Går en promenad över åkern med Essa. Ser noga efter var jag sätter ner fötterna i den skumma kvällen. Himlen är svagt blå när en stor svart rovfågel plötsligt avtecknar sig mot den och sedan dyker ner mot henne. Jag skriker rakt ut och fågeln lyfter igen. Var Essa ett byte? Hon är ju väldigt liten fortfarande. Jag fäster kopplet och hela vägen hem cirklar den stora fågeln lågt och hotfullt över våra huvuden.
Jag sätter mig i fåtöljen, tar honom i knät och så gör vi den första läsläxan någonsin. Han märker inte att medan han stavar sig igenom texten vilar jag näsan och läpparna mot baksidan av hans öra. Den varma huden och alla täta fjun är som sammetstyg mot mitt ansikte.
Jag tycker att du gör helt rätt i att operera bort den. Den växer snabbt och ju större den är desto svårare blir det, säger kirurgen. Men du ska veta att även cancersjuka får vänta upp till två månader på operation. Och du är ju inte prioriterad. Väntetiden för dig är omkring ett år. Självklart är jag inte prioriterad. Självklart måste allting livshotande gå före. Försöker bara föreställa mig hur knölen kommer se ut om ytterligare ett år ifall den fortsätter dubbleras i storlek.
Framme vid kassan på IKEA. Svär över att det inte finns en enda bemannad. Jag ska hämta allt själv och montera det själv. Men att jag nu också ska betjäna mig själv? Trettiarton olika artiklar som jag ska blippa och räkna rätt antal på. Råkar blippa fel, råkar dra något på mitt privata kort som egentligen är till företaget. Får börja om och då lyser larmlampan och kassan spärras. Känner mig misstänkliggjord av den trevliga personalen som kommer fram och ska hjälpa mig. Lyckas tillslut få igenom alla varor men har förlagt kvittot längst ner i någon påse. Blir stående som en idiot och kan inte blippa ut mig.
Är halvnaken i omklädningsrummet med en handduk kring håret. Bredvid mig en äldre dam som pratar med en väninna. Förlåt, jag har brett ut mig så mycket, jag är nog i vägen för er. Kvinnan tittar upp på mig. Nej inte alls, jag är så glad att få se dig. Du är så lik din mamma. Innan jag hinner göra något åt det eller svara väller tårarna upp i mina ögon. Ja, jag kände din mamma, vi umgicks när vi gick sjuksköterskeutbildningen. Du är så lik henne. Marianne kunde ju göra allting med sina händer. Hon var en fantastisk människa. Jag får stoppa mig själv från att krama om henne. Tackar bara för att hon gett sig till känna och försöker på alla sätt förlänga samtalet. Vill be henne berätta något mer. Snälla berätta något mer om min mamma.
Idag är du sen säger hon i kassan vänligt när jag ska betala. Ja, jag hade ett möte på morgonen men nu är jag här. Jag tar det vanliga. Och det vanliga är en cappuccino och en macka med brieost och rabarbermarmelad. Det är det första jag äter den dagen. Och jag blundar.
137 svar
Så fint skrivet❤️ Jag kan verkligen se alla de olika stunderna så tydligt framför mig. Jag blir också alltid så rörd när jag träffar någon som kände min mamma och som tycker att jag påminner dem om henne. Jag hade besök av hennes kusin för ett par år sedan och när jag sa satt och försökte förklara något för min son så utbrast hon ”men Mirjam du låter ju precis som Tina!” Det kändes som den finaste komplimangen.
Jag hoppas allt kommer gå bra med knölen och att den inte växer för mycket. Kram❣️
Det här Clara, var helt fantastiskt. Hade det varit en roman hade jag älskat den. Jag vill bara ha mer av de här små konversationerna. Kan du snälla skriva den romanen?!
Åh, sådär kände jag också! Så fint och omsorgsfullt skrivet. Älskade det!
Ja, gör det!
Jeg vil også ha den romanen! Blir ALDRI lei av Claras skriverier, ofte rørt til tårer, som nå. Men er takknemlig for at Clara i det hele tatt skriver, fordi hennes blogg er som en daglig skatt!
verkligen, bra idé.
Så fint och berörande inlägg ❤️
❤
❤️
Åh, Clara. Jag fick ett litet vemodsknip i hjärtat när jag läste det här. Du är verkligen beskrivandets mästare!
<3
Tredje stycket väcker så många frågor. Och samtidigt, det får väl vara så. Alla behöver inte veta allt. Men skitknöl alltså!
Clara har delat med sig i tidigare inlägg…
Vilket fint och intressant blogginlägg, fortsätt gärna skriva liknande. 💛
Så fint inlägg! Du skriver så jag får ömsom tårar i ögonen, gåshud på armarna och ett leende som leker i mungiporna.
❤❤
En sådan fin samling av ögonblick och känslor ❤️
Oj … vilket inlägg. Så annorlunda, så gripande, så jäkla bra skrivet helt enkelt. Det tog verkligen tag i mig. Hoppas du är okej!
Vilken vacker text!
Tack för en fin och berörande text. <3
Så fint inlägg och fint skrivet!
Det där med Ikea hände mig idag. Min hjärna klarar inte det också. Vill bara betala och gå ut. Börjar nästan gråta av irritation och uppgivenhet.
Tack! Det var ett befriande inlägg. Alla såna där osorterade tankar och ögonblick som man själv bär på, och undrar om man är knäpp, ostrukturerad, eller vad det annars är.
Alla dessa saker som händer en dag, som man inte tänker på, men som förefaller större och mer betydelsefulla när de händer någon annan….
Och jag förstår precis dina tårar rörande din mamma. Jag skulle känna likadant.
Så så fint!
åh <3
åh <3
Oj vad du skriver fint!
Saknar ord. Fasen vad fint.
Jag är så ledsen för din skull, att du miste din mamma. Tänker ofta på det när du skriver om henne. Jga känner igen mig så väl i det här med att överväldigas av tårar, helt plötsligt. Oj, vad det blev “värre” när man fick barn!! Oftast kommer tårarna vid tanken på att något ska hända mina tre barn något, eller mamma och pappa, eller vår hund som just nu är sjuk, eller något annat som en sorglig fil, eller att läsa början på “Bröderna Lejonhjärta” eller om jag försöker sjunga “I en sal på lasarettet” för barnen… En hopplös gråterska är jag! Men övrig tid skrattar jag mycket och högt! 🙂
❤️
Så fint och känslosamt ♥️ skulle vilja skriva något om allt för det var så fint på men då blir det en novell, så nöjer mig med att bekräfta att du inte är ensam om det beteende som Ikeas självbetjäningskassa framkallar.
Jag börjar alltid uppföra mig konstigt, trycker på fel knappar, korten dras med magnetremsan upp och ner och bakochfram, svettas, och får blackout i tankarna när jag står där. Det händer varje gång! Fast att jag vill tro att jag är en ganska vanlig människa som inte är teknikfientlig till vardags. Vet inte varför det blir sådär.
❤️❤️❤️
Sån fin o bra text. Beskriver livet som det är ❤
❤️
Vilken text! Kan inte scrolla vidare utan att tacka för.läsningen trots att jag fattar att min kommentar kommer drunkna i ett hav av andras hyllningar.
Godnatt!
Var inte riktigt beredd på att behöva bli tårögd när jag började läsa inlägget. Blev så engagerad i de korta men händelserika styckena att jag inte ens märkte förrän efteråt att de bara innehöll text. Inga foton. Ändå hade jag fullt av bilder i huvudet av alla scenarion. Så märkligt hur det kan bli. Måste ju bara betyda att du är en mästare på att uttrycka dig i ord ❤️
Presis!
Fint och exakt formulerat av hur jag kände.
Och fantastiska texter, Clara!
Härlig levande text. Mycket poetiskt, rått, varmt, skrämmande, fantastiskt. Tänk att vi får vara med och uppleva det, livet alltså
Aj, klump i magen och tårar i ögonen. Så vackert skrivet. Vårdköerna är ett gissel. Är ju sanslöst att gå och vänta så länge. Högre löner, bättre villkor och mer personal till sjukvården behövs omgående.
?
Det här inlägget fick mig att tänka på dikten Romanska bågar av Tomas Tranströmer. Tack för att du gläntar på dörren och låter oss få en glimt av valv bakom valv oändligt.❤️
Verkligen. Den dikten fick vi i studentpresent av vår svensklärare. Jag hade den på anslagstavlan i mitt rum tills jag flyttade hemifrån. Fantastisk!
Väsentliga, vackra, viktiga och värdefulla utsnitt ur vardagen.
Tack
Jag brukar inte kommentera men din text går rakt in i hjärtat på ett sätt som jag inte kan värja mig emot. Så många viktiga händelser livet innehåller. Så mycket oro och kärlek i det stora och i det lilla. Jag förlorade min mamma när jag var ungefär i samma ålder som du var och jag känner så väl igen känslan av att gripa efter varje uns av information som människor som kände henne bär på. Och varje sådant möte med någon blir som en skatt att bära nära hjärtat.
Hjärta
Sååå vackert… och sorgligt… Skickar kramar <3
Hoppas att jag någon gång får läsa dessa vackra texter samlade i en vacker bok.
Åh Clara. Vad kan man som helt utomstående säga. Tänker på dig och ber för dig.
Det här inlägget berörde på så många sätt! Tack för orden, känslorna, tankarna! Ber för att operationen kommer ske vid rätt tid 🙏🏽
Åååååh, så vackert skrivet. Blev lite tårögd när du skriver om omklädningsrummet.
Åh, vad fint du skriver. Jag blir själv alldeles tårögd när jag läser om den äldre damen. ❤️
Så fint. Livet.
❤️
Vad obehagligt med knöl och hotfull rovfågel. Så ledsamt att behöva sörja sin mamma och så fint att för några sekunder få återuppleva henne genom någon annan. Internetkram!<3
Kanske ett av de finaste inläggen jag läst. ❤️
Tack för att du delade med dig Clara. Jag kommenterar aldrig men har läst varje vecka sen jag var 20, och nu är jag 30. Din blogg är som ett vackert fönster in i en annan värld och jag är så tacksam för att jag för ta del av den. ❤️
Jag hoppas att du ser den här äldre damen snart igen.
❤️❤️
Fint inlägg!❤️
Så fint skrivet! Älskar såna små betraktelser där vardagen öppnar bråddjupet.
Gripande <3
Jag började ett nytt jobb inom vården en gång och kunde inte begripa varför en av alla nya kollegor, en äldre dam, tittade så stint och noggrant på mig. Hon gick i pension några veckor senare och då fick jag veta att hon hade jobbat ihop med min mamma på avdelningen under lång tid. Jag hann aldrig prata med henne ordentligt och jag grämer mig över att hon trott att det kanske inte var lämpligt att ta upp frågan efter att mamma gått bort. Hon visste ju exakt vem jag var och hade kunnat berätta så mycket. På samma arbetsplats jobbade också en kvinna som haft min mamma som handledare när hon gick sin utbildning och hade praktik på sjukhuset. Hon berättade litegrann. Jag känner hur tårarna väller upp av att läsa hur du skriver: Snälla berätta något mer om min mamma. Jag förstår <3
Alltså så fint skrivet Clara, ligger här med min kaffekopp i sängen och snorar och lipar
Fantastiskt skrivet, relaterar och rörs till tårar. Tack för att du fortsätter skriva!
Så rörande och fint inlägg! 😭❤
Log åt allt du skrev, fick tårar i ögonen vid biten om din mamma. Funderade på den där knölen. Så många tankar du väcker.
Kram
Åh gud. Rakt in i hjärtat på allt. Du är så fin på att skriva om vardagens mirakel.
Men åh, Clara <3
Inte kan en fågel ta en icke miniatyrliten hund?? Hände det när Essa var liten valp? Och är det du som har en knöl som ska opereras bort?
Jag får känslan av drömda upplevelser men är inte säker.
Så fint och poetiskt skrivet!
Kära Clara.
Om det är som jag tror, efter att ha läst texten, inte vänta. Bråka, pröva privat, gör vad som helst för att få det gjort.
Vårdskulden för elektiv (planerad) vård är enorm pga pandemin så jag vet inte riktigt vad du tror man kan bråka sig till i dagsläget?
Nej, man kan knappast “bråka sig till något” i dessa tider, men det som ändå kan hjälpa är att meddela om man har möjlighet att komma med kort varsel. Avbokningar för att en patient fått förhinder förekommer inte mindre sällan nu och det gagnar ju alla om det finns möjlighet att lägga in någon annan där. (Sedan kan ju självklart inte alla ordna det så att man kan släppa allt man har för händer för en strumaoperations skull, men då finns ju den “ordinarie” kön ändå där man får sin tid med god framförhållning och kan planera på ett annat sätt…)
Åh, gråter när jag läser. Kämpa på!
Är så tacksam att jag får ha både svärmor (som nästan dog häromåret men tackochlov klarade sig) och min mamma kvar. Som kan komma och hjälpa oss med barnpassning idag när både jag och maken är sjuka av vaccineringen. Har så mycket att vara tacksam över.
Började gråta när jag läste stycket om din mamma. Så fint. Så sorgligt.
Saknar min pappa på precis samma sätt.
Något av det finaste du skrivit, tack♥️
<3
Så himla fint <3
Gertrud vad så rolig på insta.
Här vill jag bara skriva att jag hoppas att allt går bra och fort med knölen. Trots långa väntetider.
Kram
Så rörd av detta Clara.
Vackert, vemodigt o poetiskt.
All lycka till med knölen.
Kram o ha en fin fredag alla där ute
❤️
Vilken text! Tonen! Fantastisk. Det har ju hundra personer sagt före mig, men skriv mer sådana här texter! Du skriver alltid bra, men det gör var helt drabbande. Jag tror många skulle ha stor behållning. En novellsamling? En roman?
Så fantastiskt hur dina texter berör. Tack ❤️ Och till er som undrar och är oroliga så handlar väl knölen om struma i halsen som Clara skrivit om tidigare. Hoppas den inte fortsätter växa lika snabbt! Kram till alla som kämpar med sjukdom idag! ❤️
Vilken otroligt gripande text. Älskar när du skriver om vardagen utan att försköna den, det känns så äkta, så fint. Tack.
Fina beskrivningar!
Ja, så vackert! Tack!
Blev väldigt berörd av händelsen som inkluderade minnen av din mamma.
Hoppas du får en fin helg:)
Förr har du skrivit om hur du kan bli tårögd på bussen av att se alla människor som kämpar i sin vardag. Idag är det vi som är tårögda. Allas våra trötta, kärleksfulla, kantstötta, ömtåliga hjärtan <3
Så vackert i all sin enkelhet! Du samlar så mycket känsla i några korta rader. Tror aldrig jag har sett dig balansera så nära gränsen mellan personlig och privat. Vanligen är du personlig, men nu tassade du in på det privata och jag fick en känsla av att tjuvkika genom ett nyckelhål in på det du inte brukar visa världen. Tack! ❤️
Sån igenkänning om livet❤️ Öppet, sant och så fint❤️
Kram
“Snälla berätta något mer om min mamma” – de orden drabbade mig så oerhört. En stilla men ändå desperat vädjan. Vet precis hur du känner och varför du inte ville att samtalet skulle ta slut.
Det vackraste och mest berörande jag läst på länge. Livet, ack så skört det är ❤️
<3
Otroligt vackert. Hoppas att du inte åt något för att knölen är borta. Hoppas…
Så fint skrivet! Älskar denna typen av texter. Lösryckta ur sitt sammanhang, men säger ändå så otroligt mycket. Känns i hjärtat❤
Du skriver så målande och fint Clara! Skulle gärna läsa en roman av dig!
Det här kan vara det bästa du skrivit någonsin och stycket med damen och din mamma fick tårarna att välla upp i mina ögon också (utan någon som helst personlig koppling till något liknande)
Tack för dina texter!
Åh så fint❣
Hur ska allt detta sluta? Följer dig med spänning.
<3
En text som går rakt in hjärtat och både rör och berör.
Clara, jag hoppas att du skriver en roman någon dag ❤️
Nyförlöst med öppna spjäll – ❤️😭
Så väldigt vackert skrivet! Tårarna kom.
Tack Clara, så fint skrivet. Vårdgarantin gäller trots pandemin och det finns möjlighet att bli remitterad utanför regionen. Om man vill och det känns rätt. Jag ska till Göteborg och operera bort min sköldkörtel.
Tack för en fin blogg!
Så gripande. Känner så väl igen situationen när man träffar någon som kände ens döda förälder. Min pappa dog för 23 år sedan, och jag blir fortfarande så berörd varje gång jag träffar någon främling som kände honom. Man vill höra allt, det är som att famla efter skärvor i det förflutna. Små små bitar som kan komplettera minnesbilden och hålla den levande. <3
När tankar och känslor dansar över tangenterna, det berör ❤
Tack va fint
Jag är 77 år och mentalt och kroppsligt frisk men den nya tekniken gör oss äldre handikappade. Det är diskriminering och stressande.
💕
En av de vackraste texterna jag sett i ett blogginlägg. ♥️
Du skriver så vackert Clara, jag blir så berörd. Känner igen mig i saknaden av mamma, och inser att en liknande händelse jag har varit med om var egentligen fin och inte bara obehaglig.
Som andra redan har sagt det, hoppas jag på att en dag få läsa en samling av texter av dig.
Älskar det här
Blir tårögd när jag läser om din mamma, känner precis samma sak när någon säger något liknande till mig om min egen, och nu kan jag själv se henne i mina egna barn, känns stort men också oändligt sorgligt att hon inte ska få se det själv.
Clara, här är en litteraturvetare och svensklärare som väntar på din roman. Jag tror den kommer. Jag längtar. Ditt språk är helt unikt. Det är så Underbaraclaralidströmskt, jordnära, målande, vemodigt, stundtals ursinnigt som en forsande älv, stundtals mjukt som daggen på marken en tidig morgon, stundtals knivskarpt och vasst som en riktigt bra kniv, stundtals varmt som en sprakande eld i en vedspis. Det är raggsockor, trasmattor och blöta skor blandat med smink, hår, kläder och skor, det är samhällskritik, det är feminism, skolbarn och bebisar, det är böcker, bakning och DIY och vintage. Har läst dig sedan 2010 och jag kommer aldrig sluta. Den här tanten stannar! (Ok jag är 40 men rätt mkt tant ändå o stolt över det)
Tack för dina väl valda ord, Clara.
Så fint 💕
Åh, vad det högg till i mig när jag läste din text. Du hjälpte mig att sätta ord på något som jag inte gjort förut. Det är så svårt att hålla min pappa levande som minne, för att ingen någonsin pratar om honom med mig. Ffa inte om hur han var innan han blev sjuk. Och nu väntar jag mitt andra barn och han är inte här. Och hur ska jag ens kunna berätta för mitt första barn hur han var och hur ofta jag tänker på honom och ser honom när jag får kämpa på att hålla honom levande i mig? Så tack för det, det hjälpte mig att sörja ännu en nödvändig del.
Så fina stunder du beskriver! Kan verkligen se dem framför mig 😊
En fråga om en helt annan sak. Kommer du och Susanne göra någon mer slow-tv i höst eller vinter? Tyckte sååå mycket om det när det sändes i julas förra året. Din blogg är min största inspiration till julen och slow-tvn var verkligen pricken över inte för det. Hoppas du återkommer med svar när du vet 😊😊😊
Kan bara instämma med andra. Så vackert, poetiskt och sårbart. Förstår, som många andra skrivit, känslan då någon pratar om ens förälder. 💖 Tror tyvärr att många inte vågar börja prata av rädsla för hur man ska reagera men det kan vara av oerhörd betydelse för en ju.
Skärvor av verklighet som alltid överträffar dikten <3
Dina texter berör. Men denna berör så starkt att jag för första gången vågar och vill kommentera.
Du beskriver livet! Just som det är och det får mig som läsare att stanna upp och känna, livet.
..och detta är varför jag än efter 10 år älskar att läsa dina texter. Fantastiska kvinna. Fortsätt vara du.
Så berörande inlägg❤
Det var banne mig det finaste jag har hört…
Så fint! 🧡
Otroligt bra skrivet – hjärteknipande 💓
Du skapar gemenskap och stöder många med din text. Mycket styrka till dig❣
Men snälla rara så fint! Skriv en roman för guds skull! 😍
Så fint skrivet! ♥ Säger som fler här i kommentarsfältet, skriv en roman! Skulle köpa direkt!
Så fint och lyxigt att få läsa sådana här texter på en blogg.
Hej! Vill tipsa dig @Clara och alla andra i liknande situation att det finns möjlighet att söka vård utanför Sverige (inom EU) via Försäkringskassan. Allt att läsa finns här https://www.forsakringskassan.se/privatpers/resa_arbeta_studera_eller_fa_vard_utomlands/planerad_vard_utomlands
Rakt in i hjärtat träffade du och fick mig att stanna upp. Tack!
Visste du när du skrev och publicerade det här inlägget hur många varma och positiva reaktioner det skulle ge? På ytan, på rubriken och styckeindelningen, ser det så lättsamt ut. Lite tunt kanske till och med. Men så otroligt vackert både språkligt och stilmässigt. Ditt skrivande är verkligen på topp nu. Fast det har jag å andra sidan tyckt i kanske upp emot ett år vid det här laget. Men det här var ändå nåt annat. Tack för att du skriver och skriver och skriver. <3
Tack for detta, sa personligt!
Tack Clara!
Om du skriver den där romanen eller novellsamlingen kommer jag att ta emot den med öppna armar, som om den var ett barn som lades i min famn. Tack för att du hjälper oss att sätta text till livet.
Jag gråter som en bebis efter att ha läst det här. Tack tack tack för att du delar med dig av din värld, dina tankar och ditt fantastiska språk. Jag blev helt knockad av det här inlägget. OM du skulle få för dig att börja skriva skönlitterärt är vi många som väntar tålmodigt på den dagen. <3
Otroligt, blev väldigt berörd. Tack
Ryser.. jättefint och berörande