Vilken mat ropar högst på dig? Finns det livsmedel som liksom vrålar från kyl och frys och som du omöjligt kan ignorera om du har hemma? För vissa är det glass, för andra chips, för någon annan är det småkakor. Konstigt nog verkar bulgur, röda linser och morötter aldrig ropa särskilt högt på någon.

Jag försöker att inte ha något hemma som ropar på mig för jag tycker att det är så jobbigt att försöka ignorera ropen. Smågodis hojtar i en megafon, chips skriker så det dånar och choklad skapar rundgång i högtalarsystemet. Däremot hör jag inte ett knyst från glassen, de salta nötterna, eller påsarna med micropopcorn. De är stumma. Skönt att i alla fall några av sakerna som ropar högt på människor inte ropar på mig.

För vissa dämpas skriken så fort de stänger igen lådan och gömmer undan gaphalsen längst bak i skafferiet. Min syster kan till exempel ha choklad och godis hemma – och bara ta en smakbit! Sedan stoppar hon undan det i någon låda och glömmer bort att det existerar. Ett halvår senare öppnar hon lådan och hittar en halväten dammig daim. Jag tror aldrig det har hänt mig.

När jag var gravid med Ulf hade jag nedsatt aptit. I början var jag illamående – men sedan hade jag liksom hade en 30% minskad matlust. Jag satt på Mellokväll med matlaget och en buffé av chips och godis framför mig – sånt som vanligtvis får mig att gå loss. Men istället betedde jag mig ungefär som min syster gör vid ett sånt tillfälle. Jag tog bara någon näve och sedan kände jag mig nöjd. Alltså PÅ RIKTIGT nöjd. Inte som att jag egentligen hade velat äta mer men lyckades behärska mig. Jag behövde inte behärska mig.

Det fick mig att förstå hur svårt det är för oss som hör ropen extra högt och hur lätt det är att vara måttlig när driften inte är så stark. Jag tänker att det är viktigt att förstå att för många människor är det inte “duktighet” eller självbehärskning som gör att de avstår sånt som vi andra frossar i. Det goda ropar bara inte lika högt på dem. Jag som ogillar både tanken på och smaken av alkohol är stendöv fast det står en öppen vinflaska på köksbänken. Det är inte ett dugg duktigt av mig att avstå den.

Det vore skönt att inte ha det där extra suget i en värld där det finns oändligt med frestelser. Men samtidigt har ju just den här driften varit en viktig del i vår överlevnad. När vi var jägare och samlare och maten inte var lika lättillgänglig var det ju av största vikt att folk tryckte i sig all honung, alla söta bär och frukter som de bara kunde komma över.

Jag tänker att det är bra att vara medveten om vilken mat som ropar på en. Det tar bort känslan av att ha dålig karaktär och misslyckas med sina föresatser. Skuld och skam har aldrig hjälpt någon. Med en vänlig, ärlig och förstående blick på sig själv är det lättare att fatta kloka beslut.