Här sitter jag i mormor och morfars kök. Eller egentligen är det ju mitt kök nu. Mitt och syrrans. Ulf har krupit ner en stund i soffan med paddan och jag har öppnat datorn för att skriva. Ingen annan är hemma. Jag är fortfarande lite fuktig i håret efter duschen. Och ganska nedkyld efter en förmiddag i slalombacken. Jag fick mig några timmars åkning innan det blev Jakobs tur. Inte mig emot att bytas av. Jag njuter av att vara ensam i huset en stund. Steka upp paltrester, mata vedspisen med björk, amma, slumra och känna friden.

På spisen står en köttfärsås som kokat i sju timmar. På bordet några bilar Ulf ville visa för mig. Han kallar sig för min räddningskompis som letar rätt på försvunna tofflor och tändsticksaskar på vift. Jag har sån tur.

Innan hela högen ramlar in genom dörren kalla och hungriga – ska jag duka bordet, göra en stor eld i öppenspisen och tända alla stearinljus.