Vilken fin vecka det varit. En bra upptakt inför julen. Är så glad att jag den här december verkligen träffat människor och tagit tillvara på allt man kan få göra igen utan dåligt samvete. Gå på en välbesökt konsert i kyrkan, gå ut och äta middag med en vän i en stimmig bar en lördagskväll, vara sist kvar och stänga ett cafe, gå på luciatåg och ordna julpysseldag hemma hos oss…

Jag har varit med Ulf också. Solstrålen. Ska försöka klippa honom lite innan julaftonen.

Känner jag mig själv rätt blir det väl en Gustav Wasa-frisyr som vanligt. Han är så förtjust i sina hängselbyxor. Sjuttiotal med korta, croppade ben. Tröjan med bollar hittade jag på en second hand.

En eftermiddag hälsade jag på Frida för att fika.

Det är så fint hemma hos henne att det inte riktigt går att fånga på bild. Alla magiska små detaljer och stilleben.

Omsorgen om varje ting. Som det här överdådiga fikat.

Julpynt i form av granris i trälådor och krus

Så mysigt.

Jag och Frida kan prata i timmar utan att en enda gång hämta andan. För någon vecka sedan hade vi ett fem timmar långt telefonsamtal men det hade ändå inte tagit slut på samtalsämnena – för nu pratade vi lika länge igen.

Men nu när jag försöker minnas kommer jag inte ens ihåg riktigt vad vi sa annat än att det var underhållande från början till slut. Är det inte knäppt ändå?

Men jag vet att jag i alla fall inte var så tankfullt värdig som jag ser ut. Inte hon heller. Snarare tvärtom med kaffe och bulle i högsta hugg – ivrigt gestikulerande och pratande högt på den bredaste dialekten.

Så glad för att jag har lärt känna Frida.

Vi har tagit in och pyntat granen också. Folke var så peppad. Han är den av ungarna som älskar att hjälpa mig med sånt här. Vill alltid vara med och pynta och laga mat och sådär. Mysigt.

Ulf var också med vilket var spännande i överkant med tanke på sysslans beskaffenheten. Många sköra kulor jag fick plockar ur hans starka nypor.

– Vi kan väl lika gärna börja kalla honom Lord Voldemort sa Folke.

Så nu kallar vi honom för Voldemort. Men inte för att han hatar mugglare sådär särskilt. Utan för att vi alltid säger “Du-Vet-Vem” när vi pratar om honom. Och det är lättare att säga Voldemort än “Du-vet-vem” varje gång vi pratar om något som ska ske när “Du-vet-vem” har gått och lagt sig, är på förskolan, tittar åt ett annat håll

Varje kula ska granskas

Och det finns många

Har en stor samling glaskulor. Började samla innan de började kosta cirka hundra hutlösa kronor styck. Har oftast köpt en låda glaskulor åt gången för en spottstyver.

Älskar varenda en.

Vi har haft vår traditionsenliga julpysseldag med matlaget också. Förra året fick den ställas in av förklarliga skäl. Året innan var vi hos Albin och Ulrika och året innan det var vi hos oss. Och jag var tjock med barn.

När det vankas julpyssel ses man mitt på dagen. Utrustade med knytisfika och limstift.

Några anlände via spark

Och vi hade tänt marschaller

Ulf höll sig framme och proppade munnen full

Vi dukade upp fikat på köksön

Och inspekterade julgranen

Men någon var trumpen för att den inte fick krypa just under den.

Salt fika

Och sött fika i mängder.

Matlagets nyaste tillskott som fortfarande saknar namn var såklart med.

Och alla andra barn.

Först fika

Fika

Mer fika

Och ännu lite mer fika. Provsmakade Fridas glögg som var den godaste glöggen jag druckit någon gång.

Och sedan fikade vi lite lite till

Sedan gick vi över till pysslandet

Det tillverkades presentpåsar

Av olika slag. Och veks stjärnor, flätades hjärtan och gjordes struvformade piprensarstjärnor att hänga i granen. Det klipptes och klistrades och dånade julsånger från köket.

Men den yngste förmågan sov mest och bidrog inte alls på pysselfronten.

Så fortgick hela eftermiddagen. Någon fick en konstnärlig kris, någon höll på att tända eld på silkespappret. Någon slickade på alla godisar och försökte sedan lägga tillbaka dem i skålen.

Barnen tog ett avbrott för disco på övervåningen och sedan ett avbrott för att gå ut och leka i kojan Bertil och Folke byggt i snön. Och när det började kurra i middagsmagen beställde vi hämtpizza till allihop. Känns som en sån överdådig lyx att få hemkörd mat på landet. Kostar 200 kronor extra eftersom de kör nästan tre mil. Men ibland när man är ett gäng som delar kan man ju unna sig!

Och sedan vid halv nio på kvällen begav sig gästerna hem med sina alster.

Jag hängde upp alla nya julpynt i granen. Jakob tog hand om hela disken och städningen själv.

Och jag la mig på soffan och tog in den här synen.

Fylld med pynt och flaggor och olika sorters glitter, glaskulor och hemmagjorda smällkarameller.

Nu känner jag mig så fridfull, glad och redo inför jul.