Idag ska ni fĂ„ kika in i ett rum jag aldrig tidigare visat. Ett rum dĂ€r jag gĂ„tt loss totalt och verkligen lĂ„tit kreativitet flöda. Jag har inte visat det hĂ€r rummet tidigare eftersom jag kĂ€nt att det varit för privat. Det kanske lĂ„ter fĂ„nigt – men jag har inte velat att alla skulle apa efter mig.

Jag Àr stolt över mitt sÀrprÀglade uttryck. Att jag aldrig kompromissar med materialval, kvalitet eller funktion. Har jag en vision sÄ nöjer jag mig inte förrÀn jag uppnÄtt den. Samtidigt Àlskar jag byggnadsvÄrd och vill pÄ inget sÀtt renovera bort husets sjÀl. DÀrför har jag behÄllit grunden i det hÀr rummet och snarare fokuserat pÄ att förhöja med stylingen.

Skulle jag beskriva inspirationen till det hÀr rummt med nÄgra ord skulle jag sÀga Ilse Crawford, Artilleriet, en gnutta Svenskt Tenn och en skvÀtt norditaliensk piazza. En blandning av designklassiker och loppisfynd. Sköna taktila material, spÀnnande ljuskÀllor och en annorlunda planlösning.

Som alltid nÀr det gÀller god inredning sÄ har det fÄtt ta tid. Tid att kÀnna in. Tid att stÀmma av. Tid att reflektera. Men nu har jag landat.

(Ps FrĂ„gor om fĂ€rgkoder, materialval och inköpsstĂ€llen undanbedes vĂ€nligt men bestĂ€mt. Jag kan kĂ€nna att det blir lite tokigt om alla nu plötsligt försöker göra exakt som mig. Jag Ă€r inget facit till att skapa ett personligt hem. Även om mitt hem verkligen Ă€r personligare Ă€n de flestas).