Tänk att Sveriges mäktigaste man nu är en kvinna. För första gången. Tänk att det idag lever kvinnor som föddes innan vi fick allmän rösträtt i Sverige för hundra år sedan och att de hunnit leva nästan hela sina liv innan en kvinna blev statsminister. Men idag hände det.

Det här ska jag fira – ja fira – med barnen. Med tre söner är frågan om kvinnor och mäns rättigheter extra viktigt att prata om. Pojkarna ska ju vara med och forma framtiden. Hemma diskuterar vi ofta hur det ser ut i samhället. Hur olika förutsättningarna är beroende på kön. Vi pratar om klass, ojämlikhet och om diskriminering. Och inte bara mellan könen utan på alla plan. Att prata om dessa saker och vara medveten om både sina egna privilegier och andras – det tror jag hjälper en att växa upp till en människa som kan se sig själv utifrån. Som inte blir kränkt personligen av att någon pekar ut ens privilegier. Men som heller inte nöjer sig med de snäva ramar samhället satt upp för en.

Vi ska fira att mina pojkar får uppleva detta medan de är barn. Att de inte behöver vänta i trettiofem år som jag gjort. Eller alla hundra år av allmän rösträtt.

Kanske förändrar det ingenting i politiken nu. Men det förändrar definitivt vilka som kommer söka sig dit. Förebilder spelar roll. Nu har vi en ny i toppen!

(Sju timmar senare – strax efter att vi skålat i Trocadero och hurrat med barnen – kom nyheten att Magdalena avgått. Hah, vilken ödets ironi! Tur att vi hann glädjas i förskott och skåla medan tid fanns. Tänk om vi får vänta hundra år till nu? Hoppas inte! 😉 )