Jag blir så glad varje gång jag får anledning att göra något med min kära syster Anna. Vi har jobbat ihop på flera sätt under åren men vad vi har gjort tillsammans har skiftat. Vi har gjort en bok om kläder och re-design, Anna designade stora delar av våra första kollektion för Miss Clarity och så hjälper Anna mig med garderobsbekymmer varje gång jag ska vara i TV. Och jag hjälper henne förhandla med kunder eller tänka strategiskt i ett jobbsammanhang.

När Tara hörde av sig och ville göra ett reportage om oss i egenskap av att vara kreativa systrar tackade vi direkt ja!

Så fint att få prata om vår nära relation, om vår uppväxt och hur vi uppfostrar våra egna barn. Jag och Anna pratar i telefon 1-3 gånger per dag. Jag hör att det låter helt sjukt men vi ringer när vi väntar på att pastavattnet ska koka, när vi är på promenad, när vi sitter på toaletten! Ibland pratar vi i timmar och ibland i några minuter och det behöver inte sägas mycket vettigt för att stunden ska ha ett värde.

Vi är lika och olika och efter att mamma dog så turas vi om att “mamma” varandra. Påminna om att ta det lugnare på jobbet, ta på sig praktiska varma kläder på promenaden eller messa receptet på en smoothie som den andra borde prova för att bli mindre hungrig på eftermiddagen. Det är fint att ha en syster som man känner utan och innan och är 100 procent trygg med. Och som man alltid bara blir glad för när det går bra. Jag funderar på vad jag skulle göra om mina egna barn någon gång figurerade i ett sammanhang ihop på det här viset? Jag skulle nog lipa ögonen ur mig av glädje över att mina barn har varandra att luta sig mot. Inte minst den dag jag är borta.