Nu har det hänt. Min äldsta son Bertil har fått sin första mobiltelefon och jag är mamma till ett barn som har en egen mobil med surf i fickan. Jag vet, det är på tiden. Pojken går i fyran och de flesta svenska barn börjar använda mobiltelefon redan i 7-årsåldern. Men ärligt talat tycker jag att det känns lite läskigt.
En fördel med att bo i en by i Västerbottens inland är att vi inte har behövt börja så tidigt. Under de år som Bertil har gått i lågstadiet har han haft ungefär samma bästisar hela tiden. Deras äventyr har utspelat sig längs några få vägar här i byn. Mellan skolan, vårt hus och kompisarnas hus. Försvinna-bort-radien har med andra ord varit snäv. Men mellanstadiet visar sig vara, precis som det låter ett nytt stadium i hans liv och jag känner mig nu lite vilsen som morsa. Tänk om han får se saker i mobilen som han mår dåligt av… tänk om någon börjar skicka taskiga sms… eller bilder! Hur ska jag kunna skydda honom från all skit på nätet?
Jojo, jag fattar förstås att jag inte kan det. Kanske var det länge sen jag var det där skyddet och det blir så uppenbart för mig just nu. Han bär sin mobil med surf nära till hands i fickan och plötsligt är det mycket jag som mobilbarnsmorsa måste förhålla mig till.
När Telia frågade mig om jag ville göra det här samarbetet kring deras familjeabonnemang var det lätt att tacka ja. Det är i princip bara Telias nät som fungerar på ett vettigt sätt här i byn. Jag vet inte hur många gånger min syster och vänner med andra mobilnät stått och balanserat ute på trappan för att få täckning här hemma. Hallå? Hör du mig nu? Hallå… nähä. När mitt barn nu fått sin första mobil är det viktigt att han och jag verkligen kan nå varandra och att vi hör ordentligt när vi ska prata. Det känns tryggt att Telias nät rankas som Sveriges bästa! Här kan du läsa mer om Telias familjeabonnemang som är Sveriges populäraste. (Just nu kan du tex lägga till en extra användare för 99 kronor/månad)
Jag är glad över det här samarbetet och särskilt intresserad av det som Telia kan ge mig, Jakob och barnen ihop som familj. Med Telias familjeabonnemang har Jakob blivit familjens huvudanvändare, och nu kan en efter en i familjen hänga på samma abonnemang som extraanvändare. Det betyder att Bertil får lika bra villkor som Jakob. Alla får sitt eget mobilnummer, alla får lika mycket surf och sen hamnar hela familjens mobiltelefoni på en och samma faktura.
Vi vuxna räknar sen krasst med att Folke (den betydligt rörligare lillebrorn) så småningom behöver en egen mobil eller kanske en mobilklocka nu när storebrorsan fått en. Då kommer också Folke kunna kopplas in som en ny extraanvändare i samma familjeabonnemang. Toppen för en orolig förälder som vill hålla koll!
Finns det inget jag som förälder kan göra för att dämpa den oro som finns? Jo. Som abonnemangets huvudägare kan jag se över funktionerna för barnen. Det finns till exempel automatiska spärrar mot betalsamtal, funktioner för att begränsa surfmängden och annat ifall livet som mobilbarnsmorsa skulle bli för läskigt.
Men nu vill jag faktiskt få ett gott råd. Hur gör ni andra? Vet att många av er som läser själva har barn i de här åldrarna och jag undrar hur du som förälder gjort för att lyckas släppa kontrollen i lagom takt (och inte bita ner naglarna)?
87 svar
Hej,
Jag förstår din oro! Är ju mitt uppe i det själv.. Har två flickor (6 och 9 år) och det har blivit någon slags upptrappning.
Först fick de en mobil utan simkort, dvs bara Wi-Fi, typ vid 6-års åldern. Sen fick den stora ett simkort när hon fyllde 8 och började röra sig mer fritt.
De tittar på SVT Barn och har ett spel som jag tycker är ok.
Sociala medier avvaktar jag med så länge det bara går.
Mitt barn fick en telefon som 8-åring, är 10 nu. Vi har nog relativt strikta regler, när jag jämför med kompisarna! Inga sociala medier utom Youtube (och där har hon inget eget konto och jag kollar historiken). Appar som TikTok, Snapchat etc kommer inte på fråga på många år än, det är lätt att hänvisa till att apparna faktiskt har en åldersgräns och den respekterar vi.
Dessutom har jag installerat Google Family Link på alla barnens enheter och min egen telefon. Där styr jag deras aktivitet och begränsar skärmtider och tider när telefonen ska vara avstängd, samt vilka appar som får användas. Toppenbra 🙂
Så sunt det låter. Har inte själv barn i den åldern men jobbar som lärare på en grundskola och märker att allt kryper ner i åldrarna. Blir riktigt chockad när jag hör jur många elever i min klass (8 åringar) som har snapchat och tick tok. Tror absolut man kan vänta med social medier, pratar mycket med mina elever om åldersgränser och varför de finns. Har blivit mycket mer av undervisningstiden som går till prat om källkritik, schyst användande av nätet m.m än förr.
Nu är iof mina barn äldre. De är 16 o 23 år. Men jag har varit en ganska tråkig mamma som lät barnen ha enkla mobiler utan surf länge. Dvs gamla knappmobiler. Då kunde de ringa o sms mig och jag dom. Ville de surfa blev det på plattan hemma.
Men sen fick även jag ge mig så runt årskurs 4-5 fick de smartphones där jag spärrade abonemannget så att inga extra köp eller kostnader gick att lägga till. Sen har de inte fått ha konton på sociala medier förräns i högstadiet. För det var på de sociala medier som alla konflikter i skolan startade. Barnen förstod inte att språket har nyanser utan minsta lilla så spårade chattandet ur där och det blev han sa, hon sa och så kunde det hålla på i evigheter. I högstadiet han de bli lite mognare och gick bättre att förklara att om någon skriver något så kan det ibland låta hårdare än vad som avsers och då är det bättre att reda ut det irl än via chatt!
Våra barn fick inte mobil innan de började på högstadiet då det var längre dit och deras umgängeskrets utökades till barn vars föräldrar kände och kunde sköta kommunikationen via min telefon. De hade surfplatta hemma innan dess.
De flesta sociala appar har ju en åldersgräns så det har fått styra när de har fått använda dem.
Vi har många diskussioner om hur man använder sociala medier och vad som är rätt och fel.
Vi har använt family link! Jag vet inte riktigt hur det funkar, för det är inte jag som är den tekniska i vår familj. Men iallafall så kan vi därigenom styra vilka tider telefonen är upplåst (så inte barnet blir väckt av ett sms tidigt på morgonen, eller ännu värre mitt i natten..), hur lång tid sammanlagt barnet får använda enheten per dag (då har jag lite kunnat släppa när det kollas barnprogram på mobilen, för jag vet att till slut tar tiden slut om inte barnet hunnit tröttna, samt så måste vi godkänna innan barnet kan ladda hem en app. Vad gäller snapchat så fick faktiskt äldsta det i våras när det blev tydligt att det var så hennes klasskompisar kommunicerade. Då gick hon i sexan. Nu i höstas när hon fyllde 13 så provade vi att ta bort family link på hennes enhet. Då laddades det hem både instagram och tictoc. Men med tanke på att hon fyllt 13 kunde jag inte längre hänvisa till åldersgränsen. Iallafall, en dryg månad efter 13årsdagen återinstallerade vi family link då vi märkte att sömnen blev lidande av att telefonen fanns tillgänglig, och att hon knappt var närvarande ens när vi var i samma rum för att dessa sociala medier uppslukade henne totalt. Dock har hon nu telefonen upplåst längre, samt har längre total tid att använda den, än vad lillasyster har. Genom family link går det även att begränsa hur lång tid olika appar får användas per dag. Detta har vi inte använt mycket, men det är en bra funktion om man t.ex. vill begränsa spelandet av vissa spel, men inte tycker det är ett problem att andra appar används..
Min stora är prick som Bertil. Vi kör familjedelning via Apple, då får jag förfrågan om alla köp via min telefon och kan lägga in schema för skärmtid. Så när det inte är skärmtid funkar bara sms, telefon, Storytel och Spotify typ. Har sagt ok på tiktok och snapchat men bara dolda konton med endast människor som hon känner i verkligheten som kontakter. Det funkar rätt bra ändå, vi kollar igenom Tiktok ihop och pratar om vad som händer där så det känns lugnt. De kommunicerar så mkt med varandra via telefonen och det är härligt att se.
Att barnen känner förtroende och att man pratar tillsammans är alltid bästa skyddet. Tycker det låter som vettigt ang Tictoc.
Ja det är läskigt att låta barnen ha mobil. Vi använder Google family konton till barnen för att hantera tid med appar och kunna ha koll på användning och var mobilen är. Finns smarta funktioner som att jag kan sätta scheman på när den ska vara låst på natten. Kunna få mobilen att ringa högt så vi hittar den. Blockera eller begränsa tid på appar samt att helt kunna låsa mobilen. Ge extra speltid mm. Enda nackdelen är att de inte kan installera YT music med barnkonton
Har en pojke i 4an och en i 3an. Vi köpte en ”gam”-Nokia för flera år sen till dem pga bra med telefon. Däremot behövde vi inte bekymra oss om internetbiten. De har egna surfplattor istället och får inte vara på sociala medier. Det är en källa till så mkt skit. Men våra barn frågar heller inte om det ännu så länge så då blir det ju inte ett problem. Jag förstår verkligen dilemmat då barn kommer hem och säger att ”alla andra får ju” och att de vill känna sig som en del i den gemenskapen. Undrar just när den dagen kommer… längtar inte…
Jag låter min 3 åriga dotter titta på sin egna surfplatta så mycket hon själv vill. Jag ser det bara som ett sätt för henne att lära sig och utvecklas.
Brukar inte ge andra fult fungerande föräldrar råd. Men jag jobbar som fritidspedagog och är mamma till en tonåring. Det jag ser bland de yngre barnen på jobbet. Det är att de saknar guidning i vad de ser på exempelvis tiktok. Där dyker mycket men också mycket dåligt upp. Den super hypade Netflix serien. Squidgames är ett skräckexempel. Det florerar klipp från den brutala serien på tiktok. Det är inte sextonårsgräns på den serien på Netflix utan anledning. Sen har appar som tiktok, Instagram mm en åldersgräns. Det finns anledningar till det också. Men sen är det inte bara negativt med mobilen och surfplattor. Det är en trygghet när de får allt större områden som de rör sig på. Det finns ju fördelar med att kunna platsdela. Alltså inte övervaka bakom deras ryggar. Men ha det som krav ibland. När det är extra kallt ute mm. Ifall något händer och han behöver hjälp. Sen finns mycket bra serier på UR om källkritik mm. Riktat till barn.
Vad är grejen med Squidgames? Jag jobbar på kulturskola där nästintill varenda 9 åring sett serien eller delar ur den. Min barns kompisar vill titta på den tillsammans med mina barn. Jag har sagt nej. Serien är superbrutal. Vad är det som händer? Har föräldrar helt slutat bry sig om vad barnen konsumerar. Mött många föräldrar som bara rycker på axlarna.
Håller med, vad är det som händer! Nu har jag inte träffat på någon nioåring (än) som sett serien men 10 – 12 – åringar och det tycker jag är skrämmande.
Gällande Instagram, TikTok och Snapchat, så har vi kört nej på samtliga. Håller med Emma här nedan som skrev Avvakta… Servera inte ett helt dukat bord utan se först vad som ”behövs”. Att ringa, messa, kanske lyssna på musik och surfa lite räcker långt.
Clara, har du förresten sett Friends och Telias mobilkörkort? ( https://friends.se/telia-och-friends-lanserar-mobilkorkortet/ ) Läste om det häromdagen men inte kollat upp det än.
Förstår och delar din oro, världen är hård där ute! Sen är det såklart bra delar med att ha mobiltelefon och surf oxå… men ändå… Puh!
Vi kör som flera andra här Family Link. Då kan jag ”styra ” barnens mobiler från min egen. Reglera skärmtid (tex låses mina barn telefoner halv åtta på vardagskvällar så dom får tid att slappna av utan tjat om skärm), reglera hur lång tid de har om dagen med varje app (tex youtube, där är maxtiden en timme), blockera appar jag inte gillar, ställa in en åldergräns för vissa appar samt att jag kan följa ungarna med GPS, så jag ser när dom är framme i skolan, halvvägs hem osv. Skitabra!
Avvakta och se hur pass intresserad han är av att använda sin mobil och se vad han vill använda den till. Min dotter på 9 år är rätt ointresserad och hennes mobil är oftast urladdad. Hon kollar mest på program från svtplay om lillebror kollar på annat på teven och messar ibland en kompis för att kolla om de kan leka. Storebror på 12 år använder sin mobil mycket men är ointresserad av sociala medier, han kollar mest Youtubers som spelar datorspel och har kontakt med kompisar.
Intressant det här och svårt. Mina barn är stora 15 och 19 så de hade av naturliga skäl aldrig smartphones när de var små. Det fanns inga.
Spontant kan jag tycka att många får tillgång till internet väldigt tidigt. Det är alltså inte telefonen i sig jag tänker på, att kunna nå varandra är ju jättebra, utan alla sociala medier Snapchat, TikTok osv.
Jag tänker att man inte kan eller bör hindra användandet, det finns mycket roligt och kreativt utöver det som oroar en förälder. Prata med barnen om vad man kan råka på. Det gäller ju även surfandet på dator hemma, inte bara på mobilen.
Kruxet är att det blir så extremt lättillgängligt men en mobil, allt finns i fickan!
Som sagt, prata om det. Mellanstadiebarn är kloka, insiktsfulla och vetgiriga. Det känns som en lagom ålder att ge den här friheten.
Vår yngste (14 år) fick sin mobil i 9 års åldern. Det har fungerat bra, men viktigt att prata om nätet och att man inte får berätta vart man bor osv. om någon frågar. Vi har också pratat om hur lätt det är att barn exponeras för porr, i alldeles för tidig ålder. Grooming har vi också pratat om med vår 14-åring. Det behövs pratas mycket och att barnen/tonåringarna kan komma och berätta om det inte känns bra.
Jag får ett meddelande varje gång 14-åringen försöker ladda ner en app, eller om ngt kostar. Kan vara bra att ha möjlighet, annars kan det bli dyrt. Innan vi lade in ”godkänna möjligheten” så köpte han ngn sak i ett spel, för att komma vidare i spelet. Det blev någon hundring …. vi lärde oss av det och gick vidare.
Självklart måste man också ge barnen (när de blir lite äldre) sitt eget space. Ge lite mer och mer frihet, om barnet klarar det. De har många kompisar där ute på ex snapchat osv.
Det är inte lätt, men viktigaste är prata och informera osv. Vara nyfiken, inte lägga sig i, men fråga och visa intresse.
Min dotter (lika gammal som Bertil) har haft sin mobil i något år. Hon har inga sociala medier så som instagram, snapchat eller tiktok, men hon gillar att kolla på youtube. Vad jag vet har hon inget intresse av att använda tex tiktok, och dessutom har väl alla sociala medier som kräver ett konto 13-års gräns? Så oavsett vad hon eller jag tycker är det emot användarvillkoren att hon ska ha ett eget konto.
Vi bor i Göteborg så min dotter har med sig sin telefon till skolan, för att kunna höra av sig (hon skickar sms) till mig eller sin pappa när hon är på väg hem. Hon har oftast med sig mobilen om hon är ute med kompisar, eller hemma hos en kompis, främst så att vi ska kunna ringa när hon behöver komma hem. Hon kan förvisso klockan men vem håller koll på vad klockan är när man leker och har roligt?
Ett populärt användningsområde för mobilen nu under pandemin, när hon inte kunnat träffa sin bästa kompis (hennes kusin som bor några mil bort) som vanligt, har varit att hon ringt sin kusin och haft honom på högtalartelefon samtidigt som de har spelat Roblox tillsammans. Innan pandemin träffades de ofta och satt med varsin platta i en soffa och spelade tillsammans, snackade om vad de gjorde i spelen, visade skärmen för varandra, delade upplevelsen av att spela. Så när de inte kunde ses på samma sätt längre så var mobilen guld. Några av hennes vänner har hennes nummer och ringer ibland och frågar om hon vill leka. Och det är toppen!
Har barn på 9, 7 och 6. Den äldsta fick mobil i julklapp när hon precis fyllt nio, då var hon sist i klassen och hade längtat. Hon fick en telefon utan surf. Det betyder förstås inte att jag inte behöver förhålla mig till internet – barnen tittar en del på klipp på youtube tillsammans och ibland hör jag att de sett något vi behöver diskutera. Men det gör att hon inte alltid har med sig sitt internet, inte behöver förhålla sig till appar som är gjorda för att vilja ha mer av, att vi håller lek&rörelse-delen av tillvaron vid liv lite till (hoppas jag). försöker ha mycket tid utan skärmar med stora och små gemensamt, då kommer många samtalsämnen fram.
Jag har inga egna barn, men jobbar som fritidspedagog och så har jag en bunt av kompisarnas barn.
Det finns så mycket på nätet, i sociala medier-appar och i spel, som barnen upptäcker och lär sig så himla mycket snabbare än vi vuxna. Det är svårt att hantera, men jag tror att det är bra att utgå från att vi alltid är minst ett steg efter när det gäller vilka plattformar och funktioner barnen använder. Utgår vi från det blir det naturligt att prata med barnen om deras användande på ett sätt som är mer naturligt nyfiket, att vilja lära sig och intressera sig, mer än undervisande och pekpinnigt.
Att begränsa och förbjuda kan säkert kännas lockande, men det riskerar att göra att barnen hamnar utanför en del av det sociala livet i deras vardag. Känner man att förbud för någon app/spel är nödvändigt kan det vara en idé att prata med andra föräldrar om det också – både för att ”men alla andra” inte alltid är helt sant och också för att kunna försöka ha en gemensam hållning som inte stänger ute något barn.
För yngre barn tycker jag att det är en god idé att kräva att de ska adda sina föräldrar/låta föräldrar följa dem på sociala medie-appar. Men när de börjar komma upp i tonåren tänker jag att barnen kan bestämma själva om de vill ha det mer privat där, det är ju en naturlig del av att bli äldre.
Jag tror att det är viktigt att låta barnen, när de är stora nog, ha sitt privatliv. Även på nätet. Men att man har ett öppet, tillåtande och pågående samtal kring mående, relationer och händelser både i vardagen i skolan och på nätet. Det är inget man kan börja med när barnen får mobil, utan det behöver man lägga grunden till redan från början. Har man den grunden och känner sig trygg med att barnen kan komma och prata om saker, glada eller jobbiga, utan rädsla för att man som förälder ska reagera med ilska, även om barnen gjort något dumt, så har man redan det viktigaste för barnen säkerhet. Gör det till en naturlig del att prata om vad som hänt under dagen/veckan och inkludera spel och sociala medier i det.
Och snoka aldrig i barnens mobiler! Är du väldigt orolig eller vet att något hänt som du behöver kolla, prata med barnet och kolla det tillsammans!
Så bra kommentar! Tack för att du delar dina tankar som jag tycker verkar väldigt vettiga.
Min son fick sin första mobil nu när han började trean. Då hade de flesta i hans klass haft en längre tid och vi kände inte att vi kunde stå emot längre. Annars hade jag gärna väntat lite till. Sociala medier är strängt förbjudna här, det förekommer alldeles för mycket skit där anser vi. Detta vill vi skydda honom från så länge som möjligt. Sonen använder sin mobil väldigt lite och glömmer den oftast hemma. En aning frustrerande då han fick den mycket för att vi ska kunna nå honom snabbt när han försvinner iväg med kompisar.
Kan rekommendera att läsa Maria Dufvas böcker – hon är kriminolog, föreläsare och författare och har skrivit mycket om Internet i relation till barn och ungdomar. Hon har även ett instagramkonto med mycket värdefull information och aktuella diskussioner:
https://www.instagram.com/mariadufva/
Mvh
Mia
ja!! Så hette hon, jag skulle tipsa men glömde bort hennes namn. Vi har nyligen skaffat porrboken och jag häpnar när jag läser. Barnen idag utsätts för så mycket skit. Skrämmande.
Dottern på 10 fick första mobilen nu för några månader sen. Innan vi köpte så läste vi värsta bästa nätet av Maria Dufva tillsammans, och det var så bra! Då vet vi att hon har lite bättre koll och förstår risker som finns. Hon har inga sociala medier ännu, nöjer sig fint med att kunna skicka meddelanden till kompisar, bestämma lekdate och ringa kusinerna.
Mycket bra kommentarer ovan. Vi är också noga med att telefonen ligger i köket under natten, för att inte störa sömnen. Generellt har vi tänkt att det är bättre att sätta hårda regler först, och sedan släppa på dem, än tvärtom.
Vi har f-Secure till våra barn 15 o 12 år på alla deras enheter, mobil dator I-pad r igenom kan vi blocka porr, våld o annat olämpligt. Vi kan även reglera tider o appar. Har väldigt tidigt valt att pratat om nätmobbing, grooming o liknande på nätet…men givetvis på en nivå som är anpassad. O sen det viktigaste att vara nyfiken o intresserad av det som det gör på nätet…ställa frågor o funderingar.
Något jag vill rekommendera alla är att titta in på Säkra varje unge finns på insta o har även en egen hemsida. Super informativa o utbildande om ungas vanor på nätet o hur man som förälder kan tänka o hjälpa sina barn att inte exponeras för porr o våld på nätet
Tyvärr känns det som ett övergripande grupptryck som inte går att bryta. Ger en förälder efter så får nästa göra det osv. Barns hjärnor behöver inte dopaminkickar och de utvecklas sämre av det. Hur är det med er som har barn som utvecklat beroendebeteende? Spelberoende, beroende av kickar. Förlåt neggigt inlägg, mina barn ska också få ipad i julklapp (5 och 8 år!) men de kommer inte få tillgång till surf eller obegränsat med tid på plattan. Den enda orsaken de får ipad – är för att inte hamna utanför och att deras kompisar har ipads.. Hur är det med er som har barn med npf, de riskerar att utveckla beroende mycket tidigare. Hälsningar foliehatten.
Hej!
Jag har NPF och har barn med det såklart. Dock inga ”svåra” varianter så det skiljer sig säkert åt. För oss alla så kan skärmen vara vila från andra intryck. Vi gillar alla spel t.ex. Men. Som du säger så håller jag verkligen med om att barn ska hållas borta från den här snabba belöningar-kulturen i spel och annat. Så vi har modererat hårt sedan barnsben. Aldrig de här snabba pang pang nickelodeonprogrammen. De får titta på barnkanalen. Mjuka, lugna saker. Vi vilar vid TVn, sen är det slut och då gör vi annat. Viktigt att vila hjärnan också genom fysisk aktivitet och att stänga av skärmen en stund innan de ska sova. De får bara spela spel som är av en viss sort och ok för åldern. Aldrig det här verkliga våldet eller typ Candy Crush. De får överhuvudtaget inte spela eller se på våld eller sådant som är avsett för äldre. Är det 18 år på ett spel får de spela det när de fyller 18 år. Vad andra gör har inte med oss att göra. Det är Pettssons uppfinningar, legospelen som handlar om pussel och problemlösning. Pokémon go. Kreativa spel där man bygger osv. Vi spelar även bräd och kortspel så inte bara skärm. När dottern var fyra hade hon svårt att sluta spela, då pausade vi det ett tag. Det var för svårt för henne just då att hantera tv-spelet. Tycker inte att man behöver ge efter alls. Våra barn har aldrig haft ipads. Däremot en av våra gamla telefoner som speltelefon och mycket mer tv-tittande. När dottern fick Lego superhjältar så spelade vi det tillsammans varje eftermiddag i kanske två veckor? Jättekul!! Sen när vi spelat igenom det så räckte det med en gång i veckan men man får utgå ifrån hur ens barn är. Vi hade inte problem med att stänga av. Gällande egna telefoner så är dottern nu åtta och har ingen egen. Kompisarna ringer varandra på våra telefoner, funkar lika bra. De är barn en kort stund och den tiden kan vi styra över, låt oss göra det och samtidigt njuta av det roliga med ett riktigt härligt spel.
Mina barn har mobiler men inga sociala medier. De har tack och lov inte varit särskilt sugna på det heller. Det är mest Minecraft, spelchat med kompisar och ”jag ska bli youtuber” över det hela. Men youtube filmerna består av 2563367 miljoner filmer på deras Minecraft gubbe som springer runt, helt ofarligt känns sånt.
Har en son som är jämngammal med Bertil. Han har haft en telefon ca 1,5 år, bor i stan så nödvändigt om jag skulle våga låta honom överhuvudtaget gå ut själv…
Han använder den till att ringa och smsa kompisar och spela Pokémon och nåt annat spel. Inga betalspel utan att jag måste godkänna. Filter på, så att inga vuxensidor kan komma upp. Inga sociala medier men efterfrågar det inte heller. Har en stående skärmtid på 1 timme per dag. Sen går det att smsa, ringa och lyssna på spotify obegränsat. Att lyssna på musik tycker jag inte behöver begränsas… när vi är på landet en helg eller lov så stänger vi av och lägger undan mobilen mest hela tiden. Detta funkar fint för oss!
Min äldsta går i fyran och har nu fått en applewatch med simkort. Supersmidigt att veta att han alltid kan nå oss och att kunna börja låta honom gå hem själv och sånt. Sliper sociala medierika ett ständigt tillgängligt internet. Han har snake på klockan 😂 Telefonen som hör till är min gamla. Den ligger hos mig och använda aldrig av honom. Vi kör frihet tills vi eventuellt ser om det behöver regleras och då får han reglera. Efter några dagar valde han att själv ändra startbilden till bara en klocka och sätter självmant in skolläge när han är i skolan. Jag kan styra allt men har inte behövt. För mig är det viktigt att han få utforska själv, lära sig, göra fel och dra lärdomar av det. En månad in och jag kan enkelt säga att detta har varit en superbra idé. Jag hajar att detta är funkar för alla men det har funkat för oss.
Så mycket bra råd i den här tråden! Tack, de behöver jag! Den där klockan har vi också funderat på, låter som en bra första lösning.
Vi har en mobillös tioåring som går i fyran. Vi bor i en närförort till Stockholm och han går själv till skolan och alla aktiviteter och hittills har det funkar fint för just oss utan telefon, men då ”får” han bara göra aktiviteter som är på gångavstånd. Han säger förstås att ”alla andra” har egen mobil sedan evigheter, men när man kollar runt med andra föräldrar verkar det vara drygt varannan. Skulle gärna se att fler föräldrar vågade stå emot- om ens barn inte har nåt mer logistiskt för sig, typ byter bussar långt bort och sånt, eller ens barn har sin skolvardag långt från hemmet.
Den knäppaste konsekvensen av lite oreglerat mobilanvändandet där vi bor är att man på fritids får använda telefonen hela eftermiddagen utom en timme. Fritidspedagogerna säger att det här beror på att barnen ju har telefoner och skulle gå hem om de inte fick surfa/scrolla/spela. Men också att de har svårt att locka barnen med mobiler till aktiviteter. Och detta gör förstås fritids otroligt mycket tråkigare för de andra barnen som i slutet av dagen är en rätt decimerad skara. Men det känns deppigt att se barnen gamnackade över sina telefoner, medan personalen spelar pingis med två- tre barn.
Nu ska vår tioåring börja åka tunnelbana en kort sträcka till musikskolan så då blir det nog en mobilklocka – om det skulle uppstå något problem.
Så himla tråkigt och dåligt av fritidspedagogerna! Det är tyvärr inte en helt ovanlig inställning hos de som jobbar på mellanstadiet, jag har haft kollegor med samma uppgivna inställning. Men det är inte sant att barnen inte vill vara på fritids om de inte får sitta med mobilerna. Det handlar om att erbjuda bra och lockande verksamhet. Prata med rektorn om att verksamheten på fritids behöver ha bättre kvalitet!
Nu är mina barn 14 och snart 19 så jag förstår vad du går igenom och vad som kommer.
Våra barn fick mobiler i 10 årsåldern också. Till att börja med hade vi full tillgång till deras mobiler och de visste att vi kollade den då och då, oftast tillsammans med barnet. Vad hade de varit inne på, vad hade fått skickat till sig etc. De fick börja med att ha ett låst Instagramkonto och allt eftersom vi såg att de kunde sköta det på ett bra sätt och med en öppen dialog om vad som kan hända på nätet och vad de då ska göra har vi utökat med andra sociala medier. Nuförtiden kollar vi inte deras mobiler längre men pratar fortfarande om vad som kan hända och vad de ska göra om något händer.
Vår äldste fick en egen mobiltelefon när han började gå hem efter skolan istället för att gå till fritids, han gick i trean då. Dessutom var han mobbad i skolan så han behövde kunna ringa till oss.
Vi hade också Telias familjeabonnemang då, nu har vi dock bytt till Telenors familjeabonnemang som funkar ungefär likadant.
Lillebror var ju fullt medveten om att storebror hade gått i trean när han fick sin mobiltelefon så det ville han också få. Alltså har båda barnen varit i 9 årsåldern när de fick sina telefoner.
Vi använde appen Family Link där vi kunde styra barnens tid, vad de kunde göra osv. Den har varit jättebra kan varmt rekommendera den. Nu är våra barn 11 och 13 år så nu har vi släppt lite på det. Däremot så har vi sagt åt barnen att vi alltid kommer att ta deras telefoner och titta igenom dom ibland pga vi är rädd för att de ska råka illa ut. Vi läser inte sms eller ngt sånt utan vi tittar efter vem som skickar till dem och när det skickas sen tar vi alltid en diskussion med barnen som då sitter bredvid oss när vi tittar igenom telefonen.
Eftersom storebror har varit mobbad så är jag livrädd för att något sånt ska hända igen, att någon skickar elaka saker till honom eller lurar honom osv. Lillebror använder mest sin telefon till att spela på eller titta på Youtube.
Men det är skönt att kunna nå de hela tiden och se var de befinner sig för det kan man se i Family Link. Family Link funkar oavsett om man har Android eller iPhone. Jag har iPhone medan resten av familjen har Android.
Min äldsta dotter är 10 år och jag ser inget behov av mobil för hennes del än på ett bra tag. Ibland frågar hon om hon kan få en, men när vi säger att hon kommer att få en den dag hon verkligen behöver det så brukar hon nöja sig med det. Varför skulle hon behöva ha en redan? Via ipad hemma kan hon ha kontakt med sina vänner och i skolan träffar hon ju dem fysiskt så då behöver hon ingen telefon.
Jag är väldigt skeptiskt till hur utvecklingen gått vad gäller detta och skulle gärna se att fler föräldrar vågade stå emot grupptrycket, för barnens skull.
Det är såklart olika när behov uppstår, mina barn 8 och 10 är själva hemma regelbundet och behöver då kunna ringa oss och pga ingen hemtelefon är ju mobil alternativet. Vårt internet lägger ner då och då så vågar ej lita på att ringa via wifi från iPad. De cyklar ett par km genom skog till kompisar där ingen finns att plinga på hos om de får punka eller liknande. Likaså åker 10-åringen buss till träningen osv och även om jag gjorde det utan mobil i den åldern känns det knasigt att hon inte ska ha en när tekniken finns. Om bussen inte kommer eller sånt.
Så för oss var att ”stå emot grupptryck” inget alternativ eftersom vi såg ett behov och gav dem telefoner tidigare än vi egentligen tänkt just pga nyttan med dem inte utifrån något grupptryck.
Våra barn har fått telefon i tioårsåldern, när de börjat fyran, för att de rört sig ute utan oss då, dvs vi har släppt av dem på träningen eller de har åkt tåg eller buss och vi har velat att de skulle kunna nå oss. Dock har deras första telefoner varit gamla, knapptelefoner till de två äldsta och en så gammal smartphone till trean att hen inte kunde göra mycket mer än att ringa och smsa ändå. Sedan har de fått smartphones när de fyllt 12. Hade de inte rört sig ute utan oss hade vi kunnat skjuta på det längre (dock är detta några år sedan nu)
De spelar på sina telefoner, kollar på youtube och pratar på Discord, och vi pratar med dem om farorna.
Mina barn på 10 och 8 år har inga mobiler och heller ingen iPad. De får låna våra datorer hemma och så har vi hemtelefon. Funkar bra, fast de önskar ju sig mobiler så klart men oftast inget tjat. Ringer till kompisar på hemtelefonen om de vill spela ps ihop osv. Om något år eller så när den stora ska byta skola så kommer hen få mobil. Själv är jag uppväxt utan mobil och jag tog mig både hem från skolan, till kompisar, in till stan och pratade med kompisar i telefonen. Jag tänker att det är konstigt att de som var barn och unga med mig klarade oss så förträffligt i vardagen utan mobiler ! Har tom kompisar som blev programmerare osv fastän de inte var uppväxta med datorer, hur är det möjligt (ironi)!
Jaa, HUR va det möjligt? (ironi)
För samhällen är ju oföränderliga……
Tipsar om boken ”Värsta bästa nätet” av Maria Dufva. Som tar upp en massa bra saker och som kan läsas tillsammans med barnen.
Våra barn har fått mobil mellan 8-10 år, men inte fritt användade/surfande/spelande. Jag förvånas av att så många barn som får mobil också får spända den när dom vill, för dom är alldeles för unga för ett sånt ansvar.
Jag jobbar som lärare på ett högstadium och möter varje dag många elever som har missbruksproblematik när det gäller dator och mobil. Fruktansvärt tragiskt. Det är då klart en räddning för många utsatta.
Lite äldre barn (båda går på gymnasiet nu), men förstår din oro och har väl inte släppt oron helt och hållet även om det kanske är dags. Vi har varit förhållandevis sena med att förse barnen med mobiler och inte sett behovet även när många (men inte alla) i omgivningen redan hade. Har också hållit någorlunda på åldersgränserna för olika sociala meder, även om många av barnens kompisar gjorde annorlunda. För det äldre barnet har mobilanvändandet inte varit något större problem, där har oron och begränsningarna mest gällt datorspel. Nu när barnet börjar närmar sig vuxenlivet, så har han själv börjat begränsa datorspelandet, delvis tappat lite intresse och delvis kanske insett att varför det är bra att begränsa spelandet och det känns bra. För förr eller senare måste han ju själv reglera det även utan vår hjälp. Det yngre barnet pratade för några veckor själv om hur mobilen ibland stod i vägen för pluggandet. Att det kunde hända att hon inte kommer igång med pluggandet som hon tänkt eller plötsligt upptäcker hur hon sitter med telefonen i handen igen när hon egentligen satt och pluggade. Vi pratade om hur viktig den insikten är, vad hon kunde göra för att undvika att hamna där och att även vuxna kan behöva strategier för att hantera sitt mobilanvändande. Idag kom hon självmant och bad mig ta hand om hennes mobil en stund, eftersom hon kände att det inte fungerade att koncentrera sig på skolarbetet med den i närheten. Utöver detta är jag glad att båda barnen under åren i mellan- och högstadiet har gått i en skola där mobilerna inte har fått användas när det passerat grindarna till skolområdet. Det har gjort att vi har haft mindre anledning oro för vad som kan hända på sociala medier och att barnen i skolan faktiskt har lekt och pratat med klasskamrater i stället för att sitta längs väggarna i korridoren med var sin mobil i handen. För det var precis den synen som dottern möttes av varje vecka när hon gick till sin lektion i en annan skola.
Min son fick sin mobil vid 8 år, användes då mest till Pokemon,ta kort och då låg den ganska orörd tills han var 9 drygt. Vi använder Family Link som jag ser att andra gör också där vi som föräldrar har inblick i vad han laddar ner och tidmässigt reglerbart: sätta på, ge begränsad tid inom klockslag, ge xtra tid utöver eller stänga av. Vi har även igång GPSen så vi ser vart han är när den är igång. Vi får även notifiering när han laddar ner spel gratis då vid betal måste han fråga om lov. Blockcraft, Fifa spel är det som är mest populärt nu hos honom. TicToc är inget rekommendera till någon inte ens vuxna, finns mycket på nätet om som rekommenderat emot.
Vår äldsta är 10 och har ingen telefon än men de allra flesta av kompisarna har. Jag har frågat om han vill ha en men han tycker inte att det behövs. Han får spela på våra. Dock börjar jag tycka att det vore bra om det fanns en telefon hemma när han är själv som det går att få tag på honom med, så det blir kanske en utan surf ett tag.
Min son Vincent som är 10 år tittar sällan på sin mobil då vi är noga med att den är till för att ringa och smsa. Han har nog haft mobil sedan 7 års åldern. Han har haft mobil för att ringa om han är ensam hemma eller borta hos en kompis. Att kolla youtube och liknande får han göra på sin platta istället. Han får varken ha tiktok ,instagram eller snapchat ännu.
Håller med om att det kan vara bra att ha en mobil även när man är yngre, för det kan ju faktiskt hjälpa dig som mamma att veta var dina barn är. Inte på ett överbeskyddande sätt, men för att veta att de mår bra. Jag har själv behövt ringa efter mina föräldrar när jag var liten och är tacksam för att jag kunde nå dem då.
Angående skärmtid och så, så tycker jag att det kan vara vettigt. Försöker minska min egna skärmtid jag också.
Hoppas att du får en fin söndagskväll!
Vi bruker appen Family Link. Der styrer vi tiden, og hva de får lov å laste ned. 8-åringen får ikke laste ned noen spill uten at vi godkjenner det (via appen), og vi har begrenset skjermtiden per dag som det passer oss. Ringe kan man gjøre uansett.
13-åringen fikk Snapchat og Instagram da han fylte 13 år, ikke før. Samme med Facebook, men det brukes ikke; det er for oldies 😉
Hej!
Mina barn är 7 och 9 år och de har varsin iPad som de spelar spel och tittar på youtube på ibland. De har inte några mobiler och har heller inte bett om det. Få av deras kompisar har egna mobiler så vi har inte sett något behov. Så olika det verkar vara.
Min äldsta är sju och tjatar varje, varje dag om att få en mobil. Flera i klassen har redan. Jag tycker det är helt sjukt. Han kan inte ens hålla reda på sin keps eller cykelnyckel (obs förväntar mig inte riktigt det heller, han är LITEN), att gå omkring med något som kostar flera tusen kronor känns inte aktuellt överhuvudtaget, och framför allt inte att ha tillgång till hela internet. Härom helgen umgicks vi med hans kompis familj och då fick barnen låna kompisens mammas telefon. Efteråt berättade han att de hade sett någon som bajsade på TikTok. Herregud. Och ändå långt ifrån det värsta man kan hitta där, tror jag?
Vi har sagt att han kommer få en mobil när det är dags att gå hem från fritids själv, tänker att det kanske är i trean? Jag blir glad av att läsa kommentarer här från personer vars barn INTE har tjatat och där nästan ingen i klassen har telefon. Kan det ha att göra med var man bor? Vi är medelinkomsttagare som bor likt katter bland hermelinerna i ett av Göteborgs rikaste områden, gissar att det är därför trycket är så stort här. Vår sjuåring bor i det minsta radhuset, har töntigast bil och yngst föräldrar av alla i klassen. Inte ens en mobil har han att skryta med. Usch.
Beror på skolan också, i mina barns skola är det totalt mobilförbud (mobilerna lämnas till läraren och läggs i ett låst skåp på morgonen och får hämtas ut vid hemgång). Detta gäller klass 0-6, i högstadiet vet jag inte hur de gör. Skall man nå sitt barn får man ringa via receptionen och boka ett samtal när barnet har rast. Vilket man inte gör i onödan så att säga. Jag tycker det är superbra! Jag tror inte att någon i min sons klass har mobil (han går i tvåan). Han visar noll intresse än så länge så vi har inte behövt fundera på mobilfrågan än.
Min äldsta dotter har precis blivit 6 år. Hon har fått använda surfplatta sen hon var ca 2 år. Olika barnspel, Barnkanalens app, Spotify och Netflix anpassat för henne. Från början sa jag till henne att ”Youtube funkar inte på plattan. Det kan man bara se på pappas dator, när han hjälper till”. För herregud vad mycket jävla skit som finns på Youtube! Där släpper jag inte lös mina ungar. På senare tid har ju en barnanpassad dykt upp, men alltså.. Så mycket skräp! Hellre riktiga program. Lillasyster kom till världen, och min bluff om att Youtube inte funkar på plattan fortsätter. Återstår att se hur lång tid det tar innan de synar min bluff.. Family link är självfallet väldigt bra, som flera redan sagt.
Ett råd. Mobiler sover aldrig med barn. Den bästa regeln som finns. Då slipper man som förälder fundera över vad barnen gör med sina mobiler på nätterna när övriga sover. Efter en improviserad undersökning på vår skola visade det sig att 90 procent av alla tio och elvaåringar har tillgång till sin mobil dygnet runt. Och så klart inte de berättar för sina föräldrar eftersom de då blir fråntagna sin nattleksak. Införskaffa istället en bra väckarklocka
Hej,
Jag jobbar som skolsköterska och ser många både för- och nackdelar med mobiler och skärmar för barn och ungdomar. Vill också tipsa om Maria Dufva som föreläser och skriver böcker om barns hälsa och barn och ungdomar på nätet. Det är superviktigt att vi vuxna är delaktiga i våra barns liv även på nätet och i telefonernas värld.
Ladda ner appen Family Link, den är super! Finns en app för barnen o en för föräldern, där du kan begränsa vad barnen kan/får göra, hur mycket tid de får ha på telefonen, godkänna spel osv. Sen kan du lägga till fler barn vartefter!
Ett tips är att läsa Elza Dunkels. Kan kanske verka lite kontroversiell men hon har en poäng.
Min son är 8 år och han fick eget nummer med internet i januari. Han får inte ha sin mobil till skolan men eftersom han bor hos mig varannan vecka så betyder det väldigt mycket att vi kan nå varandra när han inte är hos mig. Innan de va han tvungen att fråga sin pappa om han fick låna hans mobil å ringa mig men de blev många ggr ”Nej, det passar inte nu”. Hemskt men sant. Så nu kan vi nå varandra genom att både ringa och skicka snapchat 🥰 han gillar att skicka roliga bilder med filter på. Dock kollar vi snapchat listan noga och vi vet vem som är vän med honom där. Har även installerat så att jag får mail när han laddar ner nått spel eller annat. Han är mest intresserad av spel i mobilen och inte sociala medier än sålänge. Kul med mobil och lycka till ❤
1. Grunddealen är att jag får lov att läsa alla sms. För att kunna hjälpa till att filtrera ifall något blir dumt.
2. Erbjud hjälp att formulera och prata om sms-kultur och telefonkultur. Det tog min son ett tag att hitta en bra balans för hur många sms man kan skicka, hur man kan formulera sig, hur saker kan uppfattas osv.
3. Prata om varför man vill begränsa vissa appar, inte bara förbjuda.
4. Mellansteg finns: du kan du ha TikTok för att titta, men du får inte skapa eget. När det blir för mycket pausar vi TikTok ett tag, osv.
5. Försök vara lite aktiv. Att vara med i ett Roblox-spel en gång räcker långt. Att spela Among Us mot sonen och hans kompisar är jättekul, och man blir en väldigt populär förälder. Det behöver inte vara ofta eller mycket, men även det lilla engagemanget räcker långt.
6. Lär barnet att använda vissa appar som du tycker är bra att kunna. Google Maps står näst på tur för min son, som börjat åka buss till stan.
Oj, jag som är äldre än dig Clara, har inte ens en smartphone 😮
Hemskt med så mkt strålning kring ett barn.
Sonen på 10 år vill inte använda någon av de apparna. Han vill bara använda telefonen till att ringa/smsa kompisar och spela.
7 åringen däremot är desto mer utmanande och vill gärna utforska mer…
Så svårt! Jag tycker det är svårt om jag som förälder har rätt att ta telefonen om de ”misskött” sig? Vi ställer in skärmtid så att de inte kan spela exakt hur/när de vill.
Känns som att många här försöker stoppa tiden. Väldigt fokus på inte och förbud osv. Internet och mobiler och skärmar är en del av våra barns liv, nu och framåt. Bättre att försöka prata om vettig hantering än bara förbjuda.
Och stoppa appar och ha koll på vad som skrivs och allting, det går inte när de är 13 år och kommunicerar om allt via Snap med sina kompisar. Tiktok har varit oerhört mycket roligt för dottern och hennes kompisar när de var i 9-årsåldern, de gjorde danser och la upp.
Med mobilen kan de röra sig lite mer fritt, vi kan ringa hem dem, se var de är osv. Många har ju inte hemtelefoner idag så ska de kunna ringa sina kompisar (som alla vi gjorde som små) så är mobilen superbra.
Alltså, se inte allt som farligt och som ska begränsas.
Min snart 9-åring har haft sen hon var typ 7. Lillasyster som är 6,5 vill ha men vi avvaktar.
Att ha en tfn nu för Stora tycker jag funkar och finns behov av. Som vv-barn är det praktiskt.
Vad gäller sociala medier får hon inte ha insta, fb osv. Däremot tumblr! För jag växte upp mkt med internet och har otroligt mkt vänner därifrån, men jag har alltid hängt på nätet utifrån mina intressen. Jag började alltså på forum, bloggar och olika obskyra delar av internet. Idag spelar hon och jag mkt Sims och stora delar av den communityn finns på tumblr. Men att följa folk bara för att glo in i deras (stylade) liv, nej det behöver extremt få både barn och vuxna. Men ett intressedrivet internetanvändande tycker jag är rimligt. Däremot är vi supernoga med att inte skriva namn, var man bor osv. Det är nog dock mkt då vi päron är lite av foliehattar och gärna är så anonyma det går även vi.
Sen blir det ju såklart mkt netflix, viaplay, disney+, youtube och storytel. Men ja, det roas ju även vi vuxna av!
Så bra kommentarer! Jag har en fråga: våra barn är 11, 13 och 15. Vad har ni, som har barn i samma ålder, för regler kring skärmtid? Vilken tid måste telefonerna bort på kvällarna? Skärmtid på vardag/helger? Massa diskussioner om detta hemma.
Hej, jag har 11 och 13-åring. Motvilligt har jag insett att jag måste sätta mig in i barnens världar. Skärmtid är för yvigt eftersom de gör så många olika saker. Jag har skrivit en längre separat kommentar nedan. Men ett är att sätta sig in, vara med och tex hjälpa till med olika problem i spel genom att läsa en walkthrough på typ eurogamer. Läsa på om senaste Minecraft-uppdateringen etc. Då får man komma in i barnens värld och kan hjälpa till att reglera. Min 13-åring och jag håller på och lär oss spelprogrammering tillsammans med hjälp av Youtube-tutorials. Det är så sjukt mysigt även om det inte är något jag trodde jag skulle göra.
Vår son som är 10 har haft mobil i några år. Han har Nextstory och lyssnar på böcker väldigt mycket och så smsar/ringer/whatsappar med släktingar och kompisar. Några spel har han också på mobilen. Han får inte använda mobilen hela tiden och vi har valt bort YouTube, Tiktok, Snap osv. Inga sociala medier. Det funkar hur bra som helst bara man är tydlig om varför man har dessa ”begränsningar”. Han köper våra motiveringar. Vi har också installerat Google Family LInk.
Usch, ja det är verkligen lite läskigt med telefoner till barnen. Vår 10åring får inte använda sociala medier. Vi har family link (google app) som gör att vi kan styra vilka tider han får ha telefonen, och se vad han använt för appar, han kan inte heller ladda ner appar utan vår tillåtelse och youtube t ex kan han inte använda där. Jag tycker det funkar bättre än väntat.
En härlig bonus är att han ringer då och då till sina mor- och farföräldrar och snicksnackar lite med dem, vilket jag tycker är jättekul.
Jag har inte kommit till skott men tänker läsa Värsta Bästa Nätet av Maria Dufva, jag tror att jag kan få många tips där, hon verkar vettig.
Lycka till!
Bor i frankrike och min son fick sin första telefon när han fyllde 10, då var han först i sin klass och alla andra föräldrar tyckte det var hel-konstigt av mig, haha. Lite skillnad på sverige, är helt chockad när jag är i sverige och ser 7 åringar sitta klistrade framför skärmar.
Och min son får inte ha sociala medier-konton och sånt ännu, bara ringa och smsa. Knappt att han får ha youtube eller sånt heller.
har ju läst dessa nya forskningsrapporter om hur otroligt skadligt sociala medier är för framförallt unga flickor, och om hur tex facebook medvetet promotar och fyller upp unga tjejers feed med innehåll som får dem att må psykiskt sämre. jag tror vi måste kämpa emot så länge vi kan, innan de har sociala medier.
Jag jobbar som elevassistent, just nu med yngre barn där telefonen inte är ett problem, men jag jobbade på mellan/högstadium tidigare och där var verkligen sociala medier ett stort problem.
Det var dagliga konflikter om vem som skrivit vad till vem, vem som följer eller inte följer någon osv osv i all oändlighet.
Egentligen vill jag påpeka det uppenbara – följ åldersgränserna på apparna och var närvarande i era barns liv på nätet.
Jag tror att förbud är svårt, det gör att barnen inte har lika lätt att berätta vad som händer där. Häng tillsammans på instagram, tiktok eller vad som gäller just det här sekunden. Prata om vad som händer, hur man uttrycker sig och hjälp barnen tolka vad de ser och läser. Allt som oftast är det missförstånd som blir gigantiska konflikter genom snöbollseffekter.
Jag var själv blyg som barn men älskade att skriva (hej brevkompisar!) så mina vänner bodde över hela sverige. Tänk om internet varit stort då! Vilken rikedom! Det gäller bara att använda det sunt och säkert 🙂
Har en 11 och en 13-åring.
– Inga sociala medier. Forskning finns som visar att just sociala medier orsakar dåligt mående och stress hos unga. Jag har också begränsat min användning.
– Inga mobiler i sovrum under natten, gäller vuxna och barn.
– Ingen skärm sista timmen innan godnatt.
– En skärmfri dag i veckan då vi spelar brädspel och blir osams 😀
I övrigt är allt en pågående förhandling.
Skärmtid är ett för yvigt begrepp.
Att titta på Youtube kan vara allt från att dum-glo på meningslösa filmer till att se kunskapsfilmer från Kurzgesagt.
Att spela Minecraft med vänner på en egen server är inte samma sak som att bli fångad av Candycrush.
Barnen får också vara med i klassens kommunikationsgrupp via WhatsApp, och har mindre grupper med vänner där. I klassgruppen, där det kan bli tjafs, har vi en vuxen från klassen som är medlem och håller koll.
Min son fick mobiltelefon när han var 14, men detta var 13 år sedan och mycket har förändrats… Han ville/behövde egentligen inte ha en då heller tyckte han men hans kompisar ville att han skulle ha ;).
Jag har ännu ingen mobiltelefon och har precis fyllt 60 :)! Har aldrig haft någon och känner att jag klarar mig (oftast) bra utan. Jag har dator där jag även har bank-id så det fungerar bra just med räkningar osv. Lite svårt dock att få omgivningen att förstå att de inte alltid kan nå mig…
Nu ska jag i ”forskningssyfte” se hur länge jag klarar mig utan!
Min äldsta son och dotter fick sina telefoner när de var 10 år vi hade tänkt att göra likadant med våra andra barn. Men sedan så märkte vi att alla kompisar till vår 9-åriga dotter har mobil de ringer, smsar, skickar bilder till varanda och spelar tillsammans så då bestämmde vi att hon fick ta över stora systers mobil för att inte hamna utanför.
Porrfilter! Kolla på https://porrfribarndom.se/
Porrfilter är ganska dåliga verktyg som vid närmre granskning och tester släpper igenom en hel del porr men blockar bra informativa sidor som tex RFSU och RFSL.
Mobilen har främjat möjligheten att själv boka lek! Sociala medier har fått vänta.
Vår 7-åring fick en telefon till födelsedagspresent. Vi har blockerat internet och youtube via family link. Hon har whatsapp (bara kontaktuppgifter till släktingar) och spotify. Dessutom kan hon spela spel ett (lära sig läsa spel) och albert (matematikspel), tanken är att senare skaffa en skild apparat (ipad el dator) som hon kan spela på.
Rekommenderar verkligen boken ”Stopp! Min kropp! : en kul och viktig handbok om kroppen, känslor och hemligheter” som har två kapitel om faror på nätet, riktad till lågstadie-elever. Tror det viktigaste är att prata mycket, diskutera faror utan att skrämma och prata om att alla gör misstag, och man kan alltid komma och berätta om dem utan att riskera straff (förlorad skärmtid eller liknande).
Aldrig mobil på natten!! Elvaåringen stänger av 1830 och lägger den i annat rum trettonåringen likaså 1900. H*n får efter det sitta i köket med skolpaddan till 2000 därefter stängs den av och läggs i annat rum än där de sover. Fick mobil på sommarlovet innan 5an. Innan och nu finns vi vårdnadshavares nummer märkta i deras skolväskor så de alltid kan ringa om det är något och då låna någon vuxens telefon på skolan som skolan är öppen med att kunna göra så! Får rysningar i hela kroppen när jag ser små barn med skärm i barnvagn och dylikt, de behöver integrera med människor irl inte på en skärm. Har arbetat nära de som som opererar bort hjärntumörer och mobiler är på både gott och ont och ska hanteras med respekt precis som allt i livet🌺🍁🍂
PS: Barnen har inget av ovanstående som du frågar om och de vill inte heller ha.
Jättebra att du lyfter detta, bra att resonera ihop. En stor del som jag tycker missas i diskussionen är om barnet är redo att ta ansvar för värdet av en mobil (oftast tusenlsppar) samt risken att bli rånad på en. Min dotter är bara 8 än o förstår inte varför hon dka ha fn än (vilket hon vill förkompisarna börjar ju ha en). Vi har börjat fundera över att få ha en hemma med syftet att kunna spela på o göra filmer, ringa o smsa släkt o vänner. Men absolut inte ta med till skolan eller ut, om man inte kan gå hem från skolan utan mobil är man inte redo tänker jag. Tiktok säger jag nej (har inte själv) men frågan har inte kommit upp än o isf får man väl skaffa ihop o delta.
Vårt barn fick en mobil när hen fyllde 10 år. Då hade alla i klassen en mobil sen 2-3 år tillbaka. Bor i Gbg. Inga sociala medier. Snapchat är en av de appar där flest förövare är då chattarna raderas så fort. Ingen mobil i rummet på natten och 1 helt skärmfri dag då vi spelar brädspel.
Barnen fick mobil när de skulle ta sig någonstans på egen hand, så de var runt 8-9 år, vi bor i stan. Snapchat och Tiktok har båda barnen fått ha om de haft privata konton. Däremot har vi satt 13-årsgräns för Instagram och Facebook.
Vi har varit tydliga med vad de kan hitta på sociala medier och att vi velat ha tillgång till deras telefoner. Sen bad vi dem berätta om det varit dumheter, som kedjebrev, Momo, hot om clownsamlingar i vår stad, och annat. Det har gått väldigt bra även om vi aldrig kan skydda barnen helt.
Det är väldigt svårt att känna sig tillräcklig när det kommer till barnens steg ut i världen.
Vill tipsa om boken ”hold on to your kids” av Gordon Neufeldt. Inte direkt relaterat men ändå. Mina barn är 2,3 och 6 och de har aldrig hållt i en iPad och vi har ingen heller. En gång såg 6åringen sin 8årige kusin hugga av en arm på någon i ett spel och blev rädd och ledsen. Han har dock fått en schackdator han tar fram på släktkalasen då alla barn försvinner. Jag vill inte ta ifrån mina barn deras oskuld på det sättet och kan ta att jag är en bakåtsträvare.
Jag tycker inte att tiktok är kul utan fördummande och vanebildande. Jag tycker att mina barn kan samla pinnar på promenaden istället för demoner. En period såg de nåt tv-program varje dag för vanan blev så. Nu ser de ett i veckan. De tjatar inte heller. Berövar jag dem något viktigt? När jag tittar på deras jämnåriga kamrater så tänker jag att det vi ger dem är vårt aktiva val.
Hej Clara
Jag jobbar på Telia och kan varmt rekommendera Mobilkörkortet som Telia tagit fram i samarbete med Friends.
Googla Telia + mobilkörkortet och ta detta tillsammans med din son.
Lycka till med surfen i Sveriges bästa nät!
//Anna
Här kommer Länken till mobilkörkortet
https://www.telia.se/privat/mer-familj/mobilkorkortet
Lycka till!
Anna
Vi bodde i centrala Malmö när vår son fick sin första mobil. Han var 9 år och typ alla i klassen hade haft mobil sen dom började f-klass. Såg dock ingen mening med att han skulle ha egen telefon förrän han började gå ensam till skolan på mornarna och i större utsträckning hänga med kompisar hem. Har inte behövt oroa mig så mycket, även om jag hade räknat med det. Han är inte särskilt intresserad av sociala medier, surfar inte runt på Internet annat än typ Wikipedia och är helt okej med att vi satt barnlås på mobilen. Nu är han 11 och jag tycker att det största problemet är att han inte alltid svarar när man ringer för att han är upptagen med annat. Hade han inte haft mobil hade jag aldrig oroat mig, men nu förväntar man sig att kunna nå honom och blir då i större utsträckning orolig om det inte går. Vi har pratat mycket om internetbeteende och han är betydligt vettigare än vad jag var när jag var 12-13 & Internet var relativt nytt. Oroar mig inte heller särskilt mycket för att han skulle söka efter sånt han inte borde se, utan tror det är större risk för att någon på skolan visar något. Men som sagt, det går ju (tyvärr) inte att skydda dom mot allt.