Nu vaknar jag av morgonsolen som letar sig in precis vid min sängsida. Redan innan sex fast jag planerat att stiga upp halv åtta. Lika bra att vakna. Börja dagen. Jag drar på mig morgonrocken, går ner, slår på vattenkokaren och gör mig en kopp snabbkaffe att ta med upp igen. Snabbkaffe går bra – jag är inte knusslig. Tar några russin också. Behöver sött till morgonens första kopp.

Sedan kryper jag ner i sängen igen, men uppallad mot kuddarna. Lutar mig tillbaka och sörplar nöjt. Att få vakna pigg av ljuset.

Jakob går ner med Essa. Hämtar in tidningen, gör frukost till alla tre barn. Sätter sig och äter sin egen frukost i väntan på att de ska vakna. Jag hör Ulf vrida sig i sin säng. -Jag orkar inte sova längre! Pappa! Genom väggen låter Bertils alarm och han ropar för att väcka Folke. Gäspningar och småprat. Skenornas ljud när klädkorgarna dras ur förvaringen. Spridda dunsar. De fnittrar åt något, oklart vad.

Jakob har mornarna själv med barnen. Frukost, påklädning, lämning. Själv startar jag lite lugnare och det passar mig bra. Är alltid så skör och hudlös på morgonen medan Jakob har tålamod och ork. Själv hämtar jag dem hellre på eftermiddagen.

Idag ska jag in till stan. Ha ett möte på SVT, leta rekvisita till ett jobb, fixa några inköp. Det ska bli tretton grader varmt så jag ska ta på mig den blå klänningen som hänger på dörren. Våren känns löftesrik och vacker – precis som vår lilla vardag.