Igår kom vi hem från semester. Elva dagar borta. Så skönt att parkera bilen framför groventrén, tömma påsarna med smutstvätt och trycka rätt in i maskinen. Lägga tillbaka skidutrustningen på sin plats och lägga tillbaka börs och nycklar i sin låda. Så glad för groventrén sådana här gånger. Förut kunde ju packningen bli stående i hallen i veckor innan någon orkar ta itu med den. Nu finns en plats för allt.

Varför är det så konstigt att komma hem när man varit borta länge? Blir alltid förvånad över hur det ser ut och doftar. Tänker att det där första intrycket är en bra hint om vad andra ser den första gång de hälsar på. Det doftade gott av linoljesåpade golv. Mindre gott av överblommade hyacinter. Och det kändes av någon anledning som att vi hade åtta meter i takhöjd?

Idag var första arbetsdagen. På lunchen tränade jag dessutom. Har inte tränat sedan innan jul och sista veckan har jag känt mig så trög i kroppen, haft ont i ryggen och bara varit allmänt trött. Träning är med andra ord precis vad jag behöver. Imorgon åker jag längdskidor och på fredag ska jag träna igen. Så skönt att vara igång. Jag är så otroligt peppad på att ta hand om mig själv lite bättre.

Ett något decimerat matlag sågs ikväll. Men så mysigt att träffas, äta och prata efter flera veckor isär.

Hade tänkt ta bort allt julpynt nu på torsdag men det får åtminstone bli kvar över helgen. Det är på tok för mysigt att ta ner nu. Till och med granen som inte fått vatten på elva dagar verkar må bra. Alltså den är ju död men den har knappt tappat några barr. Nej jag ska njuta vidare.

Imorgon ska jag ställa väckaren på fem och stiga upp och jobba. Det är första dagen med de nya rutinerna. Kommer vara djuriskt trött men jag måste ju ge det någon vecka för att komma in i rätta banorna. Längtar redan efter lugnet och arbetsron innan resten av familjen vaknar.

Ska jag verkligen recensera varje bok jag läser på bloggen? Har snart läst årets tredje bok så med nya läsläxan kanske det blir 1-2 bokrecensioner i veckan på bloggen i sådana fall. Och det är ju kanske överdrivet från någon som annars sällan skriver om böcker. Vad tycker du?