För att jag fått tjofsa runt i lager på lager. Stickade strumpor, grovkängor och handledsvärmare.
Känna mjuk, mild sol mot ansiktet och se de gula löven lysa.
Jag har plockat fram mammas gamla kofta av växtfärgat ullgarn. Hon både färgade garnet och stickade koftan och nu bär jag den som en varm omfamning.
Och mina kära handledsvärmare som en läsare gjort åt mig.
Jag plockar in äpplen i mängder. Till must, mos och torkade ringar på snöre. Packar ner i barnens skolryggsäck och hackar ner i fruktsalladen.
Vackra blekgula äpplen med röda flammor på
Tål inte vinterförvaring utan får ätas på en gång.
Funderar på att baka äppelmunkar i helgen. Eller koka äppelkräm som är så gott?
Tack september för all skörd. För alla soliga dagar med hög klar luft. För överdådet i naturen när växtligheten liksom tar i så att den spricker. För att hinna innan det är för sent.
Imorgon är det den första oktober.
Och jag ser fram emot nästa fas av hösten. Den dimmigt, disigt molntunga grå.
Jag har en lista i min telefon med sånt jag letar efter på seconhand/loppis just nu. Så fort jag har ett behov försöker jag först hitta det jag letar efter begagnat. Ibland kan det vara svårt om det tex är barngrejer och man inser att man behöver ha det från en dag till en annan. Men oftast brukar jag finna det jag söker på loppis tillslut.
Att jag väljer begagnat är en ren reflex. Det är oftast finare och så får jag mycket mer kvalitet för pengarna. Men som om det inte vore belöning nog är det såklart bättre för miljön. En ny rapport från Naturskyddsföreningen visar vad våra inredningsvanor kostar. Som ett räkneexempel går det att skaffa 13 begagnade uppsättningar matta, gardiner och soffkuddar för samma klimatkostnad och naturresurser som för 1 ny.
Här är en lista på sånt som jag håller utkik efter på loppis i detta nu
Mattvarp. Brukar kunna finnas stora rullar billigt på sybehörsavdelningen på second handaffärer. En väldigt hållfast slags bomullstråd som man kan binda upp växter med, fästa kryddor för att hänga på tork, binda ihop en stek i ugnen med eller annat nödvändigt. Mamma hade alltid mattvarp hemma eftersom hon vävde mattor – och jag klarar mig inte utan denna multitråd!
Ullgardiner och draperier. Gärna i murriga färger. Blir så ombonat i huset på vintern och stänger ute kalldrag och elände.
En liten gjutjärnsstekpanna med höga kanter och handtag av metall. Så att man kan ställa in hela alltet i ugnen. Att grädda rustika kakor i, som plättlagg, för frittata eller vanlig omelett.
Slinkiga underklänningar i svart och hudfärgat. För att förhindra elektriska kjolar som smiter åt kring strumpbyxorna nu i vinter
Fina gamla förkläden med praktiska fickor fram
Stickade tjocksockar. Har nästan nött ut alla mina.
Skärp i alla färger och former. Finns drivor av begagnade och är alltid så dyra att köpa nya.
En sådan där lergryta som fanns i mitt hem som barn och där man kan laga riktiga långkok. Tänker att det kan passa perfekt till allt lammkött vi har i frysen?
Fler vackra färgglada trasmattor. Vill täcka golven vintertid och då behöver jag faktiskt fler i min ägo!
Har du provat att baka en paj utan form någon gång? Det är så enkelt men blir så raffinerat vackert när degen får agera som sin egen form. Jag hade en massa plommon och nektarin som höll på att bli övermogna i helgen så jag tog rätt på dem och gjorde en paj.
När man gör en öppen paj där fyllningen inte täcks över är det kul att lägga lite krut på att skiva frukterna fint och sedan behålla formen. Då kan man placera ut dem som små solfjädrar på pajbotten.
Jag började kavla
Sedan ville Ulf gärna hjälpa till men framförallt ville han peta hål på degen. Mmmm…
Jag kavlade ut degen på bakplåtsspappret och la fyllningen i mitten så här med en bit kant runtom, som hålls fri från frukt och bär.
Sedan nöp jag ihop kanterna och strödde över socker. Det är inte så noga med finliret. Det ska ju synas att det är gjort av en hand.
Blanda ner mjöl, socker och smör i en matberedare. Kör till ett jämnt mjöl. Tillsätt sedan vattnet droppvis under körning tills degen tar ihop och börjar bli en boll. Stanna maskinen genast
Lägg degen i en plastpåse i kylen i 20 minuter
Skär frukten i tunna skivor.
Sätt ugnen på 175 grader och ta fram degen ur kylen
Forma degen till en boll, lägg den på ett bakplåtspapper och kavla ut den till en stor cirkel
Lägg frukten i mitten av degen men spara en bit kant runtom utan fyllning. Nyp sedan ihop till en rund paj
Strö över bären, sockret och avsluta med att hyvla över smöret.
Grädda i ugnen i ca 50 minuter. Om kakan blir mörk mot slutet kan du lägga över lite aluminiumfolie
Låt svalna och dofta sedan över florsocker innan servering. Gott ihop med lättvispad grädde!
Så mysigt att släppa ut Essa på kvällskiss och stå i vår skumma trädgård och lura. Se in genom fönstret, runt i trädgården och beundra buskar i alla färger belysta av månsken.
När jag står här ute tänker jag på boken Jag är en varulvsunge. Den otäckaste läsning jag någonsin upplevt. Mådde dåligt i år efter att jag läst den och då klarade jag inte ens av att läsa klart. Boken handlar om Ulf som är ute en månklar kväll och pallar äpplen. Han blir biten i benet och förvandlas så småningom till en varulv. Ryyyser fortfarande bara jag tänker på det. För att inte tala om när jag ser omslaget!
Premissen för den där boken är ju SÅ bra. Pojke gör något som är lite förbjudet och råkar då ut för någonting som är hemskt på riktigt. Sådär som man var rädd att det skulle bli när man var ute och pallade äpplen hos någon granntant. Fast då var det läskiga att bli påkommen och utskälld. Inte att farbrorn i huset skulle bita en i vaden och göra en till varulv.
Det får kanske bli höstens mysprojekt att läsa ut den och förhoppningsvis läka traumat? Detsamma ska jag göra med Häxorna av Roald Dahl. När jag törs. Och jag väntar nog några år till innan jag utsätter mina barn för dessa skräckisar.
Är dock aldrig mörkrädd nu när jag är vuxen. Älskar att sitta på en soffa i något hörn av trädgården och glo ut i det svarta.
Man tänker så bra. Och så kan man fantisera om hur roligt det vore att skrämma livet ur någon stackars ensam person på kvällspromenad…det får bli ett projekt till Halloween, hehe.
Trots att jag var trött igår och trots att det bar emot tog jag mig ut vid halv nio på kvällen för att springa. Nu är jag inne på fjärde veckan i rad där jag tränat fyra gånger per vecka. Det är en helt sjuk mening att ens skriva. Två tunga styrkepass med PT, ett kort pass cykeltabata i källaren och en löptur runt byn är vad jag gör per vecka. Fyra pass i veckan kommer jag inte klara jämt – snarare 2-3 pass. Men så länge möjligheten bjuds tänker jag passa på!
Januari 2020 inledde jag ett hälsoår och nu är jag inne på det andra hälsoåret. Alla förändringar har skett stegvis. Sakta men säkert. Precis tvärtemot hur jag brukar göra. Jag har bara försökt införliva vanor som jag tror att jag kan hålla resten av mitt liv. Och nu är det dags att ta ytterligare några viktiga steg. Mest tid lägger man i regel på det man bryr sig om. Men det går ju åt andra hållet också. Genom att lägga mycket tid på någonting börjar man bry sig mer. Så det jag tänker göra nu är att lägga tid på två områden som förtjänar uppmärksamhet. I mitt fall är det sömnen och maten.
Jag har tre års sömnbrist i bagaget och det sätter sina spår. Men nu när Ulf äntligen slutat nattamma är det dags att ta itu med det här. Jag är uppe för sent, sover oroligt och kan fortfarande ha svårt att motivera mig till att gå och lägga mig om kvällarna. Det är så tydligt att min konstanta sömnbrist också försämrar min livskvalité. Den sabbar för träningen men har också den tråkiga bieffekten att det blir svårare att äta bra. Vid trötthet faller man för frestelser, lyckas inte planera sin måltider och behöver mer socker och snabba kolhydrater för att ens orka med sin dag.
Att komma till rätta md sömnen jobbar jag med på egen hand men kosten förtjänar också fokus. Därför har jag precis börjat träffa en dietist. Jag tycker ju redan att jag vet en hel del – men det handlar inte om vad jag vet utan om att låta kunskapen ta plats. Bland annat genom att få bolla med en kunnig person på samma sätt som jag får bolla träningen med min PT Ida. Fundera kring beteendemönster och diken jag ständigt hamnar i. Låta mat ta en större plats i mitt liv istället för att hela tiden prioriteras ner. Jag har fått några hemläxor av min dietist att testa under två veckors tid och jag märker redan stor skillnad. Det är så spännande!
Jag fortsätter ta små, försiktiga steg i rätt riktning och lovar att återkomma med vad jag gör och hur det går. Kanske inspirerar det någon som kämpar med samma sak.
Okej. Nu är det dags. Här kommer det lååånga inlägget om den långa vägen mot en groventré! Jag har ju bloggat om den här förändringen tidigare – men nu ska ni få en fullständig genomgång.
Under vårt hus har vi en stor källare som varit sorgligt felanvänd. Full med gamla möbler, kläder, mat och rent bröt som egentligen bara borde slängas. När vi fick tre barn började vi känna oss allt mer trångbodda. Vi har ju inget jättestort hus och behöver nyttja alla utrymmen som finns. Så vi bestämde oss för att försöka förvandla källaren till en fräsch, trevlig och funktionell plats. Men det har varit många steg för att komma dit. Först behövde Jakob bygga ett magasin på gården där vi kunde förvara det som trots allt skulle sparas. Magasinet byggdes och taket täcktes med solceller för att kunna bli elproducenter. Sedan tömdes källaren på det mesta och förra hösten installerade vi bergvärme. Äntligen kunde vi plocka bort pannan och vedförrådet som tagit sådan plats i källaren.
Plötsligt hade vi en i stort sett tom källarvåning till vårt förfogande. Och det här året har vi ägnat åt att renovera den. Först gjorde vi iordning förrådet längst in. Där vi förvarar familjens kläder, pjäxor, julpynt och sånt där man behöver ha på en torr plats men kanske inte i huset direkta boytor. Sedan gjorde vi iordning vårt matföråd – lillkonsum – där vi förvarar skafferivaror, frysvaror och årsförbrukning av toapapper, batterier, lampor och sånt. Parallellt med det gjorde vi iordning tvättstugan med tvättnedkast från båda våningarna och praktiska utrymmen för att vika och förvara tvätten.
Och nu har vi alltså gjort vår groventré. Och den här förändringen har varit riktigt revolutionerande för våra vardag. Plötsligt går det att hålla ordning på tvätten, plötsligt letar vi inte längre försvunna vantar och cykelnycklar i en halv evighet. Plötsligt återfinns precis rätt storlek på barnstövlarna – precis när vi behöver dem. Inga onödiga panikköp och inga fina ullkläder som någon mal tuggat sönder eller en mus (!) kalasat på! Plötsligt har vi istället en ren, fräsch och funktionell källarvåning. Med en groventré på 16 kvadratmeter där alla fem i familjen och hunden ledigt ryms på vardagsmorgonen.
Vi tog hjälp med att putsa väggarna och montera elen men Jakob har gjort allt annat i vår källarrenovering. Flytspacklat alla golv, målat allting, lagt in plattor, monterat Elfasystemen och kopplat in tvättmaskin och torkskåp och sånt. Det mesta har vi beställt hem online från BAUHAUS. Bra att få det hemlevererat i pandemitider. Själv kan jag mest ta åt mig äran för att har hjälpt till med hejarop och planering!
Här är en förebild på hur entrén såg ut i vintras när vi tömde ut det sista brötet. Taket svart av sot från pannan. Putsen på väggarna skitig och avflagad.
Det första vi gjorde var att putsa om källarens alla väggar. Vi har bara en vägg kvar och det är den där ytterdörren sitter. Det ska nämligen dit en jättefin gammaldags dörr istället – med ett stort ljusinsläpp. När den monterats ska vi putsa om den sista väggen också.
Men det är alltså det som är kvar att göra. Vill du se allt vi hunnit med?!
Tadaa! Välkommen in i vår nya groventré. Den går även går under namnen Fredsmäklaren och Trivselskaparen. För så mycket har den betytt för vår familj.
Eftersom det här är en källare som varken går att göra särskilt vacker eller mysig så har vi satsat helhjärtat på att få till en riktigt bra funktion. Jag har inspirerats av hur det brukar vara organiserat i förskolornas kapprum där det är ljust och fräscht, finns hängare i rätt höjd och där alla ytskick är tåliga och man enkelt kan rengöra dem.
Nuförtiden är det ju en fröjd att göra sig iordning här nere.
I vår källaren är det lågt i tak och dåligt med ljusinsläpp. Därför har vi installerat platta ljuspaneler i taket som knappt tar någon plats men ger otroligt bra belysning. Alla lampor är dessutom kopplade till en rörelsesensor som tänder och släcker av sig själva. Aldrig mer några kvarglömda lampor på i källaren alltså. Eller fumlande i mörkret efter en lysknapp. Klädförvaringen kommer från Elfa och vi valde en variant som står på marken istället för att hängas på väggen. Det kändes skönt att inte borra i källarväggarna i onödan.
En stor spegel ska monteras i hallen så småningom och sedan ska vi istället för en pall ha en lång sittbänk som på förskolan. Den ska stå mitt i rummet så att man kan slå sig ner från alla håll och ta på sig skorna på ett bra sätt. Tyvärr har jag inte hittat den perfekta bänken ännu. Ingen som andas tillräckligt mycket kommunal verksamhet för att jag ska vara nöjd 😉
Så här är klädsektionen fördelad. Barnens sektion är längst till vänster. Sedan kommer Jakobs hängsektion, min hängsektion och sedan tre sektioner med lådor. En sektion som är min, en som är Jakobs och en som är till hela familjen, Essa inkluderad.
Nu har vi haft den här strukturen i några månader och trivs väldigt bra. Men med ett par enkla handgrepp kan man också byta plats på sektionerna ifall man kommer på att man vill ha en annan struktur. Det är det som är så bra med Elfas system! Lådorna glider dessutom lätt och man kan köpa till praktiska etiketter att fästa på hyllorna för att det ska bi riktigt tydligt var allting hör hemma.
Är inte det här pedagogiskt så man smäller av? En sektion för varje barn. Med plats för vantar, hjälmar, skor och hängkrokar där allt möjligt ryms. Skohyllan bredvid har plats för ännu fler skor som tillhör barnen. Bäst att ha allting till ungarna samlat så att de inte irrar runt som yra höns. Och som ni ser finns det TOMMA skohyllor kvar! Det är ju smått overkligt med all plats vi plötsligt har.
Med det här enkla, tydliga upplägget kan det inte gå fel på morgonen.
Som ni vet är jag lite kär i min dymo och har gått loss i hela huset med den. Här har jag printat namnlappar och satt fast på varje korg. Storbarnen kan nu själva plocka ner allting och till och med Ulf når att ställa tillbaka sina skor på rätt plats och ta ner sin jacka från kroken.
Det här ger mig ryyyys av välbehag. Att alla cykelhjälmar har en egen plats. Att det finns krokar till allting och att det är så lättöverskådligt och tydligt. Och om till exempel farmor eller gammor kommer på besök och ska ut med barnen så kan de hitta precis vad de behöver. Förut visste inte ens jag och Jakob var allting fanns. Så många dubbletter och tripletter vi köpt av saker som bara ätits upp av hallens mörker för att dyka upp igen sex månader senare…
Det är så underbart att gå ner hit när jag ska göra mig iordning.
Öppna lådan för ytterkläder och hitta vantar, mössor och halsdukar separerade. En särskild låda för allting trädgårdsrelaterat (sekatörer, snören och arbetshandskar) eller lådan för allt träningsrelaterat (gummiband, pulsklocka, vattenflaska). Konfliktnivån på mornarna när alla ska iväg är nere på rekordnivåer…
Elfas lådsystem kan kompletteras med sådana här smidiga avdelare. Med dem kan man själv bestämma storleken på facken i lådorna.
Essa har såklart en egen låda för borstar, koppel, relfexer och hundgodis och sånt. Och så finns en stor låda med kvarglömt från gäster och barnens kompisar. Jag brukar be den som kommer på besök att botanisera i lådan för att kolla om något är deras. Vi har också en låda för cykeltillbehör (lampor, sadelskydd, laddare till lådcykeln) och en låda för klädvård. (Skoputs, borstar, putstrasa och sånt). En låda för badgrejer (cyklop, simfötter, simglasögon och puffar) och en låda med reflexvästar. Både till oss och att låna ut till gäster. Här på landet får man nämligen skäll om man promenerar utan reflexväst när det är mörkt…
Men trots alla dessa lådor är det fortfarande en massa tomma lådor kvar och det är perfekt när vi får besökare. Som när min systers familj hälsar på vintertid och allting blir en enda gröt av våra och deras kläder. NU kan de få sina egna hängare och lådor och behöver inte tappa bort någonting.
Det här är jag svårt förtjust i – hatthyllan med plats för mina olika väskor. Handväska, träningsväska (som alltid är packad och redo) och mina olika arbetsportföljer.
På motsatt sida av klädsektionen har vi ställt en separat, mindre sektion som rymmer arbetskängor och stövlar och alla Jakobs arbetskläder som kan vara riktigt dyngiga efter en hel dag på åkern. Skönt att hålla det lite separat.
Eftersom det är ett ganska kallt och ruffigt golv och man ska undvika trä i den här typen av källare så funderade vi mycket på golven. Skulle vi nöja oss med flytspacklingen eller kanske lägga klinkers? Vad fanns det för andra allternativ? Tillslut föll valet på en slags fyrkantiga klickplattor av plast från Bergo Flooring. Jag var lite tveksam först eftersom det verkade svårt att rengöra sådana plattor. Men nu är jag supernöjd!
Plastgolvet skapar en luftig distans mot golvet under och gör att smuts trillar ner och inte dras runt på samma sätt. Dessutom känns golvet varmare mot fötterna och fungerar ljuddämpande i betongkällaren. Vi dammsuger enkelt golvet och skulle det blir riktigt skitigt kan vi kölja av det med en slang då det finns golvbrunnar som kan ta undan vattnet. Bergoplattor finns i flera färger och kan läggas i fina rutmönster. Men eftersom källaren är så mörk valde vi bara en enhetlig sandlbeige nyans.
En annan sak jag är otroligt nöjd med är den här industrihallmattan. Inte det snyggaste du sett men banne mig det mest praktiska! Vi köpte den på löpmeter så att vi fick den måttanpassad. Och nu ligger den i mittgången i groventrén och hela vägen fram till källartrappen. Den fungerar som ytterligare en smutsfångare och ger också en skönt dämpad ljudbild. Vi överväger att lägga en liknande matta hela vägen upp i trappen faktiskt. Då får vi en lång smutszon som hinner fånga upp all lort innan man stiger in i vår gamla hall. En hall som numera mest används av våra gäster. Den är så väldigt mycket enklare att hålla snygg och prydlig i dessa dagar. Och tack vare att smutsen stannar i källaren har behovet av dammsugning minskat i hela huset.
I tvättstugan finns också ett torkskåp där vi kan hänga barnens kläder eller tvätt på tork. Fem förskolepoäng av fem möjliga! Vi har också en gammal skotork som suttit i hallen på övervåningen som ska monteras på väggen så att man kan torka ur barnens dyngsura skor.
Precis innanför groventrén finns alltså tvättstugan som jag bloggat om här. Den börjar bli mer och mer färdig och nu är tvättbänken på plats dessutom. Här kan man skölja av leriga skor och hundtassar, lägga svårt smutsad tvätt i blöt eller putsa upp kängorna. Att ha tre barn, en hund och ett jordbruk har blivit så mycket lättare med alla dessa funktioner!
Nästan allting till vår nya hall har vi beställ hem frånBAUHAUS. De har alltifrån bergogolv till tvättbänkar. Rörelsesensorer, flytspackel, krokar, lampor, verktyg och dessutom hela Elfas sortiment av inredning. Otroligt välsorterat och alltid bra hjälp när man ringer och frågar om något!
Drömmer du också om en enklare vardag? Just nu har BAUHAUS som lätt går att bygga på allt eftersom. Och om du vill tävla om din egen inredning från Elfa finns just nu en tävling på @bauhaussveriges instagram!
Hejhopp här kommer riktig långläsning till söndagskvällen i form av ett schabrak till blogginlägg. Med allt jag gjort i veckan plus lite till. En särdeles fin vecka om jag får säga det själv. Trots att veckans första bloggpost började i moll.
Bara att bita i det sura äpplet och inse att det är strumpbyxesäsong snart. Det gäller alltså att passa på med de outfits man vill hinna bära innan dess. En dag drog jag således på mig den här gamla secondhandklänningen plus lårhöga stövlar.
En annan dag hade vi matlag.. Den här gången hos Stina och Emil. Senja låg på pass
Ulf gosade med Emil
Och Emil hade gjort spagetti och köttfärsås som kokat i fem timmar (alltså köttfärssåsen) och smakade himmelskt.
Jag kom direkt från stan med andan i halsen och då är det så extra härligt att få bli bjuden på middag i någon annans varma, välkomnande hem.
Fast det här matlaget var lite annorlunda. För vi skulle ÄNTLIGEN få träffa matlagets nytillskott. Född rejält för tidigt och som en överraskningspresent till oss allihopa.
Vi flockades runt underverket och jag är glad att jag hade sinnesnärvaro att dokumentera första mötet. Så otroligt fint och rörande.
-Hej lilla vän du är så välkommen och efterlängtad! Vi längtar efter att få lära känna dig.
Nämn en mer bebistokig unge än Folke förresten. Han älskar allting som är litet, gulligt och lent.
En dag bestämde jag date med Erica i stan för att jobba med bloggfrågor och försöka lösa tekniskt strul. Strumpbyxorna på som synes. Lite suddig i regnet.
Vi gick till cafe NK. Den här trappen med nednötta, sneda stensteg sitter inpräglat i många Umeåbors DNA.
Älskar NK!
Jag skulle träna senare och då laddar jag alltid upp ordentligt med cappuccino och en smörgås med rabarbermarmelad och brieost. Herrej….vad gott.
Erica var en sån himla pingla i den här dräkten med matchande jacka och pennkjol. Ett secondhandfynd fick jag veta och den här bilden gör mig LYCKLIG!
Nej man ska inte ha hatt inne men när man nu äntligen överkommit sina hattnerver får man väl hålla i?
Det har varit många ruggiga dagar när jag huvudsakligen suttit och arbetat här. Det klagar jag inte på.
En snabblunch på fredagen, som jag dokumenterade i förbifarten. Men en obscen saltgurka på sidan av. Det här äter jag ofta. Två halvor rågkuse, lite mild kaviar, ost och ett ägg per macka. Örtsalt och sedan tjoff in i munnen! En morot på sidan. Eller en obscen gurka som sagt.
På fredagen hämtade vi barnen tidigt och åkte in till badhuset hela familjen. Där mötte vi farmor och gammor och tillsammans badade vi och lekte tills det stängde. Jag hade medhavd matsäck av den typ mamma alltid gjorde när vi for till badhuset. En stor laddning pastasallad och en rulle badkex.
Badhuset har ju varit stängt i snart ett år och det kände så fint att få återuppta traditionen. Jag kände också sån otrolig skillnad i min kropp. All träning som gör att jag nu orkar hålla jämna steg med barnen, springa i trapporna och åka alla rutschkanor.
Efter badhuset stängt för kvällen åkte vi hem till farmor och firade henne med tårta. Sedan lämnade vi storbarnen med farmor och gammor. De skulle spendera helgen där, gå på museum, bibliotek och leksaksaffär. Fika dammsugare och åka rulltrappor. Sånt man får passa på med när man är i stan.
Jag, Jakob och Ulf körde hem och kraschade i säng klockan tio på kvällen. Och jag vaknade först elva timmar senare. Fortfarande helt golvad av trötthet.
Ulf ville äta frukost på trappan. Svea var ju där.
Fina lilla katten.
Efter att ha dokumenterat Ulfs kalufs i kameran insåg jag att jag var TVUNGEN att klippa honom. Nacken var full av dreadlocks och det kunde inte vänta en dag till. Så jag tryckte ner honom i badkaret, satte balsam i hela håret och klippte i blindo än hit än dit. Jag är glad att han har båda öronen i behåll samt alla ögonfransar kvar efter den där dusten.
Jag bestämde mig också för att tröttheten till trots ta tjuren vid hornen och göra bort helgens träning på en gång. Så jag bytte om till träningskläder och gick ner i källaren och körde ett pass tabata på cykel. Var helt yr av trötthet efteråt. Men en timme efter träningen – när man ätit och duschat – då är det plötsligt som att man installera ett helt nytt fulladdat batteri i sig själv. Så då kom jag igång med dagen.
Jag och Ulf gick ut i trädgården som på sätt och vis är som finast just nu
Jag planterade en ros jag glömt plantera
Och klippte in lite snittblommor och kvistar att dekorera huset med
Luktärterna blommar fortfarande frikostigt!
Sedan in igen för att värma fingrarna och göra buketter
Små bulliga
Och stora yviga
Jag bestämde mig för att göra en helgkaka för att ta rätt på alla plommon och nektariner
Smulf ville vara med. Här ser ni förreten reslutatet av en väldigt vild klippning.
Så mysigt att vara ensam hemma med ett barn åt gången ibland och ha energi och fokus för just den. Tyckte vi åstadkom en himla fin paj ihop.
Medan den gräddades gick vi ut på en promenad
Jag ville kolla om det kommit några aspsoppar på vanliga stället.
Alla färger ihop är magnifika
Ulf var som ett litet lingon i samma jacka som både Bertil och Folke har haft
Vi hittade inga svampar men vi hittade en bäck
Och försökte truga på vantar
Det är så friskt i luften nu och så vackert med alla färger. Samtidigt känner jag också vilken lättnad det ska bli när allting vissnar och ramlar av och naturen blir död och liksom ren. Så att man får en chans att börja på ny kula nästa vår. Det igenvuxna, frodiga kan nästan kännas lite klaustrofobiskt tillslut.
Jag hade min gröna omlottklänning i linnetyg som jag haft hela sommaren och min gröna konstnärskappa jag införskaffade förra våren. Ton i ton.
Fick ett minne av hur det var när jag bara hade Bertil. Alla sådana här små turer vi tog i grannskapet för att plocka höstlöv, leta svamp eller skojiga pinnar. I helgen kändes det som att jag var enbarnsmamma igen och det var mysigt på ett annorlunda sätt.
Vi kollade in sjön också som låg blå och nästan hotfullt mörk
Snart är det nog dags att dra upp båten för säsongen
Och jag som inte hunnit använda den en enda gång hittills! Bara vår båt i sommarstugan. Tur att vi samäger den här med matlaget – då slipper jag stress över att hinna använda allt själv så att det inte bara blir liggande.
Jakob var ute och byggde på magasinet. Nu har skjutdörrarna kommit på plats. LÄNGTAR till våren när hela rasket ska målas.
Essa strosar runt på gården för sig själv när man är ute. Sticker ingenstans. Så skönt att ha en vakthund istället för en jakthund som bara rusar efter spår. Essa gillar mest att rusa efter bollar.
September, åh september!
Jakob är så duktig och arbetsam. När vi flyttade hit kunde han ingenting om sånt här men nu har han byggt tre hus på gården!
Bastun är ett favorithus måste jag säga.
Jag har bestämt mig för att alla utemöbler ska få stå kvar oktober igenom. Även om vi inte direkt sitter i dem nu ser det så trevligt ut när trädgården är ordentligt möblerad.
Eftermiddagssolen
De sista strävsamma sommarblommorna
Punschverandan i behov av en rejäl rengöring
När vi kom in tog jag ut kakan som stått på eftervärmen
Jag ställde den åt sidan eftersom jag tänkte spara den åt kvällens gäst.
Den här utsikten är som en tavla. Jaja, det är en uttjatad sak att säga men det är ju sant! Ser knappt inte verkligt ut.
Så började kvällen smyga sig på. Jag tände stearinljus och fönsterlampor
Dammade smulor från duken och gjorde eld i vedspisen.
Försökte hålla Ulf vaken till läggdags medelst Pippi Långstrump.
Kvällsmyset var för att…
min kompis Elina skulle komma förbi och fika
Ostar, chark, bröd och ett fat med chips, rom och rödlök
Vi åt tills vi nästan storknade och sedan la vi oss på våra vanliga platser skavfötters i min soffa och pladdrade bort flera timmar. Så otroligt mysigt och efterlängtat!
När det började bli natt och Elina åkt hem låg jag vaken och tittade på de bästa höstavsnitten av Gilmore Girls. Kom inte i säng förrän halv tre på natten.
Tack och lov tog Jakob morgonen med Ulf så att jag fick sova till halv tio. Åt frukost medan Ulf “spela myran”. Hans favoritspel som i hans värld bara går ut på att montera ben, spröt och ögon på det som alltså egentligen är en lus. Han kan sitta hur länge som helst.
Förmiddagssolen i vardagsrummet var inte att leka med
Tillslut pallrade vi oss ut och påbörjade det här projektet. Städa garaget och rensa och organisera rekvisitaförrådet. Samtidigt som jag kånkade och bar eldade Jakob kvistar och städade på gården. Det tog nästan hela dagen i anspråk. Men jag trodde att det skulle ta flera veckor att bli klar.
Jakob pysslade också på med vårt provisoriska “spa”. Här ska vi ordna någo slags kallbadhushistoria framöver. Just nu är det väldigt spartanskt.
Jag tog paus för att hämta pojkarna och gammor som kom med tåget från stan. Två nätter borta men det kändes som att vi varit utan dem i en vecka.
Jag vispade grädde och dukade på verandan för eftermiddagsfika.
Kakan från gårdagen som vi aldrig ens orkade börja på gick nu åt i rask takt.
Han som absolut ingen kaka skulle ha, var sedan väldigt missbelåten över hur lite det fanns kvar.
Medan gammor lekte med Ulf gick jag ut igen och röjde undan det sista i magasinet och fyllde skåpbilen med sånt som skulle skänkas.
Till middag gjorde jag en enkel linssoppa
Och tinade en limpa jag bakat förra helgen. Och sedan skjutsade Jakob gammor till tåget för att hon skulle resa hem. Och jag drev barnen i säng.
Och så avrundade Jakob och jag den här arbetsveckan med att basta. Det orkade jag inte fota så ni får hålla till godo med den här gamla bilden för att illustrera stämningen.
Sista septemberhelgen är till ända. Tack, du var fin!
Just nu ligger Malin Wollins nya bok När jag tänker på henne på mitt nattygsbord – jag slet upp paketet när den kom och började omedelbart läsa. Wollin är ju inte bara Sveriges bästa krönikör utan också en väldigt vass författare. Och rolig. Det roliga finns alltid med även om det i skönlitteraturen har en mindre central plats än i krönikorna.
Jag messade direkt Malin och frågade om jag inte kunde få lotta ut tre signerade böcker till mina läsare? Absolut, sa hon. (Utse vinnarna lämnar jag dock med varm hand över till henne eftersom det är ett jättesvårt uppdrag som alltid ger mig stresspåslag).
I alla fall. Vill du vinna Malins nya bok När jag tänker på henne – lämna en kort kommentar med en motivering till varför du vill vinna den så har du chansen att kamma hem ett eget exemplar.
Sista dagen att delta är 3/10 2021.
Grattis till vinnarna Anna den håriga, Sara, Anita och Jessica H. Vi kontaktar er via mail och skickar ut boken!
Vill du bli sedd, träda fram ur tapeten, ta plats i ett rum? Bär rött! Det är mitt bästa knep när jag behöver lite hjälp på traven. Snyggt som attan är det också vilket förstås är en nog så god anledning till att bära rött. Tomatrött särskilt men hela skalan från orangerött till bordeauxrött är fint. Det finns en röd som passar alla. Fast går man på den senare röda så tappar man lite av den där vavavoomkänslan man kan vilja ha. Då blir känslan en annan, mildare.
Färg är mitt liv. Jag ÄLSKAR färger. I inredningen, på kläderna, i sminket och naglarna. Att blanda färg med färg, få det att spraka och blixtra ihop – eller vara monokrom fast i en knallig färg. Det är underbart. Det finns egentligen bara några färger jag undviker och det är svart (för hårt mot min hy + känner mig utklädd), cremevitt (passar bara i kritvitt som tar igen de vita i ögonen) samt beige i olika varianter. Det är en färg som verkligen gör mig osynlig och samtidigt grisskär.
Jag skrev ju om att vara i valet och kvalet mellan vad som ska skänkas och vad som ska sparas och hur kul det är att ha kvar plagg man tröttnat på – för att hitta tillbaka till dem sen igen.
Den här klänningen är en sådan klänning. En secondhandklänning i en stadig bomullskvalité med lite pingvinärmskänsla och stora knappar i ryggen. Den hade jag en hel del omkring 2015 men nu har den fått komma fram igen. Så glad att vi hittat tillbaka till varandra. Hade på mig den häromdagen på ett flott och viktigt möte jag skulle bevista där jag behövde signalera att det inte var läge att sätta sig på mig.
Ihop med min röda & Otherstories kappa och mina pumps från samma ställe som nog har fem-sex år på nacken. Otroligt icke-kompatibel outfit med mitt vardagsliv på landet. Tog pumpsen i en påse i bilen och tog på mig först när jag parkerat i stan.
Klänningen funkade – mötet gick svinbra. Och det var dagens sedelärande historia, det.
Och då får man tänka om. I februari började jag med bannerreklam på bloggen. Förhoppningen var att med inkomsterna från dessa banners kunna frigöra mer tid att lägga på bloggen. Men nu har jag provat i ett halvår och konstaterat att de inte frigjorde mer arbetstid att lägga på bloggen. Jag lyckades däremot hitta den tiden på andra sätt. Som ni märker har jag ju en sällan skådad bloggenergi den här hösten. Och om jag kan ha det utan de tänkta inkomsterna från bannerannonserna. Då är det inte värt det med den reklamen för mig. Då är det mer värt att få ha ett blogg fri från programmatiska bannerannonser.
Många av er har varit tålmodiga. Några har varit irriterade. Kanske tänkte du inte på den alls – eller så är du en av dem som redan hunnit märka och njuta av att den är borta? Skönt!
Jag är glad för att jag testade och glad för att jag slutade. Nu vet ni hur landet ligger i alla fall.
Den här bilden la jag upp den 24 september 2008. Den är från min första dag som fru.
och de här är tagen 4758 dagar senare.
Kastruller och plåt direkt på bordet, träningskläder och tubsockar. Mascarafläckar under ögonen, ett barn som kollar på padda medan resten av familjen äter middag. Diskussioner om en modd i Minecraft som är “världens svåraste”. Hög ljudnivå och alla pratar i munnen på varandra.
Säg vad beror det på? Gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så? funderade Vreeswijk
Själv funderar jag på vem i h****e som i våras knölade ner mina skitiga kängor i en låda och stuvade undan dem? Det verkar tyvärr vara jag själv, lätt stressad av renoveringskaoset i källaren.
Det var i alla fall ingen vacker syn när jag tog fram skorna igen. Ett gäng blektiktiga, dammiga skinnskor som allra mest påminde om nariga läppar i behov av lypsyl. Men se det finns det bot för. Så nu har jag haft höstspa för skorna. Vill du se hur jag gör?
Jag börjar med att bre ut tidningar att ställa kängorna på.
Dessa skinnskor från Flattered har jag fått av Anna som i sin tur hittat dem helt oanvända på en second hand. Usch vilken ledsen uppsyn. Stackars torrisar!
Sedan tar jag fram alla tillbehör.
Bra att ha när man ska ta hand om sina skinnskor:
Borste (att rengöra skorna med)
Skokräm (pigmenterad eller genomskinlig)
Putstrasa (gammal t-shirt eller sönderrivet lakan)
En nylonstrumpa att polera upp glansen med
Jag brukar inleda med att borsta skon för att få loss damm och andra smutsrester. Man får inte glömma bort kanten där skinnet möter sulorna också – där kan mycket smågrus och päckel samlas. Om skorna är hemskt smutsiga fuktar jag en trasa med ljummet vatten och torkar försiktigt skon ren från fläckar.
Det finns duktigt folk som sedan fortsätter rengöringen med ett starkt medel som tar bort gammalt vax och puts. Men eftersom jag svårligen kan upptäcka gammalt vax och puts på mina misshandlade pjucks hoppar jag över det steget.
Därefter applicerar jag skokräm med den medföljande applikator till skoputsen. Man kan också fördela krämen med en trasa – eller till och med fingret om det saknas applikator. Sedan arbetar jag in skokrämen med trasa tills den gått in i lädret helt. Om det är en skokräm med svart pigment kör jag också över kanterna på skosulan så att de blir mindre grådassiga.
När skokrämen torkat in något tar jag fram en nylonstrumpa/tidningspapperstusss/borste och arbetar upp en glans i skorna. Det här är det trevligaste momentet eftersom det blir så fint! Många avslutar sedan med att vaxa skorna för extra glans. Särskilt om det är fina herrskor det handlar om. Men det tycker jag inte behövs. Det blir alldeles lagom glansigt ändå.
Et voilà! Inte en torr skinnbit i sikte. Vilken tillfredsställelse.
En riktig skinnsko blir bara skönare ju mer man använder den och jag tycker att patinering i form av små veck och skrubbsår inte gör någonting alls. Däremot ska man för skons hållbarhet låta den torka ordentligt mellan användningarna. Fuktigt läder är känsligt för slitage och betänk att en reguljär fot svettas ut bortemot 3/4 dl svett per dygn – det blir ju en del för skorna att ta rätt på.
Helst ska man ju ha skoblock till alla sina skor också. Men det är ju helt orimligt (och dyrt). Har man ETT par skoblock räcker det långt för då stoppar man skoblocken i det skopar man precis använt så håller de formen och torkar snyggt. Ett annat knep för att få skor att hålla formen mellan användningarna är att knöla dem fulla med tidningspapper. Och har du stövlar vars skaft viker sig – sno ihop en Femina eller Allers och ställ i skon. Då håller den sig upprätt och du slipper fula veck på skaftet.
Det har varit riktigt ruggigt väder sista veckan så jag bestämde mig för att öppna famnen för hösten och släppa den rakt in i huset. Sådär fullkomligt. Jag möblerade om, hakade ner de tunna spetsgardinerna och krokade tavlorna från väggen.
Tog istället fram mina mörkaste murrigaste yllegardiner och hängde upp. Lite mörkare kuddfodral, filtar och kuddar – och tavlorna hängdes upp på nya ställen. Nu känns höstvindarna inte så kalla längre. Jag har stängt ute dem mentalt genom att gömma mig i murr.
En trött, blöt Essa som ligger och vilar middag på fårskinnet efter en dag ute på gården med Jakob. Jag blir ju så trött av att se sånt här att jag gärna själv går och lägger mig.
Djupa fönsterkarmar där det ryms boktravar, vaser och andra dekorationer är så hemtrevligt. Den här gamla Strindbergslampan jag köpt på en antikaffär i Umeå – den antikaffär som sedermera blev vårt kontor i stan.
Det här skåpet har ni nog bara sett skymta förbi, det stod tidigare i det blå rummet. Och innan dess stod det på kontoret i stan. En gång i tiden i antikaffären också. Ja ni förstår – allt hänger samman.
Skåpet är tungt som ett as och en gång när jag och Annakarin skulle flytta det på kontoret kom det i svang och vi höll på att få det över oss. Vi både skrattade och skrek av skräck. Hade just sett snyggt ut i tidningen! “Två kvinnor förolyckade i vitrinskåpsincident – den spontana lusten att möblera blev deras fall”
Höstbuketterna är så härliga. På sommaren tar man blommorna för givna men vårens första och höstens sista buketter – det är något visst med dem!
Här tycker jag om att sitta och läsa kokböcker. Är du som jag som läser och läser och läser men aldrig lagar något ur dem? Den kokbok som jag faktiskt använder är nog Annas mat av Anna Bergenström. I en klass för sig.
Min monstera som blir mer och mer av ett monster. Passade på att ställa den i badkaret och duscha damm från bladen när jag ändå möblerade om.
Nu är höstat och boat i varenda vrå i vardagsrummet och det känns som att jag byggt mig en liten koja som skydd mot omvärlden. Kom an bara med alla millimeter regn och försök rubba mig om du tror att det går!
Jag hörde någon siffra om att medelsvensson har åtta maträtter hen roterar mellan i vardagen. Lät väldigt lite men sedan när jag började rannsaka mig själv så kom jag på att det nog låg rätt nära sanningen ändå? Fullt rimligt när man ska kirra middag varje dag och snabbt behöver komma på något som funkar.
Jag har en lista i telefonen med de vardagsrätter som går hem hos oss just nu och som barnen gillar. Så att jag inte behöver bli stående som en idiot i affären och inte veta vad vi ska äta. Jag tänker att jag delar med mig av den och så kanske du som vill kan dela med dig av några av dina vardagsfavoriter? Så kan vi hjälpa och inspirera varandra att utöka/variera vardagsmenyn litegrann. Som förälder kan ju den lusten komma även om barnen inte ber om det.
Pasta med majs och tonfisksås – billig och oväntat god vardagsfavorit!
Flera av rätterna på listan varvar vi att köra i vegetarisk variant och med kött. Ibland gör jag en sallad till men barnen föredrar hellre grönsaker i bit. Och då blir det oftast morotsstavar, vitkålsbitar, majrova, kålrot, gurka eller paprika som jag ställer fram på bordet i en skål. Gärna en stund innan maten är klar så att barnen äter mer grönsaker! Och äter vi soppa till middagen brukar jag staga upp med bröd – helst mjukbröd – på sidan!
Jag är inte den som tvekar när jag bestämt mig. Efter hattförkunnandet gick jag rakt ut och införskaffade en hatt. En brun sådan. Svart är inte så bra till mitt ansikte – varken tröjor, ytterkläder eller hattar. Det blir så hårt.
Drog fram de här gamla godingarna ur klädförrådet. Riktiga gamla kvalitetskängor min syster köpt på loppis och som jag fått överta. Precis rätt känsla av grovhet till secondhandklänningen.
Känner mig så svängigt, slängigt skön i dessa kläder. Passar på att bära den här klänningen nu eftersom den inte alls kommer kännas lika kul med strumpbyxor. När det är strumpbyxedags kör jag på kortare kjollängder så det inte blir så instängt.
Mycket nöjd med den gamla väskan till också! Riktigt skinn åldras så vackert.
Jamen hejdå från mejdå denna rysligt regnruskiga onsdag.
Nu har vi haft vårt nya kök i ganska precis ett halvår. Det har verkligen satts på prov på alla tänkbara sätt och jag kan ärligt säga att jag njuter varje dag när jag kommer ner i vårt solgula kök. Ja, jag njuter så otroligt mycket av vårt nya kök rent visuellt. Ändå är det ingenting jämfört med hur mycket jag njuter av funktionerna. Vi har ju fått ett helt annat vardagsliv. Ta en sådan sak som att barnen nu når allt porslin och inte längre behöver hjälp att ta ett glas vatten. De får både duka fram och duka av bordet till middagen. Och i vår fullstora diskmaskin ryms äntligen all disk.
Eller det faktum att vi äntligen har plats för en liten frys i vårt kök och att matrester numera raskt fryses in liksom gamla ostkanter, gräddslattar och annat från kylen som håller på att bli dåligt men passar bra i någon gryta. Just frysen har gjort matlagningen enklare. VI har ju två fullstora frysboxar i källaren så en liten frys med allt det nödvändigaste räcker bra här uppe för att få vardagssnurren att gå smidigare.
Jag njuter också av att inte ha några överskåp som visuellt tynger ner, utan bara underskåp. Istället har jag alla ofta använda husgeråd framme synliga och lätta att använda.
Själva köksinredningen heter Form och kommer från Marbodal. Färgen på luckorna heter Sand. Köket är Svanenmärkt och Marbodal har Sveriges bredaste sortiment av Svanemärkta kök.
Köksön är jag svårt förtjust i. Den sväljer så otroligt mycket husgeråd och erbjuder en enorm arbetsyta när man till exempel vill baka bullar och breda ut sig hur mycket som helst. Åtta plåtar ryms ju ledigt…
Jag gillar också att ha en yta i köket som jag kan styla och ha framme något dekorativt på. Som en stor kruka, en skål med frukt, en ljusstake och sånt där plock som är trevligt.
Så här ser köksön ut i bakkant.
Två pallar ryms precis. Hittade tillslut en modell från Hans K som heter Zigzag och är i samma träslag som bänkskivorna.
Här brukar barnen sitta efter skolan och surra och hålla mig sällskap medan jag gör middag. Eller så sitter jag här själv och vaktar ett bröd som gräddas eller skriver ett blogginlägg. Under bänkskivan finns eluttag så man kan koppla in så väl laptop som köksmaskiner.
Ni har ju kunnat se på bloggen hela sommaren hur jag saftat och syltat, konserverat och donat. Det är en sådan otrolig skillnad på hur lätt det går nu när det finns en bra grundstruktur i köket. När jag har koll på saftmajor, silar, trattar och konserverburkar. När allting har sin egen plats och det finns generösa arbetsytor. Startsträckan är kort och hur mycket jag än grisar ner går det snabbt att återställa igen.
Det är ju liksom det som är grejen. Bara för att man får massa ny förvaring betyder det ju inte att man inte behöver städa. Men städandet går så lätt när allting har sin plats och utrymmena räcker till.
Jag är väldigt glad att vi tog hjälp av en köksinredare från Marbodal när vi planerade köket. Som kan och vet alla alternativ som finns och allt man behöver tänka på i sin köksplanering. Hur ska arbetsflödena se ut? Hur många lådor kontra skåp behöver man egentligen? Det har verkligen varit guld värt för själv kan jag ju ingenting om det utan är mest intresserad av det estetiska.
Jag har fått många frågor om ergonomin i köket med tanke på de utanpåliggande golvsocklarna. Indragna golvsocklar är ju “bättre” för ergonomin eftersom man då kan stå med fötterna rakt in under bänken. Jag diskuterade dock det här med min man sjukgymnasten som är expert på ergonomi och vi konstaterade att eftersom ingen av oss ändå står så när vi arbetar i köket så kvittar det. Jag vilar alltid högra höften mot bänken när jag arbetar. Så det där med golvsocklarna är ingenting jag överhuvudtaget reflekterat över. Men den som är van att stå som man “ska” kan nog uppskatta indragna golvsocklar mer. Båda alternativen finns ju på alla Marbodals kök så man behöver inte välja bort något utifrån den aspekten.
En annan sak jag är glad för är att vi valde extra djupa bänkskivor. De tio extra centimetrarna gör att man rymmer redskap på bänken och ändå har mycket yta kvar för att arbeta. Den där trånga känslan finns inte längre och bänkskivan i trä blir bara vackrare och vackrare. Jag längtar tills den är helt patinerad och välanvänd.
Den här lilla lösningen trivs jag också väldigt bra med. I en smal utdragbar hylla bredvid spisen förvarar vi kryddor. Här är de vi oftast använder och i skafferiet finns de kryddor som brukas lite mer sällan. Det finns nog smarta insatser där burkarna kan ligga lite snyggare – men det här funkar bra för oss!
Även om köket är nytt så vill jag inreda med gamla grejer. Byttor, tråg, skålar och krukor – allt sånt får gärna vara ordentligt patinerat. Det har jag skrivit mer om i det här (länk) inlägget om ni minns.
Har inte ångrat en sekund att det blev gult i köket! Jag skäms nästan för att säga det men jag längtar efter att det ska bli jul så att jag får stå här och julstöka och göra julfint. Tror julen kommer göra sig bra till det gula.
Jag har fått många frågor om hur det funkar med linoljefärgsmålad panel bakom diskbänk och spis. Det funkar alldeles utmärkt. Eftersom vi har en djupare bänkskiva hamnar diskbänk och spis lite längre ifrån väggen vilket minskar värmen och fukten. Men sedan är linoljefärg vattenavstötande och väldigt tålig så det hade nog gått bra oavsett. Jag har inte märkt att väggen bakom blir särskilt flottig eller svår att rengöra heller. Men det var lite trixigt när vi skulle bestämma hur avslutet mellan panelen och bänkskivan skulle bli. Panel rakt ner på bänkskivan skulle skapa en ojämn kant där både fukt och smuts skulle samlas. En utanpåliggande skulle ha samma effekt.
Men snickaren gjorde ett suveränt jobb och placerade en tunn, grund list närmast bänkskivan. Som inte sticker ut framför panelen och skapar en smutsig kant, utan istället försvinner under den. Diskret och praktiskt!
Nu i skördetid ligger tomaterna på eftermogning, kryddorna hänger på tork och löken är i flätor i köket. Det är så härligt när det känns att det är ett lantkök som verkligen används och brukas.
Platsen bredvid vedspisen är alltjämt min favoritplats i köket. Särskilt vintertid när vi eldar.
En annan sak jag är SÅ nöjd med är de breda lådorna med bestick. Insatserna är i plast men de finns i trä om man hellre vill ha det. Det är bara det att jag njuter varje gång lådorna behöver städas och jag bara lägger ut besticken och tar plastinsatsen till badkaret och spolar av. Som jag längtat efter sådana rationella lösningar!
Det här är också trevligt. En ful mikro inbyggd i ett skafferi/städskåp. I de utdragbara lådorna förvarar vi allt från diskmedel till påsar, klämmor, bakplåtspapper och kökshanddukar. Som ni ser har jag gått bananas med dymon i hela köket. Det kan jag verkligen rekommendera om du också har en lite rörig familj. Det blir en slags storkök/lägergårdskänsla över köket som känns väldigt rationell.
Jag är också supernöjd med att vi valde diskho men två separata hoar. Det är så praktiskt att ha två olika så att man tex kan skölja av tallrikarna i ena hon och lägga i blöt i den andra. Och när vi ändå pratar om kökets äckelpäckel måste jag säga att jag älskar köksavfallslösningen under bänken. Vi har en legrabox med sex olika kärl som ser ut så här. Där vi har plats för kompost (lock till den medföljer) samt brännbara sopor, kartong, glas och konserver. Plus ett fack för trasa, diskmedel, svamp och borste. Det här är så överskådligt att till och med Ulf vet i vilken box han ska slänga skräpet.
När det blir fullt i dessa hinkar bär jag ut dem till garaget där vi har vår stora sopsortering med stoooora lådor för allt som ska tas till returen. Den tömmer i sin tur Jakob en gång i månaden ungefär. Då brukar bilen bli fullproppad.
Men nu, le grande finalé: MASKINLYFTET! Den funktion som jag är nästan mest nöjd med och som gjort att jag bakar mycket oftare. Det är alltså en hylla i skåpet med plats för en hushållsassistent. Och när man drar i en spak kommer hyllplanet upp i samma arbetshöjd som bänken. Inne i skåpet sitter också ett eluttag så att maskinen är ikopplad och redo att användas direkt. Finessen är att man slipper massa tunga lyft, att maskinerna blir lättare att ta fram och bort samt inte tar upp massa värdefull bänkyta medan de är igång. Ett liknande maskinlyft finns i mormors kök och jag minns hur praktiskt hon tyckte att det var. Så det var högt upp på min önskelista när vi renoverade. Är så glad att jag inte kompromissade bort den där på slutet när vi funderade på om vi inte behövde mer plats för kastruller istället.
Så. Det var den stora köksrenoveringen det. Allt som allt ger jag mitt kök fem röda höstäpplen av fem möjliga i betyg! Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det här tidigare.
I den här lårkorta lilla saken jag fann på loppis. Hann dock bara använda den en gång innan jag körde den på fintvätt och den förvandlades till en magtröja. Det var så jag lärde mig att aldrig någonsin tvätta rayon.
Gravid i femte månaden (tror jag) med Folke. Är finast som gravid trots foglossning från helvetet. Den syns ju inte utanpå. Utanpå får jag underbar hy, underbart hår, större läppar, större bröst och en chick anemi som gör mig vit som en snö.
Kavat som en annan Kajsa, i en JC-skjorta min syster pimpat med nitar och en jeanskjol från American Apparel. Hatt också. Detta avgör saken. Jag kommer börja med hatt igen!
Blond och kortklippt, kanske var jag nitton eller tjugo år? Iklädd en gräslig, loppad tigertunika från Thailand och ett halsband Anna gjort av en massa armband. Ändå lyckades jag bära upp det på något konstigt vis? Jag bar ju upp allt på den tiden. Raffig värre!
Nyförlöst med kvarvarande bebismage, ömmande bröst och trött kropp. Ändå helt överlycklig av lättnaden. Att kunna gå! Att kunna snusa bebisnacke! Att återse mina fötter! Kände mig såsåså fin precis här.
Min första dag på universitetet och Litteraturkunskapskursen. Hade funderat på den perfekta skolstartsoutfiten i en månad. Man ville ju både vara pluggis, preppy och het! Tycker jag lyckades rätt bra?! I en kjol av märket Nümph, en MQ-topp, ett par skor jag ärvt av min faster och en skinnväska som rymde alla mina skolböcker. Plus den här lilla bruna pixiefrisyren som var så fantastisk på mig då och som skulle se förfärlig ut idag.
I en wrapklänning av grönt thaisiden jag köpt på Beyond Retro i Göteborg. Satt som en jäkla smäck och bevistade många föreläsningsscener. Tror tyvärr att den är för liten över ryggen nu då hela bröstkorgen liksom växt av tre graviditeter. Härligt hår hade jag minsann med!
På barnvälsignelsen för Bertil, Folke och Ulf. Vi kirrade välsignelse av alla tre på en och samma gång och det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Den här ELLOS-klänningen har jobbat hårt i garderoben ända sedan dess. Ser att de fortsätter producera den i nya mönster och färgställningar varje år. Men INGEN kommer i närheten av den här. Snälla ELLOS gör den igen så jag kan köpa en extra och ha som reserv? Modellen är så fin för att den släpper vid knäna och blir vid igen vilket skapar illusionen av väääärldens timglasfigur.
Höggravid med Folke i magen och Bertil ovanpå den. Den här secondhand-klänningen är så otrooooligt fin. Breda band i kors i ryggen, stadig kvalitet med vackert fall. Funkar dock bara när man är brun, för vintertid ser man magsjuk ut i färgen.
Hela Korsikaresan 2017. Att befinna sig i Frankrike är på det hela taget en riktig självförtroendeboost eftersom både män och kvinnor visslar och ropar efter en. Jättetrevligt i fyra dagar ungefär. Sedan vill man ha det som i Sverige där man smälter in i tapeten och där den enda anledningen för någon att ropar efter en är att man tappat sin ena vante.
I caprijeans, stickade Jumperfabrikentröja och en sval Malin på Saltkråkan aura kan ingenting gå fel. Man känner sig kort sagt smashing!
Idag har jag bokat en tid för att kolla mina sköldkörtelvärden. En tid hos tandläkaren för min onda visdomstand. En tid för min andra dos vaccin och en tid hos optikern för att kolla synen. Så fort jag sitter vid datorn får jag flimrande huvudvärk. Behöver säkert läsglasögon. Har jag nämnt att jag har en tid hos dietisten också? Jag fattar inte hur jag ska hinna arbeta med tanke på kroppen som tar så mycket plats. Trots att jag är en frisk ung människa. Kan man klara sig utan den? Lämna över den i någon annans omsorg en stund? Dessutom har jag molande mensvärk så jag knappt kan tänka. Hur kan det vara så att man efter att ha haft mens i över 25 års tid fortfarande blir förvånad varje månad? -Va? NU? Lika oförstående varje gång på varför byxorna plötsligt inte går att knäppa och jag är så arg, frustrerad och ledsen. Jag som nästan aldrig gråter börjar plötsligt grina för ingenting.
På måndagar städar vi här hemma och jag hade planerat att sticka ut och springa efteråt. Men mensvärken och tandvärken gör för ont trots två ipren. Tänkte gå istället men nu orkar jag inte heller det. Jag hade planerat att blogga om något roligt ikväll men det här är allt jag får ihop idag. En skärva grå, lite vissen vardag förpackad i text till dig.
Nu skiter jag i det här. Jag tänkerbyta om till pyjamas och krypa ner i sängen med en skål chokladbollssmet (nödlösningen när det inte finns något annat sött hemma) och se på någon riktigt blodig film när folk skjuter ihjäl varandra. Kanske ser om No Country for old men igen? Det passar sinnesstämningen. Romantiska komedier gör sig icket besvär.
När man varit bortrest som jag var förra helgen, då kan det kännas som att man nästan kommer för sent till veckan. Mentalt ligger man ett steg efter och försöker utan resultat komma ikapp. Så har det varit hela den här veckan för mig. Och jag har dessutom haft deadline för flera krävande jobb. Men så fort jag klarat av mina dealines så orkade jag ta upp kameran och dokumentera sporadiskt från alla guldstunder. Här har ni dem!
En dag kom min kära kompis Malin förbi på lunch. Vi har inte setts sedan innan pandemin och vi hade så mycket att prata om. Malin drev en gång i tiden landets största ekoblogg och det var så vi lärde känna varandra. Idag instagramar hon istället. Vi har så mysigt när vi ses och det är så roligt att utbyta erfarenheter och kunskaper från det här yrket. Snart ska vi försöka ses med familjerna också för vi har så kul ihop!
Viktiga tillbehör när man har två år att ta igen.
En annan kväll tog jag en två timmar lång promenad med min bästis Elina. Vi ringde ALDRIG innan pandemin utan förlitade oss på att kunna ses. Men nu går vi ofta en kvällspromenad ihop i telefon. En trevlig förändring som kommit av denna pissperiod. Och det bästa är att vi har så mycket att prata om att jag kan vara ute i två timmar.
Sista halvtimmen på promenaden gick jag i bäcksvart mörker och när jag kom hem hade Jakob tänt i bastun. Så jag la mig en stund och kände lugnet sprida sig i hela kroppen. Bastun är ett underbart sätt att komma ner i varv när allting snurrar. Värmen tvingar en att slappna av.
I fredags hade jag en arbetsdag som gick ut på att rensa, städa och omorganisera mitt rekvisitaförråd. Behövs göras med jämna mellanrum när skåpdörrarna inte längre går att stänga.
-Jaha, här rymmer du ju allt ditt porslin! Säger folk ibland när de kikar in i det nyrenoverade köket. Jovisst. Här och i de fyra vitrinskåpen som står i rummen bredvid…
Ibland frågar någon hur det känns för Jakob att jag har så mycket porslin? Då brukar han bara säga att “det är ju Claras karaffer som vi lever på” och det tycker jag är trevligt sagt. Så otroligt jobbigt det skulle vara om min man gick och muttrade över mitt porslin som ju i förlängningen är en vital del av det som gör att jag kan jobba med det jag gör.
Sjukt förresten att det alltid låter som att det är synd om min man? Ingen har någonsin frågat mig hur jag känner inför att det ligger yogaklossar, bolster, rep och träningsredskap i varje vrå av huset….
Fredagkväll med trött familj
Jag gjorde allt asiatiskt jag var sugen på. Vårrullar och dumplings (köpta i frysdisken) samt stekt vitkål med soya och fisksås, syrlig gurkssallad med rostade sesamfrön och chili. Plus edamamebönor.
Ser inte mycket ut för världen men är mycket för smaklökarna i alla fall!
Folkes kompis Dahlia sov över och på kvällen myste vi framför en Sunefilm. Alltså det finns ju jättebra Sunefilmer (den första + hela julkalender) och jättedåliga Sunefilmer (de som kom kring 2010) och sedan finns det ju jättebra Sunefilmer igen nu när Fredrik Hallgren spelar Rudolf och Sissela Benn spelar Karin. Tyvärr fick vi på barnens begäran utstå en dålig Sunefilm i fredags. Ändå är det så sjukt mysigt att ligga där ihop i soffan och höra barnens gapskratt och kommentarer och se dem gömma sig i tröjan när det blir pinsamma pusscener.
Vaknade till en ruggig och kall lördagsmorgon. Vi har satt i innerrutorna nu och nej jag hann inte putsa dem den här gången heller. Börjar tro att det kommer dröja till i maj innan jag får tummen ur
Vad jag gjorde på lördag förmiddag har jag ju redan skrivit om i ett tidigare blogginlägg. Och det är alltid fest när farmor kommer. Även om man inte visste det innan så märks det ju att det här är en prima skolfröken. Och barnens kompisar vill också gärna hänga med lekfarmorn!
Farmor hade med sig pärlor…
Och fingerfärg
Som slutade så här i badkaret med nedkladdade väggar och unge. Så härligt att måla med hela kroppen!
Det ordnades hinderbana och lektes inte nudda golv.
Medan jag bakade bröd
Och gjorde palak paneer till middag. Med naanbröd och allt. Hittade någon slags färdig deg på rea i kyldisken. Plattade ut och gräddade den i stekpanna. Blev mer som pinnbröd än naan men smakade helt okej.
Och det var den lördagen det. Jag gick och la mig vid halv tio för att jag var så fruktansvärt trött.
Söndagsmorgon med nya tag. Jakob tog Ulf som vaknade vid sex och jag fick sovmorgon till åtta. Frukost med nybakat bröd, salami och plommonmarmeladen som Malin gjort och hade med sig när hon hälsade på.
Efter frukost ville Folke spela spel, så då öppnade vi kökssoffan och botaniserade runt i kaoset. Det värsta spel jag vet är Tjuv och Polis. Det bästa är Kinaschack.
Vi försökte sysselsätta Ulf med ett pussel så att vi fick spela ifred. Inte det lättaste.
Älskar att få lite ensamtid med min mellanpojk. Vi har det så trivsamt när vi är på två. Vi donar på med saker i ett lugnt tempo, skrattar åt samma skämt, småpratar förtroligt om högt och lågt. Ibland tänker jag att Folke är det av barnen som är mest lik både mig och Jakob. Fast på helt olika sätt, eftersom jag och Jakob är så otroligt olika varandra. Det är så spännande att ha tre barn att jämföra mellan och hitta likheter och skillnader. Ser fram emot när de är vuxna och vilka personer de har blivit då.
Vi plockade fram Banduspelet men spelade inte utan använde bara klossarna att bygga figurer med.
Sedan gick jag ut i trädgårde. Hade någon diffus plan om att börja städa lite, kanske tömma någon kruka. Men inget är ju heldött änn och jag har inte hjärta att kasta en sommarblomma med en smula livslust kvar på komposten. Hur risig hon än ser ut. Istället gick jag runt och drog lite ogräs och funderade på vilka lökar jag ska plantera och vart.
Fortfarande mycket prunk i rabatterna! TACK för det.
Plockade in små buketter till alla rum
Och snart ska jag skörda aroniabären och göra marmelad till vinterns alla ostbrickor
Så kom Svea förbi. Grannkattungen som är så mysig.
Smulf fick provsitta våra nya gamla trädgårdsmöbler. Otrooooliga!
100 procent tvååring. 100 bryr sig inte om utemöbler.
Nä han gick med raska steg
Och mycket förgrymmad min
för att hitta “kisssmissen” som han tänkte klappa. Mothårs på svansen.
Inte undra på att hon håller två meters säkerhetsavstånd till honom.
Sedan fick Folke besök av några kompisar och de försvann utan ett spår. Själv åkte jag och röstade i kyrkovalet, veckohandlade, tränade ett cykelpass tabatha. Sedan var jag så slut att jag spenderade de nässtan tre timmarna fram till middagen med att se Django Unchained. Hela tiden osäker på om jag sett den förut eller ej? Kanske när jag var höggravid och halvsov jämt? Den var i alla fall underhållande och hemsk – som allt av Tarantino.
Nu håller jag tummarna för en mjuk, skön vecka med färre läskiga jobb och mer tid för vila.
Idag hänger molnen tungt över Västerbotten och ute visar termometern fem grader. Ulf sov ända till halv åtta imorse så vi vaknade helt förvirrade. Jag började morgonen med att åka till stan och hämta en utemöbelgrupp från sent 1800-tal, som jag köpt på annons. Målad med plastfärg, så nästa sommars projekt är att skrapa och måla med linoljefärg istället. Hann förbi Myrorna och fyndade två koppar, tre fat och lite mattvarp. Sedan hämtade jag farmor, handlade middagsingredienser och därefter har jag suttit och pärlat med barnen och satt en deg på jäsning.
Nu badar Folke badkar med sin kompis som sovit över, Bertil har blivit upphämtad för en övernattning hos en vän. Ulf leker med farmor och Jakob vilar middag. Och jag har krupit ner under täcket med datorn för att få skriva en stund. Kanske tar jag också en tupplur medan brödet jäser? Känns som att jag skulle behöva det.
Jag som efter utmattningen har kvar självbilden av att jag ingenting klarar – jag kan bli förvånad över allt jag ändå får ur händerna på en bra dag. Jag skriver det som uppmuntran för dig som är utmattad eller varit utmattad och inte märker någon förbättring. Det blir bättre. Med tiden blir det bättre även om man aldrig blir som man en gång var. Det är väl knappast meningen heller eftersom det var det som gjorde en sjuk?
Målet med att bli frisk är ju heller inte att orka hur mycket som helst igen. Men åtminstone orka sånt som gör en glad – inte bara sånt som är plikt och absolut nödvändigt. Livets guldkant liksom. I mitt fall är det brödbak, loppis och att pärla med barn.
Print
