Wow. Så många tips, värdefull erfarenhet och vettiga tankar kring barn och mobiler jag får av er läsare – ni lär mig massor!
Härom veckan berättade jag att Bertil, min äldste son, nu fått sin första egna mobil och det har gjort mig nervös. Han går i mellanstadiet och trots att många jämnåriga redan har mobil sen länge känner jag ett motstånd. Den där klumpen i magen. Jag vill såklart skydda mitt barn från allt läskigt på nätet, ovälkomna sms och Gud vet vad!
Frågade alltså er läsare och har fått bra råd. Allt från boktips till handfasta ”det här funkar hemma hos oss”. Jag läser alla råd och funderar. Särskilt de som utmanar mitt eget sätt att tänka. Så här skriver Carina om barn och mobiltelefoner:
”Jag tänker att man inte kan eller bör hindra användandet, det finns mycket roligt och kreativt utöver det som oroar en förälder. Prata med barnen om vad man kan råka på. Det gäller ju även surfandet på dator hemma, inte bara på mobilen”
Det har hon förstås rätt i! Mina äldsta pojkar har redan surfat på paddan hemma, men det är först nu när Bertil ska ha surf på fickan som jag tycker nätet känns läskigt. Det handlar nog om att släppa kontrollen, klippa en bit till av den navelsträngen som jag gärna hänger kvar i.
Trots min oro måste jag erkänna att det är en kick att se Bertils namn dyka upp på min display. Hej mamma! Eller se honom på eget initiativ ringa videosamtal till kusinerna och visa hur mycket snö vi har fått. Vi använder Telias familjeabonnemang och min man Jakob är abonnemangets huvudanvändare. Vi andra i familjen kopplar in oss i samma abonnemang som extra användare. Vi har förstås egna telefonnummer och lika mycket surf som Jakob. Telia har Sveriges populäraste familjeabonnemang och är du intresserad av att testa det kan du just nu lägga till en extra användare för 99 kronor/månad.
Ni läsare påminner om att barn är olika. Det här är Emmas råd till mig apropå Bertils ny mobil:
”Avvakta och se hur pass intresserad han är av att använda sin mobil och se vad han vill använda den till. Min dotter på 9 år är rätt ointresserad och hennes mobil är oftast urladdad”.
Aha! Det scenariot har förstås inte funnits med bland de hotbilder jag målat upp i huvudet. Vi föräldrar är också olika och jag ser att flera av er hittat egna sätt för att få vardagen med barn och mobiler att funka. Mia skriver till exempel att hon får lov att läsa alla sms som hennes son får. På så sätt kan hon filtrera ifall något blir dumt. Hon har också pratat om sms-kultur och telefonkultur med sonen:
”Det tog min son ett tag att hitta en bra balans för hur många sms man kan skicka, hur man kan formulera sig, hur saker kan uppfattas osv”
I Telias familjeabonnemang finns en familjehub. Här kan jag dels läsa om aktuell forskning kring barn och skärmtid, och dels få tips från andra mammor och pappor som ligger snäppet före mig. Här läser jag om åldersgränser, respekt för barnens privatliv, olämplig reklam och andra frågor som börjat snurra i huvudet. Pappan Kwame Boaten, berättar till exempel hur han hanterar frågan om nya spel. Han provspelar helt enkelt alla spel själv först innan barnen får köra.
I familjehubben har jag också hittat Mobilkörtkortet som Bertil och jag har tagit. Det funkar som ett lekfullt kunskapstest för barn i hans ålder och jag som förälder får vara med. På vägen mot mobilkörkort får barnen och deras föräldrar svara på frågor om hur man beter sig schysst mot andra i sociala medier och vad som är bra att veta när man ska spela eller chatta. Telias mobilkörkort är ett samarbete med barnrättsorganisationen Friends. Lite som vett- och etikett för att få igång snacket mellan barn och deras föräldrar. Någon fler som tagit detta tillsammans med sitt barn?
Annars vill jag VERKLIGEN rekommendera att du gör det! Frågorna är ju så bra samtalstartare. Och när man resonerar kring dem får man ju också ett hum om hur ens barns kunskapsnivå är. Själv blev jag förvånad över hur mycket Bertil redan visste och hade pratat om i skolan.
Vi satt efter middagen och gjorde hela testet ihop från början till slut. Bertil var besviken när det tog slut och det påminner mig om att prata mer om sådana här saker. Att det faktiskt är en både meningsfull och spännande aktivitet att göra ihop.
Tack alla ni som delat med er av tips och råd. Ni verkar resonera lite olika, kanske för att ni har olika erfarenheter. En sak är dock genomgående i era kommentarer – ni rekommenderar att vi vuxna ska prata med våra barn om vad de möter i sina mobiler. Vi ska vara ett stöd där likaväl som i resten av livet. Det tar jag fasta på och har plötsligt upptäckt att Bertil är ett bra stöd för mig. Känner igen mig i det Helen skriver:
”Det finns så mycket på nätet, i sociala medier-appar och i spel, som barnen upptäcker och lär sig så himla mycket snabbare än vi vuxna. Det är svårt att hantera, men jag tror att det är bra att utgå från att vi alltid är minst ett steg efter när det gäller vilka plattformar och funktioner barnen använder. Utgår vi från det blir det naturligt att prata med barnen om deras användande på ett sätt som är mer naturligt nyfiket, att vilja lära sig och intressera sig, mer än undervisande och pekpinnigt.”
17 svar
Jag vet att man inte kan skydda sina barn från allt men man kan ändå göra mycket för att livet inte ska bli för tufft för dem och det vill jag göra. Vårt äldsta barn fick en icke-smartphone som sin första. Där kan hon göra just det som vi har behov av. Dvs ringa när hon är på väg hem och liknande. Hon har klasskamrater som som chattar med varann och liknande men hon själv har aldrig sagt något om att hon vill ha det så. Jag tänker att kan man skjuta lite på allt det ”hemska” så låter man dem vara barn lite längre. Jag skulle aldrig lämna mina barn ensamma med youtube. Finns ju hur mycket obehagligt som helst där. Och just sånt har inträffat när ett av barnen varit hos en kamrat och de sett på youtube… så onödigt tänker jag. Vi har ju heller inte iPad och det går hur bra som helst. Jag lovar. Om det är EN sak jag skulle vilja tipsa blivande föräldrar om så är det att verkligen ta sig en funderare på om barnen ska få använda iPad eller inte. En tv-spelkonsol är hundra gånger bättre anser jag.
Håller helt med. De hinner bli mobilberoende ändå. Och precis som med droger av andra slag blir påverkan på hjärnan något mindre ju senare de börjar tiktoka etc.
Vi glömmer bort dopaminet och andra signalsubstanser som är involverade i mobilberoendet majoriten av barn, unga och vuxna lever med idag.
Gymnasielever är därför störda av mobilen även om den ligger i väskan. Fokus är alltid på den drogen. Att läsa en roman, hur lätt och spännande den än är, blir för dessa mobilskadade som att bestiga K2 utan syrgas. Lärande och läxor blir lika tufft för många. Kan vi fördröja detta är det bra.
Du gör helt rätt och ger ditt barn ett försprång i livet, kan jag säga som gymnasielärare.
Min son som är 10 år har haft egen mobil i ca 2 år. Men orosklumpen i magen har inte blivit mindre hos mig efter dessa två år. Snarare blivit värre? Inte pga rädsla för att andra barn ska vara taskiga, men pga all jävla skit som finns ute på nätet. Som porr tex. Jag är socionom och under utbildningen fick jag lära mig att genomsnittsåldern för att utsättas för porr är 8 år och att 12-åringar är regelbundna konsumenter, dvs söker själva upp porr. Mycket av porrtittandet sker under skoltid, på skolans i-pads/datorer eller i egen mobil som man tittar på tillsammans med kompisarna (porrfri barndom har mycket bra information). Innan jag hörde detta hade jag inte reflekterat så mycket kring porr och hur det påverkar mina barn – jag var ju en småbarnsmamma? Internet och egen mobil för med sig många, många bra saker. Speciellt för oss då sonen har diabetes och hans telefon också är ett redskap i kampen mot ett jämnare blodsocker. Men det finns också mycket skit. Som vi behöver prata med våra barn om. Har man väl sett ett porrklipp så går det inte att o-se. Man bär med sig det, vare sig man vill eller inte. Och barn är inte rustade med vuxenögon eller vuxentänk inne på pornhub. Sexfilter funkar till viss del, men inte till 100%. Dessutom är det inte säkert att kompisens mobil har ett sexfilter.
Det här blev ett långt inlägg om porr, det var inte riktigt meningen. Men det är viktigt att det lyfts, tycker jag. Våga prata porr med era barn.
Så viktigt att du lyfter detta! Vår son umgås med ett par kompisar som 3 år äldre (de är 12). Den enas mamma berättade att de hade upptäckt att sonen hade kollat på porr, eftersom det var uppe när hon skulle in på datorn. De hade haft ett samtal kring det.
Ungefär en vecka senare så säger min son (9 år) att hans skärmtid tagit slut för han spelat Albert nästan hela skärmtiden. Jag synar detta och går in i mobilen och kollar (jag kollar mobilen nån gång i veckan för att kolla av ”samtalstonen” med kompisarna och så att det inte är okända samtal eller konversationer där, vilket han vet men tycks ibland glömma bort). Däremot visste han inte att att jag kan se vad han gjort under sin skärmtid. Det var 4 minuter Albert och 5 min pornhub. Hade inte kompisens mamma sagt något tidigare, så hade jag varit HELT totalt oförberedd. Hade tänkt att jag skulle prata med honom om att det kan vara så att vissa saker intresserar äldre kompisar, men som inte är något för 9-åringar och varför. Men, hann inte det innan han hade surfat in. Vi pratade såklart om det och han hade gått in för att kompisarna pratade om det, så han hade blivit nyfiken på vad det var. Vi var dessutom helt säkra på att vi hade filter, så han inte skulle komma åt sådana sidor, men tydligen hade vi inte det. Nu har vi det. Samtalet har följts upp vid flera tillfällen. Kan känna nästan sorg för att jag inte hann ta snacket och för att han hunnit se på porr. I samtalen har det varit viktigt att inte skuldbelägga eller vara arg och förstå att nyfikenhet för något okänt kan locka. Däremot förklara att det som finns där, det är inte så det går till på riktigt. De är inte kära i varandra och får betalt för att spela in sådana filmer. Vi har också varit tydliga med att det är inget för barn. Det var första gången han var inne, kunde se det. Kunde också se att han hoppat runt bland massa olika, så ingen längre stund på nån viss film. Men, detta alltså vid 9 års ålder 🙁 Så, verkligen viktigt att prata kring det med sina barn.
Jag förstår din känsla av sorg, att inte hinna ta snacket innan. Men jag tycker du hanterade situationen hur bra som helst. Ibland blir det inte som man tänkt sig och då får man tänka om. Inte mer än så 🙂
Tror också du är inne på rätt spår vad gäller att inte skuldbelägga/bli arg. Utan närma sig sitt barns nyfikenhet med just nyfikenhet.
Jag jobbar som lärare i mellanstadiet och önskar att alla barn och föräldrar känner till en sak och gör en sak. Att känna till: det som händer i barnens mobiler är föräldrarnas ansvar, inte barnens. Att göra: kom överens med barnen om att ni tillsammans kollar igenom sociala media och interaktioner någon eller några gånger i veckan. Då hjälper föräldrarna sina barn att lära sig ta ansvar för sin egen kommunikation, att hitta och respektera sina gränser, och föräldrar har världens chans att upptäcka tendenser till mobbning, grooming och allt annat vi måste skydda barnen mot.
Det finns inget lika bra skydd som att barnen har förtroende för en. Lite lurigt med ”kontroll” på det viset, att det känns bra för en själv men riskerar att komma och bita en i rumpan.
Visst kan man säga nej (och bör, såklart). Men man måste komma ihåg att jobbet inte är slut där. Hur mycket kontroll man än sitter på över sina barns telefoner så finns det alltid vägar runt. Och man kan då ha ett lite extra tufft jobb med att ändå få barnen att känna att de alltid kan komma och prata med en utan att man blir arg om något hänt, även om de har brutit ett förbud.
Internet var inte alls lika närvarande när jag var barn. Men i efterhand när jag vet vilka som råkade illa ut – så vill jag ändå uppmana alla föräldrar att inte sitta lungt i båten bara för att allt ser bra ut på ytan. Det värsta katastroferna, de nästan otänkbara, de kan man bara undvika genom att barnen faktiskt vågar prata med en även om jävligt jobbiga grejer.
Inte genom skärmtidsregler eller att köpa knapptelefoner.
När vi tycker att allt verkar gå fint med de system vi har idag måste vi ändå väga in risken att det pågår saker vi inte ser. Alltid. Hur mycket regler man än har.
Sen vill jag tipsa om serier ”Nollan och nätet” som ju är fantastisk.
Jag tyckte det var tryggt när dom fick mobiler ,då kunde man kolla var dom var eller behövde hjälp med något . Lär dom att Aldrig svara på okända nummer …Annars lär dom sig snabbt och det har dom nytta av i livet sen….
Men så smart verktyg! Om jag någonsin får barn kommer jag verkligen använda mig av det!
Tack för att du delar!
Jag är så glad att jag (född -84) slapp mobiltelefonens påverkan under min uppväxt!
Vi bodde på landet och hade ca 5 km till skolan, mestadels landsväg och en snutt på ca en halv km genom ett skogsområde. Cyklade ofta själv fram och tillbaka och det var inte tal om att det skulle vara farligt på något sätt. Telefon fanns det vid lärarrummet ifall man behövde nå mamma eller pappa under skoltid. Minns att jag fick låna pappas mobil en dag när jag gick i åttan och skulle åka till Liseberg med en kompis över dagen, men det är också enda gången det hände. Köpte min första mobil när jag var 17 år och gick i tvåan på gymnasiet, fram tills dess klarade jag mig hur bra som helst.
Hej! Jag är liksom allergisk mot påståenden som att ”det är så lärorikt för barnen att kolla upp saker på nätet”. Jag bara känner så starkt att det inte är så. Man lär sig också en väldigt massa andra vägar. Jag må vara bakåtsträvande när det gäller mobil för barn men harctyvärr inte blivit motbevisad. Mitt barn är 9. Inte varit så intresserad av mobilen. Men till min sorg ser jag hur allt flera har mobil som hela tiden är i handen. Före mobilerna lekte de. Mobilerna pockar på uppmärksamhet. Min dotter hade bytt nummer med en tjej i sexan och hon var lite jobbig, väldigt misstänksam och lite krävandets sina sms, jag gick in och skrev ett sms och tänkte nästan ringa upp tjejen och be henne sluta smsa. Det uppstår sånt där. Och vissa barn gör grupper på whatsup etc. Mitt barn har vänner men det ligger något obehagligt över dendär mobilen. En stress. Nej jag gillar det inte. Barnen är inte redo för alla märkliga kommunikationer där.
Det här kändes så bra att få ta del av. Lovis är ju bara fyra så vi ligger lite efter men jag kan liksom inte låta bli att undra hur det ska bli, hur man ska göra, vad jag ska fundera över och hur jag ska agera nu. Hon får låna padda och telefon en stund varje dag och det är både underhållning och lärande men än så länge är det ju enkelt för vi kan ju bestämma över appar.
Tack för att du tog upp detta, fått så många bra tips! Vill även slå ett slag för att kika in på https://porrfribarndom.se/porrsnacket/ och kolla hur vi kan prata med våra barn om att stöta på detta på nätet. Åldersanpassade snack! Så bra.
Säkert fler som tipsat om detta men man kan ju använda google familylink om man har en android. Där kan man ställa in hur mycket skärmtid barnen får ha och vilka appar som får användas. Där kan man även ha inställningen att man måste godkänna appar som laddas hem. Vi har helt bestämt att vår tioåring inte fått ha YouTube på mobilen och inte heller ha möjlighet att surfa på nätet.
Sen tror jag också att det viktigaste är att vara tydlig med att mobilen är öppen för föräldrar att gå igenom, särskilt social media om det är något de ska få ha. Och att man har goda samtal om vad man kan möta på nätet… För får man inte på sin egen mobil finns det alltid kompisar… Jag vill också slå ett slag för att vara vaksam för videor som kan dyka upp i flöden på tex tiktok.
Ett problem tycker jag är när till och med lärare i låg-mella stadiet utgår från att barnen har mobiler och finns på Snapchat och tiktok när de undervisar… Det förstärker ju bara ett utanförskap för dem som inte har…
Viktigt tips till alla som har mindre barn med mobil: Se till att det bestäms att mobilen ”sover” i ett annat rum än barnet. Jag önskar att jag tänkt på detta från början, för nu finns det inte en sabla chans att jag får min envisa 16-åring att inte ha mobilen hos sig på natten. Och kopplingen mellan mobil och dålig sömn hos tonåringar är väldigt tydlig.
För min 13-åring hann jag tack och lov få in denna regel i tid, delvis tack vare en ”bonus” på 100 spänn i månaden om mobilen sover i köket.
Ja! Bra grej för ALLA i familjen. Vi har den regeln. På natten sover mobilerna i laddstationen.
Hej
Kan man blockera sidor i mobilen på https://telia.se/ ?