jobbet, men är ändå tillgänglig om jag inte orkar. Jag jobbar halvtid så efter lunch tar han över. Vi har förmånen att jag får låna ett rum i en källare hos en bekant. Så jag kan åka dit och sova/vila ostört under eftermiddagen.
När jag varit i kontakt med Försäkringskassan har det låtit som att om man är sjukskriven ska man varken vara förmögen att jobba, studera eller ta hand om barnen på den procent man är sjukskriven. Så om de får reda på att man vabbar på sjukskrivningstiden kanske man riskerar indragen sjukpenning? Är det något som vet hur reglerna är?
Tack för välbehövliga ord inför helgen. Har haft en tuff vecka på jobbet och har känt mig så orkeslös. Ofta nämns det så hurtigt ”upplever du det jobbigt när du går till jobbigt så kanske du ska tänka på att söka dig någon annan stans”, det uttrycket gör att jag många gånger inte tillåter mig själv att känna att en dag varit jobbig, för jag trivs ju så bra på mitt jobb! Så tack snälla för påminnelsen att det är okej att känna in sina känslor och befinna sig i dem ett tag. Man får lov att vara trött efter en fullspäckad torsdag och känna stor tacksamhet till att helgen infinner sig. Ibland behöver man leda cykeln upp för den branta backen en hel vecka , veckan efter swishar man ner för den branta backen med vinden i håret!
Håller så med dig!
Så ofta jag inte känner mig 100% pepp på att jobba och är öppen med det, många då som hintar om att jag kanske ska söka mig vidare. Men det är därför jag får betalt väl, för att om jag inte fick det skulle jag inte gå dit. Jag säljer min tid helt enkelt. Sedan om jag kände flera månader i sträck att det inte känns kul att jobba, ja då kanske det är dags att byta. Men jag har verkligen ingen förväntan att varje dag ska vara kul. Och det tror jag inte har med mitt jobb att göra, utan med mig. Jag gillar att vara ledig och få göra det jag vill helt enkelt.
Håller med dig i det du skriver. Att acceptera att ens känslor och tankar är okej är ett stort steg. Men vi är ju komplexa som individer, och ilska är lika mycket okej som glädje.
Hoppas att du får en fortsatt fin helg!
Jag kan bara hålla med. Detta är också mina motton! Speciellt när man är tidigt i graviditeten och ska försöka orka med att man är så trött att hjärnan känns som geggamoja. 😅 Joo, känna känslorna och möta dig själv med acceptans såsom man skulle sin bästa vän. 💓❤️
Tack! Känner hur huvudet börjat snurra redan efter två veckor. Tack för påminnelsen att ta det lugnt och inte stressa upp sig över det. Trevlig helg!
Tack för välbehövliga tips!
Hej Clara, tack för fin blogg,insta, etc, etc,verkligen berikande.
Jag undrar över gruset i din trädgård. Är det o.k att gå barfota på för barn?
Vänligen,
Annette
Jag är mycket äldre än genomsnittsläsaren här (tror jag i alla fall) 61 år.
Det som slår mig när jag läser kommentarerna är att samhället eller umgänge och jobb verkar ha ett sånt tryck på er att vara helt perfekta?
Jag tror att det kan vara en del av den ökande utbrändheten. Min och mina vänners mammor tex. dom jobbade OCH skötte hemmet. Dom var nästan alltid trötta och arga. Det förstår jag verkligen och det var nog sunt också, man fick ur sig hur man kände och så kämpade man vidare. Min generation (tusen tack för det så operfekta 70-talet!!!) har nog inte riktigt samma stresskrav. Vi blir nog aldrig helt beroende av sociala medier eller mobiler tex. Och kravet på att följa trender i allt från barnkläder till sitt egna utseende finns knappt faktiskt.Många av mina vänner lägger undan mobilen och tittar bara på den ibland. Och vi skiter nog lite i att försöka vara perfekta (vad det nu är) och låter varandra slappna av mer.
Bara en reflektion från en äldre ”tjej” som också tackar för en fin blogg!
Jag tror mycket beror på sk sociala medier där det ska jämföras hela tiden..
Jag är också i din ålder och håller med dig helt! Bra reflektion. Tror också att det är så mycket många vill leva upp till nu. Om man nu känner att man måste/vill ha det så…
Tack för en klok kommentar som ger lite perspektiv! Just den här perfektionismen baserat på summan av hur alla andra har det och visar upp i sociala medier ställer till precis hur mycket som helst. Ska verkligen försöka sänka kraven.
”Man kan jobba även när man är trött”, den sved lite, när man i månader varit sängliggande pga just trötthet…
Jag tror inlägget syftar till att det är ok att inte känna att man är 100 % astaggad och superredo att kasta sig in i jobbet. Det kan bli lite på halvfart och kanske bara få duga så. Jag tror inte det syftar till någon som lider av utmattning eller trötthetssyndrom. En varm kram, önskar dig god bättring och självklart ska du inte jobba alls just nu som det låter. Allt gott!
Vilket bra inlägg, precis vad jag behövde läsa. Har i och för sig två veckor sommar kvar här, men har känt en sån ovilja mot hösten i år och den är ju min favoritårstid annars. Det har nog till en stor del att göra med pandemin och hur skolan kommer bli där vi bor. Hursomhelst – ville bara tacka för ett så bra skrivet och klokt inlägg!
Efter första jobbdagen helt död,sen gick det bättre.Vad snygg du är i håret.Bra där.
Känner så mycket igen mig med den trögstartade cykeln. Dessutom är jag nygravid med massa illamående och kan somna så snart jag sätter mig och blundar. Då känns cykeln nästan omöjlig att få fart på 😔 Blir att leda cykeln en bra bit in i hösten tror jag
Väl talat! 👌❤️
Tack för detta inlägg. Min sista sommar som student är över och jag känner bara vemod. En termin kvar men jag känner bara oro. Mycket kommer förändras och det går för fort. Det var ju nyss höst 2020? Hur har ett helt år flugit förbi?
Så kloka ord Clara! Tack 🙏🏻