Jag har under de senaste två åren puffat mig själv i en mer hälsosam riktning genom små, små förändringar. Flera av förändringarna har jag helt slutat tänka på – de kommer naturligt för mig och känns inte som någon uppoffring. Som att köpa den magrare creme fraichen och yoghurten när jag gör en sås. Jag känner knappt ingen skillnad men slipper de extra kalorierna.
Här är några saker jag börjat göra den senaste tiden och som puffar mig i rätt riktning.
- Jag har ett aktivitetsarmband som räknar steg och som jag har ställt in på att vibrera en gång i timmen ifall jag inte gått 250 steg eller mer. Detta hjälper mig att ta paus i stillasittandet. När larmet går brukar jag traska upp och ner för trappen några varv, göra plankan, knäböj och hänga mig i barnens ribbstol så att ryggen rätar ut sig. Det tar bara några minuter men aktiverar hela kroppen. Jag är bara inne på andra veckan med detta experiment men märker redan skillnad – är mycket mindre stel i slutet av arbetsdagen.
- Jag har som mål att träna tre gånger i veckan. Två pass är styrka på gym med min PT och det tredje är ett konditionspass på egen hand. Nu har jag börjat försöka klämma in det egna passet i början av veckan. Har jag gjort bort mina tre pass tidigt i veckan är chansen stor att jag av bara farten också klämmer in ett fjärde eller femte pass på helgen. De veckor jag väntar med mitt sista ”obligatoriska” pass blir det sällan någon mer träning än så.
- På kvällen innan jag blir för trött är det skönt att byta om till nattlinne, borsta tänderna och sminka av mig. Dels sätter det ett stopp för okynnesätandet kvällstid men sedan är det SÅ mycket lättare att komma i säng när man börjar bli trött. Annars är jag typen som blir sittande i soffan och gruvar mig.
- Dagar när det går försöker jag få in motion på dagtid – som en promenad på lunchen. För om jag gör något på dagen brukar jag får mer energi och hips vips kanske jag har ork kvar på kvällen att göra något mer. Ta en sväng med Essa eller köra en stund på motionscykeln. Om jag bara motionerar/tränar på kvällen så hinner den där extra energin jag får några timmar senare försvinna under natten.
- Jag gör iordning ett glas med chiafrön och vatten och låter stå i ca 20 minuter så att det bildar en gelé. Sedan dricker jag det som utfyllnad till frukost eller lunch. Det ger massa extra mättnad och nyttiga näringsämnen. Så här skriver VV om chiafrön ”Gelén bildar en naturlig barriär mellan matsmältande enzymer i tarmen och kolhydraterna i kosten. Detta gör att blodsockret inte påverkas lika snabbt och har en aptitdämpande verkan. Chiafrön kan absorbera väldigt mycket vatten, upp till 12 gånger sin egen vikt, vilket gör att du känner dig mättare längre och inte behöver äta lika mycket eller ofta och är dessutom bra för vätskebalansen”. Riktigt bra ju!
- Jag har länge haft på känn att jag är en riktigt snabbätare och det stämmer läskigt bra eftersom jag nu provat klocka mina måltider. Ibland äter jag upp min middag på minde än fyra minuter. Så dumt! Nu försöker jag dra ut ätstunden till femton minuter för det ger mig chansen att hinna upptäcka min egen mättnadskänsla.
- Jag träffade ju en dietist i höstas för att få hjälp och tips kring kosten. Något av det bästa hon sa till mig var att bli nyfiken på min kropp och hur den reagerar med olika mat och kostvanor. Det är en sån fin inställning för den handlar inte om att döma mig själv för att jag äter fel, eller avfärda mig själv som karaktärssvag. Om jag börjar vara nyfiken på hur olika mat känns både när jag äter den och efteråt – då kan jag upptäcka många spännande saker. Som att en anledning till att jag tycker att det kan vara jobbigt att äta sallad är för att jag som snabbätare blir frustrerad av att behöva tugga så länge. Ännu en anledning till att äta långsammare!
- På rekommendation från dietisten har jag börjat dricka mycket mer vatten. Minst 1,5 liter per dag. Knepet jag lärde mig var att mäta upp vatten i en karaff i kylen på morgonen och sedan dricka från den under dagen. Då blir det så tydligare hur mycket (eller snarare lite) vatten jag vanligtvis dricker.
304 svar
Berätta gärna mer om chiadrycken. Tar du ett glas efter varje måltid? Hur är proportionerna?
Mvh äter 2 kakor innan frukost
Jag tar en matsked till ett glas vatten ungefär =)
Tack!!
Rekommendationen är tyvärr bara 1 msk chiafrön om dagen tror jag… så en gång per dag kan man ju ta en sån dryck…
Ja precis. Man kan göra det med psylliumfröskal också men det är inte lika gott!
Eller vanliga linfrön!
Precis! Kan vara värt att flika in att chiafrön är väldigt energirika, så om man ’överdoserar’ finns risken att effekten omvänd. 🙂
Krossa dem i mortel så får kroppens hand om näringsämnena som finns i chiafröna. Tror man blandar ihop chia och linfrön; de som säger att det är en begränsning på 1msk/dag. Det gäller framförallt om du äter krossade linfrön och krossade linfrön har försvunnit från de flesta butiker, har jag märkt.
Om man inte vill ha den slemmiga känslan funkar det att ta en matsked med frön och sen skölja ner den med ett glas vatten.
Då blir gelén i magen och snorkråkskänslan byta ut mot frön överallt-känsla
Gör inte detta! Det kan leda till onödiga magproblem, speciellt hos äldre!
Hej från en till snabbätare!! Vilka bra tips! Tack!
Jag blir nyfiken på hur sammankopplat vikt och hälsa är för dig? I inlägget blandar du tips på vad som för mig är hälsosamma beteende (mer rörelse under dagen, knep för att få in mer träning i vardagen) med tips som i mina ögon är på gränsen till ätstört. Att dricka blötlagda chiafrön, för att dämpa hungerkänslor, för att kunna äta mindre mat än vad din kropp signalerar att den vill ha, tycker du verkligen att det är hälsosamt? Om du istället åt mera mat, kanske valde riktig Creme fraiche istället för den magra för mer mättnad, och gick upp ett par kilo på kuppen, skulle det göra dig mindre hälsosam?
Jag är överviktig nu (om än lite) och har varit det till och från under de senaste åren. Det har jag ingen som helst lust att vara. Därför är hälsosammare val till vissa delar sammankopplat med vikt. Jag har inte den turen med min genetik att jag kan äta vad som helst och tro att det inte ska synas på vågen. Jag kommer behöva tänka på vad jag äter resten av mitt liv. Det behöver de flesta människor som vill behålla vikten. Och jag känner spontant att jag blir väldigt trött på att sånt som ”ätstört” kastas runt så snabbt i dessa sammanhang. Det är väl inte mer ätstört att skapa mättnadskänsla med chiafrön än med en fetare creme fraische som du föreslår?
Åh intressant svar, Clara!
Tack för tipset om chiafrön, superintressant. Ska nog börja med det också, tycker att sådana smarta tips rent ”kemiskt” är spännande. Om du vill ha ett till sånt tips så har jag börjat äta lite bönor innan vissa måltider som är dåliga för blodsockret (pasta, typ). Tror en dl 10 minuter innan måltid var det som rekommenderades. Det är bevisat att det också sänker blodsockeret under och efter måltiden under lång tid. Det hjälpte också att äta bönor till måltiden, men fick inte fullt lika mycket effekt. Kidneybönor var bäst, vita bönor sämst tror jag.
Angående ILs kommentar och ditt svar tycker jag att ditt svar är så intressant. Och, jag tycker också samhället ropar ätstört direkt. Ja, ätstörningar finns, men att äta lite extra chiafrön är ju inte ätstört. Vet inte om du IL är en sån som kan äta vad som, och att du aldrig behövt tänka på vad du äter? Det blir väldigt fördömande att direkt insinuera ätstört beteende för att andra måste tänka på vad de äter. Jag är själv är överviktig nu. Har alltid varit kurvig, det är fint – jag ser ut så, med stor byst tex. Men nu har jag blivit tjock. Jag skulle vilja gå ner 10 kg för att känna mig ok. Jag är också ”en sån” som behöver tänka på vad jag äter, det får effekt direkt annars. Trots att jag verkligen har koll på kosten ligger jag viktstabilt (för högt). Jag är jätteglad för alla tips om chiafrön och dylikt.
Men, ibland undrar jag varför det provocerar så otroligt att (som vuxen och dessutom lite större?) tänka på sin vikt? En vän till mig tycker också att tänka på vad man äter är ätstört. Men, hon väger typ 20 kilo mindre än mig, väldigt smal (och går lätt ned i vikt). Hon tycker att jag inte fikar (fikabrödet) så ofta alls är ätstört. Att jag ibland snurrar på förpackningen på saker och kollar mängden kalorier på saker – ätstört. Jag äter inte heller frukost alltid (fastar), ätstört. Jag förstår inte varför det har blivit så känsligt att tänka på sin vikt? Och alla som skriker ätstört, är de själv jättesmala? Tröttsamt är det iaf. Är det att vi alla ska vara pk?
Fattar inte att chiafrön, som dessutom är nyttiga, och magrare créme fraîches kan anses ätstört.
Heja dig Clara, som kommit så långt, och tack för tipsen!
Jag tänker att IL.s kommentar handlar om att vikt och hälsa inte är sammankopplade. Du kan ha god hälsa och väga mycket och du kan ha dålig hälsa och väga lite, och tvärtom förstås. Men att prata om att vara hälsosam har inte något med vikten i sig att göra och jag tror det är därför IL reagerar. Tänker att det är viktigt att särskilja begrepp som hälsosam och vikt eftersom vi under lång tid har blivit itutade att hälsosam = låg vikt och ohälsosam = högre vikt.
Alltså: du kan inte bara genom att titta på en kropp avgöra hur hälsosam den kroppen här. Överviktig (BMI har ju för övrigt fått väldigt mycket kritik och är ett väldigt tvivelaktigt mätredskap som inte säger någonting egentligen) är inte lika med ohälsosam. VIKTIGT!
+1, bra skrivet!
Det finns hur mycket forskning som helst som visar på direkta samband mellan övervikt och signifikant ökad risk för diverse sjukdomar. Att vara underviktig är inte hälsosamt heller men det betyder inte att vi ska ignorera riskerna med övervikt. Är man överviktig bör man gå ner i alla fall 10% av sin kroppsvikt för att uppnå hälsofördelar. Och då spelar kosten roll för ca 80% av vår vikt hänger ihop med vad vi äter.
BMI är ett jättebra mått som på gruppnivå tydligt visar på hälsoriskerna med övervikt. Tyvärr tycker många att det är jobbigt att se sig själv som överviktiga på BMI-skalan och försöker då hitta förklaringsmodeller (”jag är överviktig men hälsosam ändå!”) eller ursäkter. Tyvärr ÄR övervikt ett samhällsproblem och vi som individer behöver ta hand om vår hälsa OCH vår vikt. Annars kommer vi se stora hälsoproblem i vårt samhälle på sikt. Men ja, det är lättare för enskilda personer att blunda för det problemet och hävda att man själv är undantaget från BMI-regeln eller att BMI är ett ”dåligt sätt att mäta”
Ja, preciiis!
Agnes Wold sa vid tillfälle i program på radion att hon anser att man inte ska kommentera vad andra äter. Det tycker jag var klokt.
Personligen har jag svårt att hålla vikten. Mitt normalläge är att äta för lite. Får anstränga mig att äta tillräckligt och ofta komplettera med feta produkter för att hålla normalvikt. Det gör jag för min hälsa precis som jag tänker att det är om det är åt andra hållet. Tänker inte på det som ätstört utan att förhålla sig till att leva med en fysisk kropp att ta hand om, det fixar sig ju inte av sig själv, iaf inte för mig.
Jag pratade en gång om att jag börjat äta mer grönsaker tex broccoli till maten. Jag tycker inte det är lika gott som pasta men det funkar, jag håller mig bättre mätt och håller vikten lättare. Och fick då höra att det var ätstört 😬
Det som är stört är att folk äter som om de vore soptunnor (äter en massa skit), öser socker över sina barn, (fredagsmyyyyyys) och skäller på att andra är störda som äter sådant som bevisligen är bra för kroppen och bryr sig om hälsan. Tycker diskussionen kring hälsa har blivit helt vriden. Det är inte hälsosamt med fetma och stillasittande! Punkt.
Absolut inte ätstört att äta mer broccoli och grönsaker men däremot att prata om att folk ”äter som soptunnor”, att kalla mat för ”skit” och att kalla fredagsmys för att öööösa godis över sina barn tyder enligt mig på att man har ett osunt renhetstänk kring mat. Som jag verkligen inte skulle vilja föra vidare. Om inte annat för att detta med att klassa saker som förbjudet och orent lika gärna kan bli ett recept med exakt motsatt effekt än önskad, med tanke på hur människor dras till det spännande i förbud. Jag äter själv 10 ggr bättre när jag inte fokuserar på skuld. Över huvud taget tror jag det är en riktig skurk i våra hälsobeteenden att vi hela tiden fastnar i DÅLIG mat, istället för att fokusera på vad som är bra mat att äta ofta. Det är mycket lättare att äta nyttigt genom att lägga fokuset på allt hälsosamt man gillar och ska äta, än att fokusera på vad man nu har nekat sig själv.
Tove har rätt tycker jag.Bra skrivet!
Jag tror att ni, IL , Clara och S, missförstår varandra lite. Det är förstås inte ätstört per se att välja lättprodukter osv, men jag tror att hur man tolkar det här med att dricka chiafrön till exempel har mycket att göra med ens egna relation till mat. Om man tycker det funkar bra för en själv kan man givetvis göra så, men har man till exempel en historia av ätstörningar kan det säkert upplevas ganska triggande? Jag var i tonåren (tror jag) väldigt nära att utveckla en ordentlig ätstörning och håller mig långt borta från olika tips för att tex minska aptiten på vad jag uppfattar som konstgjord väg, men jag känner ju mig själv och vet att jag måste göra det. För andra är det uppenbarligen inte ett problem, och då behöver man väl inte göra det till ett sånt heller. Ett beteende blir väl ätstört till exempel om man får panik av att avvika från rutiner eller börjar begränsa sig väldigt mycket på något vis.
Tack Saga för din kommentar!
Ja precis så tror jag det är. Och om man har erfarenheter av ätstörningar eller av att vara förälder till ett barn med ätstörningar väcker tips om dieter och sätt att kontrollera sitt födointag så starka ångestkänslor. Det är att vandra på tunn is, och man önskar att folk höll sina tips för sig själva. Även om man förstår att de flesta ser det som positivt med tips om viktminskning.
Att BMI skulle vara en bra mätare på övervikt tror jag att de flesta kommit fram till att det inte stämmer. T ex så är bodybuilders överviktiga enligt BMI.
Att hela tiden påpeka att övervikt är farligt tycker jag också är tröttsamt, tror nog att alla är väl medvetna om det. Men att automatiskt säga att en överviktig människa inte är hälsosam tycker jag är helt fel, jag väger 10-15 kg för mkt men jag tränar 4-5 ggr/vecka, har bra värden och mår bra. Så dra inte alla över en kam…
Jag tycker mer att det är intressant hur viktig vikten och utseendet är för många, speciellt för feminister. Många kvinnor hänger upp orimligt mycket av sitt värde och existensberättigande på sin kropp. Men det är klart, hänger man på insta och ska visa upp sitt lyckade liv så krävs ju att man är ”toppad”.
Vilka är dessa feminister du pratar om? Tycker att de uttalade feminister jag följer är de som bryr sig minst. Men vi följer kanske olika konton?
Det är absolut inte så att jag är en sådan som aldrig behövt tänka på vikten, tvärtom. När jag säger att det för mig verkar ätstört, så grundar det sig i mina egna smärtsamma erfarenheter av att ständigt kämpa med maten och vikten, på mer eller mindre konstruktiva sätt.
Jag bantade första gången som 25-åring, med Viktväktarna. Då var jag inte ens överviktig, men i övre spannet av normalvikt. Sedan dess har jag pendlat upp och ner i vikt. I perioder lyckats hålla mig strikt till någon diet (VV, LCHF, periodisk fasta, mm). Så har jag tappat kontrollen, hamnat i hetsätning, med åtföljande skam och ångest. Nu är jag 45 år, och börjar alltmer känna att det är så otroligt sorgligt, att jag under så många år fokuserat så mycket av min energi på detta. Klart det kan vara bra att tänka på vad man äter, men för många blir det tyvärr destruktivt. Ville bara lyfta det perspektivet, att hälsa och vikt inte alltid går hand i hand, som det tyvärr alltför ofta framställs.
Har inget emot chiafrön i sig alltså 😊
Nu gör man ju själv som man vill, men viktigt att veta att övervikt verkligen inte behöver vara kopplat till ohälsa. För mig är NORMALVIKT kopplat till ohälsa, det är bara perioder där jag varit deprimerad etc som jag varit normalviktig. Det naturliga för min kropp är övervikt. Om jag lever så som funkar för mig i mitt liv just nu har jag en vikt som kroppen inte rör sig så mycket ifrån, varken upp eller ned.
Jag har god hälsa och alla mina värden är fina, blodtryck, blodsocker etc, och jag är fysiskt frisk. Om jag skulle försöka banta ner kroppen är jag rätt övertygad om att jag skulle må dåligt på en rad plan – fysiskt, mentalt, känslomässigt, min kroppsuppfattning skulle bli mer negativ etc.
Och det här med BMI, det var aldrig tänkt att användas på individer. Det är ett mätinstrument som är tänkt att använda på stora grupper människor, i forskningssyfte. Jag tror det är bättre att tänka på normalvikt som vad som är normalt för ens egen kropp. Och det kan se olika ut under olika stadier i livet.
Kristina – visst är det så! Jag har fler än en bekant som gått på 40 årskontroll resp 60 års kontroll och fått höra av doktorn att deras BMI indikerar att de borde vara väldigt sjukliga men sedan uppvisar de fina värden. Så övervikt behöver inte hänga ihop med ohälsa. Däremot har åtminstone en av dessa bekanta ändå påtalat att hon lider av övervikten eftersom den ger sån kraftig smärta i knän. Och att hon därför vill tappa sina kilon.
Jag reagerade på samma sak men efter mer än en halv livstid där mat inte har fått vara neutralt för mig (vilket jag antar är normalfall för mer eller mindre alla kvinnor i min generation, född -91) vet jag att tolkningarna är mina egna och inte kan tillskrivas andra. Att jag reagerar starkt på att man äter extra av något kalorisnålt innan maten för att bli mätt ”snabbare”/enklare beror ju på att det är samma slags tips som framfördes på alla de hundra pro-ana forum som var en informations- eller snarare inspirationskälla under tonåren. Idag försöker jag pränta in det jag egentligen vet – mat bara är, det är inte fienden, trösten, eller medicinen mot något annat. Med detta sagt så vill den vikt-besatta delen av min ätstörda personlighet lyfta att vikt är ett så dåligt mått på egentligen någonting. Mät dig istället, muskler väger ändå mera och de gånger i livet jag har varit som fysiskt starkast och mest uthållig (underbara tider när jag sprang långdistans men ändå fick in två tunga styrkepass i veckan) vägde jag definitivt mer än jag gör nu – men fler par av mina byxor passade. Idéen om att det är kilon på vågen som betyder något lyser igenom så starkt i det här inlägget tycker jag, och det vänder jag mig emot. Vi kan prata hälsa, styrka och skadeprevention utan att prata om vikt, framförallt (!) när det inte handlar om grav övervikt utan endast, vad jag kan se utifrån bilder och vad du skriver, några få kilon.
Osäker på om jag ens gör en poäng med det jag skrev nu men men.
Du gör absolut en poäng, o en väldigt viktig sådan!
Linn, jag är 70-talist och mat har heller inte fått vara neutralt för mig eller min generation… Jag kan fortfarande kaloritabellerna utantill sedan 80-talet då allt skulle vara så fettsnålt och slimmat som möjligt. Tror tyvärr inte att någon generation av kvinnor fått äta som de behagar utan yttre påverkan. I mitt jobb inom vården behöver vi ibland av medicinska skäl väga patienterna och det är sorgligt ofta kvinnor ber om ursäkt för sin reella eller förmodade övervikt innan de ens klivit på vågen. Och jag pratar alltså om kvinnor som är 80+ i ålder som generat klappar sig på magen och skäms för sin kropp.
Åh, den här kommentaren. Tänker på min älskade mormor som gick bort för lite mer än ett år sedan. Hon blev 90 år, och till och med när hon var 80+ kämpade hon med vad hon tyckte var övervikt och önskade klämma in sig i några finbyxor som var för tajta i midjan. Min mormor var så fin, så fin (på alla sätt) och jag önskar att hon fått släppa det där åtminstone några år och liksom bara vara i sin kropp utan att känna att den inte dög. Så sorgligt.
Även min mamma kommenterar ofta sin kropp negativt, även om hon inte bantar eller så.
Jag har gjort det tidigare, men försöker nu att bara vara i min kropp och må bra i den.
Jag är så rädd att min dotter ska tvingas känna så här. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon slipper.
Jag har aldrig hört min mamma kommentera sin kropp negativt. Inte heller mormor. Båda tränade, motionerade och var noga med vad de åt och pratade om vikten av att göra det. Men inte på något hetsigt negativt sätt. De inspirerar mig oerhört! Jag har också en äldre bekant 80+ som har ätstörningar och har haft det sedan barndomen. Det var ingeting som behandlades när hon var ung och hon lever med det än idag. Hon fick dock ofta under sin uppväxt höra av personer i sin närhet att hon var tjock. Så det satte säkert sina spår och än idag märker jag att hon blir stressad av att höra hur mycket jag tränar – eftersom hon omedelbart relaterar det till hennes egna prestationer och att hon också borde göra som jag. Trots sin höga ålder kan hon inte låta bli att sammanblanda sin egen hälsa och kropp med andras hälsa, kropp och kostval. Jag tror att det kan bli så om man inte får hjälp med sina problem i rätt tid.
Hej!
Undrar hur det kommer sig att många, liksom du själv, ofta hänvisar till en genetik? På vilket sätt är du mer genetiskt lagd åt att bli överviktig? Vad grundar du det på rent vetenskapligt? Det finns ingen anser jag som kan äta vad som helst – ohälsan sitter även på insidan. Och Ingen föds överviktig. Ett barns övervikt tex är oftast beroende på förälderns val av kost, skolmat och förskolemat (cornflakesfisk tex). Dem köper inte sin mat själv och Föds inte med ett genetiskt arv för att bli tjocka – så som jag ser det.
Du är fin Precis så som du önskar att du vill vara!
För Mig handlar om vilken mat man stoppar i sig. Jag skulle aldrig säga till ett överviktigt barn att det har en genetisk nackdel som dem då, precis som du skriver, ”får leva med”. Känns ju väldigt nedslående?
Alla kan göra hälsosamma val (självklart utifrån olika förutsättningar) och allas kroppar ser olika ut – allt från byst till vader och axelbredd, men ingen föds med en genetisk ”tjock-gen”?
Nu har du helt fel, för kroppar föds med olika normalvikt. Vissa är smala, vissa mitt emellan, vissa tjocka. Jag har alltid varit överviktig, förutom när jag varit sjuk. Oavsett vad jag äter eller hur mycket jag tränar. Så ser min kropp ut, så funkar den, så trivs den.
Ja som Kristina skriver så är genetiken väldigt viktig. Det kan du lära dig mer om genom att tex lyssna på detta avsnitt av Kropp & Själ
https://sverigesradio.se/avsnitt/942137
Jag är inte en person som kan äta vad som helst och därför gör jag inte heller det. Att berätta att det är så det funkar för mig tycker jag känns som en rimligt och ärligt förhållningssätt till mina läsare.
Självklart påverkar genetiken även vår kroppsbyggnad och förmåga att lagra fett. Jag har tex tvåäggstvillingar som alltid ätit samma mat vid samma tidpunkter och haft samma aktivitetsnivå (de leker tillsammans, går i samma klass, har samma fritidsintressen etc etc). Ändå är den ena smal som en pinne och den andra har lite hull. Tycker det är otroligt märkligt att folk fortfarande tror att vårt DNA kan påverka exakt alla aspekter av människans uppbyggnad och förutsättningar men inte vikt. Varför skulle det vara undantaget?
Jag tror tvärt om att de flesta har en ”tjock gen”. Det var viktigt vara matsugen tidigare. De glupskaste överlevde. Problemet är snarare den processade och högbelönande maten och hela industrin som vill få oss att köpa skiten som påminner om mat.
Jag tycker att du borde tänka dig för en extra gång innan du publicerar denna typ av inlägg.
Det är bra och roligt för dig med din egen hälsoresa men kanske nödvändigtvis inte information som behöver nå dina bloggläsare.
Det är tyvärr just såna här typ av tips som är enorma triggers för personer som lider av ätstörningar. Det är ett enormt komplext tillstånd att ta sig ur och såna här ”listor” kan sätta igång otroligt negativa tankemönster och leda till bakslag om man är i en fas av tillfrisknande i sjukdomen.
/ Hälsning från en medarbetare på ätstörningsenhet.
Jag hör vad du säger men jag håller inte med. Förklarar i en kommentar längre ner hur jag resonerar
Jag håller med dig helt å hållet. Äta mindre och träna mer, då blir du en bra och hälsosam person. Så tolkar jag inlägget och det är inte sunt för många människor som redan har en ätstörning eller är på väg in i det.
Nej men att äta mindre och träna mer kan däremot vara en sund lösning för den majoritet av Sveriges befolkning som kämpar med överflödiga kilon. Så vems perspektiv ska få råda?
Ja precis så tror jag det är. Och om man har erfarenheter av ätstörningar eller av att vara förälder till ett barn med ätstörningar väcker tips om dieter och sätt att kontrollera sitt födointag så starka ångestkänslor. Det är att vandra på tunn is, och man önskar att folk höll sina tips för sig själva. Även om man förstår att de flesta ser det som positivt med tips om viktminskning.
Håller med dig. Sedan min dotter fick en ätstörning för fem år sedan får jag krypningar av sådana här hälsotips (trots att min dotter varit helt frisk i typ tre år).
*salig, inte dålig! I mitt tidigare inlägg.
Om alla på internet ska ta den typen av ansvar för alla olika typer av svårigheter eller sjukdomar som folk har, så skulle ingen kunna skriva något alls.
Som läsare har man ett ansvar för var man läser och vad man konsumerar. Detta inlägg är en helt naturlig del av Claras innehåll på bloggen, det är en dålig blandning och träning är en. Det är noll hets, bara en redogörelse.
Sen att personer reagerar olika, så kommer det vara. Men då måste man som läsare välja bort den typen av inlägget. Allt annat är orimligt.
Alltså Clara! Med tanke på den bilden du lägger upp i det här inlägget så kan du inte skriva att du är överviktig. Vad baserar du det på? BMI? BMI tar ingen som helst hänsyn till muskelmassa vilket jag antar med tanke på den träning du utför ändå har. Det blir väldigt fel att du skriver att du är ””lite” överviktig.
Midjemått och fettprocent (som jag mäter på en särskild våg på gymet) just eftersom bara kilon på en våg blir missvisande särskilt när man tränar mycket styrketräning.
Tänker apropå din kommentar att det finns flera olika problem i samhället samtidigt. Dels en massa smalhetshets, kroppsideal, hat och diskriminering av feta människor, en massa missuppfattningar om hur vikt och hälsa hänger ihop osv – som absolut går att koppla ihop med att människor utvecklar ätstörningar, jojo-bantar, mår psykiskt dåligt och hatar sina kroppar.
Men OCKSÅ att övervikt/fetma och ohälsa ändå hänger ihop på många sätt (ffa på gruppnivå – det finns alltid en massa undantag på individnivå) och att vi lever i ett samhälle där matföretag för att maximera sina vinster utvecklar mat som ska vara så oemotståndlig som möjligt för oss och som i princip lurar våra hungerreglerande system och gör det lätt att överäta på lång sikt. Och det faktum att tidsbrist, stress och ekonomiska faktorer kan göra det svårt att ha tid och/eller råd att äta ”bra” mat. Det är ju rätt onaturligt för oss att ha i princip obegränsad tillgång på väldigt lockande, god, energität mat och dryck. Så många människor kommer ju behöva ha med sig en medvetenhet om detta och aktivt tänka på vad man äter för att inte på kort eller lång sikt utveckla övervikt eller fetma på grund av omgivningen vi lever i.
Och det är ju skitsvårt att navigera i detta. Eftersom båda problemen existerar samtidigt. Tänker att det är svårt både på ett personligt plan och när man kommunicerar utåt om kost, vikt och hälsa som Clara gör.
Jag tänker lite som du, och också att vikt blivit en såpass polariserad fråga att att både viktuppgång, viktnedgång och att stanna på sin nuvarande vikt kan ses som problematiskt i något av lägren. Jag upplever ibland i ”kroppspositiva” kretsar att viktnedgång ses ned på, även när den är oavsiktlig som t ex efter att man börjat träna för att må bra eller ha kul. Varken viktuppgång eller – nedgång bör egentligen vara någon grej, om det inte orsakas av skadliga beteenden eller ätstörningar.
Jag har några kilon till övers som jag gärna skulle bli av med, men jag drar mig ärligt talat för det, för jag vet att folk kommer reagera och vilja prata om det med mig. Jag är absolut nöjd med min kropp i nuläget och skulle vilja bli lite lättare för att jag märker att det är snällare mot lederna när jag springer och rör på mig. Jag vet min motivation, men det känns som att jag från ett håll kommer att applåderas för att jag inte längre är överviktig, och från det andra hållet att jag närmar mig ätstört beteende om jag ändrar min kost, och att jag övergivit mina åsikter om att alla kroppar är bra kroppar eftersom jag väljer att ändra min åt normhållet. Det går liksom inte att göra rätt.
Jag har gått ner 35 kg det sista året och jag har fått mindre kommentar än jag trodde jag skulle få. Det är ju inte så att det inte syns men det är väldigt skönt att slippa kommentarer om det för det känns alltid som att man behöver förklara eller ursäkta sig för det.
Jag tror det där är så jäkla viktigt, att det finns samband på GRUPPNIVÅ, som du skriver Wilma. För som det är nu känns det som det inte finns undantag. Om man är tjock, som jag, är liksom känslan att jag KOMMER få diabetes typ 2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Den skräcken gör så himla mycket ont med folk, det är så väldigt farligt verkligen. Den skräcken skapar sjukdom, som stress, ätstörningar etc. Det är sånt samhälleligt tunnelseende på vikt och fett, kan ibland kännas som det är den enda parametern som räknas när det kommer till hälsa. Men hälsa är ju en helhetsbild.
Många kommentarer som trycker ner Clara för att hon väljer att ta tag i sin hälsa genom små men effektiva steg. Det är inget fel att ha lite mer vikt, men det är inte heller något fel att vilja bli av med den där lilla vikten heller. Sammanhanget är a och o, hade Clara redan varit pinnsmal med en historia av ätstörning bakom sig hade dessa tipsen varit en sak, nu delar bara Clara med sig av små oskyldiga tips som kan hjälpa till att minska intaget av energi som är högre än spenderingen av energi, vilket är en sund tanke oavsett vad många av er tycker och känner kring det. Ett sammanhang och historia är inte Claras, och hon bestämmer själv vad hon mår bra av. Tråkigt att ett trevligt och oskyldigt inlägg fultolkas.
Kul att se att motion och aktivering och prioriteras! Bra att hålla lederna och musklerna igång! 👍😊
Ja och problemet är ju att alla reagerar från den förförståelse de själva har. Som jag inte har en aning om och heller inte kan ta någon hänsyn till.
Jag slutar heller inte baka söta kakor och visa upp dem för att det riskerar att göra att någon som verkligen kämpar för att hålla igen på sitt kaloribehov, ska bli frestad att äta onyttigt. Varje människa måste ta ansvar för sig själv och det som den konsumerar. Man kan inte förvänta sig att hela världen ska skydda en från ens egna demoner. Tyvärr för jag hade gärna blivit beskyddad från saker som triggar ångest i mig. Vore nice om folk slutade lägga ut inlägg om cancer, eller dela bilder på cancerdrabbade barn eftersom det kan trigga ångest hos mig. Men det är ju MITT ansvar att hantera. Ingen annans
Bra svar Clara ! Tycker det var en intressant och inspirerande lista. Älskar att läsa om din hälsosatsning!
Bra svar och bra inlägg! Inspirerande.
Jag tror inte att de som nämner risken att människor med ätstörningsproblematik ska triggas, menar att andra har skyldighet att skydda dem mot detta. Däremot är det en viktig poäng att ni influensers blir medvetna om vilka effekter era inlägg kan ha. Er påverkan på människors beteende är ju faktiskt väldigt, väldigt stor.
Frivilligt som vuxen att läsaoch kommentera influencers och låta dem haså stort inflytande över ens liv då. Att vara en förebild och visa sina barn att olika personer på nätet inte styr ens liv är ett mycket stort ansvar. Att inspirereras och tänka efter är en annan sak.
Håller med dig Clara, skulle man ta hänsyn till alla i alla lägen skulle inget kunna skrivas/publiceras i princip. Vi skulle dö av leda 😉
Man får precis som du skriver ansvara för sig och undvika de situationer man kan om man av någon anledning behöver det.
Mycket bra svar och perspektiv!
Jag vill förbättra min hälsa (vilket handlar till noll procent om att bli snyggare, jag är rätt ful och rätt nöjd ändå faktiskt, och det är inget kilon ändrar på). Och jag är glad för alla dessa hälsoinlägg, som skriver om hälsa och vanor på ett sätt som jag upplever så himla positivt! För att det inte blir ”för mycket” som jag upplever att hälsobloggar blir. För att du skriver konkret om praktiskt om precis hur du ändrar vanor. Och för att du känns så genuint driven av självkärlek snarare än självhat. Ingen renhetskultur heller och chokladbollarna kallas aldrig syndiga.
Vi är fortfarande stenåldersmänniskor och i ett samhälle med maten ständigt tillgänglig kommer vi nog dessvärre alltid på gruppnivå behöva hitta en del strategier för att äta hälsosamt. T ex att känna in mättnaden och inte minera hemmaköket.
Tack 🙂
Precis så känner jag också, bra skrivet!
Fast den stora skillnaden är väl att även om du får ångest av att läsa inlägg om cancer, så ger inte de inläggen dig cancer. Ätstörningar är en farlig sjukdom som skördar många liv, som Sandra så sakligt har redogjort för här nedan.
Nej stopp det här tar jag bara inte. Du kan inte påstå att DET HÄR inlägget kommer GE någon som är fullt frisk anorexia? Däremot gav du mig precis migrän.
Nej jag påstår inte att det här inlägget kommer att ge någon som är fullt frisk anorexia. Men för den drabbade är det inte ”bara” ångesten, utan också själva sjukdomen, som triggas. Det är en komplex sjukdom och därför är jag tacksam att personer som t ex signaturen Sandra har tagit sig tiden att utförligt beskriva komplexiteten och därmed bidra till en mer nyanserad bild.🙂
Ja, och helt ärligt är jag så jävla trött på hur lättkränkta alla är. ALLA människor på jorden har minst ett problem, ALLA har saker som är svåra att läsa om, prata om eller se på bild. ALLA. Men idag är det inte någon som ens försöker se intentionen bakom en text eller ett uttalande. Var det din intention att trigga folks döttrars ätstörningar eller att faktiskt hjälpa tusentals människor som har problem med att hålla vikten på en hälsosam nivå? Ingen ställer ens sig den frågan.
Ja Wilma precis! Tack för det. Tycker det här Dystopia avsnittet tar upp den här komplexiteten så bra!
https://sverigesradio.se/play/avsnitt/1861216
Men man får väl ändå ta och sätta saker i sitt sammanhang? Chiatipset som en del i att öka mättnadskänsla och komma ifrån överätand/småätade i en övrigt väl avvägd, uppenbarligen sund lagom långsam resa mot bättre hälsa är väl inget ätstört? Hade Clara varit klart underviktig och enbart fokuserat på tips för att få i sig så lite kalorier som möjligt hade väl saken varit i ett annat läge. Nä kontext is the shit 🙂
Tack Sara för att du inte läser mitt inlägg som fan läser bibeln 😉
Verkligen, fick exakt samma tankar. Jag har själv kämpat med ätstörning i perioder när jag var yngre, och tampas med de sista ätstörda tankarna. Detta är sjukt triggande, ångrar att jag läste. Hälsa är väldigt mkt olika saker, och något annat än vikt/kroppsform. Sömn, rörelse, välbefinnande, styrka, frihet från smärta, relationen till mat (inte bantning)…massor. Styrketräning har hjälpt mig att börja släppa de sista tankarna på sträva konstant efter att att vara liten, slank. Trist att många väljer att elda på diet culture.
Ja…. ja och nej. Det är inte så lätt. Föddes med en viss vikt och min mamma arbetade mycket, mormor också, både tog hand om mig och gåv mig alltid för mycket mat. Det var deras princip. Mormor växte upp med krig, med en svältande bror. För henne spelade det ingen roll om jag var tjock, bara att jag överlevde. Hon gjorde mig fet, och kritiserade mig för det i ungdomsåren. Jo och nu har jag förlorade min kropp varje känsla vad den behöver… eller då har jag glömt att begriper vad kroppen säger. Då har jag ett jobb där jag sitter mycket plus är ensamförälder plus har problem med sköldkörteln. Det har nu alltihop ingenting med Clara att göra. Jag kan säga för mig själv: När jag tvinger mig att inte äta för mycket, när jag följer vissa rekommendationer då mår jag bättre. Även om min kropp vill ha stora mängder ost sent på kvällen länge efter middagen. (Om det blir för dåligt tar jag något). För vissa människor är det lätt att tappa kontrollen med kroppen, då behöver man reglera sig själv. Du är lycklig när du inte har dessa problem! Men jag ör nog inte ensam med det. Intressant nog är det en annan sak med träning. Har hittat övningar (kör själv med instagram och enstaka gånger hos fysioterapeuten) som verkligen behagar min kropp, även om jag ibland ska kämpa. Jag är till och med sugen att gympa! Varje dag! Jo, det kan min kropp alltså signalisera. Men inte vilken mat jag behöver, även om jag började bli sugen på rå broccoli vilket nu kanske inte är ohälsosamt. Men det är mycket laddad nuförtiden med vikten. Varje idiot får säga åt mig hur jag ser ut eller kommentera mit utseende.
Aldrig hört om att dricka chia, bara äta som pudding! En gång var min chiapudding ovanligt god – jag hade råkat köpa sötad mandelmjölk att blanda med… Och nu kom jag på att jag ju sett chiadrycker i olika färg i asiatiska livsmedelsbutiker!
Men huuur ska man hinna? Jobbar 7-15.30. Hämta, laga mat,umgås,natta, städa, fixa, krascha i soffan, repeat. Vet inte hur jag ska göra bort träningen i början av veckan, för det låter onekligen skönt 😃
Men eller hur?! Jag är på jobbet 7.15-17 flera dagar i veckan, kortare vissa dagar, och jag hinner knappt ta en dusch för mig själv på kvällen. Hemmet ser ut som en krigszon för vi hinner/orkar inte städa. För att hinna med någon form av rörelse kliver jag upp en kvart tidigare och gör lite yoga. Det är det.
Jättebra gjort att gå upp en kvart tidigare för att göra yoga. Den kvarten kan göra stor skillnad. Vill tipsa om de fem tibetanerna som ryms inom en kvart. Googla
Jag kan tyvärr inte svara på hur ni ska göra ♥️ Jag skriver utifrån vad jag själv har gjort som har funkat. Tror man får försöka vara snäll med sig själv – särskilt under jobbiga intensiva perioder. Tyvärr är det ju också då som man skulle ha varit mest betjänt av att få till träningen 🤪 moment 22
Clara har ingen tidsbrist, hon jobbar inte
Japp. Har levt på A-kassa i ett decennium och fördriver dagarna med att gå på spa.
😂😂
Vet inte om det skulle fungera för dig, men det kanske vore möjligt att ta en promenad under någon rast på arbetet? Så kan man göra några knäböj eller annan enklare övning under promenaden. Tänker all rörelse är bra och att man inte behöver låsa sig vid att det måste vara ett regelrätt träningspass på gym eller så.
Jag gör några knäböj framför kaminen på kvällen och när jag sitter i fåtöljen gör jag några benlyft. Det får vara så tills jag orkar mer.
Börja smått, all träning är bättre än ingen. Kan tipsa om två instakonton för effektiv och peppig hemmaträning med många korta pass i olika varianter (två utbildade PTs): @morsansomtranar och @fiastraning. De har också många bra tips, framförallt: håll det enkelt! Det handlar också mkt om prio och vanor/disciplin. Boka in, prata med den andra föräldern om att det är viktigt för dig, och du kommer även märka att energin du får ger positiva cirklar☺️
Vad fint ni peppar M och Elin! Bra tips =)
Du hinner genom att inte lägga dig i soffan. Hur många timmar per dag lägger du på att titta på TV/slösurfa på telefonen? Folk borde göra en tidsinventering.
Acceptans tror jag är superviktigt. Man måste inte leva upp till vad ”alla andra” (= en del andra, med helt andra förutsättningar) klarar. Det man orkar, det orkar man, och det kan få vara gott så.
Att se allt man faktiskt gör är också viktigt. Träning är inte bara det som görs ombytt i träningslokal eller med träningsredskap. Det är också att snabbstäda en halvtimme, att skotta uppfarten, att krångla på ytterkläder på barn som vaknat på fel sida, att bära matkassar till och från bilen, att cykla till dagis vid hämtning, att åka pulka…
Att hinna ta paus är en livräddare. Lite, men ofta. Paus måste inte vara en kvarts rast eller tre veckors semester. Det kan också vara tre lugna andetag med blicken i fjärran mellan två tuggor av frukostmackan.
Att ta emot hjälp kan också vara viktigt, vare sig det handlar om handfast hjälp eller att bara få någon som lyssnar. Ibland finns inte hjälp att få med det man skulle behöva mest. Då får man försöka hitta den som går att få. Har man ingen partner som kan avlasta är det inte så lätt att dela på arbetet hemma. Å har man inte heller släkt eller vänner som kan hugga i, eller barn som kan ta större ansvar måste man kanske oka ett stort lass själv. Men finns det åtminstone någon som kan ställa upp och lyssna på ens litanior om alltings elände kan det avlasta väldigt mycket.
Inspirerande! Heja dig <3
Oj vad olika liv vi lever!
Jag jobbar inte hemifrån och har en lunchrast på 30 minuter där jag dricker kaffe och skvallrar med kollegorna 😅
Min träning får jag på helgerna då jag vandrar och eventuellt något yogapass från Youtube under veckan om jag får feeling.
Det känns som att ganska mycket av din vardag fokuserar på din kropp? Jag inser att jag är privilegierad nog att inte ha det behovet trots ganska stor övervikt. Jag mår bra, sover bra och inte har värk. Jag tänker typ aldrig på kroppen mer än om jag typ är hungrig eller fryser 😂
Tack för den ögonöppnaren! och hoppas att du snart mår bättre i kroppen! ❤
Jag skulle inte säga att mycket i min vardag fokuserar på kropp. Mycket i min vardag fokuserar däremot på att må bra – särskilt som jag har en utmattning i bagaget. Och kroppen och själen hänger såklart ihop. Jag har dessutom ett stillasittande jobb och ofta ont i ryggen och nacken.
Tycker det låter som en dröm att som du aldrig ha ont – trots att du har en stor övervikt. Låter skönt att känna att kroppen bara funkar. Kan bara säga grattis! För mig funkade den inte ens med en ganska modest övervikt. Orkade inte leka med mina barn eller ens bära in mina egna kassar från affären.
Får man fråga om vart man får tag på en dietist? Ringer man vårdcentralen eller? Tack för bra inlägg och blogg
Jag fick tag i en dietist via IKSU där jag tränar. Jag betalar alltså för de timmarna precis som jag gör med min PT. Tror att vissa vårdcentraler har dietister men ofta får man nog bara hjälp av dem om man tex har någon sjukdom som påverkar hur man behöver äta eller om man tex har allvarliga viktproblem. Det kan nog vara väldigt långa väntetider också misstänker jag.
Tack!
Jättebra tips, alltihop! Chiafröna ska jag testa redan idag! Du har så bra inlägg, om allt möjligt!
Vi har, med överviktigt barn i familjen, infört snackskonto (råd/mängder etc. från barnläkare) för oss samtliga. När kontot är uppnått, är det stopp för veckan. Det har faktiskt underlättat livet, ibland väljer vi numera bort chips och godis helt för att vi ”tappat kontakten” med det 🙂
Blir nyfiken på snackskonto Snna! Kan du berätta hur det går till och hur man räknar ut?
Det tycker även jag låter spännande! Vill gärna höra mer om det om du vill berätta? Jag vet att det är så många föräldrar som kämpar för att skapa positiva förändringar för sina familjer. Övervikt bland barn är ingenting ovanligt och där finns det väl i alla fall en positiv aspekt – att inte behöva känna sig ensam.
I all välmening så saknar jag dina recept på kakor och bullar.
Här inne hos dig så fick man vila från allt vad träning och diverse hälsotips hette. En liten frizon från sånt vi blir matade med överallt annars.
Instämmer. Detta var en plats utan vikt och träning. Men nu orkar jag inte läsa mer här. Blir oerhört triggad av gå-ner-i-vikt-tips. Med vänlig hälsning, kämpat med ätstördhet i 20 år.
Jag beklagar att du fått kämpa med ätstörningar i så många år. Det måste vara otroligt tufft. Och med tanke på det kan det nog vara klokt att välja en annan blogg att läsa än just denna. Jag har nämligen ALLTID skrivit om träning och ibland också om vikt – och det planerar jag att fortsätta göra.
Håller med. Att borsta tänderna för att inte ”okynnesäta” och att dricka slemmiga frön för att minska hungerkänslor/fylla ut magsäcken har kraftiga likhetstecken med bantning för mig. Tips för att få in mer rörelse i vardagen är jättebra tycker jag, men rena viktnedgångstips gör mig bara matt och lite ledsen. Det matas man som kvinna med överallt ändå.
Ja alltså jag bantar ju? Det är nog ingen hemlighet – har gjort det i ett och ett halvt år. Och jag har ju fortfarande ett midjemått som är större än vad som är hälsosamt så jag tycker att det är rimligt att fortsätta. Tycker ärligt talat att det blir helt BISARRT att något kan vara MOT att någon annan vill sluta okynnesäta? Det ör vi nog många som vill och då kan ju ett sånt här knep vara användbart
Fast jag skrev inte att det är något fel med att DU bantar? Det är givetvis ditt eget val. Det är att du valde att använda din stora blogg till att dela ut bantningstips som skaver lite för mig och helt tar bort den känsla av välmående som jag oftast känner när jag läser den.
Jag tycker inte att det ÄR bantningstips? Planerar att äta så här även när jag nått min målvikt. Det här är tips man kan ta till sig av så länge man inte är underviktig och behöver gå upp i vikt.
Tycker normen är fruktansvärt snedvriden när det anses som att hetsa till bantning för att man tipsar om att äta långsammare, dricka mer vatten och äta livsmedel som ger en bättre mättnadskänsla utan att innehålla extra kalorier? Lever vi ens i samma verklighet? Majoriteten av befolkningen brottas och kämpar ju med EXAKT dessa frågor ändå ska vi låtsas om att vi inte gör det?Det finns absolut en hets kring vikt i samhället och det florerar många osunda dieter. Jag anser dock att detta inlägg med god marginal ligger utanför det problemområdet.
Håller med. Egentligen inte Claras ansvar alls men ändå, blir matt och lite ledsen över detta fokus.
Då ska du följa mig på FB – hela den här veckan har det varit småkaksfrossa där jag tipsat om mina bästa recept på alltifrån hallongrottor till chokladsnittar 🙂
Hej, Clara!
Läste ditt inlägg om svårigheterna att somna och tänker att jag kommenterar här så du med större sannolikhet ser mitt inlägg.
Utöver att skippa kaffe, ha ett tungt täcke och stänga av + snällt eskortera mobilen till en stängd kökslåda e.d. långt från sovrummet inför läggdags, så är mitt tips att komma bort ett tag. Själv. Anpassa jobbet så att du tillfälligt inte har några skarpa deadlines, eller ta ledigt om du kan. Åk till en ostörd släktstuga eller nåt (får för mig att du har tillgång till din farmors(?) gamla hus?) och se vilken sömn du kommer in i när inget annat stör. Jag som trodde att jag var kvällsmänniska och behövde 8h sömn visade mig vara morgonmänniska som trivs att gå upp innan alla andra, efter ungefär 7,5h sömn.
Jag har också gått igenom en utmattning och jag tror att det är extra viktigt efter en sådan att ge sig själv en chans att verkligen hitta sitt ”normala”. Så kan man åtminstone utgå ifrån det sen när man börjar känna sig redo för det ”vanliga” livet 🙂
Tack för dina tips! Det där med att få möjligheten att testa ur sina riktiga sovvanor och sin inre klocka – den lockar. Gjorde det delvis i höstas när jag var hos min mormor i elva dagar utan barn. Då upptäckte jag att åtta timmar verkar vara det jag mår bra av. Men nu är jag lite vilsen och vet varken ut eller in.
Hej!
Är alltid roligt, spännande och intressant att läsa dina inlägg och betraktelser, Clara 🙂 Nyttigt att utimellan få en liten ögonöppnare för de små tingen i vardagen som lätt glöms bort i snurren med familj, jobb, vänner, motion mm.
Angående detta med vilken mat som är okej/inte okej, vad som är hälsa, hur man ”ska” se ut, så må väl var och en få välja själv utan tråkiga kommentarer? Pepp o vänlighet är vad vi behöver ❤ och även om man själv tycker att man borde orka ”vara bättre” på att t ex motionera så är lite motion bättre än ingen, och i en annan period av livet kan man hinna/orka mer 🙂
Tror det är viktigt att inte stirra sig blind på vågen om man vill gå ner i vikt. Ofta kan ett måttband vara till större glädje o pepp då centimetrarna kan försvinna runt kroppen fortare än vad kilona gör 💪
Jag tycker dina tips är sunda och inspirerande, tack för att du delar med dig! Jag försöker leva efter samma devis, dvs träna och äta hyfsat nyttigt för att leva länge och förhoppningsvis slippa sjukdomar. Jag märker att vissa i kommentarsfältet verkar bli stressade av dina hälsoinlägg och det tycker jag är synd, men förståeligt. Hälsa är så laddat och ser man någon annan göra hälsosamma förändringar så är det lätt bli ”anti” och bli stressad om man själv inte har ork eller tid att göra samma förändringar. Jag tycker i alla fall att du lyckas förmedla ett sunt budskap. Det känns som att du gör de här förändringarna för att ha leva ett gott och hälsosamt liv, inte för att du blivit ”hetsig” eller hälsotokig
Jag dricker alltid 2 stora glas vatten det första jag gör på morgonen, dvs 9dl vatten. Såå gott och lätt på morgonen 🙂 Har alltid med mig 2 glas fyllda när jag sitter vid t.ex skrivbordet. Ungefär som du med karaffen, förutom att jag har med mig mina glas typ överallt.
Dricker ungefär de glasen 3 ggr per dag, så 2,7 liter per dag.
När man tränar så mycket som du gör så bygger man muskler som väger. Vi förändras i kroppen med ålder bla pga hormoner och har man dessutom tex problem med sköldkörteln så påverkar det även vikten. Som kvinna kan det skilja flera kg i vikt beroende på vart i menstruationscykeln man befinner sig. Likaså när klimakteriet närmar sig, förklimakteriet. Om du mår bättre så fortsätt med lättare alternativ men uppmärksamma vad som står på förpackningen vad som ersatt den lägre fettprocenten för att ge samma funktion som den med högre fettprocent. Tex 36% grädde har ofta karragean som tillsats, gummi?! Sägs vara ofarligt men inte i mitt huvud, hellre då använda 40% grädde och äta mindre mängd. Hjärnan behöver fett. Inför barn de gör inte som vi säger utan som vi gör. All rörelse är bra brukar fysioterapeuter säga. Vardagsmotionen!, träna med Sofia på SVT har varit mycket uppskattat av isolerade nu under pandemin.
Hej,
Karragenan tas fram ur en rödalg och får livsmedel att tjockna på ungefär samma vis som maizena/majsstärkelse.
//Cecilia
Följer med intresse diskussionen angående kopplingen hälsa och vikt och vad som är okej att prata om och inte.
Tänker också att det är som flera säger att vi alla är ”programmerade” till en viss vikt, som kroppen försöker behålla. Vi kan väga några kilo mer eller några kilo mindre men hamnar vi för långt från vill kroppen närma sig den ursprungliga vikten igen. För vissa kroppar är den optimala vikten högre och för andra lägre. Det blir knepigt när vi jämför oss med varandra och försöker förhålla oss till normer som är snäva.
Gällande vad man får prata om och inte och huruvida ett sånt här inlägg kan främja ätstört beteende tror jag absolut inte att Clara har någon intention att hetsa någon till det. Men jag vet också hur många som är drabbade av ätstörningar och det betyder att det finns många läsare här som kämpar med det. För dom blir ett sånt här inlägg något som spär på problematiken om än det inte fanns någon som helst intention från Clara att bidra till det. Till er tipsar jag om en studie jag är med och gör på Karolinska Institutet, en studie som handlar om hjälpsökande vid ätstörningar. Känner någon igen sig i det så läs mer på vår hemsida https://atstorningarochhjalpsokande.se eller vårat instagramkonto atstorningar_och_hjalpsokande.
Ja, hmm, detta är svårt att uttrycka. Jag har tyckt om dina träningsinlägg, tränar själv mycket och tycker det är så roligt när andra också hittar hur bra de mår av det. Men för mig är kost och träning helt separerat. Kanske därför detta inlägget känns obekvämt för mig. Tidigare extremt överviktig en period, och tidigare extremt ätstörd en annan period, så därför väljer jag aktivt bort att tänka på vikt, utan tänker bara på hur kost och träning påverkar mående, styrka, sömn, snabbhet, humör etc. Fast separerat från varandra, träning är en del och kost/föda är nåt annat. De värsta kommentarerna jag vet är av kollegor på lunchen som säger ”oj oj, grädde i såsen, nu får jag ta en extra promenad”, men ja, jag vet ju att det beror på att jag levde med kaloriräkning och kompensationsträning- och kräkningar i många år. Aldrig aldrig igen.
Så jag försöker tänka att din upplevelse Clara, den är helt annorlunda än min. Något skaver rejält i MIG av detta inlägget (typ chiafröngrejen, jag gjorde själv olika såna knep när jag mådde dåligt), men uppenbarligen är det inte så för dig Clara, utan för dig gör detta tankesätt gott. Försöker landa i det, och se att vi är OLIKA, vi fungerar olika, tänker olika, behöver olika. Så all respekt för att du hittar ditt sätt Clara! 👍
Kände samma med chiafrön grejen, känns mer som en ätstörd, gå ner i vikt till varje pris grej än något som har med hälsa att göra… om man ’är hungrig fast man äter bra mat (grönt och fibrer och lagat från skratch) då kan man väl lita på att man behöver äta mer om man nu är hungrig? Speciellt om man tränar?
Roligt med träningstipsen dock!
Tack Frida. Jag är glad att du känner så. Att du kan separera de två sakerna från varandra. För jag tror att det ÄR två saker.
De råd jag ger här är råd jag fått från dietister som hjälpt hundratals överviktiga att hitta en bättre balans. Råden är det inget fel på utan om de går att applicera på den enskilda personen beror såklart på dens förutsättningar. Och självklart kan samma råd som hjälper den ena stjälpa den andra. Men så är det ju i livet i allmänhet.
Jag jobbar också ca 7-17 och är mamma till två pojkar 6 och 9. Skulle jag inte prioritera att få in träning i detta så skulle jag aldrig palla att jobbet eller mammarollen. Det handlar om självbevarelsedrift.
Mina bästa träningstips?
*Transportlöpning. Kräver planering i att ombyte/duschgrejer finns på jobbet. Brukar cykla till jobbet och springa hem och nästa dag gör jag tvärtom.
*Gym på lunchen.
I källaren på mitt jobb finns ett pyttelitet gym men det gör inte så mycket. Med en matta och lite vikter får jag till ett bra pass på 25 minuter. Försöker få till minst ett sånt i veckan. Kräver matlåda och en ständigt redo gymväska.
*Morgonsimning
Badet öppnar 6. Skitjobbigt varje gång som klockan ringer men sen känner jag mig som en superhjälte resten av dagen.
Kräver packad väska och färdigskrivet simpass kvällen innan, jobbkläder framtagna så att jag bara behöver borsta tänder och dra på morgonen. Så lite ansträngning och beslut som möjligt. Äter frukost när jag kommer till jobbet.
*Vi har också förmånen att ha en friskvårdstimme på mitt jobb. Planera och se till att ta ut den.
*Skaffa en partner som förstår detta 👆 Maken sköter nästan alla lämningar och utan honom skulle det vara svårare.
Träning är inte något som gör sig självt. Det kräver avkall på andra saker. Jag lägger mig ungefär samtidigt som barnen för att orka och kan alltså inte vara särskilt social på veckorna. Varken med vänner eller ostörda kvällar med maken. Hemmet får ser ut som det gör. Tvätten får vänta till helgen. Det blir ett ganska inrutat liv men då får det vara så. Jobb, träning och tid med barnen är mina högsta prioriteringar i vardagskarusellen.
Har du aldrig hållit på med träning tidigare så är mitt tips att börja riktigt smått. Lägg till en sak. Gör det länge. Funkar det?
Då kan du pröva att lägga till en sak till.
Funkar det?
Om inte. Gå tillbaka till endast en sak. Sluta inte helt. De flesta som börjar är alldeles för ambitiösa från start och ger upp helt när det inte funkar.
Lycka till!
Vilket peppigt inlägg! Bra tips!
Jättebra tips! En reflektion är dock att det känns sorgligt att det fortfarande är en norm med åtta timmars arbetsdag vilket gör att livet ser ut såhär för många. Att umgås med andra, vila och få ta hand om sitt hem i lugn och ro tänker jag också är också viktigt för hälsan tänker jag.
Precis! Plus 100 på den!
Tycker det var riktigt bra tips. Har försökt göra exakt så i perioder. Och givetvis har det funnits bakslag, sjukdomar som gjort att träningen blivit lidande. Då är det en utmaning att ta sig tillbaka. Särskilt sista stycket att lägga till någon sak och testa det länge tycker jag är ett bra råd. Har nu haft ett innebandypass inbokat på söndagar de senaste sex-sju åren. På köpet har jag fått nya vänner, om helgen eller veckan varit jobbig på olika sätt har det varit ett riktigt vitaminpiller att gå till innebandyn och ibland faktiskt räddat min helg. Och jag vet att jag i alla fall få in ett pass varje vecka. Ser ingen motsättning i att träna o ha ett socialt liv med andra ord (som någon nedan skriver). Att vandra med vänner längre sträckor är också en supertrevlig grej, typ någon mil med matsäck på vägen. Kanske inte går att göra varenda vecka men någon gång ibland.
Sorgligt att du tror att fullfeta produkter är sämre, fett är inte dåligt, och mättar bra. Mycket bättre att skippa eller dra ner på socker än på fett.
En frisk kropp som orkar måste väl vara målet? Om man ” bara” vill gå ner i vikt kan man ju göra det på ett ohälsosamt (o ofta ohållbart) sätt. Men inte kan det vara ditt mål?
Överhuvudtaget räkna kalorier?
Jag tycker du som ifrågasätter så mycket ska fundera några varv till på detta.
Fullfeta produkter är inte sämre men de innehåller mer kalorier och jag behöver äta mindre kalorier utan att behöva vara hungrig. Räkna kalorier har jag gjort i över ett och ett halvt år och det funkar utmärkt för mig.
Fett kan vara väldigt dåligt, även om man inte är överviktig. Jag är normalviktig, tränar regelbundet och är fullt frisk. Ändå har jag högt blodtryck och högt kolesterol och starka ärftliga faktorer för hjärtsjukdomar. Folk blir OERHÖRT provocerade att jag tänker på vad jag äter (nej jag har ingen ätstörning). Och kommenterar ständigt. Själv är jag OERHÖRT trött på att det inte är okej att jag vill ha en bra hälsa, särskilt nu efter 50. Jag vill inte bli sjuklig som äldre. Kan vi inte bara skita i hur andra äter och tränar och lever? Inspireras av det som tilltalar dig, strunta i resten – utan att kritisera, fördöma och ifrågasätta. Heja dig Clara, du är bäst!
Viktig poäng!
Min mamma har efter många år av övervikt pga fet mat och socker drabbats av allvarliga oåterkalleliga leverproblem. Detta har kommit som en mycket tråkig överraskning för henne, trots att hon varit väl medveten om sin övervikt genom åren. Min poäng är att vi inte har rätt att blunda för riskerna med fetma, för då kommer människor få lida i onödan i för unga åldrar. På motsvarande sätt ska vi naturligtvis inte heller blunda för riskerna (fysiska och psykiska) med att vara underviktig eller ha en ätstörningsproblematik. Men vanlig sund HÄLSA måste få vara okej och till och med eftersträvansvärt. Det lidande som kan följa av att negligera sin hälsa är förmodligen inte värt det!
Helt rätt. Det är inte alltid lätt, men en kan nog försöka. Vi åker till exempel så där med snackisar: Jag odlar groddor med barnet, det är hur spännande som helst! En ska ta hand om de, det finns så många sorter och varje dag växer de lite, lite till. Man får inte äta de för tidigt, då blir det magvärk. Mitt barn har aldrig ätit godisar med större aptit än dessa groddor. Man får liksom inte ha känslan att straffa sig. Även med glas: Jag kör frusna bär i matberedare, kanske med lite jogurt eller grädde. Ingen socker. Det blir det bästa glasset för mig, det skulle bli allt för tråkigt att straffa mig med det att inte får äta glass. Och det är vitsen med låg fethalt i ost, keso osv. Livet ska vara fint. Jo, med träning. Jo, med bio, med promenader. Och om kroppen alltså vill ha träning, då ska den ha träning! Det värsta är när en arbetar så mycket och har barn och aldrig orkar med träningen. Då blir kroppen ledsen.
Jag är nyfiken på om man undersökt om och hur din kost påverkar just ditt blodtryck/kolesterol etc? Som du kanske redan vet är inte sambandet med intag av (olika slags) fett särskilt väl belagt, särskilt inte för kvinnor. Alltså, mest nyfiken som sagt, håller helt med om att man ska få ”tänka på vad man äter”! (för min del som diabetiker handlar det i st om att jag t ex gärna äter smör och ost men skippar brödet 😊)
Du borde kolla in den här boken. Hjälpte en närstående åt mig med sin diabetes. Jättemycket bra forskning och tips i den. Finns på svenska sidor https://www.amazon.com/Neal-Barnards-Program-Reversing-Diabetes/dp/1635651271
Tack Clara!!
Kan du inte berätta lite om din hälsodagbok. Hur gör du?
Kram Sara
For et interessant innlegg – og kommentarfelt! Jeg er så enig med alle som understreker at man ikke skal trekke slutninger om helse fra vekt, verken for egens del eller for andres. Men, samtidig som jeg helt intellektuelt tenker sånn, så merker jeg jo selv at jeg føler meg bedre med meg selv når jeg er smalere. Og det bringer meg til min refleksjon: jeg synes denne diskusjonen raskt blir en parallell til diskusjonen Clara formulerte så fint tidligere , om struktur vs individuelle valg. Folk, og kanskje særlig kvinner, blir jo strukturelt og på samfunnsnivå fortalt at vi skal se ut på en bestemt måte, og at vår helse og vekt henger sammen. Da blir det litt rart dersom man kritiserer individuelle kvinner for å leve med de idealene – eller?
Oj! Blir förvånad över att folk verkar tro att Clara skriver den här bloggen för att exakt alla människor ska känna sig bekväma. Det vore ett klurigt uppdrag! I en blogg skapar man ett innehåll baserat på sig själv, sina intressen och det som är viktigt och angeläget i ens egen värld. Den är frivillig att läsa och den behöver inte följa en algoritm i form av att om det en dag skrivs om bullbak aldrig någonsin då får handla om något hälsosammare.
Chiafrön är skitgott och asnyttigt. Så chilla gällande dem, ha ha! *folk*
Att känna att man inte vet hur man ska orka träna är en känsla som beror på att man inte tränar. Mer (massor mer) energi uppstår vid träning och ja, det är det mest provocerande moment 22 någonsin. Men det är sant och måste upplevas för att förstås. Tidbrist är en annan femma. Men många människor (inte alla) lägger ned minst 30 min/dag på TV eller scrollande på telefon/internet. Tid att använda till träning.
Avslutar med ett citat jag läste så sent som i veckan; ”Det är alltid de människor som åstadkommer mindre än dig som kritiserar dig, aldrig de som åstadkommer mer än dig”
Att påstå att den som är kritisk till ens beteeende/uttalanden ”bara är avundsjuk” och har åstadkommit mkndre är ju annars ett bekvämt (och fult) sätt att försöka ducka rimliga ifrågasättanden. Kanske är många av oss bara så sjukt lessa på att matas med bantningstips? Vad vet du om de som kommenterat kritiskt, förutom det somliga skrivit om att faktiskt ha erfarenheter av ätstörningar som de tillfrisknat ifrån (det om något är en prestation)? Tränar själv fem dagar i veckan sedan många år, lyfter även tungt, trots heltidsjobb och två hyfsat små barn numer. Skulle aldrig drömma om att ge andra bantningstips eller ens prata om hur jag lägger upp min kost, med allt vi vet idag om hur bantningskulturen påverkar ffa kvinnor och flickor – trots att gudarna ska veta att jag har kunskapen. Som någon skrev ovan, vari ligger omtänksamheten i det? En kan ju välja att i stället ta det gemensamma ansvar vi alla har att hjälpas åt att vända den skiten, för allas skull. Träna, käka för att bli stark och orka, sure, men bantning? Snälla nå’n, vi borde väl åtminstone vilja ha kommit längre än så.
Tack!! Bra inlägg. Varför står vi o stampar på samma ställe. Alla borde veta vad som gäller vid det här laget. Är så trött på alla bloggar som måste skriva om träning o bantning. Detta var en av de bloggar som man mådde bra av. Suck! Älskar att röra på mig och äta bra, men måste det tas upp hela tiden?
Fast det är väl inte ”bantningstips” hon skriver om? Det är väl hälsotips, varav ett par är tips för hur hon gör för att må bra och samtidigt nå normalvikt?
Clara driver en blogg som är bra för att hon skriver om saker hon brinner för. Just nu brinner hon för sin hälsa, gott så! Det blir engagerade och engagerande texter av det!
Många tankar kring bantning efter detta inlägg – spännande. Jag är själv normalviktig och har så varit de senaste 15-20 åren. Bantade under tonåren och minns det som frusenhet, hunger/sug och en kropp som alltid fortsatte vara ”fel” vad än vågen visade. Min mamma har bantat i perioder sen början av 90-talet, viktväktarna, lchf, atkins, soppor etc. Resultatet har varit 20 kg ner – 25 kg upp nästan alltid. En av mina vänner har aldrig kommer ner i ursprungsvikten efter graviditeterna, räknar kalorier, tränar, kör nutrilett etc, men vågen står still. Så jag undrar, vem funkar bantning för egentligen? De som lyckas betalar ett så högt pris i att, som du beskriver, vakta sin kost och sitt sug under resten av livet. Och de jag känner som misslyckas (läste ngnstans att bara 5 % av alla som försöker gå ner i vikt lyckas i det långa loppet) pratar så oerhört kritiskt om sina kroppar och psyken att man blir ledsen. Med det sagt så förstår jag verkligen drivet att eftersträva en kropp som motsvarar normen! Ser att många kä ner sig triggade och mår dåligt av att läsa detta inlägg ovh det säger väl något om vilken allmängiltig erfarenhet detta är. Har inga fördömanden eller tips egentligen, mer än ett fantastiskt podavsnitt jag lyssnade på nyligen – tell me i’m fat av this american life. Rörande och tankeväckande och rekommenderas verkligen!
Hahaha helt sjukt vilka kommentarer som ramlat in! Ojojoj vad mat är ett laddat ämne…
Och vad många som har så dålig koll. ”Hjärnan behöver fett” – vad kommer detta ifrån? Blod-hjärnbarriären släpper inte igenom fett! Glykos och syre är det som hjärnan behöver för att fungera.
Och nej övervikt måste inte vara kopplat till ohälsa, det finns undantag såklart, men i de allra flesta fall så är övervikt inte bra för hälsan – på lång sikt. Övervikt har ett starkt samband med flera sjukdomar – typ2 diabetes och hjärt-kärlsjukdom till exempel.
Nästan hälften av alla vuxna i arbetsför ålder har så dålig kondition att det är en fara för hälsan (googla forskaren Elin Ekblom-Bak, om ni vill veta mer). Detta är stark sammankopplat till otillräcklig fysisk aktivitet, stillasittande och övervikt. Så jag skulle faktiskt säga att dina tips Clara inte alls är tokiga utan faktiskt skulle kunna vara en stor hjälp för många.
Mer kunskap om människas fysiologi till folket skulle inte vara så dumt heller!😉
Vänligen läs på om den senaste forskningen angående Alzheimers, Kognitiv svikt, Depression, ADHD mm om hjärnans behov av fettsyror. Fettet behövs för hjärnans funktion. Mer kunskap är som du skriver aldrig fel🙃
Bra fetter absolut. Men inte animaliska fetter. Utan fetfisk och bra oljor som oliv och raps som är fleromättade fetter. Rent krasst den typen av fett hjärnan består av. Inte grädde, cream fraiche och liknande som täpper till blodkärl och höjer risken för hjärt och kärlsjukdomar.
Mättat fett är inte skadligt för kroppen, det finns forskning på det. Bara att googla.
Och fet fisk är såvitt jag vet animaliskt fett.
Precis som Maria skriver, och Anna strax ovan, mättat fett är inte skadligt för kroppen. Det som är skadligt kroppen är socker och ultraprocessad mat. Socker är för övrigt också en processad råvara som inte finns i naturen. Mättat fett finns naturligt i naturen och människan som art har utvecklats med ett intag av det. Socker i naturen finns i frukt (som inte finns året om, utan bara delar av året när frukten mognat – därför är det för övrigt egentligen inte naturligt för kroppen att äta frukt åter runt heller), bär (samma förhållanden som frukt) och honung (svårtillgängligt på andra vis).
Det är de sockrade och processade matvanorna som i kroppen omvandlas till fett och lagras in mellan våra organ och i musklerna. Socker och ultraprocessad mat gör dig fet, inte fett.
PS. Oljor gjorda av frön (solros-, linfrö-, sesam-, även raps-, alla frön) är också processade och såldes från början, för ngt hundratal år sedan, som smörjmedel för fordon. När industrin hade massa fett över efter att ha sålt till motorindustrin, processade man oljorna vidare och sålde in som bra råvaror för människor. 😖 De fetter människan naturligt har ätit genom årtusendena och -miljonerna är olivolja och mättat fett.
När jag fick vård för mina ätstörningar betonade vårdpersonalen att det var viktigt just för hjärnan att inte beröva den fett. Den behöver fett för att fungera.
♥️
Det verkar som att du Stina ligger inne med okunskap. Hjärnan behöver fett för att fungera, nyttigt fett som till exempel fet fisk, avokado, nötter.
Hej,
Hjärnan kan inte använda fett (i form av fettsyror) som energi. För det krävs glukos (eller möjligen ketonkroppar).
Däremot består ju hjärnan till stora delar av fett som bland annat finns i myelinet som isolerar våra nervceller i hjärnan. Så visst behövs fett för att vår hjärna ska fungera men inte just för att den ska få energi.
Jag tycker det här var ett härligt och inspirerande inlägg. Jag har svårt att förstå att folk blir provocerade. Vi har alla olika förutsättningar och utgångslägen. Clara skriver ju om det som funkar för henne utifrån hennes perspektiv och livssituation. Jag är glad att få ta del av alla tips och knep. Både såna som Clara delar med sig av och sånt som andra läsare skriver om.
Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med här, mer än att jag iaf tyckte att det var ett bra inlägg. Behöver inte gå ner i vikt eller något sånt, men är glad och tacksam för alla tips om hur man kan leva ett mer hälsosamt liv och göra enkla och hälsosamma val i vardagen 🙂
Hej Clara,
Jag vill börja med att säga, jag älskar din blogg! Och du är en person jag mer än gärna skulle ragga upp som vän. Men, som kvinnan i detta patriarkat, och som någon som hade VV som inkörsport till ungefär ett decennium av aktiva ätstörningar (spåren sitter ju fortfarande kvar), så ger detta inlägg mig dåliga vibbar. Att leva på ett sätt som gör att man mår bra är ju underbart, men om jag ska vara krass så tror jag inte det är ett bra val att börja skriva om vikt och kalorier. Jag, och säkert många andra, har ju älskat att detta inte är allt det Aftonbladet är. För varenda dag jag går in där så kastas gå-ner-i-vikt-artiklar i mitt fejs, vare sig jag vill eller inte. Vi får aldrig någonsin glömma vår kropp, hur vi känner inför den, eller att vi kanske borde fixa nåt med den eller tänka ännu mera på den. Vill man göra en ”viktresa” på ett hälsosamt sätt så kommer inte jag komma med några pekpinnar, förutom när det gäller just att det inte nödvändigtvis är så omtänksamt att skriva viktminsknings-tips i sin stora blogg. Du tänker säkert att det är oskyldigt och av välmening, men om du helt plötsligt skulle märka att du gillade att ta ett glas vin för att slappna av så skulle du kanske inte helt oreflekterat börja skriva om hur ”ett glas vitt efter middagen får mig att sova så gott, tips från mig”? Det skulle kanske… skava lite? Jag vet inte om det är en dålig liknelse kanske. Men ofta har jag själv tänkt att det vore skönare om jag blivit alkoholist, för då hade jag bara kunnat sluta. Men som ätstörd, eller före detta ätstörd, är mat alltid något jag måste förhålla mig till. Jag kan inte sluta med mat utan måste hitta ett förhållningssätt. För mig är det därför skadligt att läsa om viktminskning och tips om att hålla sig mätt längre utan kalorier etc. För då får de sjukliga tankarna syre på glöden igen. Och vad ger den här texten dina läsare som de inte redan kan få från Aftonbladet? Eller googla sig till på en sekund? Det finns inte precis brist på viktminskningstips… Men det finns brist på dina andra typer av inlägg. På medkvinnan som också försöker jonglera hela skiten. Det är ju därför jag läser din blogg, för att du är en syster i kampen. Men det här är inte bra, tyvärr, det här kan skada dina medsystrar.
Just precis så.
Exakt så!!!
Hej Sandra! Tack för din kommentar och för att du tar dig tid att förklara på ett sånt bra sätt. Även om jag inte håller med dig i slutsatserna.
Jag tycker att det hade varit väldigt problematiskt om jag gav hälsoråd som var farliga eller direkt sjuka. Som att jag typ tipsade om att stoppa fingrarna i halsen efter maten eller att svälta sig. Jag tycker dock att det MÅSTE går att få blogga om att man tänker på sitt kaloriintag – trots risken för att det kan trigga den som lider av ätstörningar. Någon annan som inte är ätstörd kanske puffas i en positiv riktning av exakt samma sak?
Jag kan bara föreställa mig att det måste vara fruktansvärt jobbigt att ha en ätstörning och samtidigt vara tvungen att äta varje dag och dessutom också exponeras för allting som sägs och skrivs om kost överallt. Men jag är inte säker på att den rimliga slutsatsen därför är att man inte ska skriva om det? Jag tror att det finns en fara i att förvänta sig att världen ska skona en från det som är svårt. Världen funkar inte så.
Själv har jag när jag behövt pepp för min hälsoresa letat mig blå efter folk som skriver just den här typen av tips på ett vettigt och balanserat sätt. Det hade hjälpt mig väldigt mycket. Men det var inte så lätt att hitta så nu vill jag gärna föra vidare de saker jag lärt mig om det kan hjälpa någon annan.
Gällande triggervarningar och varför jag själv inte brukar använda mig av det skrev jag faktist en krönika för Expressen för några år sedan på temat
https://www.expressen.se/kronikorer/clara-lidstrom/kan-du-kent-ekeroth-snalla-trigger-varna-innan-du-oppnar-munnen/
Med det sagt: den som efter att ha läst min blogg mår sämre än den gjorde innan – den borde sluta läsa. Jag har själv valt bort att följa personer som fått mig att må dåligt. Men det kommer an på MIG och inte på DEM att ta ansvar för den känslan.
Jag tar självklart själv ansvar för att inte läsa här mer om jag ser att det skadar mig och lägger inte det på dig. Jag är heller inte en person som tycker att triggervarning i tid och otid är nödvändigt. Men, jag tänker att om en person som haft en ätstörning skulle säga till mig att jag skriver på ett sådant sätt att det kan trigga igång den här typen av tankar så skulle jag ta illa vid mig och fundera en sväng till. Jag vet inte hur många i vår generation som har eller haft en störd relation till sin kropp, men det är ju en stor andel. Jag har inget alls emot dina inlägg om att var ute och skida eller springa på en härlig runda, men det är just de detaljerade sakerna som att dricka chiafrön som, i mitt personliga tycke, tar det över gränsen. Men som du själv säger så har du gjort ett val att du bortser från skadan det kan göra de som har/har haft ätstörningsproblematik till förmån för vad det potentiellt kan göra för nytta för någon som letar efter den typen av inlägg för att man vill göra en hälsoresa. Ditt val naturligtvis! Jag kommer också från omtanke dock. Från att ha varit någon som var en ”jag är aldrig nöjd om jag inte får MVG”-hållet och trodde att jag citat ”är för smart för att få en ätstörning”. Ojojoj… det var en väldigt bra näsknäppa för livet att jag fick lära mig hur fel jag hade! Väldigt hård läxa förvisso, men jag är väldigt tacksam att den kom relativt tidigt i livet (början på 20-årsåldern). För det fick mig att förstå att ingen är immun och att jag inte hade nåt att göra på min höga häst. För mig var det duktiga-flickan i mig som med liv och lust gick in i VV och så klart skulle ha ”MVG” där också. Hade aldrig någonsin bantat tidigare men det tog bara ca 3 månader innan jag fick ångest av att äta glass. Sedan gick det snabbt väldigt fel och efter kanske 4-5 månader skulle jag säga att jag hade fullt utvecklad ätstörning. Med det sagt, var rädd om dig och motarbeta varje liten ansats för matångest som kan tänkas krypa fram. Kanske hade jag kunnat vända i tid om jag fattat att den där första lilla ”oskyldiga” ångestklockan egentligen var ett jäkla brandalarm, men eftersom jag ju inte var ”en sån som får ätstörningar” så tog jag den inte så allvarligt eftersom det var så mycket göttigare i den stunden att känna mig ”duktig”. Jag tänker mig att det nog finns ett ganska stort gäng ”duktiga flickor” här inne…
Tack för ditt svar Sandr och för att du så vänligt och tydligt förklarar hur du tänker – även om vi inte tänker likadant. Jag uppskattar det mycket och förstår när jag läser också hur snett det kan gå – fort – om förutsättningarna är fel. En av mina bästa vänner från tonåren gick den vägen. Vi var båda duktiga flickor med MVG i de flesta ämnen. Vi tränade både, försökte äta nyttigt och var riktiga pluggisar med betygsångest. Men för henne ledde det så småningom till ortorexi och anorexi och för mig så ledde det ingenstans skadligt utan jag levde på som en vanlig tonåring. I efterhand har jag funderat mycket på vad som gjorde att den ena blev sjuk och den andra klarade sig? Jag tänker att ätstörningar är otroligt komplext och kan utlösas av många olika faktorer som sammanfaller. På de hela taget har dock både hon och jag haft vår beskärda del av psykisk ohälsa under åren men jag tror att min till stor del kom sig av att min mamma dog – vilket orsakade en skörhet i mig som jag fått leva med och övar på att hantera.
Ja, det verkar kunna slå väldigt olika. Jag har tre syskon och inget av dem har haft den typen av ätproblematik som jag har, men två av dem är överviktiga. Det som jag upplevt som extra läskigt är att när jag väl öppnat upp för mina vänner och berättat om mina ätstörningar så fick jag också veta att vissa av dem själva kämpade med samma sak. Alltså riktigt nära vänner som inte visat något av det alls för mig tidigare (smusslande är ju en del av det hela). Så förmodligen har även du fler i din omgivning som haft de här problemen utan att kanske någonsin berätta om dem för dig. Det är heller inte helt ovanligt att man får återfall i samband med graviditet, så det kan också vara bra att känna till om man har vänner som man vet haft problem tidigare. Kanske man lite försiktigt kan fråga hur det känns under den perioden o.s.v. Tyvärr delar vi att ha förlorat våra mammor för tidigt. Min gick bort för snart 10 år sedan när jag var 27. Hjärntumör och två månader efter det beskedet somnade hon in. Så jag vet hur det känns, på riktigt <3.
… Fast om Clara behövde ”tänka om” när någon tycker annorlunda i hennes kommentarsfält så finns det till slut ingenting kvar för henne att skriva om. Som hon själv säger, vi har alla ett ansvar i vad vi konsumerar.
”En förutsättning för att en person ska utveckla anorexia nervosa eller bulimia nervosa är att hen ägnar sig åt bantning. Uppskattningsvis ägnar sig sextio procent av tonårsflickor någon gång åt bantning, för pojkar är motsvarande siffra tjugo procent [25].” s.34***
”Av kvinnor i övre tonåren och yngre vuxenålder uppskattas tio procent ha ätstörningssymtom.”s.33 ***
”Anorexia nervosa har den högsta dödligheten av alla psykiatriska diagnoser. /…/Den starkaste riskfaktorn för ätstörningar är bantning. ”*
”/…/ tio procent av de som drabbas dör till följd av [anorexia nervosa]. /…/ I dag finns ingen effektiv behandling av [anorexia nervosa] och det är bara 60 procent som tillfrisknar inom 5–10 år.”**
* https://ki.se/forskning/sjukdom-med-manga-ansikten
**https://www.hjarnfonden.se/2019/09/anorexia-nervosa-en-dodlig-sjukdom/
*** https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-11-6439.pdf
———————————————————————–
Jag tycker inte att problematisera att skriva bantningstips, med tanke på hur stort problem ätstörningar är och vilka konsekvenser det kan resultera i (se ovan), leder till att det ”snart inte finns något att skriva om”. Jag är nämligen rätt säker på att det finns en massa andra saker som folk gör för egen del men som de inte nödvändigtvis vill rekommendera andra att ta efter, eftersom det kan orsaka skada: gå mot röd gubbe, dricka sig full, feströka, åka utan bilbälte, köra för fort etc etc etc. Det handlar liksom inte om att kritisera typ av småkaka, eller längd på en kjol. Det är ju uppriktig omtanke och vilja att sprida kunskap, det är därifrån vi som skriver kommer. Och att jag har ett eget ansvar fråntar ju inte den som skriver möjligheten att avhålla sig från specifikt prat om kalorier, vikt och väldigt specifika bantningstips? Jag tycker generellt jättebra om Clara och hennes blogg, och har aldrig någonsin skrivit en kritisk kommentar om någonting annat. Jag uppfattar henne som kompetent, smart, duktig på sitt jobb och som en fin människa. Det betyder dock inte att hon och jag måste ha samma uppfattning om precis allt. Hon har kunskaper om sådant jag saknar och vice versa. I detta fall råkar jag ha stor erfarenhet av just detta ämne och ville då dela med mig av den. Om nån bjuder min vän med jordnötsallergi på en småkaka med sådana i kommer jag ju inte hålla käften om jag råkar veta att så är fallet bara för att ”det är hens eget förbannade ansvar” att hålla koll på vad den konsumerar. Men vad vet jag, så kanske andra resonerar?
Hej Clara!
Du har såklart rätt i att man som individ själv får ta ansvar för vad man följer och läser. Problemet med vikttips och vikthets är ju att det inte går att undvika. Det finns överallt rubriker och åsikter och blogginlägg som handlar om hur hälsosamt eller hur snyggt det är att gå ner några kilon. Det är inget fel i att vilja banta, och det är inget fel med att du gör det.
Det är däremot orimligt av dig att inte förstå och ta ansvar för att du bidrar till vikthetsen som finns i samhället, och att bland annat artiklar och blogginlägg som detta hjälper till att upprätthålla det sjuka förhållandet många i Sverige (kvinnor framför allt) har till sin kropp och mat. Ditt jobb är influencer, och att låtsas som att du inte kan påverka folk, eller inte har något ansvar för det du skriver, är väldigt blåögt.
Jag arbetar som läkare på vårdcentral och har träffat normalviktiga flickor som redan när de är sju börjat banta, vilket leder till undervikt och minskad tillväxt. Det är såklart inte ditt fel, men det är samhällets fel, och något vi alla bidrar till när vi ständigt kommenterar våra kroppar eller mat på ett laddat sätt.
Övervikt är såklart ett jättestort samhällsproblem, men jag tror inte att rätt sätt att åtgärda det är med samhällsopinion. Här borde vården bli bättre, och det låter ju jättebra att du har fått träffa en dietist som gett dig råd som passar dig. Jag tycker dock du gör fel när du sprider dessa råd vidare till andra genom ditt stora forum.
Med all respekt för ditt yrkeskunnande så håller jag helt enkelt inte med och jag har inte för avsikt att sluta skriva helt rimliga inlägg om helt rimlig saker – vilket jag anser att detta är. Jag har en stark inre kompass och den måste jag följa likväl som den som tar illa vid sig måste följa sin inre kompass och sluta läsa det som är triggande.
Men det handlar inte bara om att ta illa vid sig och undvika ångest, det kan även handla om familjer som kämpar med näbbar och klor för sitt barn som med målmedvetenhet svälter sig mot döden. Man lyckas kanske, på bekostnad av sin ekonomi, sin egen psykiska hälsa, att vända sjukdomen. Då tar ett slit vid, att hålla barnet kvar vid normalt ätande osv. Svårt att förstå vad den här sjukdomen innebär för de drabbade när man inte varit där själv. Det är mycket man ska ta ansvar för själv här i världen, men stora influencers har faktiskt också ett ansvar eftersom deras påverkan är massiv. Hoppas din inre kompass inte är så rigid att den inte kan ta intryck av andras erfarenheter.
Vem ska vi skona? När bestämde vi att det är de som lider av anorexia som ska prioriteras först? Är det den grupp det är allra mest synd om eller som de finns flest av eller som är känsligast? Hur resonerar du eftersom du verkar vara så säker på att det är just denna grupp i samhället man ska vara försiktig kring?
Du vet att det finns många som arbetar med överviktiga som anser att vi borde införa sockerskatt? Att vi som samhälle borde införa breda åtgärder som uppmuntrar till bättre kostvanor och att affärerna borde skyltas om för att den processade snabbmaten och godiset inte ska stå på den mest centrala platsen i butiken? Vad tänker du om sådana insatser? Hur de kan hjälpa folk som är överviktiga att fatta bättre beslut – kontra hur det kan göra det lättare för den som svälter sig att avstå att äta? Du skriver som att det är så enkelt och svartvitt men jag tror att det är betydligt mer komplicerat än att bara skydda en grupp i samhället.
Hej igen Clara. Nej det är inte enkelt utan väldigt intrasslat o komplext det här med mat i vårt samhälle tror jag.
Jag tror inte att man ska ställa de olika gruppernas problem mot varandra. Skulle att undvika att skriva om kaloriräkning o bantningstips i en stor blogg drabba eller skada överviktiga tror du?
Jag tror snarare att hela vår mat och viktfixerade kultur är ett problem för både människor med ätstörningar och människor med övervikt, problem som ofta även sammanfaller dvs det är inte ovanligt att både vara över viktig och ha en ätstörning samtidigt. Vad gäller sockerskatt o att tex flytta godishyllan i affären är det så vitt jag förstår bra åtgärder som inte skadar någon. Anorexia liksom andra ätstörningar, är dödliga sjukdomar som drabbar många väldigt hårt. Om anorektiker är ’känsligast’ vet jag inte, men jag vet att de är väldigt känsliga för just uppmaningar till att räkna kalorier o olika knep med maten.
Jag diskuterar inte bantning med min vän som har ätstörningar. Det är vanligt medmänskligt beteende. Men nu skriver jag ju på min blogg där folk VÄLJER att gå in och läsa. Jag har ingen aning om vilken bakgrund mina läsare har och kan inte gardera mig för allt som kan vara svårt för människor. Dessutom vänder jag mig till en vuxen läsarskara och det tycker jag spelar roll. Hade jag varit en barnidol hade jag fått fundera på vad jag skriver ur fler aspekter.
Det är inte bara personer som lider av ätstörningar som förväntar sig speciell finkänslighet av mig. Jag har fått liknande önskemål från ofrivilligt barnlösa som mår dåligt när jag skriver för mycket om barn eller från ensamma personer som tycker att det är triggande när jag skriver om mitt matlag. Listan tar aldrig slut. Därför måste jag i mina inlägg utgå ifrån det jag själv tycker är rätt och riktigt och ha det som måttstock. Sedan måste andra använda sin egen måttstock när de väljer vilka bloggare de ska följa. Det är ett rimligt krav man kan ställa på vuxna människor – att ta ansvar för vad de konsumerar ifall det påverkar dem i negativ riktning.
Jag tror inte att folk som är känsliga för olika triggers förväntar sig att folk ska ta hänsyn. Däremot tycker jag det är värdefullt när det blir såna här engagerade diskussioner i kommentars fältet! Det är superintressant att ta del av kommentarerna och alla olika perspektiv som kommer fram här. Det är bra att få tänka till lite och höra nån annans sida av saken.
Jag förstår att det kan vara lite tufft att ta emot alla dessa åsikter gällande ett inlägg man skrivit. Det här ämnet rör ju vid stark ångest för många människor, och genererar därför känslomässiga kommentarer. Tackar ändå för att du släpper fram alla åsikter!(som du verkar göra)
Hej!
Jag förstår vad du menar, och tänker att resten av din hälsoresa säkert på många sätt kan inspirera till träning, vilket ju alltid är bra, vare sig det leder till viktnedgång eller inte!
Men samtidigt tänker jag också att det här inlägget leder till en rimlig och relevant diskussion. Jag tycker inte att du som enskild person ska behöva ta hänsyn till om du triggar någon med dina inlägg, för det kommer aldrig gå att undvika helt och hållet. Däremot tycker jag att vi alla har ett ansvar att diskutera vikt och kroppar på ett ansvarsfullt sätt, och tänka på vad det är för bild vi bidrar till. Övervikt är som sagt var ett jättestort problem, och ett som är svårt att lösa. Däremot tror jag inte att någon som är överviktig, eller någon som är smal för den delen, blir bättre eller mår bättre av att ständigt utsättas för tips om viktnedgång, eller artiklar om hur fin man blir av att gå ner i vikt, för det hamrar ju tyvärr in tanken om att det är omöjligt att duga som är. Tyvärr blir det ju så att du som influenser har större inflytande och därmed större ansvar, men alla borde vi tänka på hur och när vi pratar om dessa frågor.
Sedan håller jag med dig om det du skrev här ovan, att det kan bli ännu konstigare om man låtsas som man inte bantar. Är ju omöjligt att göra alla nöjda, men tror kanske inte den här frågan är så lätt och rak som du gör den till.
Tack för en trevlig blogg!
Trevlig kväll.
Står du för den krönikan idag också? För jag upplevde den som både okänslig och illa påläst. TWs ursprung var att människor som utsatts för övergrepp och lider av PTSD skulle slippa få sådana skildringar i ansiktet utan förvarning.
Det är helt okej att ha 40-tal i stilen, men när det kryper in i värderingarna blir jag bara äcklad.
Men det är väl inte så TW används idag? Titta bara i det här eller valfritt kommentarsfält på nätet så ser du att användningen av TW handlar om allt möjligt annat
Är det så illa då? Att varna människor för saker som kan göra ont?
Jag inser av ditt svar att den här bloggen inte är för mig.
Vila grupper ska vi skona genom att triggervarna då tänker du? Vilka ska förvänta sig den finkänsligheten av samhället och vilka får lära sig att stå ut?
Ja, detta skaver och triggar något enormt! Det tar emot att läsa om diverse knep för att hålla hungern borta. Och vad en kan göra för att låta bli att äta. Jag mår bara dåligt av dessa tips.
Du mår dåligt av att läsa tips på hur man håller sig mätt längre? Som att dricka blötlagda chiafrön till frukosten? Mår du lika dåligt när jag berättar att jag vispar ner ett ägg i frukostgröten och fyller på med psylliumfröskal för att stå mig längre på portionen? För det är nämligen exakt samma sak och fyller samma syfte. Om detta får dig att må dåligt är det verkligen beklagligt men det har ingenting med mig att göra, är jag rädd.
Ja, det är ju just de här knepen och trixen som triggar. Inte maten i sig. Jag håller med om att jag får skylla mig själv som reagerar. Och du har ingen skyldighet att ta hänsyn till just mig. Men om man sätter det i ett större sammanhang. Jag tycker inte att det går att jämföra ett fat med kakor med bantningstips.
Tack! Precis så!
Klok kommentar!
Åh vad bra skrivet! Vill bara tillägga att här i Västmanland tar ätstörningsenheten på sjukhuset in ca 100 nya fall per år, och detta har ökat under pandemin. Troligen gäller detta alla län dvs 2100 fall per år.
Och det finns även ett mörkertal.
Hej Sandra.
Hur kan du säga att det bara är att sluta dricka, om man är en alkoholist???
Det är precis som om jag skulle säga till dig att; det är väl bara att börja äta som folk !!
Heja dig som alltid! Helt bissart att du ska behöva försvara dina nya hälsosamma vanor. Om du mår bra och känner att din kropp och själ svarar positivt på kost och motion så är det underbart.
Då flera verkar bli triggade – vilket jag i.o.f kan förstå – kanske Clara kan ha en triggervarning i början?
Isåfall vill jag ha en triggervarning för för triggervarningen. Triggervarningar ger mig på allvar ångest för vart detta offer-kultur samhället är på väg.
Hej! Jag brukar omedelbart trycka ”markera som läst” i min bloggfeed när rubriken rör ett ämne som triggar mig. Funkar jättebra! Menar verkligen detta som ett tips till många här i tråden!
Tänk vad olika ens problem med kroppen och knoppen kan vara! Claras recept för hälsa skulle vara en mardröm för mitt tankemönster som i perioder gränsat till ortorexi. Allt detta räknande och klockande och dokumenterande. Min kropp har alltid sett ut som det rådande smala och vältränade idealet, men det har ju haft sitt pris i form av ett väldigt dränerande kontrollbeteende. För min del är en skitsamma-attityd till mat och träning det som främjar min hälsa. Kämpar fortfarande med dåligt samvete om jag inte tränat tillräckligt eller ätit för mycket skräpmat, men det blir bättre med åren.
Kan inte bestämma mig vad jag tycker om att Clara skriver mycket om vikt och träning. Å ena sidan tycker jag hon verkar ha ett väldigt sunt förhållande till mat och träning och att hon inspirerar många, och å andra sidan ser jag i kommentarsfältet att många blir triggade.
Min känsla när jag läste detta inlägg var mest GUD så skönt att jag inte håller på så där längre och GUD vad knäppt att en annan person kan må så bra av det som är en mardröm för mig! Med det sagt så är det kul att de nya vanorna verkar funka så bra och jag hoppas Clara kan fortsätta med sin positiva hälsoresa. Min ser helt annorlunda ut och det är väl precis som det ska vara, vi är alla olika!
Jag känner mig kluven när jag skriver det här, för en del av mig vet att det är upp till mig att välja och sortera i vad jag läser, eftersom jag vet hur jag kan påverkas. Men så är jag ändå här, läser på en blogg jag tänkt varit säker och sitter och funderar på om jag inte ska börja dricka chiavatten vid mina måltider. Hinner rentav mentalt föra upp chiafrön på inköpslistan när jag inser vad jag håller på med.
Jag är närmare 40 år, förälder, frisk från min restriktiva ätstörning sedan över 10 år och fullständigt normalviktig och i god form. Mitt ätande är hälsosamt och i balans; jag äter vad jag mår bra av och också vad jag känner för. Jag har blivit kompis med min kropp och hittat nya sätt att hantera ångest.
Ändå sitter jag här och planerar att köpa chiafrön! Hur påverkar då inte sådana här inlägg den som är mitt i en aktiv ätstörning, eller den som av olika skäl är känslig för att utveckla en?
Jag hör motargumenten, Clara ska få skriva vad hon vill på sin blogg och hennes resa är en hälsoresa, men jag kan inte låta bli att tycka att det är ansvarslöst och att det framstår som lite onödigt att skriva så specifikt om råd för att skapa falsk mättnad, hur hälsosamma de nu än är för Clara själv.
Fast de som har en aktiv ätstörning (ja, har haft det själv så vet vad det handlar om) kommer ju alltid att hitta information om vad de kan göra för att svälta sig ännu mer? Hela internet är fullt av mycket bättre källor än en blogg där det skrivs om hur man försöker hitta en rimlig balans för att äta gott och varierat men samtidigt hålla en vikt som är någorlunda hälsosam. Tror varken Clara eller jag någonsin kommenterar vad folk väger eller äter. Men när man har en kropp som lätt lägger på sig kilon och man också känt sig begränsad av vikten genom smärta osv., vad ska man göra? De flesta av oss vill väl ha en tillvaro där man inte har ont i knän och rygg pga av sin vikt, och där man orkar med de aktiviteter man vill ägna sig åt? Alla har inte turen att ha en kropp som håller vikten när man äter helt obrytt och för många av oss innebär det att man får tänka sig för och ha en plan för att kunna hålla vikten. Hela livet. Som vanligt tycker jag att Clara har en sund och balanserad inställning, hon har tänkt igenom vad hon vill uppnå och hur hon kan göra det på ett sätt som är hållbart. Jag är glad att hon delar med sig av tips som kan hjälpa många andra med samma typ av problematik. Det är mer ätstört med alla som äter gluten-, laktosfritt (av ”hälsoskäl” inte pga faktisk intolerans) med rawfood-bollar som lördagsgodis, än att ha en långsiktigt hållbar kosthållning som tillåter allt men innebär att man försöker hålla en vettig energibalans mesta delen av tiden.
En gissning är att de flesta läsare här befinner sig i åldersspannet 30-40 år?Vi som växte upp med tjejtidningarnas tips och råd för att ändra kroppen; både genom viktnedgång och vilka kläder man ska ha som är mest smickrande för sin kroppstyp.
Från prepuberteten blivit itutade alla dessa knep såsom att dricka vatten före måltid, gå och småfrysa, duscha kallt etc för att antingen minska kaloriintag eller bränna mer kalorier i vardagen. Tror det är därför många reser ragg pga ”chiafrö-gate”.
Personligen tycker jag TW skulle vara i överkant men studsade jag till när jag läste just om chiafrövattnet? Ja. Men precis som du skriver så handlar det i högsta grad om allas olika förförståelse.
Tack för många bra tips! Särskilt att äta långsammare.
Första dagen tillbaka på jobbet efter föräldraledigheten noterade jag på lunchen att jag hade ätit upp min mat innan kollegorna ens plockat upp sina bestick. Oj! Tänkte jag.
Jag insåg då att jag hade skaffat mig en vana att äta snabbt för att det krävdes när jag var ensam med sonen. Tio år senare äter jag fortfarande lika snabbt. Ofta blir jag så proppmätt att jag får ont i magen. Det är verkligen inte bra.
Så det ska jag faktiskt ta och ta tag i nu.
Nu när jag läste inlägget och sen kommentarerna så var det två helt olika saker för mig. Verkligen så olika vad man plockar upp från ett inlägg! Tar med mig tipset om att mäta upp vattnet, för jag är verkligen dålig på att dricka vatten! Och sitter också och drar mig för att byta om och borsta tänderna på kvällen, blev peppad på att börja göra det tidigare så jag kommer i säng! Så som jag gjorde när vi fått vårat andra barn. Efter tredje så är jag gärna uppe alldeles för länge på kvällen.. Och som du skriver i din första punkt att du är mycket mindre stel i slutet av arbetsdagen när du är uppe och rör på dig mer under dagen. Så bra! För oss som har stillasittande jobb så måste vi verkligen tänka på det när det är lätt att bli sittande hela dagen. Och att ta träningspassen i början av veckan, vilket bra tips tänker jag! Jag har inte kört träningspass på flera år. Har barn som är 7, 4 och 1,5 och kör enbart vardagsmotion. Att t.ex spendera 50 minuter på att cykla fram och tillbaka till stan, för att där göra ärenden i 20 min ger mig så mycket mer värde än att ta bilen för att få det korta ärendet snabbt avklarat. Känner mig så långt bort från pressen att planera in träningspass men tycker det var ett bra sätt att planera in passen på. Att känna glädjen med dem istället för press som det kan bli i slutet på veckan. Det var vad jag tog med mig från det här blogginlägget!
Jag är 175 cm och väger 69 kg. Får man fråga vad du väger ? Jag blir jätteinspirerad av dina träningsinlägg Heja, heja.
Först när jag läste detta inlägg kände jag ”nej”, inte bantningstips på denna sida, som brukar vara så underbar, sirlig, klok …!
Sen pausade jag och funderade. Det står ju inte att jag ska banta. Det står om hur Clara själv finner en hälsosam vardag. Att hon känt sig trött, stel, mm.
Clara vill vara mätt längre med chiafrön och vill röra sig mer i vardagen. Vill dricka mycket vatten. Om hon och hennes kropp mår bra av det, så är väl detta det viktiga?
Mina egna första reaktioner handlar nog om att jag först tolkade det som att ”ja, det här är hälsosamt för alla”. Men detta står ingenstans att läsa i texten. Det är egna tolkningar.
Själv hör jag till dem som behöver berika vissa rätter med vispgrädde för att må bra, efter råd av dietist och läkare.
Själv tycker jag du Clara ser ut att ha en mycket sund vikt. Är ibland nästan lite avundsjuk på din urfina figur.
Appropå hälsa har jag förstått att lätt övervikt kan vara skyddande mot benskörhet mm. Vi påverkas alla olika och har olika saker att ta hänsyn till, psykiskt och fysiskt.
Så kanske är det utmaningen. Att respektera att någon mår bra av mycket vatten, att gå ner aningen i vikt och att röra sig mer. Och för andra är det helt andra saker som gör att vi mår bättre.
Det felaktiga tänker jag kommer när vi inte känner av, inåt, hur just jag mår psykiskt och fysiskt.
För övrigt gillade jag SvDs podd avsnittet med Lena Andersson om vikten av att äta lagom, men att också att verkligen njuta av maten. Det kändes som ett väldigt sunt resonemang så det avsnittet vill jag gärna tipsa om!
Oj vilket spännande kommentarsfält! Tänk vad olika vi tolkar det Clara skrivit, utifrån våra egna erfarenheter.
Jag håller helt med om att vikt och hälsa inte alltid hör ihop (även om det finns risker med både undervikt och övervikt som forskare är rätt eniga om) och att vi kvinnor generellt har matats med info om hur vi ska ”förbättra” våra kroppar genom att gå ner i vikt, under lång tid. Jag tycker absolut att man ska reagera på normer som säger att vi inte duger som vi är och att ”vackra kroppar” bara ser ut på ett sätt och att det sättet är smalt, osv. Men jag tänker också att det Clara skriver om i sin hälsoresa är något helt annat. Jag tycker att hon alltid förmedlar en stark självkänsla – hon vet sitt värde och att det inte är kopplat till varken prestation eller utseende, och uppmuntrar andra att titta på sig själv med samma vänlighet och se sitt egna värde. Jag tycker också att hon ofta lyfter ett normkritiskt perspektiv på skönhet. Och jag tycker att hon varit väldigt öppen med vad hon har för utmaning med sin hälsa och vad hon vill åstadkomma med sin hälsoresa, och där en del (om än en liten del) handlar om viktnedgång. Och hade jag själv påverkats negativt av extra kilon så som clara beskrivit att hon gjort (alltså tex inte orka de aktiviteter jag vill, inte orkat leka med barnen osv) så hade jag också velat bli av med de kilon som hindrade mig från det liv Jag vill leva.
Jag har full förståelse för att texter kring mat/kalorier/viktnedgång mm kan trigga, i ett samhälle där ätstörningar är så vanligt, men jag tror också att vi måste titta på våra egna triggers och bromsa oss själva innan vi reagerar och tänker ”ätstört” eller ”vikthets”, som många kommentarer här gör. Vi tolkar ju allt utifrån våra egna erfarenheter, men måste bli bättre på att tolka dem utifrån kontext. Och claras kontext, bloggens kontext, är inte ätstörd eller vikthetsande.
Jag själv har alltid varit ”naturligt smal”, men efter några graviditeter och barn så ligger jag 5-10 kg över vad som egentligen är mitt normalspann. Men påverkas inte nämnvärt av det – jag får köpa lite nya kläder men är stark, smidig och frisk. Nått jag däremot påverkas av är ett ”okynnesätande” på kvällar, som kommit efter att jag slutat snusa, och nog egentligen bara beror på tristess, och vanan att ha något i munnen. Att okynnesäta socker på kvällarna ger mig magont, så jag läser claras tips utifrån det perspektivet och tänker kopiera borsta-tänderna-tipset rakt av!
Tack för din fina kommentar Lisa!
Vettig kommentar, håller helt med dig.
För mig är saken enkel. Som vuxen får man curla sig själv och läsa det man mår bra av. Vill du inte läsa om Claras arbete med sin kropp så gör det inte! Jag noterar tex att det finns över 9 + 7 sidor med kakor och desserter att gå igenom om man hellre vill läsa om
bakning. Växer man ifrån varandra som bloggare och bloggläsare så gör man det och då finns det ju annat att klicka sig in på. Sen att det ska vara någon slags request på ”jag blir triggad av det här så skriv inte om det” är ju liksom jag vet inte…
Jag hade en yngre kollega som sa till mig att hon hade avföljt mig från Instagram för att hon tyckte jag hade postat för mycket bilder från min sommarsemester. Och då vart hon ledsen för att hon inte var ledig (hon var alltså sommarvikarie och jag fast anställd sedan flera år). Jag blev så paff så jag vart mållös, vilken nivå befinner vi oss på liksom! Postar som en hommage nuförtiden extra många bilder på mina ferier haha. Tänker att ens vänner och bekanta tycker om att man får vara ledig, trivas i sin kropp och göra de förändringar ang sin hälsa man behöver för att må bra i sin kropp.
Jag tänker att det var helt rätt gjort av henne att avfölja dig om hon inte mådde bra av att se de bilder som du la ut. Du skriver ju själv högre upp i ditt inlägg att man som vuxen måste curla sig själv. Var det inte precis vad din kollega gjorde? Fint att hon kunde vara ärlig mot sig själv med hur hon kände och därifrån kunde dra slutsatsen att hon behövde annan input än semesterbilder just då. Jag vet inte om jag missförstår ditt budskap i texten, men så som jag tolkar den så blir den paradoxal.
Lovisa, det var inte ju det att hon avföljde mig utan att hon sa till mig att hon gjort det pga att hon blev ledsen för att hon inte hade semester som jag funderade över nivån. Vad skulle jag göra med den infon? Jag fick ju bara dåligt samvete. (Önskade henne en glad semester i augusti när det var hennes tur kan jag tillägga 😊). Hade det varit jag så hade jag ju bara avföljt, eller dolt inlägg om det nu var jobbigt. Jag hade inte känt behovet av att säga det rakt i min kollegas ansikte. Vad ville hon att jag skulle tänka funderar jag på, vad var hennes syfte? Att jag skulle posta mindre bilder från min semester på mitt konto för att hon mådde dåligt av det? Vad är rimligheten i detta liksom.
Jättebra skrivet. Svenskar måste vara det mest lättkränkta och egotrippade folket i världen alltså… suck.
Tack för ett inspirerande inlägg. Vill jag bara berätta att för min del är det lika inspirerande att läsa om detta som när du exempelvis skriver om organisering av kylskåpet, renovering av tvättstugan, lirka med lek och trams, att curla sig själv, allt som du har ändrat på och om att acceptera lidande. Handlar nog om inspirationen att göra små förändringar som kan underlätta och förbättra vardagen.
Alskar Dina gym selfies/ inlagg Clara. 😙 tips till alla som sager dem har ej tid och rora pa er. Check out @monikafit pa youtube feel good movements pa 10-15 min . Jag lamnar huset 06.40 pa morgonen kmr hem 18.15, jobbar helger. Oftast klattrar barnen pa mig nar jag forsoker fa in min daglig dos av rorelse, ibland skriker dem, ibland lyckas jag fa till det att dem sover. 🙂
Clara, jag tycker att ditt inlägg var bra och inte alls ”ätstört” på något sätt. Dina kommentarer i inlägget är också vettiga och bra och håller med dig i allt du skriver. Ville bara säga det!
Tack Lisa!
Asså skriver man om en hälsoresa ingår ju oftast kost också, tycker det är bra balans mellan prat om olika hälsomarkörer på denna blogg, Clara skriver ju också sömn, stress vilket jag uppskattar mycket. Det som gör att jag ändå blir supertrött när det dyker upp tips om chiafrön innan frukost osv är att dessa tips finns överallt och hela tiden. Tidningar som tipsar om olika grejer, nya studier som slås upp stort utan att sättas i andra sammanhang och blir rubriker, äter man lunch på sin arbetsplats är det alltid någon som slutat med något och ska hålla en föreläsning om det, likaså på sociala medier osv osv. Överlag är vi som befolkning väldigt förvirrade kring kost känns det som, så många valmöjligheter och så mycket information, tusen olika dieter, ständigt nya rön och individer som berättar om något de testat i några månader och nu mår dom såååå bra. Därför tycker jag man gör andra en tjänst genom att inte prata så mycket om kost eller vad man testar just nu, ge folk lite andrum och en chans att sortera i allt liksom, men ev är det bara jag som tänker så..:)
Jag blev själv inspirerad av ditt inlägg Clara. Kämpar väldigt med min vikt som tyvärr inte magiskt ordnade till sig efter två täta graviditeter, och är nu tyvärr väldigt överviktig. Trots att jag passar på kalorier osv är små knep som detta med chiafröna något som jag tar till mig i min strävan efter ett hälsosammare liv. Jag vet att normalviktig inte är lika med hälsosam och alla mina värden är på topp. Kroppen känns dock tung och trött. Detta vill jag bort ifrån. Och jag hämtar verkligen inspiration ur ditt sätt att se på viktnedgång.
Med detta sagt var det också en enorm ögonöppnare att se den andra delen av kommentarsfältet. Jag hade själv ingen förståelse för att detta kunde vara en trigger, men är tacksam över att jag får lära mig att se saker ur andras perspektiv varje dag. Detta kommentarsfält är underbart!
Men när jag snuddar på kommentarsfält.. Kan inte låta bli att upptäcka en passivt aggressiv och lite *mansplainande* ton i en del kommentarer. Någon tyckte annorlunda än Clara? Himla med ögonen *folk alltså*. Eller favoriten från detta inlägg om att *mer kunskap är bra att ha*. Speciellt när människor öppnat sig kring något som skaver och triggar känner jag att det blir extremt avfärdande. Snuddar vid ”lilla gumman” från duktig man 50+.
Därför blir jag också glad över att läsa dina konstruktiva svar, som jag finner enormt välformulerad och som visar på stor respekt för problemet.
Tack för en fantastisk blogg.
Tack för din kommentar Mikaela <3 hoppas du kommer till rätta med den där tunga känslan i din kropp. Få saker är ju härligare än när man känner att kroppen är med en och låter en leva livet fullt ut!
Jag säger vad jag sagt i ett tidigare inlägg: Jag vill vilja vara mer hälsosam. Men jag har det inte i mig. 😊 Och jag älskar inlägg om kakor mer än inlägg om träning. Det betyder ju inte att du ska sluta skriva om det du vill. När blev vi så jäkla lättkränkta?! Till sist finns ju INGA ämnen kvar att tala om? En blogg om vädret är ju så där kul? Eller, ja… Finns säkert en meteorologblogg för den som uppskattar det…. Garanterat triggerfritt? 🤣
Jag är en person som alltid varit smal, till och med undernärd trots att jag äter vad jag vill. Nu har jag ändå som 33-åring beslutat mig för att sluta dricka läsk och inte äta både choklad och kakor var och varannan dag eftersom jag insett det här är väl inte bra? Varken för tänder eller kroppen och nu har jag en dotter och jag vill inte att hon ska bli sockerberoende som mig. Ska testa tipset om chiafrön så slipper man kanske att bli sötsugen 50 gånger om dagen, låter ju dessutom bra för tarmarna. Jag förstår verkligen att många triggas av såna här inlägg men håller med Clara att man kan inte skydda alla och hon måste ju få skriva det hon brinner för på sin blogg, jag skulle definitivt också vilja slippa se saker som ger mig ångest, bilder på djur som farit illa, sjuka barn osv men hänger man på internet är det helt enkelt inte möjligt.
Hej Clara! Tack för ett intressant inlägg. Jag måste även tacka alla kommentatorerna för mycket intressanta och relevanta kommentarer. Jag har SÅ många tankar om detta, men nöjer mig delvis med att tipsa om Anders Rosengrens forskning på Sahlgrenska. Det övergripande temat är hälsa, projektet heter Livsstilsverktyget och boken som Rosengren skrivit i anslutning till resultaten av forskningen heter Hela livet. Jag rekommenderar varmt alla att söka upp Livsstilsverktyget och få tillgång till oerhört intressanta texter och samtal med personer som på olika vis har anknytning till hälsa och även att läsa eller lyssna på boken.
Med ätstörningar i mitt eget bagage och att jag numera är terapeut vill jag även ta upp resiliens, eller motståndskraft, som något som kan vara något att satsa på. Att bygga upp mental motståndskraft ger en bättre förmåga att hantera personer som man anser vara idioter, förflugna kommentarer, texter som triggar, sådant som upplevs som kränkningar osv, men även kraft att hantera ännu större trauman. Då man utgår från sig själv (och det gör vi ju alla) jämför man oftast även alla andra mot sig själv som normalitet. Detta gör att man utan förmåga att ställa en situation/åsikt/kommentar på en objektiv plats riskerar att ständigt se andras olikheter och olika sätt att tänka som angrepp mot sig själv eller andra. Äkta triggers behöver behandlas förslagsvis professionellt för att släppa greppet om en.
Har inte någon riktigt bra text om resiliens/motståndskraft, men gillar denna:
https://www.apa.org/topics/resilience/
Tack Monnah! Använder mig också av Livstilsverktyget och kan instämma i att det är toppen =) precis som resiliens som du nämner. Otroligt viktigt att öva på för att bygga upp ett inre skydd. Det finns ett bra avsnitt av Kropp & Själ som handlar om resiliens också. https://sverigesradio.se/avsnitt/1601248 ifall någon vill lära sig mer
Väldigt intressant det du skriver om resiliens! Jag tror att jag och många andra skulle må bra av att öva upp det. Jag ska läsa på, tack!
Jag undrar vad effekten blir av att dricka mer vatten? Känner du någon skillnad i din hälsa?
Tack för en bra blogg med ett intressant kommentarsfält!
1,5 – 2 liter vatten som jag dricker är det rekommenderade intaget av vatten. Jag dricker alltså inte MER vatten än vad en vanlig människa behöver. Jag insåg dock att jag ofta dricker mindre än det och att ibland när jag är hungrig är jag egentligen främst törstig och då kan vatten hjälpa en att känna skillnaden. Är man fortfarande hungrig när man druckit ja då får man äta lite mer istället =)
Då förstår jag! Tack för svar och ha en fin kväll!
Detsamma 🤗
Jag kan förstå besvikelsen när en blogg man följt länge och uppskattat ändrar riktning på ett sätt som inte är i linje med ens intressen. Men det går ju att ta paus ett tag? Flera bloggare jag gillar har jag av olika skäl struntat i under perioder, kanske kommer man tillbaka eller så hittar man nåt nytt. Att det är en sorg för en själv kan bloggaren i fråga inte göra så mycket åt.
Jag vill tipsa om att gå till biblioteket och titta efter magasin på tidskriftsavdelningen med liknande innehåll (eller använd nån tidskriftsapp) , t ex Gård & Torp, Land, Vi, Filter, SF-tidningen, tidningen Turist.. Fördelen med att ha ett favoritmagasin är att de (ofta men inte alltid) till sin inriktning är pålitligare än bloggar eftersom de inte baseras på en enda persons intressen.
Jag har tänkt så mycket på det här ämnet och hur vi kan prata om hälsa. Min slutsats är att man måste kunna dela tips och prata på det som Clara ger uttryck för i inlägget. Vi lever inte i en neutral värld, utan trycket på att vi ska konsumera och äta saker som verkligen inte är bra för vår hälsa är enormt. Enormt! Du kan inte handla, se på tv eller träffa kompisar utan att bli triggad att äta fett, sött eller nåt med alkohol. Och gör man det oreflekterat, särskilt med åldern, så kommer det att påverka ens vikt. Och man måste få bli påverkad av en sådan förändring, vilja fortsätta ha sina kläder eller behålla sin form. Man måste inte känna så men man måste få ha dom känslorna om dom finns i en.
Jag blir triggad när jag ser storlekarna på kläderna som säljs i second hand-grupperna på Facebook eller när jag ser mina kollegor äta allt men ändå vara så mycket smalare. Jag behöver få prata både om dom känslorna och hur man skulle kunna göra små förändringar som kan göra stor skillnad.
Min främsta källa till kunskap är Livstilsverktyget från Göteborgs universitet, men inlägg som Claras känns stöttande, som att få andas fritt en stund, att inte vara ensam att försöka hitta en väg fram till en bättre mix av aktivitet och ätande. Om man inte blir mätt på det klassiska tipset gröt till frukost. Vad kan man göra då? Är jag verkligen den enda i hela världen som inte klarar mig på gröt? Nej det visar sig att jag inte är ensam och att det finns knep. Härligt!
Referenserna till bantning och Viktväktarna verkar ofta vara erfarenheter frånnnittiotalet eller tidigare. Mycket har hänt sedan dess. Ingen vill svälta sig, det ger heller inte resultat över tid. Nu finns det mycket mer balanserat och forskningsbaserat underlag att luta sig mot. Låt oss få göra det. Låt de kvinnor som vill få lov att tala med varandra om sunda sätt till rörelse och hälsa i en tid där portioner och läskmuggar blir större för varje år. Utan skam.
Om ätstörning finns så bör man nog filtrera vad man läser på nätet speciellt om man lätt triggas av olika saker. Jag gillar när en bloggare skriver om högt och lågt och inte anpassar sig till sina läsare. Det är faktiskt så enkelt att bara stänga av en skärm, har själv bojkottat ansiktsboken i över en månad och har inte insta så skönt för sinnet. Normalt vätskeintag för en vuxen är 30ml/kg/dygn och vid diarré, kräkningar, feber mm behöver det ökas. Likaså minskas om sjukdom finns som behöver vätskerestriktion. Så om du är frisk och väger 70kg så bör ditt vätskeintag vara 2100ml/dygn sedan finns det lite olika skolor om te, kaffe ska räknas in då de även är vätskedrivande. Likaså om fil, yoghurt, kräm och dylikt ska räknas till vätska. Mat innehåller oxå vätska! Fortsätt skriva som du gör Clara om jag inte vill läsa är det bara att scrolla förbi🌷
Vi måste grunda oss på vetenskap. Det är vetenskapligt bevisat att övervikt leder till ökad risk för flera sjukdomar. Och inte bara sjukdomar, utan ökar även riskerna med till exempel en operation. Jag är narkosläkare och i varje anestesibedömning som vi narkosläkare gör, skrivs längd och vikt in för att beräkna BMI och därmed riskbedöma inför narkosen. Så att försöka hålla sig normalviktig ingår i ett hälsotänk.
Håller med dig. Som jag skrev i en annan kommentar så upplever jag att diskussioner kring övervikt väldigt snabbt blir känslomässiga. Övervikt är en hälsorisk och ett samhällsproblem. Punkt. Tråkigt men sant.
Exakt. Sjukt att diskussionen kring övervikt i samhället förskjutits så pass att en del vill få det till att vara en *åsikt*? Det är ingen åsikt, det är fakta.
Hej Clara!
Hur blandar du chia och vatten och dricker, förstod inte riktigt men tyckte att det var ett bra tips!
Ha det bra!
1 msk chia till ett halvt glas vatten ungefär. Rör om, låter stå en stund och rör om igen. Låter stå lite till. Sedan dricker jag. Du kan också testa att blanda ner lite frön i havregrynsgröten för att göra den mer mättande, då behöver du tillsätta mer vatten
Toppen tack!
En sak till: kan du tipsa om aktivitetsarmbandet? Jag vill inte ha klocka som mäter puls och så hela tiden utan skulle vilja ha ett armband som peppar till mer rörelse som du beskriver.
Tack för en fin blogg!
Kalla det inte för ”din hälsoresa” då om det är så himla viktigt att gå ner ett par kilon att man ska dricka vatten, äta frön och göra andra saker för att bli mätt än att faktiskt äta mat. Kalla det för viktresa så slipper folk läsa massa tips som passat bättre i 90-talets tjejtidningar om de inte är intresserade av att just gå ner i vikt. För vikt och hälsa är inte samma sak. Och ”hälsan”i att gå ner i vikt är tydligen så otroooligt viktig att det bara måste spridas till alla läsare annars blir det självcensur, men påverkan det kan ha på mental hälsa möts bara med attityden av att det är väl inte mitt problem.
Du får läsa på litegrann. Jag har skrivit om min hälsoresa i över två år och majoriteten av inläggen handlar om träning och vila
Amen.
Tack Johanna, för att du säger ifrån.
De flesta tipsen/förändringarna syftar väl ändå till att må bättre, bla genom mer rörelse i vardagen och bättre sömn. Ytterst få saker handlar om kosten. Att dricka chiafrön som UTFYLLNAD vid måltid ska inte heller förväxlas med att ERSÄTTA en måltid. Hade det varit mindre provocerande om Clara skrivit att hon dricker ett glas nyponsoppa till frukosten för att känna sig mätt längre?
Fattar ingenting av ett sånt här inlägg. Jag bor i storstan är 40+ jag tränar för att må bra, äter precis vad jag känner för. Är inte tjock. Mina vänner här pratar aldrig om vikt eller kostråd. Möjligtvis om träning för det är så skönt att komma igång för känslan i kroppen och psykiskt välmående. Jag uppfattar såna här tips som gammalmodiga bara. Saker man tipsade om som bantande tonåring, alt vad tanter pratar om. Ja, precis så känns det här: mossigt. Men, men det är ju bara JAG…
Håller helt med dig, är Sthlmare i samma ålder 🙂
Ja Linn. Du svarar ju själv på din fråga (och det har inget med Stockholm att göra, var kom det ifrån?). Du säger att du äter vad du vill och att du inte är tjock. Då har du bevisligen inget problem med att hålla vikten, och då har du heller inget behov av att ta till olika knep för att hålla vikten. För oss som går upp i vikt så snart vi ”äter vad vi vill” så behövs en arsenal av egna tips och knep för att hålla en vikt som gör att man överhuvudtaget orkar träna och leva ett härligt liv. Så jag förstår absolut att du inte förstår och inte behövt tänka på dessa frågor sedan du slutade lämnade tonåren. 🙂
Hej Malin, du missar min poäng. Jag har vänner som är tjocka, smala och allt däremellan. Poängen är att vi pratar inte om bantning och smalnat. Vi pratar inte om att äta lättfil istället för vanlig. Möjligtvis pratar jag med de med övervikt om hur de behandlas i samhället. Så olikt mig som alltid varit normalviktig. Det tycker jag är intressant. Så jag håller fast vid att jag tycker det är gammalmodigt och bakåtsträvande att prata om bantning och tips för att stilla sin hunger. Som Veckorevyn på 90 -talet…
Kanske också kan vara bra att veta att jag visst som så många andra hållit på med linfrön och annat skit för att gå ner i vikt och banta. Jag bantade så bra att jag blev anorektisk och mensen försvann i sex år… så, nej. Jag blir inte sugen på slemvatten.
Läste det här inlägget igår innan det fanns några kommentarer och det slog mig inte ens in att kommentera. Förrän nu, när jag gick in på bloggen för att läsa dagens inlägg och såg att detta inlägg hade bombarderats med kommentarer som jag av ren nyfikenhet ville ta del av för att förstå vad som lockade så många att kommentera.
Jag är 45 år, har varit överviktig ända sedan tonåren och som vuxen så skulle jag nog klassas som fet, rent ut sagt. Jag har så länge jag kan minnas alltid tänkt på min vikt, på min mage som liksom ser ut som ett B från sidan med en över- och en undermage. Med lår som skaver ihop så jeansen nöts sönder. Blev som barn och tonåring pikad av släktingar som jag träffade en gång om året när de kommenterade hur mycket rundare jag blivit sedan sist. Jag har varit med i VV och lyckats banta 10-15 kg några gånger för att sedan sakta gå upp dem igen. Jag skulle behöva gå ner minst 30 kg för att slippa värk i fötter, höfter och leder. Jag vet precis vad jag behöver göra för att gå ner och att jag samtidigt skulle behöva motionera för att få både styrka och kondition.
Ändå är det absolut ingenting i ett sånt här hälsoinlägg som triggar någonting i mig! Jag blir varken sugen på att börja träna eller känner att jag måste börja banta, om till och med en sån som Clara, med sin i mina ögon vackra kropp, känner att hon behöver gå ner några kilon. Jag väljer alla dar i veckan hellre att ta ett Ballerinakex eller två, eller tre, i stället för ett glas med blötlagda chiafrön. Jag vet precis vad jag borde välja, men som vuxen människa kan jag inte skylla mitt mående eller min övervikt på någon annan. Det är ingen som tvingat mig att äta en massa godsaker. Det är jag själv som gjort det och det är bara jag som kan göra något åt det. När jag får lust. Inte på grund av någon annan.
Det som däremot triggar mig i det här inlägget är när jag läser kommentarerna. Det har pratats så mycket om alla curlade barn de senaste 20 åren, att de inte får lära sig att hantera motgångar eller besvikelser så de blir kränkta av minsta lilla. Jag blir förskräckt av att inse att det också verkar gälla vuxna människor. Vad är det som har hänt med dagens samhälle egentligen? Så fort någon yppar minsta lilla som skulle kunna tas illa upp av någon, så kräver man att den yppande ska göra en pudel och ändra sig och sjunga We shall overcome och tänka på precis allt som kan misstolkas eller bli kränkt av nästa gång hen öppnar munnen. Hur har vi hamnat här? Allt ska baddas i bomull, inget får göra ont eller skava.
Om man som vuxen inte ens kan läsa om helt ofarliga tips, dessutom riktade till en vuxen läsarskara, på hur man håller mättnadskänsla så är det snarare tecken på att man behöver jobba med sig själv och fundera på varför man blir så triggad.
Vi har alla förmånen att läsa denna blogg, helt gratis (än så länge) dessutom. Det är Claras rätt att skriva om precis vad hon vill och vad hon känner för på sin egen plattform. Det är upp till oss att läsa eller scrolla förbi eller rent av sluta besöka sidan helt och hållet. Vi har ingen rätt att kräva att hon ska ändra på sig eller att hon ska sluta skriva om vissa saker. Det är snarare en av de saker jag respekterar henne mest för, att hon har en sån stark integritet och skriver så genomtänkta inlägg att hon inte genast lägger sig platt så fort det börjar blåsa i kommentarsfältet, utan faktiskt står för sina åsikter och ändå visar respekt mot de som tycker olika. Vet man med sig att man blir triggad av olika saker (inte bara om träning och kost), så kanske man ska låta bli att vara på internet överhuvudtaget. Eller så kan man växa upp och ta en kaka till för att man vill. Eller en balja vatten. Välj det du mår bäst av.
Kan jag bli din kompis, KJ? Njöt av hela din kommentar. Tack!
🤗
Sååååå bra skrivet. Amen.
P.s håller helt med,vad har hänt med vårt samhälle egentligen… Så lättkränkta människor överallt. Otroligt.
Skönt att höra att det finns andra med samma syn 🙌
Tack KJ, du skrev precis vad jag tänkte skriva så nu slapp jag.
Tack KJ för den underbara ångande kommentaren =)
🤗
Klokaste inputen i det här kommentarsfältet!❤👏
Spot on. Tack för din vettiga kommentar KJ!
Amen!!
Det där med att äta långsamt tror jag är bra på många sätt, att salivproduktion och matsmältningen kommer igång, plus att det blir en chans att vara närvarande i nuet och som du skriver känna smaker osv. Apropå att tugga så läste jag intressant i en bok om andning (Breath av James Nestor, mycket intressant, tips tips) om hur våra käkpartier omformats och blivit mindre pga att vi tuggar så himla lite jämfört med våra förfäder, med följden att vi andas sämre. (Kan förresten också tipsa om att sova med tejp för munnen som jag såg någon kommentera under sömninlägget, låter knäppt men värt att testa. Har för mig att du skrev någon gång att du har ett glas på nattduksbordet pga torr i munnen när du vaknar, kanske för att du andas genom den?)
Skulle kunna skriva en hel massa på detta krångliga tema hälsa och kost men nöjer mig med två tips:
Läste en gång i en bok (tror det var i den senaste av de ”happy food”-böckerna) att man ska äta 30 olika slags grönsaker/fröer osv i veckan, alltså att det är viktigt med variationen. Tyckte det var peppigt, kul att lista vilka jag ätit och som en liten utmaning att få in fler.
Mitt andra tips till dig och alla andra som har råd och plats i köket är att köpa en mjölkvarn! Bakar allt mitt bröd, kakor, pannkakor osv på färskmalt 100% fullkornsmjöl och dessutom av äldre kultursorter som innehåller mer näring och mindre gluten (obs är ingen anti-gluten-person men kanske kan det blir för mycket av det, samt bra info för dem som är känsliga). Allt blir nyttigare men också GODARE, win-win! Bonus att det känns så rejält att ha spannmål bruna femkilospåsar i stället för att ständigt behöva kånka hem nya mjölpåsar från affären. Man kan också lätt tex mala ner lite linser i sin pannkakssmet. 🙂
Jag tycker så himla mycket om att läsa och peppas av din hälsoresa!
Tycker det är härligt att du delar med dig vad som funkar för dig och tycker du har en sund syn kring hälsa och alla dess delar.
Fortsätt gärna, det inspirerar!
Nyfiken på aktivitetsklocka och din hälsobok:)
Tack för härligt blogg som alltid förnöjer.
Ps. Jobbar på skola så dagen går i ett.
Men vi är ett gäng som gör 10-20 benböj varje gång vi möts utan elever. Vid kaffe och kopieringsapparat ex. Man får alltid med någon extra och det blir lite knissig stämning innan man tar sin kopp. Kul sätt att få igång lite cirkulation och piggna till😊
Alla bäckar små…
Haha underbart 💪 heja
Tack för tipsen, Clara!
Har nyligen också gett mig av på en hälsoresa. Ett av målen är definitivt att bli lättare i kroppen för att bli av med knä-, höft- och ryggvärk (och slippa köpa nya kläder – igen). Och på köpet äta mer klimatvänligt. Så jag ser fram emot att fortsätta följa din resa. Den kanske faktiskt triggade igång min egen lite grann, så tack för det också.
Jag fattar inte riktigt den här aversionen mot chiafrön – de är väl supernyttiga? 30% fett, det mesta fleromättat, protein, fibrer (enligt Livsmedelsverkets databas). Varför skulle det ”åstadkomma en falsk mättnadskänsla” att äta dem? Jämfört med att äta mejeriprodukter med lika mycket fett? Jag klarar tyvärr inte geléartade konsistenser så jag häller mina över yoghurten istället. Men ett äpple före maten ger ungefär samma effekt för mig – tar bort den värsta vrålhungern så att jag slipper mörda mina kollegor strax för lunch.
Det är svårt att ändra beteenden och vanor – hjärnan vill gärna ta den lätta vägen (och trycka i sig fett och salt för min del) – så all cred till dig som kommit så här långt på 1,5 år. Och som så generöst delar med dig! Heja, heja!
Ibland får jag intrycket att det inte riktigt har uppfattats att fettvävnad är ett organ och inte endast kroppens barlast. Att man vill ta hand om sina andra organ i kroppen, som hjärta och njurar t.ex., är oftast helt okontroversiellt. Så är inte fallet med fettvävnad uppenbarligen. Jag uppfattar Claras inlägg som att hon vill sköta om sin fettvävnad och få den i gott skick. Det är alldeles utmärkt tycker jag.
Jag tycker att det är rätt fascinerande att övervikt är ett av våra allra största samhällsproblem såväl på kort men framför allt på längre sikt i vårt samhälle. Ändå kan inte Clara, själv överviktig (om än måttligt), får skriva om hur hon försöker få till ett hälsosammare liv där en normalvikt är en del. Nej, då blir det direkt diskussioner om triggervarningar, att man kan vara överviktig och ändå hälsosam och så vidare. Jag tror att vi som samhälle skjuter oss själva i foten när en såhär välbalanserad text om hälsa där vikt är en naturlig del behandlas som den värsta pro ana-propagandan. Nej, vi är vuxna människor, övervikt är ett reellt problem på individ- och samhällsnivå och vi måste kunna prata om hur vi ska åtgärda det.
Tack för en bra, inspirerande och välbalanserad text Clara!
Tack för att du delar med dig, Clara! Jag blir glad och peppad av att läsa om hur du tar hand om din hälsa. Inte minst av att du lyckas få med alla dimensioner – kroppen, knoppen, sömnen, själen. Tipset om att byta till pyjamas i tid innan Den Stora Bävan sätter in ska jag börja tillämpa redan ikväll! Avskyr att jag gör sådär: väntar tills jag är för trött och sitter sen och drar mig för att pallra mig till badrummet. Så dum ovana.
Apropå trigger-diskussionen så vill jag bara få sagt att jag länge led av ätstörningar, och jag tycker att Clara skriver balanserat och bra och att det måste vara ens eget ansvar att välja vad man ska läsa och inte. Att begära att hon ska sluta skriva på sin blogg om sin egen hälsa är ingen lösning på någonting. Mår man dåligt av att läsa den här bloggen, då är ett bra sätt att att ta hand om sig att sluta läsa den. Hoppa över de inlägg som handlar om hälsa. Läs bara om småkakor (fast, som ätstörd kan det iof vara lika triggande – damn if you do, damn if you don’t…), eller inredning. Det är lätt att se vad ett inlägg handlar om. Välj bort det om du vet med dig att du mår dåligt av ämnet. Nätet är fullt av information – jag ser inget alternativ till att hantera det, genom att själva avgöra vad vi klarar av att läsa eller inte.
Jag märker för övrigt när jag läser att jag inte längre blir det minsta triggad – det är ett kvitto för mig på att jag klarat av att bli helt frisk från mina ätstörningar. Yes! Det har varit en lång kamp. Det går att vinna den. Att må bra på riktigt. Jag önskar alla er som kämpar att ni ska få bli friska.
Tack Clara för en läsvärd, mångsidig, relaterbar och generös blogg.
Tack för din kommentar Elisa! Vad glad jag blir att höra att du blivit frisk från dina ätstörningar och får må bra igen. Stor kram till dig
Jag har också en ätstörning i bagaget. Varje gång jag ser någon göra något kul, typ 16 weeks of hell eller något i den stilen (jag älskar utmaningar) blir jag så sugen på att göra det jag också. Men jag landar alltid i mig själv i att jag inte kan, jag måste välja bort det hur mycket det än lockar. Det är inte värt att tänka på och drömma om mat 24 timmar om dygnet, det är slöseri med liv.
Jag läser Claras inlägg och tänker att det låter spännande, men landar i att välja bort dessa tips eftersom de är inte för mig.
Älskar när dina inlägg skapar debatt. Skulle inte du kunna beröra barn och skärmtid i något inlägg. Jag får ofta känslan av att många använder skärm i tid och otid på sina barn. Vi har lite tv på morgonen och en stund på kvällen ( men är en sjuk är det på annat sätt) Vi har en minst skärmfri kväll i veckan när vi umgås. Får ofta kommentarer om att vi gör tillvaron ” svår” för oss , ” borde släppa loss mer” osv.
Jag tycker inte att den digitala världen är av ondo på något sätt men reglerat skärmtid för både stora och små ökar faktiskt välbefinnandet.
Jag tycker din hälsoresa är verkligt inspirerande! Föra in hälsosamma vanor i små steg och även hitta knepen för att hålla fast vid de nya vanorna. Jag har under pandemin börjat okynnesäta sötsaker framför datorn på hemmakontoret och lagt på mig några kg extra. Att stoppa i mig onyttigt snacks har blivit en dålig ovana som jag har svårt att bryta. All rörelse känns nu så mycket tyngre än tidigare pga extravikten och så vill jag inte ha det. Jag blir så glad att läsa alla dessa tips som hjälper dig till en hälsosammare vardag och tar till mig det som kan passa för mig. Jag blir inte lockad av att dricka blötlagda chiafrön (hujedamig för att dricka en geléklump😅) men kanske en chiapudding till frukost håller mig mätt längre? Borsta tänder och ta på nattlinne innan man dråsar ner i soffan på kvällen ska jag börja med redan idag!
Tack!🙂
Men snälla någon, ätstört att vilja hitta sätt att sluta okynnesäta?! Med tanke på att fler i vårt land är överviktiga än inte enligt BMI (ni säger ju själva att BMI endast ”gills” på nationell nivå) vore det snarare bättre om FLER ansträngde sig för att inte okynnesäta. 🙄🤦🏻♀️
Clara, tack för en underbar blogg, DIN underbar blogg där DU bestämmer vad du vill skriva om.
Ett tips till alla vuxna läsare därute: om ni blir triggade av att läsa om träning och kost, så läs då inte de av Claras inlägg som har en rubrik som relaterar till dessa ämnen. Läs hennes andra inlägg istället. Inte jättesvårt.
Sedan vill jag också påpeka att om man ständigt äter medan man är vaken och inte låter kroppen vila från mat, kan man ändå ha dåliga värden fast de vanliga värdena som mäts hos läkaren inte visar något avvikande. Om man ständigt matar kroppen med mat under en dag – de där berömda tre måltiderna och två-tre mellanmål/dag – är insulinet hela tiden påslaget och strömmar ut i kroppen, då dess funktion är att sänka blodsockret som maten orsakar och få bort det ur blodet. Så om man mäter blodsockret hos läkaren och det är bra betyder det inte mer än att insulinpåslaget ännu räcker till. Det är först när mängden insulin som kroppen förmår producera INTE längre räcker till för att sänka blodsockret som man uppmäter högt blodsocker. Och då kan man redan ha diabetes typ 2.
Det man behöver mäta är insulinpåslaget efter en måltid, hur högt det är. Tendensen när man hela tiden matar på med mat är att insulinresponsen egentligen är för hög för mängden mat den ska hantera. Vilket sker när man stressat upp insulinproduktionen i kroppen med ständig tillförsel av mat. Så småningom kan man utveckla insulinresistens av detta, vilket ger typ 2 diabetes.
Dessutom är insulin ett fettinlagrande hormon, så förr eller senare går man upp i vikt, då den lagras in först i levern (= fettlever), runt de inre organen och sedan i musklerna. Och då blir även en överviktig person med tidigare ”hälsosamma” värden ohälsosam och sjuk.
Övervikt ÄR belagt att det ökar risken för följdsjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, olika typer av cancer, typ 2 diabetes, sömnapné etc, etc. Det är ju inget okänt eller debatterbart.
Att människor kan bli triggade när dem ser sig runt i världen och i möten med andra människor kommer att ständigt ske. Lösningen ligger inte i att ta bort alla triggers! Har man triggers oavsett om det gäller hälsa, kost, alkohol, spindlar eller vad det nu kan vara som triggar igång kommer man inte bli frisk/botad av att undvika det som triggas en. Det behövs behandling. Ansvaret kan inte läggas hos ANDRA enskilda individer tex som hos Underbara Clara. Öva emotionell mognad – dvs känslor kommer och går under dagen och livet, kunskap om hur man stannar upp och reflekterar kring sina känslor kan övas upp för att inte låta ens känslor kontrollera en beteenden. Öva exponering. Eller vilken annan typ av lämplig behandling det är som behövs för att kunna möta denna värld utan att låta ens triggers ta över totalt.
Jättebra idéer! Det ska jag ta till mig
Jag var sjukskriven för utmattning för tio år sedan och har alltsedan dess kämpat för att hitta balans och återhämtning i mitt stressiga liv. Vissa saker i livet kan man ju helt enkelt inte välja bort utan måste lära sig hantera på bästa sätt. När jag läser om hur Clara väljer att ta hand om sin hälsa blir jag inspirerad till att fortsätta ta hand om min. För mig handlade inte inlägget om chiafrön, tandborstning eller vatten, det handlade om att välja sånt man mår bättre av. För mig är det att sova mer, promenera mer i skogen, välja bort telefonen.
En liten reflektion, för mig är chiatricket inte konstigare än att byta ut lite vetemjöl i pannkakssmeten till grahamsmjöl.
Kan mätta lite bättre och helt valfritt.
Bara ett exempel.
Kan en del av den här upprördheten komma från att man ser Clara som genuin, rimlig, saklig, trevlig, jordnära och klok? Är det därför det blivit sånt liv i luckan, för att man i vanliga fall trivs här och blev snopen av att den Clara man gillar plötsligt visar en sida man inte tycker passar in i den bild man hade av henne? Och försöker då förmå henne att ändra uppfattning istället för att fundera över sina egna tankar och förutfattade meningar, och kanske ägna sig åt att justera lite där istället?
Det vore spännande att få veta om de som tagit illa vid sig också brukar kommentera så engagerat på de forum där riktig vikthets är frekvent förekommande? För det är väl rimligtvis de ställen som gör mest skada, och därför borde få mest skit. Det får de kanske också, jag har ingen aning.
Jag reagerade själv på det här inlägget, på chiafrön och lightprodukter. Har läst alla kommentarer och funderat många varv. Försöker vara ärlig mot mig själv i detta för det är bara så man kan komma framåt, även om det faktiskt kan vara lite obehagligt. Det är ju lättare att skylla på andra för det de fått en att känna.
Mina tankar om inlägget är högst motstridiga. Jag blev besviken, triggad och lite sur. Jag blev SAMTIDIGT (och hey, det här med två tankar i huvet på en gång är inte lätt, men det går) inspirerad. Jag hör till skaran Dålig Karaktär, och tycker att alla tips som kan få en att sluta med OSUNDA vanor är värda att ta i beaktande. Att banta för att man känner sig oduglig är osunt. Men att sluta småäta när man är uttråkad, försöka välja nyttiga alternativ där alternativ finns och göra små förändringar över lång tid mot ett gälsosammare liv är sunt. Alla blir vi äldre och ämnesomsättningen ändras. Man flänger runt mindre när man blivit vuxen och skapat en vardag som rullar på med måsten och sysslor. Förr eller senare blir kroppen tröttare och svagare. Att i förebyggande syfte skaffa goda vanor och underhålla och stärka sin livsfarkost är väldigt klokt tänker jag. Som att spara på banken. Det sticker ju också i ögonen på dem som inget har, men ska andra låta bli för att jag har ont om pengar och inte kan lägga undan? Nej, så funkar det ju inte. Det är så lätt att låta bli att läsa om man tycker att det påverkar en negativt. Jag väljer nog att fortsätta läsa även om det triggade mig inledningsvis, eftersom alla kommentarer och svar hjälpt mig lite framåt i mina egna tankar trots allt. Måtta, balans och skynda långsamt. Och göra de väl man själv mår bra av, om det så är lätt creme fraiche eller sluta följa bloggar som man irriterar sig på. Tålamod med sig själv och tolerans inför vad andra väljer att göra med sina liv. Vi har bara ett var!
Bra sammanfattning! Jag läser det mesta i den här bloggen och detta var nog ett av de mest intressanta kommentarsfälten hitintills just för att det verkligen framgår hur vi människor funkar, hur olika vi är, hur debattklimatet 2022 ser ut, att det inte finns någon konsensus (men att många av oss utgår från att det finns det), hur olika syn vi har på hälsa och vad som ingår i det begreppet osv osv. Tänker att om jag var forskare i fältet så skulle jag genast ta mig an detta specifika blogginlägg.
Det är faktiskt en myt att ämnesomsättningen ändras med åldern, det gör den inte. Läs t.ex. Herman Pontzers bok ”Burn” (han är forskare, evolutionsantroplog, och har följt olika jägar-samlarsamhällen + jämfört med västerländska människor). Vi har samma ämnesomsättning hela livet. Det som ändras i medelåldern är östrogenproduktionen för kvinnor och testosteronproduktionen för män, vilket kan göra att vi lagrar mer fett, gärna runt buken dessutom, men alltså inte ämnesomsättningen. En annan sak som sker, som är bevisad, är att människor faktiskt börjar äta mer högre upp i åldrarna.
Rörelse och träning gör heller ingen skillnad på vikten, vilket också framgår i boken ☝. För vikten är effekten av träning försumbar, för att inte säga irrelevant. Men rörelse och träning är bra för många andra funktioner i kroppen, så absolut att man bör och ska träna, både styrka, kondition och rörlighet! 💪
Det mest spretiga kommentarsfält jag läst. Till att börja med. Clara skriver i jag form. Så hela tiden är det utifrån hur det har fungerat för henne. Sen har hon ingenstans sagt att gör så här så blir allt perfekt. Om hon inte beskrivit hur hon gjort. Hade det frågat efter. Rent krasst så triggas jag av smarriga kakbilder. För att jag försöker bryta ett negativt beteende runt sötsaker. Där jag tappar allt sunt förnuft i mitt intag. Trots att socker i för stor mängd ger mig hjärtklappning. Men det är mitt eget ansvar att äta och leva för att må bra. Inte Claras ansvar eller någon annans. Så att lägga över ansvaret på Clara som driver en livsstils blogg. Något som kan innehålla allt från kakbilder till hälsofrämjande aktiviteter.
Ofta kommenterar man om man blir provocerad eller arg. Men jag vill kommentera för att visa att vi är (många) som tyckte att det här var ett peppigt och intressant inlägg. För statistikens skull alltså. Det var allt.
🤗❤️
+1 på den.
Tack för det otroligt härliga och inspirerande inlägget! Letar EXAKT denna nivå av tips men svårt att hitta för att ämnet är så polariserat, känsligt och fult.
Kände hopp om livet igen av detta inlägg. TACK Clara!
Jag brukar tycka de andra inläggen om hälsoresan känts sunda men här kändes det som att det ffa handlade om vikt, synd tycker jag. Dock inget som förvånar en i dagens samhälle.
Är förundrad över att man kan bli så provocerad av detta inlägg? Rakt igenom sunt! Vi äter bra mat, massor av grönsaker och rör på oss i vår familj. För mig är det jätteviktigt att barnen ser att träning är något naturligt – lika naturligt som att laga och äta middag. Sen om träningen består av att åka till gymmet, promenera, ta en springtur, räfsa löv, cykla, såga ved, klättra i träd – det spelar ju ingen roll men den MÅSTE ske!
Jag har två normalviktiga barn och jag har ALDIRG någonsin pratat negativt om min egen kropp, eller pratat kilon eller något i den stilen. Men jag pratar ju absolut om att för att vi människor ska kunna lära oss saker, bli smarta och orka så måste kroppen få bra mat OCH motion. Om vi fixar det så kan man också fika nån gång i veckan och äta sitt lördagsgodis. Det är ju otroligt viktigt att förmedla detta till sina barn. Utgifter och inkomster, liksom?
Kan man inte i stället fundera lite över varför samhället ser ut som det gör? Varför är dagens skolbarn större än förut? Det ÄR inte positivt för våra kroppar att bära omkring på en massa extra kilon. Varken för barn eller vuxna. Men härifrån till ätstörningar? Det är ju sjukt långt emellan varandra. Och man måste kunna få lov att diskutera båda…
Ha en fin dag alla!
Jag tycker du Claes har helt rätt i att man inte kan ta ansvar för andras mående och triggers. Mår man dåligt av att läsa om kost och träning kan man själv välja att ta en paus från bloggen. Man väljer själv vad man vill och orkar läsa på internet och har ingen skyldighet att följa någon. Jag hade svårt att få barn och slutade följa din blogg när du blev gravid med Ulf och i samband med detta dolde jag även allt på instagram som jag inte orkade se när det gällde barn. Nu har jag äntligen fått en egen liten son och följer och älskar din blogg igen. Härligt att det går så bra med hälsoresan! Och älskar blandningen av träning, hälsa och bullbak <3 finns ingen jag blir så INSPIRERAD av som din livsstil just nu:)
GRATTIS till din son <3 så underbart! Och jag tycker du gjorde helt rätt! När jag var utmattad mådde jag fruktansvärt dåligt av nästan allting på instagram. Folk som mådde bra, uträttade saker, orkade med sina barn. Så då läste jag knappt ingenting under några månader. Man är skyldig sig själv att vara rädd om sitt hjärta
…nu har jag scrollat igenom alla kommentarerna och är ledsen. Ledsen över att det BARA är kvinnor som kommenterar andra kvinnors val, kroppar och tar sig friheten att döma vad både Clara och andra gör.
Jag kommer inte ta ut den ledsenheten på ett osunt sätt, den är inte triggad på så sätt att jag kommer göra någon annan ansvarig för de val jag gör.
Vi är alla människor som gör så gott vi kan och som styr vår egen bil.
Tack Clara för att du inte viker ner dig och censurerar dig själv – alla får ta ansvar för sitt!
Jag tillhör också den majoritet av svenskar (52%!) som är överviktiga och för mig är ditt inlägg både relevant och intressant. Tack för tankar om träning och särskilt för tips om chiafrön! Impulsen att äta lite fel eller för mycket kan vara svår att tackla över tid. Att kunna känna sig mätt och ha ett stabilt blodsocker är avgörande.
Jag vet inte hur jag skA reagera på detta inlägg. Detta visar upp en dubbel sida av dig. En som gillar att trycka i sig godsaker (du brukar ju skriva att du gör det) och en som bantar. Jag har också uppfattat att du, när du är i en bantningsperiod, blir mer klämkäck och hård i tonen.
Dessutom skulle du kunna be din dietist läkare skriva dessa inlägg. De kan ju samtidigt skriva om orsaker tilla tt man bör dricka 2 liter vatten per dag. Jag kommer nog aldig göra det – en blir ju bara kissnödig. Det finns studier som visar att man inte behöver dricka så mycket, och att man tex inte gynnas av att tanka vatten inför träning osv. (googla, finns KI-studier om detta).
Det svåraste är ju balansen. Att hitta en balans som funkar så att man slipper trycka i sig och sen banta på det. Min balans har varit att jag har insett att skippa sockaer/sötning i mat och gosaker är den ultimata balansen. Det är så jag unnar mig det bästa! Jag slipper gaser i magen, svullen bål, hjärtklappning, obalans i blodsockret, jag slipper sötsug och jag har normal aptit osv. Jag äter helt normal mat som jag lagar själv och jag upplever aldrig att jag behöver banta – och dessutom handlar jag mycket mindre nu! Dessutom har jag inte varit sjuk sedan jag slutade och jag är inne på det tredje året nu. Men jag talar aldirg om det med andra (förutom nu då) och jag kommenterar aldrig andras kostintag – för det är varje enskilds egna ansvar och val.
Hoppas att du, Clara, också kan finna en balans och att du kan finna en hälsosam väg.
Eftersom många kommenterar inlägget i negativ riktning vill jag bara säga hej och trycka ”gilla” på ditt inlägg Clara. Smaken är som baken… jag uppskattade dina tips! /J
Vad roligt att höra ❤️
Hej jag vill tipsa om Satchin Pandas bok ”24-tim koden”. Mycket spännande och läsvärt om kost, jälsam sömn och små förändringar. Om hur vi styrs av båra inre klockor.
https://www.wellness.se/halsa/a/BlwGR0/24-timmarskoden-enkla-forandringar-for-ett-friskare-liv
oj vilket intressant kommentarsfält. Så spännande att läsa. Jag har själv spår av ätstörningar sedan 20 år tillbaka. Jag tycker också det är trist att läsa sådana här inlägg, men det kittlar och triggar mig – kan inte sluta läsa! Jag kommer (tyvärr) också börja med chiafrön och vatten, trots att jag är nära undervikt. Så är det att ha en ätstörning och råka springa på ett sådant här inlägg i en blogg.
En fundering på varför detta inlägg får så många kommentarer; på den fina bilden som du börjar inlägget med ser du verkligen inte överviktig ut! Du skriver sedan att du bantar ett mycket laddat ord. Du har mätt ditt midjemått och en maskin har visat på din fettprocent, dessa maskiner är inte tillförlitliga. Du verkar ha bra gener då dina magmuskler hittat tillbaka till varandra efter tre graviditeter?!, dvs ingen rektusdiastas som påverkar midjemåttet?! Sedan tror jag inte att du manipulerar dina bilder och vi kan alla dra in magen på kort🙃 eller använda strumpbyxor/trosor som håller in. Du har precis slutat amma och det påverkar även kroppen. Samtidigt tycker jag att det är ett egenansvar att inte läsa sådant som kan trigga men samtidigt psykisk sjukdom är komplicerat. Livet är komplicerat ♥️☃️
Varje gång jag läser något som lämnar en obehaglig känsla i mig vänder jag mig inåt och frågar ”varför kände jag såhär”? Och sen väntar jag några timmar, läser igen och då kan både min tolkning av det jag läste samt mitt mottagande av informationen kännas HELT annorlunda. Något som jag tex uppfattade som en snorkig kommentar på min insta kan efter några timmar kännas som en helt vanlig kommentar från någon som försöker skriva nåt trevligt. Vi har ett sååå stort ansvar i att inse att det vi läser, med vår egen inre röst, ofta blir till något helt annat än vad den som skrev menade.
Tack Clara för dina tips! Jag är som du, inget kommer gratis från den här kroppen utan allt måste liksom kämpas för. Skönt att du står på dig bland triggervarningskrav och annan galenskap. Ser fram emot dina framtida hälsotips!
Clara jag blir jättepeppad av dina inlägg. Snälla sluta inte. Jag är precis som du: måste tänka på vad jag äter resten av livet, och måste anstränga mig för att må bra i kroppen fysiskt och psykiskt. Jag tycker det är så inspirerande att du tar din hälsa på allvar! Det ger mig kraft och energi att fortsätta!
Ps. Dina kak- och bullrecept ”triggar” mig och dem skrollar jag förbi snabbt. Självklart mitt ansvar.
Jag har försökt ta reda på om kroppen verkligen tar upp någon näring ur blötlagda chiafrön. Tyvärr verkar svaret vara nej. Men det kan ju vara bra för magen och mättnaden ändå!
Man måste krossa dem först efter vad jag har förstått. Jag mortlar mina innan jag häller dem i musliblandningen.
Oj vilket rabalder…
Vet du, jag upplever att man i princip aldrig kan göra rätt som kvinna vad gäller dessa ämnen. Jag är överviktig och har varit i många år. När jag försöker äta nyttigare, mer grönsaker, promenera mer, undvika sött och fett, då får jag höra från omgivningen ”Men du SKA inte banta! Det fungerar inte! Du kommer gå upp allting igen och bli så himla besviken!”.. Hmm tack för peppen liksom? Men om jag har en period där jag tar en kanelbulle en kollega bjuder på och rycker på axlarna åt att den är onyttig då kommer den andra sidan fr plötsligt ”Fast det ÄR ju bevisat att övervikt är ohälsosamt. Du kan ju äta frukt som fredagsmys istället? Rör du någonsin på dig?” m.m. Så hur man än gör så möter man kritik från andra! Den ultimata kvinnan är normalviktig/smal, tänker inte medvetet på vad hon äter, men föredrar broccoli framför pasta, och tränar 5 ggr/vecka för det är ”skönt” o.s.v… Men vem är på det viset? Jag håller med dig Clara, väldigt många av oss är något överviktiga och om vi inte ska behöva gå upp i vikt så behövs lite koll på vad man stoppar i munnen. Inte konstigare än att de flesta av oss försöker sova 7-8 timmar per natt egentligen! Jag är helt okej med att vara överviktig, men jag vill stanna på denna vikt och inte gå upp någonting. För jag vet att jag faktiskt hade mått dåligt av det, fått ont, känt mig tung, och tyvärr behövt oroa mig för ärftliga sjukdomar… Nej jag tycker att sunda tips är att lägga till en rå morot till middagen, dricka/äta mer fibrer, och inte hetsa i sig maten på 5 min (jag kämpar också med att äta för snabbt!). Ibland är det svårt att dra linjen mellan viktkontroll och att leva hälsosamt, men den gränsen är något varje vuxen måste ta ställning till själv. Det kan inte influencers göra åt oss.
Hej!
Vilket intressant inlägg och kommentarsfält. Jag önskar att jag inte behövde tänka på min vikt eller på vad jag äter. Det skulle vara SÅ skönt att kunna scrolla förbi ett sånt här inlägg och tänka att det inte hade med mig att göra. Jag har levt nära en syster som nästan förlorade livet i ätstörning, därför har jag själv alltid aktat mig för alla former av bantningstips och information om viktminskning. Men för mig gick det nästan åt andra hållet. När jag var yngre tränade jag väldigt mycket (gick i dansklass) och eftersom jag fick en naturlig vardaglig motion så tänkte jag inte alls på vad jag åt. Sen ändrades livet, jag slutade träna, men min aversion mot hälsa fortsatte. Istället fick jag ett ätstört beteende åt andra hållet, jag blev stillasittande och den kosten jag haft som ett motstånd mot bantningskulturen blev ett tröstätande. I samband med allt blev jag utbränd, deprimerad och sjukskriven.
Nu behöver jag göra om hela relationen till hälsa och kost. För mig är viktminskning en del av hälsa, eftersom min kropp behöver förlora några kilo. Men det har lika mycket med styrka att göra, och att ändra inställning till ätning. Jag vill inte tänka på att gå ner i vikt, men nu är det så min verklighet ser ut. Jag vill väldigt gärna ha barn, och eftersom jag är lesbisk så kommer det behöva ske med hjälp av vården och då krävs ett lägre BMI än det jag har. Oavsett vad jag tycker om det mätinstrumentet så är det BMI jag måste förhålla mig till.
Min poäng med mitt inlägg är att jag tycker att såna här inlägg är otroligt läkande att läsa. Det är så skönt att se att viktminskning och hälsa inte är naturligt och superlätt för alla. Att hunger inte är något som endast jag behöver förhålla mig till. Sen kommer jag inte dricka gelé, för det tycker jag känns äckligt och då vill jag inte använda den metoden. Men att dricka mer vatten, äta långsammare, lära sig stressa mindre, ta tid till träning, äta mer fibrer och helt enkelt inte vara rädd för vad som kan vara hälsa för MIG är mitt mål. Och då gör inlägg som det här att jag känner mig mindre ensam 🙂 Jag längtar SÅ efter att känna mig stark igen och veta att min kropp skulle klara av (och vården skulle bevilja mig) att bära ett barn. Det är så skönt att kunna dela kampen dit med andra.
Förstår det triggande och att det kan vara hemskt och obehagligt att läsa. Tyckte det som tidigare skrivits om resiliens var väldigt intressant.
Men oj. Jag tyckte om många av dina tips, motionera på dagen ska jag försöka få in och jag brukar också göra mig i ordning på kvällen innan jag fastnar i soffan. Läste kommentarer och hoppades på fler tips men… alla verkar fokusera på vad du äter. Synd tycker jag men alla är olika. Sluta inte med tips, jag lyssnar på dem som inspirerar mig och struntar i de andra 🙂
Clara, schysst att du är så aktiv i ditt kommentarsfält och vrider och vänder på ditt ursprungsresonemang för att förtydliga eller debattera. Det är nog många som inte skulle orka, utan som skulle ge upp efter att ha svarat på tre kommentarer. Också kul att se att du kommenterar på så olika sätt: långt och förklarande/ kort och uppmuntrande/pepp till andra som peppar/klipper av de dummaste/tydligt står fast vid din ståndpunkt/ ger ytterligare info och länkar till fakta/ osv osv. Det måste ha tagit massor av tid och energi, men jag ser lika mycket värde i det som i ett ytterligare blogginlägg.
Det gör mig jätteglad att höra. TACK för det! Och ja det ÄR ett stort arbete men jag är ju också väldigt glad för alla som tar sig tid att kommentera och bidra med sina synpunkter här så att försöka svara tillbaka (i alla fall till de flesta) känns viktigt. Kram och tack för att du läser
Att inlägget kan trigga obehag är inte grejen, det är att det normaliserar dietande som är den enskilt största riskfaktorn för att utveckla eller vidmakthålla en ätstörning.
Och angående att det handlar om råd och stöd till överviktiga så förstår jag det och att det är med god intention. Det är bara det att såna här råd endast fungerar bra på kort sikt, inte på lång sikt. Sedan kan jag ha missförstått hur din diet ser ut som du delar med dig av, men senast jag kollade på din blogg var det tips om kalorifattiga snacks som tomat, så det verkar i alla fall som att du är restriktiv och väljer bort vissa saker du annars tycker är goda, och då tipsar om hur man kan lyckas med det. Många med en ätstörning är just överviktiga och det är försök till återhållsamhet som är boven.
Betonar att jag tror att du vill väl. Jag hoppas bara att du vill fundera på ditt val att dela med dig av liknande tips några varv till.
Jag led av ätstörningar i sju år och höll på att stryka med. Från 13 till 20 års ålder. Jag tycker ändå att det är sunt att prata om vikt och mat så länge utgångsläget är – så här gör jag och du kan testa om det passar dej. Det är inte hälsosamt att tassa på tå för mycket kring dessa ämnen. Jag tycker du gör rätt i att våga prata om kost. Hälsa. Att uppsöka en dietist och att försöka reflektera över sina vanor utan att det behöver vara ångestfyllt eller dramatiskt.
Känner igen mig själv i Claras resa, framförallt i vad som är drivkraften, kroppen och knoppens funktion.
Jag har, liksom jag uppfattar att Clara oxå har, en funktionell syn på sin kropp. Min känsla/nöjdhet över min kropp och dess utseende är oberoende mina kilon. Nöjdheten/bedömningen av min kropp som snygg/ful är rätt konstant och kommer inifrån.
Däremot varierar min känsla för min kropps funktion. Att ha värk, inte orka bära lite tyngre saker i vardagen, sakna energi till lek med barnen ect får mig att känna mig mindre nöjd med min kropps funktion och påverkar det allmänna måendet.
Fysisk träning, mat som ger mig stabil mättnad och energinivå ger min kropp bättre funktion och ett bättre allmänt mående. Och där kan ngt kilo mindre i vissa fall bidra till bättre funktion. Tack vare små förändringar i kost via mammafitness och träning har min kroppsfunktion förbättrats och bidragit till återhämtning från stressrelaterad ohälsa. Jag njuter varje dag över min kropp och dess förbättrade funktion.
Jag tränar och är medveten om vad jag äter för god funktion i kropp och knopp, inte för utseende. Att ibland äta ”onyttigt” är helt ok och jag kan då njuta.
Jag tror att en mer funktionell syn på kroppen gör det lättare att stå ut med all utseendefixering som finns i samhället. Vet inte, men tänker att det går att lära sig att gå från utseende till funktion.
Du blir envis som en oxe i dina försvar. Som helt oruckbar. Det känns inte så sympatiskt tycker jag. Du säger att man kan låta bli att gå in och läsa men läsarna vet ju inte vad du skrivit förräns de läst? Och läsarna brottas med sin bild av dig, försöker förstå, vill så gärna fortsätta följa dig för du har så många andra härliga inlägg. Skulle du dagligen posta såna här inlägg skulle du tappa minst halva skaran men man glömmer ju om du skrivit något om något sånt här för ett halvår sen, och då kommer det ju helt utan förvarning. Det är ju både det här med trigger men framförallt om en medmänsklighet, ett gemensamt ansvar som man saknar i dina svar som jag tror sticker till när du svarar så oflexibelt. Tror jättemånga som reagerar inte alls har ätstörningar, för mig handlar det bara om sunt förnuft, man kan väl helt enkelt utelämna tips på mättnadsförslag. Och om du menar att du då inte kan skriva något alls för att alla reagerar på något så tycker jag du tänker väldigt svart/vitt om det hela och underskattar dina läsare.
Jag tycker att du blandar ihop korten. På dig låter det som att det enda sättet att visa medmänsklighet är att byta åsikt? Och om jag inte gör det så gör jag fel och är ”envis som en oxe”? Det här är en kritik jag regelbundet möter när det blir diskussioner här på bloggen. En kritik jag sällan ser män få. Kritikern tycker inte att det är okej att jag inte genast byter åsikt vid kritik. Men jag kräver väl inte att mina läsare eller kritiker ska byta åsikt bara för att vi diskuterar? Är det den enda funktionen med diskussion? Förfärar jag mig över att inte alla i det här kommentarsfältet tycker att jag har rätt? Nej man kan tycka olika. Och det är helt lugnt. Till och med bra.
Ja absolut, man kan tycka olika, tycker nog inte du behöver byta åsikt men vara öppen för alla smarta kloka människor som reagerar, vrida och vända lite, testa byta perspektiv. För övrigt är det ett otroligt osympatiskt drag hos män också och även om de får mindre kritik för det så är det verkligen inte något att eftersträva (enligt mig). Jag har inga problem med att vi tycker olika, jag kommer personligen inte avfölja och tycker inte det påverkar resten av dig. Ett prisma har många färger och nyanser.
Hej på er! Ser att det råder mycket tro, tyckande och missförstånd i detta kommentarsfält, så tänkte förtydliga lite hur det funkar i verkligheten. En dietists uppdrag är överlag att ge individanpassad kostrådgivning till personer och allmänna kostråd till grupper. Råden för Clara gäller just Clara och är alltså INTE allmänna kostråd på gruppnivå, därför ska de inte heller delas med andra. Det som har blivit fel här Clara är alltså att du delat med dig av de kostråd din dietist givit till just dig, de är inte anpassade för en hel icke-homogen grupp = dina läsare. De är troligtvis inte alls lämpliga för många av dina läsare av olika orsaker, du skulle därför inte ha delat dem här på bloggen. Eftersom folk i allmänhet har otroligt svårt att skilja på fakta och tyckande är risken stor att många som läser din dietists råd till just dig tar det som en sanning som gäller även för dem – så är inte fallet! (Så är inte heller fallet att man kan läsa sig till fakta i populärvetenskapliga böcker om kost och dieter skrivna av ramdom nisse utan någon som helst formell nutritionsutbildning som jag ser att vissa hänvisar till här, men det är en annan historia…)
Sen vill jag dementera påståendet att vi behöver dricka 1,5-2 liter vatten per dag, det stämmer inte alls. I den mängden vätska ingår även all vätska som finns i maten vi äter, så den verkliga mängden vi behöver dricka är betydligt mycket mindre. Kolla med din dietist så får du höra! Jag tror absolut att du menar väl med ditt inlägg, men i det här fallet är det kunskap som saknas.
Endast två saker jag berättar i detta kommentarsfält kommer från mötena med min dietist: Att vara nyfiken på känslan i kroppen när jag äter samt att jag behöver (och därför också börjat) dricka mer vatten. Inget av detta finner jag kontroversiellt eller farligt att dela.
Jag har inte heller skrivit någonstans att detta är rekommendationer till alla mina läsare. Jag förutsätter som alltid att mina läsare kan ta det jag skriver och själva bedöma riktigheten och relevansen för detta i sina liv. Vare sig jag skriver om livet med barn, om fördelarna med att bo på landet eller hur jag tycker att en bra vänskapsrelation ser ut.
Bra jobbat Clara! Inspirerande att läsa om din hälsoresa och att du prioriterar ditt eget välmående. Vi är alla vuxna människor och om någon vet med sig att de blir triggade av att läsa om träning och vikt så får de låta bli att läsa den typen av inlägg. Du har uppenbart ett sunt förhållningssätt gentemot träning och mat, sen kan man alltid läsa in ätstörda beteenden om man tar på sig de glasögonen. Man måste kunna berätta att man tränar och tänker på maten utan att det skriks trigger-varning. Ni som känner er triggade kanske ska ta upp det med en ätstörningsenhet snarare än beskylla Clara för de känslorna ni bär på.
Otroligt spännande att följa kommentarerna och diskussionerna efter ditt inlägg. Så många perspektiv! Och Clara, alla heder (eller vad man säger) att diskussionen får fortsätta bölja och att du så aktivt deltar! Vilken ork! Jag uppskattar verkligen inlägg som dessa. Och det jag mest uppskattar med din blogg är att den är så varierad och rik, allt från småkakor och chiafrön i blöt till ryta ifrån och matlag. Vackert bildspråk och bilder som är en fröjda för ögat, kloka texter och stor humor. Högt och lågt får finnas i samma forum! Som läsare blir jag aldrig infantiliserad! Tack!
Har nu hittat David Ek och håller med om att vi lever i en mycket mer stillasittande tillvaro än våra förfäder. Det här med ”fredagsmys” fick man möjligen ett par gånger om året förr. Efter slakt o skörd o till jul osv. Det får inte anses normalt att äta kakor glass godis ideligen. Jämför med kostråd en veterinär ger för djur…som i o för sig har olika behov. Men hade man matat häst hund katt undulat med cola korv o glass kakor godis hade man väl blivit åtalad. Jag menar bara att när det är djur ger man relevanta råd om vad den kroppen behöver efter vad som är praktiskt möjligt. Men människor där är det mer känslomässiga saker som blandas in. Livsmedelsverket är en rätt flummigt verk, begriper inte riktigt men de försöker ibland snarare följa tidsandan än att ge sakliga råd. Numera vill de gärna uppmana oss att vara miljöanpassade och lite vegetariska. David Ek vill vi ska äta protein. David håller sig nog på individnivå o verket på hela Sverige. Hm, intressant. Fast jag tror inte bodybuilders och högpresterande idrotter är det maximalt hälsosamma. Mycket muskler betyder inte detsamma som långt friskt liv. Tror det krävs lite mer vila för det senare. Det har väl varit lite indikationer på att de som äter rätt lite lever längre enligt teleomerteorin. Går man helt efter David kan man nog bli lite ätstörd men för att anpassa kroppen efter vårt lata liv o feta butiksutbud så verkar det vara välfungerande råd
Med mycket muskler menar jag överdrivit mycket muskler! Man behöver ju reservmuskler för vardagen och röra sej för lite blodcirkulation till knoppen! Men skidåkerskor verkar tangera gränsen för vad som är möjligt. Även när det gäller att få kroppen att fungera efter avslutad karriär. Heja Johaug och heja de som nästan svimmade i årets tävlingar
Jag har lidit av hetsätning i 40 år. Har varit överviktigt en stor del av mitt liv men i perioder normalviktig. För mig har det INTE varit hjälpsamt att jag/man inte ”får” prata om det problemet. Och det har varit enormt jobbigt för mig när andra (oftast utan egen erfarenhet av hetsätning och/eller övervikt) försökt pracka på mig sina lösningar på det.
Det är först under senare år jag hittat tillräckligt många verktyg för att närma mig att kunna leva ”normalt”. Jag har en bit kvar på vägen men oj vad långt jag kommit! Men det är MINA verktyg som hjälpt mig hit och det är definitivt inte de verktygen som personerna jag syftade på ovan sagt att jag ska använda.
Alla mår inte bra i sin övervikt (och det behöver inte ha med utseende att göra!)
Alla fungerar inte likadant vad gäller typ av kost, antal måltider /dag, tidpunkt för dessa måltider… För en del fungerar det bäst att njuta av en liten godisbit varje dag, det blir liksom lagom så, men andra kan behöva hoppa över sina triggers helt under en period osv…
Det är inte fel att försöka må så bra man kan! Däremot är det fel att hacka på den som försöker må bra eller ännu bättre.
PS. Givetvis ska barn och unga skyddas från hets och press, men det är en helt annan diskussion.
Absolut! Att göra små hälsoförändringar kan ofta ge betydande resultat över tid. Det är de små justeringarna, som att ta trapporna istället för hissen eller välja vatten istället för söta drycker, som gradvis skapar sundare vanor. Dessa små förändringar förbättrar inte bara den fysiska hälsan utan ökar också det psykiska välbefinnandet. Det handlar om att omfamna en livsstil med konsekventa, hanterbara förändringar snarare än överväldigande omvandlingar. Att fira varje liten seger på vägen håller motivationen uppe och uppmuntrar till ytterligare framsteg. Så skål för att omfamna ”SMÅ, SMÅ HÄLSOFÖRÄNDRINGAR” och erkänna deras enorma inverkan på vårt allmänna välbefinnande. Fortsätt med det fantastiska arbetet!