Hej Clara, kan du inte skriva lite mer om hur det är att ha tre barn? Är gravid med en trea (fem år mellan varje barn) och är så rädd att inte räcka till att jag inte kan känna glädje.

Så skrev läsaren med signaturen C till mig. Och så kan vi ju inte ha det. Det är klart att du ska få känna glädje. Grattis till trean! Det här kommer gå jättebra. Och visst kan jag skriva lite mer om mina tankar om att ha tre barn. Men det blir ju utifrån mitt eget perspektiv. Det är ju det enda jag har.

  • Jag vill börja med att slå fast att du kommer att få mindre tid till dina andra barn när det föds en bebis. Det är matematik. Men det sker succesivt så barnen kommer hinna vänja sig. Första tiden med Ulf när jag mest satt och ammade hade jag ju massa tid för storasyskon som ville komma och gosa, berätta om sin skoldag eller ville att jag skulle se på när de spelade Minecraft. Jag kanske inte kunde jaga dem runt gården i någon lek men jag kunde vara närvarande och det är det viktiga.
  • Och nej. Du kommer inte att få tiden att räcka åt alla tre barn i varje enskild sekund. Ibland går det – men inte jämt. Och det är ingen fara. Det man inte hinner fånga upp vid middagen kan man fånga upp vid sängkanten på kvällen. Att barnen behöver dela uppmärksamheten med någon tycker jag inte är dåligt. Det bara är. Och i mitt stilla sinne tänker jag när jag någon gång får dåligt samvete. –Nej du får inte min odelade uppmärksamhet just nu. Men det är för att jag gav dig syskon. Och de kommer du ha glädje av hela livet, långt efter att jag inte längre finns och kan uppmärksamma dig!
  • Att ha tre barn är skojigt för ibland händer det att man är iväg själv med bebisen och någon säger -Nejmen så söt. Och det är ditt första barn? Och då kan man le blitt och säga -Tredje. Och då känns det som att man är en miljonär!
  • Att ha många barn (särskilt med stor åldersspridning som du har) gör att man som förälder får njuta massa åldrar samtidigt. Jag älskar själv att ha en klok tioåring som lär mig om asatron, bockstensmannen och landskapsblommor. Att ha en charmig ettagluttare som är en riktig clown. Plus en tvååring som fortfarande ammar och tycker att jag är bäst i världen och allra, allra mysigast. Barnen behöver få kärlek, trygghet och uppmärksamhet från mig som förälder. Men det behovet visar sig på lite olika sätt och därför tar det inte energi från exakt samma plats i mig.
  • Att ha tre barn är att ha tre människor boende hos sig som har massa egna inbördes relationer och dynamik som är så otroligt spännande att få följa. Det sötaste jag vet är när Ulf vaknar och klargör att han ska gå och väcka HokkaBetti och så hör jag hur han går in och smäller upp dörren och ropar -Hokka! Betti! Med samma tonfall som jag brukar ha. Och hur de sömndrucket mumlar något till svar. Hur han driver på dem för att stiga upp men hur de istället drar ner Ulf i sängen och använder honom som gosedjur. Dynamiken mellan dem är så otroligt rolig och givande att iaktta. När du känner oro – fantisera om barnens relationer och samspel i framtiden. Inte missunnar du väl dina barn det? Nej jag tänkte väl!
  • Att ha tre barn är att ha en flock. Och det finns fördelar med en flock. Jag är verkligen inte den som nedlåtande säger att “enbarnsföräldrar har det sååå himla lätt”. På många sätt kan det vara tvärtom också. Att ha ett barn ställer andra krav på föräldrarna. Till exempel att leka och att erbjuda barnslighet så det inte bara blir för vuxet och allvarligt. Med tre barn kan man köra iväg hela ungskocken och hojta -Gå och lek med varandra nu, jag vill laga mat ifred! Och åldersskillnaden till trots (eller kanske tack vare) kan de bli riktigt bra lekkompisar.
  • Att ha tre barn kan vara röjigt, stökigt, stojigt. Det tar tid och kraft. Härom natten låg jag med två gallskrikande barn med öroninflammation. Den ena försökte jag amma och den andra strök jag över ryggen. Det var lite svettigt och höggljutt och dåligt sov jag också. Och det var första gången i mitt föräldraskap just den saken hände. Men jag fixade det. Barnen fixar det. Man blir starkare tillsammans!
  • Och när det gäller barn och deras uppväxt kan man gärna tänka på detta mantra. -Det kan bli bra på många sätt! Det finns inte bara en väg till målet. Målet som i förlängningen är att skapa trygga, vettiga vuxna. Barndomen är ju en fasligt kort period. Man kan ha ett, tre eller tio barn. Bo i hus eller hyreslägenhet. På landet eller i stan. I stjärnfamilj eller kärnfamilj. Man kan helamma eller ge tillsskott. Samsova eller sova isär. Har barnen tätt i ålder eller långt ifrån. En del föräldrar är bra på lågaffektivt bemötande medan andra är naturligt eldfängda. Barn klarar mer än man tror och om det bara finns kärlek och god vilja så kommer det mesta att ordna till sig. Du har inte facit. Jag har inte facit. Grannarna har det definitivt inte. Men ert tredje barn kommer med tiden bli en helt naturlig pusselbit i det unika pussel som är just er familj. Det kan bli bra på många olika sätt. Och det kommer bli bra för dig, C

Förresten – här har jag skrivit om hur jag förberett mina barn på att få syskon.