Jag är så lycklig! För i fredags hämtade jag syrran i Luleå och körde till vårt fritidshus utanför Jokkmokk för att ha vår årliga arbetsvecka tillsammans. Anna skriver på din doktorsavhandling inom modedesign och jag jobbar med min nya bok och med nya illustrationer. Tio dagar tillsammans där vi äter sånt som vi gillar, sover ostörda nätter, har kreativa, produktiva dagar med arbetsro. Och däremellan massa tid att prata om högt och lågt.

Vi kom fram på fredagkvällen.

Som tur var bara tre minusgrader ute – men en halvmeter snö! Totalt utkylt i huset fick vi behålla ytterkläderna på. Vi gjorde eld i alla eldstäder

Och drack balja efter balja med hett te och snacksade på ost, korv och oliver till kvällsfika. Jag hängde upp sängkläderna vid elden för att de skulle bli varma och när det var dags att gå och sova la jag mig i ullunderställ med tjocksockar och dubbla vintertäcken.

Anna stiger upp strax efter fem på morgonen, gör upp en brasa och börjar jobba. Det är hennes mest kreativa stund på dagen. Vi har varsitt sovrum. Hon har det med skrivbord framför den här utsikten.

Vansinnigt vacker morgonsol i gryningen.

Själv sitter jag på nedervåningen i matrummet och tittar ut över sjön och skriver.

Den här lekhörnan ska tas itu med någon dag den här veckan. Flyttas upp på övervåningen så vi får lite bättre plats här nere. Typiskt bra sak att göra under en skrivpaus.

Jag kikade ut genom fönstret och såg sju snöripor gå runt och picka på marken. Så otroligt vackra och svåra att upptäcka i kamouflagedräkten. Jag har fångat alla sju på den här bilden. Ser du dem?

Hela gården är full i djurspår – här är ett paradis för djuren när ingen människa kommer och stör.

Jag var ju här själv med barnen i september och försökte utan framgång vända båten för vintern. Men eftersom jag visste att vi skulle hit i oktober tänkte jag att det knappast skulle vara något problem. Klipp till oktober och det ser ut så här. Jag och Anna höll på en hel timme med att först skotta ut snön ur båten, sedan försöka hacka loss isen i skrovet (utan att ta sönder något) och sedan vända eländet. Bättre än ett stenhårt träningspass på gymmet.

Vi har hängt ut talgbollar också. Det måste man göra när man är här. Det är att hedra mormor och morfars minne tycker jag. De matade fåglar för fullt hela vintern och visade sån omsorg om allt levande. Ett år hade de en räv som de matade på gården.

Här hänger vi badlakan på sommaren. Nu hängs ingenting.

Ni kan förstå att man får extrema julkänslor av att vara här! Jag och Anna kunde inte hålla oss ifrån att julpynta lite. Vi gör det under förevändningen att det ska vara pyntat och klart när vi kommer tillbaka på jullovet. Men i hemlighet njuter vi väldigt mycket. Vi tar fram mormors gamla pappkartonger med stakar, stjärnor och allt sånt fint.

Och julgrisen som alltid ska hänga ovanför vedspisen till jul.

Vi dricker också glögg utan att ens försöka skylla ifrån oss eller bortförklara. Men det är ju SÅ gott!

Det här är det mysigaste. Anna sitter på morfars plats och handarbetar. Jag halvligger på mormors plats och tittar ut i den blå skymningen. Glögg på värmning, pepparkakor och min julspellista i högtalarna. Känns så förbjudet och busigt och HUNDRA PROCENT RÄTT.

Det fina med att det bara är jag och Anna är att vi äter exakt det vi gillar. Surströmming, charkbricka, Pak Choi-soppa med ingefära. Knappt någon disk och ingen som petar missbelåtet i maten heller.

Sent igårkväll tog jag en promenad i månskenet. Känner ni igen vyn? Sommar, höst och vinter. Här i femton minusgrader.

Vi har sådana toppendagar med kass mobilteckning, god arbetsro pch en liten smula tjuvjul. Bara för att det känns bra.