Åh så var den första riktiga skol- och arbetsveckan till ända för oss. En kortvecka bara, ändå känner jag mig omtumlad av trötthet. Alltid så svårt att trampa igång mig själv efter semestern. Känns som att starta en cykel i en uppförsbacke. Och givetvis blev det tvärnit redan i torsdags med krassligt barn som behövde vara hemma.

Nå idag mår alla bra igen och helgen ska bli solig och varm så jag planerar att grilla och hänga i trädgården. Kanske rafsa ihop lite blåbär om orken infinner sig. Kanske ta ett dopp. Definitivt rasta hammocken som behöver få gunga.

Idag har jag på mig en kjol jag fått av syrran, min mysiga ulltröja från Lindex och sommarens sneakers från Superga.

Några snälla saker man kan göra mot sig själv, för att rulla lättare. När det känns som att försöka starta cykeln i en seg uppförsbacke:

Värna om de lediga kvällarna och helgerna som trots allt finns.

När möjligheten bjuds – fortsätta göra saker du gjorde när du var ledig. Kanske bada, grilla, ta kaffet i solen som plötsligt visar sig. Lös korsord, gå barfota och bläddra i veckotidningar.

Istället för att GASA och köra över tröttheten med flåshurtiga uppmaningar – ta det lite försiktigt och låt tröttheten få finnas. Det är okej. Man kan jobba även när man känner sig trött.

Tänka ut roliga, vilsamma, mysiga eller spännande saker att se fram emot. Till kvällen. Till helgen. Till nästa vecka. Till nästa månad. Så det finns något att längta till.

Öva på att känna som det känns – även om det är “dåliga” känslor. Känner du sig vemodig så är du det. Känner du dig sur över att behöva arbeta så är du det. Känner du dig ledsen över att din sommar är slut så är du det. Det är bara känslor. Tids nog kommer andra känslor.

Kort sagt. Sluta försöka starta cykeln i uppförsbacken. Bara gå av och styr den ett tag tills du är på plan mark igen. En påminnelse till dig men kanske mest till mig själv.

Trevlig helg!