Jag skrev ett inlägg i höstas när jag svarade på åtta frågor från en introvert. Läsaren Just Moi kontrade då med åtta nya frågor som jag nu svarar på.

1. Vad tror du man bör vara för sorts personlighetstyp för att trivas med att bo lantligt?

En personlighet som hittar stimulans i sitt inre istället för i det yttre. Vissa blir kreativa efter en helg i en storstad. Min kreativitet kvävs av alla intryck. Jag är som mest kreativ i lugna miljöer. Därför blir jag inte uttråkad av att bo på landet. Snarare tvärtom.


2. Kan din estestik bli uttröttande (att du vill ha det på ett visst sätt och ska förverkliga det) så att du ibland önskar du inte hade någon direkt ‘smak’?

Nej inte egentligen för jag är himla bra på att skita i hur det ser ut. Det låter säkert som en lögn med tanke på hur mycket kraft och energi jag lägger på hemmets utseende och känsla. Men jag kan också totalt ignorera stök, kaos, fula hörnor och fokusera på annat. Det är så vi stått ut i vårt hus i alla år. Som ju verkligen varit ojämnt renoverat. Det enda jag kan störa mig på är att jag är så ljuskänslig. Har svårt att befinna mig i hem med otrevlig belysning. Lysrör i taket, äta middag i skarpt ljus från bländande taklampa. Sånt kan störa mig otroligt mycket och det vore ju för mitt eget välmående mycket bättre om jag bara kunde ignorera det.

Jag kan dock bli matt över att jag är så medveten om vad jag passar i och ej. Skulle aldrig ha magtröja eftersom jag inte har en platt mage, momjeans eftersom jag ser gravid ut, beigea kläder mot min ansiktsfärg efter som jag verkar åksjuk, eller a-linjeformade plagg som ger mig profilen av en brevlåda. Jag VET allt för väl vad jag inte passar i. Men sedan kan jag se samma plagg på kvinnor som rent objektivt inte heller “passar” i det. Men som bär det ändå och är vrålsnygga. Det gör mig superinspirerad, upplyft och peppad. Det känns som att glastak krossas och begränsningar rivs ner. Men det gör mig också ledsen. Eftersom det ändå inte förändrar insikten att det inte är smickrande på mig och att jag därför inte kommer ha det på mig. Trinny & Susanna bor i mitt huvud och de håller aldrig tyst eftersom de har rätt om allt.


3. Att bli flerbarnsmamma – var det som du trodde eller annorlunda?

Jag har aldrig sett mig själv som en särskilt moderlig person, var helt ointresserade av bebisar och småbarn när jag var yngre. Har inte föreställt mig som någon som kommer bli mamma tidigt. Men nu är jag trebarnsmorsa och har dessutom ett barn som snart fyller ELVA ÅR! Det är konstigt men det är perfekt. Jag är förvånad över hur rätt det känns. Men det är både svårare och lättare än vad jag trodde. Vilket av alternativen beror på dagsformen. Både min och barnens.


4. Hur känns det att vara tillsammans med en lantbrukare?

Underbart på våren – trist på sommaren när man inte kan semestra ihop. Piss i oktober när det blir tolv minus ute när det fortfarande är massor kvar att skörda. Men mest av allt är jag otroligt stolt. Stolt över att ha en man som har ett samhällsviktigt arbete och som på riktigt gör något för att förändra världen. Eller i alla fall den lilla världen i vårt närområde.


5. Har ni någon gång upplevt något problem med att du har tjänat mer pengar än din make?

Jag har framförallt märkt det från omvärlden. Någon som ska hinta att jag drar ett sånt tungt lass ekonomiskt. Och så tror jag inte att man skulle göra om rollerna var omvända? Då skulle man tycka att det var elakt mot kvinnan att dra upp det eftersom kvinnor ju oftast tjänar mindre än sina män. Men ärligt talat. Jag tjänar ju väldigt bra med pengar så även om min man hade ett mer välbetalt jobb så hade han inte tjänat lika mycket som mig ändå. Att ha det som något slags mål vore hemskt för då skulle man ta något positivt (att en i familjen har en bra inkomst) och göra till ett problem (att inte båda har exakt samma inkomst).

Ibland när pojkarna frågar Jakob om något materiellt så säger han (halvt på skämt, halvt på allvar) “Fråga er mamma. Det är hon som tjänar pengarna. Mamma är så framgångsrik” Det tycker jag är otroligt fint. Att liksom uppa mig inför mina söner i egenskap av yrkeskvinna. Det är feminism i praktiken det. Mina söner uttrycker ofta stolthet över mig och det hänger säkert ihop med vad Jakob säger.

Minns att min pappa var väldigt bra på att uppa min mamma också. Hon var vältränad och till vår munterhet brukade han klämma imponerat på hennes biceps vid middagsbordet.


6. Vad önska du att omvärlden skulle ha för förhållande till olika värderingar – hur skulle utopin se ut? Miljö, feminism?

Oj jag vet inte om jag förstår frågan riktigt. Men generellt kan jag önska att människor hade ett större intresse för att förstå saker ur olika perspektiv. Och att förstå saker på djupet. Alla vill verka smarta men det är något annat att vara vis. Om vishet uppvärderades som egenskap skulle vi kanske slippa en hel del idioter med makt i samhället? Det är inte många med makt som jag betraktar som visa. Det värsta är att de inte ens eftersträvar att bli det.


7. Hur laddar du batterierna?

Ensam med en bok. Allra helst i mormor och morfars hus med bara min syster som sällskap.


8. Förstår du dina barn lika mycket eller är något barn svårare att förstå sig på?

Jag har absolut olika lätt att identifiera mig med barnen. Eller snarare olika dimensioner av dem. Men det är ju det som är hela mitt jobb som förälder. Att försöka förstå mig på mina barn och hjälpa dem på bästa sätt. Det är svårt men det kan vara nog så skadligt att överidentifiera sig med sina barn också. Att hävda att man vet exakt hur de tänker och fungerar. För det gör man inte och den självsäkerheten kan lura en till en rad felaktiga antaganden. Barn är egna individer och ska behandlas som sådana. Tror en bra inställning som förälder är nyfikenhet på barnet och en ödmjukhet inför att man ofta inte har en aning om någonting alls.