Ibland när jag hälsar på min syster går vi runt och kollar på nybyggda hus. Det är beklämmande hur mycket pengar som läggs på att bygga dessa fina hus och ställa de fina bilarna på uppfarten. Men sedan inte en krona eller tanke på trädgården. Eller kanske rent av för många tankar och kronor på trädgården. Man hårdgör stora ytor med grus och sten, anlägger enorma altaner och sedan klipper man gräsmattan stubbkort. Kanske planterar man ett enda litet silverpäron eller en thuja mitt i alltihop. Bredvid entrén står sedan två minimala krukor med murgröna och silvernjurvinda. För gud förbjude att det skulle blomma i någon färg som skär sig mot fasaden!

Förlåt men det borde vara olagligt att anlägga sådana här villaträdgårdar när vi vet att den lilla villaträdgården har en viktig del i den biologiska mångfalden. Vi vet också att med ökade klimatförändringar och extremväder med kraftig nederbörd är hårdlagda ytor en stor riskkonstruktion. Dagvattnet rinner helt enkelt inte undan.

Ibland tänker jag att det bästa kanske vore om folk var lite mindre brydda? För om man inte är så besatt av en perfekt golfgreen kanske man kan tänka sig att låta en del av gräsmattan växa igen? Så att ängsblommor kan bre ut sig och pollinatörer kan hitta föda. Man kanske också struntar i att hugga ner det där gamla döende äppelträdet och låter det istället övertäckas av en klätterros? Gamla döda träd är en viktig boplats för många insekter som i sin tur lockar till sig fåglar. Men tänk att det finns folk som inte vill ha fåglar i sin trädgård heller?!

Vi har ju också hårdgjort ytan närmast huset men det betyder inte att den inte är grön. Stora, djupa rabatter tar för sig och erbjuder ett smörgåsbord för fjärilar, nyckelpigor och andra insekter att ta för sig av. Här trivs både grodor och igelkottar!

I den här rabatten surrar och fladdrar det dagarna i ända och allt som grönskar och är vackert är inte svårskött! Mina mormorsrabatter kräver väldigt lite av mig. De består av rosenbuskar och perenner och jag rensar ogräset sparsamt. Perennerna står nämligen så tätt att de konkurrerar ut allt annat. En välgjord perennrabatt är en prydnad för huset, en tillgång till djurlivet och kräver tvärt emot vad man kan tro väldigt lite skötsel.

Men hur går det för barnen i en mer vildvuxen trädgård? Vill man verkligen locka dit bin och andra insekter? Tänk om barnen gör sig illa? Jag tänker att det bästa sättet som barn kan lära sig att inte vara rädd för humlor och bin och fäkta efter dem så att de blir uppretade – är att låta dem lära känna insekterna. Det har bara hänt en enda gång att något barn gjort sig illa på insekterna i vår trädgård. En sommar brände Bertil tån på en humla.

Och den mest barnvänliga trädgården är inte nödvändigtvis den med en enorm gräsmatta med en studsmatta ovanpå. Vi har visserligen en del som är kortklippt gräsmatta som man kan springa runt på – men det som gör att barnen älskar att leka där är att det finns flera – närmast planlöst utslängda – buskar, stenar och träd att gömma sig vid eller leka tagen kring. Plus åkerbär och smultronplantor som växer i kanterna.

Att klänga och slänga är också populärt bland barnen. Och då är det ju bra att ha lite träd och inte bara platt gräsyta.

Träd erbjuder skugga från värme, vindskydd, bostad och mat för djur – samt motverkar översvämningar eftersom de suger upp regnvatten. Plantera fler träd!

Och har man inte plats för något stort träd är det fint med en rejäl häck. Som en rosenhäck som både bäddar in, sprider väldoft och erbjuder pollinatörerna något att frossa i!

Själv drömmer jag om en ordentlig vattenspegel i trädgården. Ett paradis för fågelliv och grodor. Allra helst hade jag haft ett par ankor som fick bo där. Men det får vänta tills Ulf är lite äldre och förståndigare.

I brist på en stor vattenspegel brukar jag brukar jag ordna små. Jag fyller helt enkelt fat med smågrus och vatten. Där kan insekter slå sig ner och dricka utan att drunkna.

Och såklart ordnar jag fågelbad av olika slag.

En trädgård måste inte vara kortklippt och hårt hållen- man kan klippa gångar i gräset och låta det prunka på sidorna. Gamla träd, stenar, murar och rösen är fina boplatser för insekter. Den åldrade stenmuren erbjuder skydd för många små djur och dessutom lagrar den värme som gör detta till ett gynnsamt mikroklimat.

Delar av vår gräsmatta tillägnas helt till vitklövern. Om man slår sig ner här är surret från humlorna öronbedövande.

Och att hårdgöra ytor är förstås inte fel per automatik. Låt det bara inte bli en kal stenöken. Spräng in rabatter i grusgångarna!

Kanta gruset med grönt.

Och placera trädgårdsgruppen mitt i alltihop. Så att du sitter ute i det gröna och njuter av trädgården och djurlivet!

För att sittgruppen ska bli inbäddad och vindskyddad – ställ stora krukor/tunnor i bakkant med störar där luktärt och annat kan slingra sig upp. Både vackert, ombonat och bidrar till biologisk mångfald. Och slutligen – använd aldrig aldrig starka bekämpningsmedel i din trädgård. De har ingenting där att göra!

På det här sättet kan du skapa en trädgård som är grön på riktigt. Som hjälper istället för stjälper den biologiska mångfalden.